Administrativ tillhörighet: Sala kommun i Västmanlands län (Övertjurbo härad i NÖ Västmanland); Kila församling inom Kumla, Tärna och Kila pastorat inom Västerås stift
Geografi: småkuperad sjörik skogsbygd med inslag av slättbygd; Badelundaåsen; högsta punkten 125 m (NV)
Kort historia: Namnet är först belagt år 1312 (Kilum) och är en pluralform av kil med betydelsen ”något kilformigt i terrängen”.
Bildkälla: Wikipedia (min markering)
Kila är socknens kyrkby och centralort, tillika en småort med 64 invånare (2024). I byn ligger Kila kyrka från 1300-talet.
Kyrkan var tyvärr stängd när jag var i Kila.
Söder om Grällsta står runsten Vs27 från 1000-talet.
Inskriften lyder: ”Torbjörn och Ingefast läto resa efter Sigtorn, sin fader. Han blev död på utfärd. Litle ristade runorna.” Var Sigtorn dog eller vilken karaktär hans utfärd hade kan inte fastställas. Runristaren Litle var verksam vid 1000-talets mitt. Sju stenar av honom är bevarade, därav två signerade. (Riksantikvarieämbetet)
Sätra brunn är en tätort med 324 invånare (2024) belägen där Badelundaåsen som är en rullstensås möter berget och vattnet trängs upp i dagen. Orten grundades år 1700 av provincialmedikus Samuel Skragge som hade upptäckt en källa med hög mineralhalt här. Samhället växte så småningom fram runt källan och brunnen var i Skragges familjs ägo från hans död 1718 och fram till 1744 då Sätra Brunn inköptes av biskop Anders Kalsenius som donerade den till Uppsala universitet 1747. Sätra brunn blev en mycket populär kurort som ägdes mellan 1747 och 1998 av Uppsala universitet. Nuvarande ägare är Sätra Brunn Hälsobrunn ekonomisk förening (sedan 2002).
Själva kurorten (den högra halvan av tätorten) ligger i Kila socken, medan den egentliga tätorten med bebyggelse (den vänstra halvan) ligger i grannsocknen Fläckebo. Här finns idag bad, kurbehandling, restaurang, konferens, hotell, rehabilitering och utbildningsverksamt. Moderna analyser av vattnet har visat att vattnet innehåller järn, mangan, kalcium, natrium, kalium, kisel, magnesium, klorid, sulfat, fluorid och radium.
Skogsgården med tillhörande flyglar, byggd 1925. Här finns idag hotellrum i äldre stil, sällskapsrum och reception.Nya Badhuset byggt 1994 och utsett år 2000 till Västmanlands vackraste hus.Vi åt en läcker lunch och drack mineralvatten från Sätra brunn 🙂Hofbergs byggt 1840Broarne är de äldsta husen på området, byggda ursprungligen på 1600-talet, men förändrade och ombyggda i flera omgångar.Biskopsgården byggd på tidigt 1700-tal. Här bodde biskop Kalsenius och hans hustru.Hyddan byggd 1895Nybygget uppfört 1792, tämligen i ursprungligt skickMellantorpet (till vänster) och Stora torpet (i förgrunden) från början på 1800-taletSocietetshuset uppfört 1903Björnbo från SalaBehandlingshus 2 byggt 1949, använt för sjukgymnastik och behandlingKyrkan från 1866. Till vänster klockstapeln från 1952.Kyrkans interiör. Byggnaden har tyvärr stora sprickor eftersom den står på lerjord som ständigt rör sig. Orgeln byggd av Daniel Wallenström i Uppsala år 1867 och skänkt till kyrkan av byggmäsare J Lemke. Doktor Wolffs brunnshus, byggt 1741I mitten i brunnshuset finns en brunnsdisk med skrank som döljer källan.Gamla Receptionen uppförd 1760 som brunnskyrka och fungerade som sådan fram till 1866. Idag uthyrd som butik.Conversationssalongen byggd 1762Källstugan byggd 1960 som frisörsalong. Nu butik med konst och hantverk.Badexpeditionen uppförd 1830Fribergs badhus från 1909 med olika ingångar för män och kvinnorGlas badhus från 1856Glas badhus (till vänster), Björnströms badhus (den röda byggnaden till höger) byggt 1868 och Henschens badhus (den gula byggnaden bakom Björnströms) från 1886. Längst bak tornar Maskinhuset från 1888 upp sig. Affären byggd 1880-85Från vänster: Ofvandahls (det stora röda huset) byggt i slutet av 1700-talet och numera en populär pub; Skragges logementer/matsal från 1702; Östra Landsvägsbyggningen från 1702Till vänster (det vita huset) Kalsenius matsal byggd 1782 och till höger Riksrådet återuppbyggt 1945 efter att ha brunnit ner. Gamla kontoret från slutet av 1700-talet. I bakgrunden Klockhuset från ca 1800 med sitt Polhemsur tillverkat i Stjärnsund. Apoteket från ca 1710,, använt som pub på sommarenMathiesen i mitten byggt senast 1721, med sina två flyglar Wallrave (till höger) och Prästkammaren (till vänster)
Källor:
Att älska en brunn. Berättelserna, historien och husen på Sätra Brunn, K Berglind, A Wikman, M Wikman, årtal okänt
Administrativ tillhörighet: Sala kommun i Västmanlands län (Norrbo härad i NÖ Västmanland); Västerfärnebo-Fläckebo församling och pastorat inom Västerås stift
Geografi: jordbruksbygd med odlingsbygd och enstaka skogsbygder i östra delen: högsta punkten 110 m (Kronmossborgen söder om Fläckebo)
Kort historia: Namnet är först belagt år 1358 (Flättyabo) och innehåller fläti, ”den flata”( som är ett äldre namn på Fläcksjön) och bo med betydelsen ”bygd”. Namnet betyder alltså ”bygden vid den flata sjön”.
Bildkälla: Wikipedia (min markering)
Fläckeboär socknens kyrkby och centralort och utgör tillsammans med det närbelägna Hassmyra en småort med 77 invånare (2024). Byn ligger mycket vackert intill Fläcksjön och i byn, på en höjd intill stranden, tornar Fläckebo kyrka från 1400-talet upp sig. Bygden kring kyrkan är fornminnesrik – öster om kyrkan kan se man några gamla kyrkstallar och strax söder om kyrkan står Odendisastenen rest på hembygdsgården. Odendisastenen anses vara den äldsta i skrift bevarade hyllningen åt en nordisk kvinna, vackert skriven på fornyrdislagvers, det gamla fornnordiska versmåttet.
Kyrkan sedd från hembygdsgårdenFläcksjön skymtar i bakgrunden.KyrkstallarnaHembygdsgården med den vackra Odendisastenen i förgrundenRunsten Vs24 från 1000-talet, en kärleksfull hyllningsstrof till en högt prisar fru? Inskriften lyder: ”Gode bonden Holmgöt lät resa (stenen) efter Odendis, sin hustru. Det kommer icke till Hassmyra en bättre husfru, som råder för gården. Rödballe ristade dessa runor. Till Sigmund var Odendis en god syster.”Man kan grilla här intill Fläcksjön.Fläcksjön är ett fågelparadis.Hembygdsgården
Solnedgång över FläcksjönDen översvämmade Svartån vid FärjebronSvartån översvämmar delar av Södra Fläcksjöns naturrservat.
På vänstra sidan av Fläcksjön, snett mitt emot Fläckebo kyrka, ligger idag Axholms gård som haft en intressant historia. På en liten holme i Fläcksjön kallad Braheholmen, ett par hundra meter ifrån huvudgården Axholm, låg på 1600-talet Magnus Brahe Axholms slott.
Det finns bara två runstenar i socknen, den ena är den ovannämnda Odendisastenen och den andra är en runsten med en outtydd inskrift från 1000-talet. Runsten Vs23 står intill vägen in till byn Gussjö, SV om själva Gussjön.
Sätra brunn är en tätort med 324 invånare (2024). Själva den bebyggda tätorten ligger i Fläckebo socken, medan kurorten Sätrea brunn ligger i grannsocknen Kila. År 1700 upptäckte provincialmedicus Samuel Skragge (1660-1718) en källa på platsen runt vilken samhället Sätra brunn så småningom kom att utvecklas. Läs mer om Sätra Brunn i inlägget om Kila socken.
Administrativ tillhörighet: Sala kommun i Västmanlands län (Vagnsbro härad i N Västmanland); Västerfärnebo-Fläckebo församling och pastorat inom Västerås stift
Geografi: kuperad skogsbygd med jordbruksmarker längs vattendragen. Badelundaåsen, en av Sveriges längsta åsar, går genom socknen. Den börjar i Nyköping och går ända till Siljan i Dalarna; högsta punkten 141 m (Tornberget, på gränsen med Möklinta och Sala socknar); Sala kommuns västligaste punkt ligger NV om Hälleskogsbrännan
Kort historia: Namnet är först belagt på 1330-talet (Fernabo). Förleden ferne, fräken, var ett äldre namn på Svartån och efternamnet bo syftar på bygd, bebyggelse. Namnet skulle då betyda ”bygden kring Svartån”. Förleden ”Väster” lades till på 1600-talet.
Bildkälla: Wikipedia (min markering)
Rosshyttan är en småort med 88 invånare (2024) och en gammal hyttplats. Hyttan är nedlagd nu, men omgivningarna och hyttruinerna intill fallet i Rossehytteån är mycket vackra.
Picknickställe intill ånFler picknickställen intill ån. Fallet ligger borta vid den vita bryggan.
Salbohed är en tätort med 230 invånare (2024) som grundades år 1779 som exercished (=mötes- och lägerplats) åt Västmanlands regemente. Den fungerade som sådan fram till 1906. Några byggnader som stått kvar sedan regementstiden har varit sedan 1916 i tur och ordning alkoholistanstalt, uppfostringsanstalt för sinnesslöa, skol- och yrkeshem och skola.
Västerfärneboär en tätort med 518 invånare (2024) samt socknens kyrkby och centralort. Här finns skola, pizzeria, en närlivsbutik och Västerfärnebo kyrka från 1300-talet.
Västerfärnebo kyrka. Kyrkan var tyvärr stängd när jag var där. Kyrkan tornar upp sig mitt i samhället.
På hembygdsgården i Västerfärnebo kan man läsa mer om Svartådalen och dess rikedom på resurser, såväl historiska och kulturella som naturresurser som fåglar och åkerbruk.
HembygdsgårdenFrån hembygdsgården har man en vacker utsikt över Svartådalen.
Hornsjöfors är en liten by som ligger vid Hörendesjöns (Forsvikens) utlopp i Svartån och som är först omtalad 1370 (som Fors). Ägorna skänktes i slutet av 1500-talet till riksrådet greve Magnus Brahe (1564-1633) och då började också traktens storhetsperiod när en smedja byggdes i Fors. I början av 1600-talet tillkom en masugn och en såg och kring 1696 uppfördes herrgårdsbyggnaden av den nye ägaren lagman Per Larsson Gyllenhöök (1645-1706). Järnbruket lades ner under 1870-talet.
Från Hornsjöförs kan man åka till Hälleskogsbrännans naturreservat som är en del av det område som drabbades av den stora skogsbranden i Västmanland sommaren 2014. I reservatet finns ett vackert besökscentrum som smälter in i landskapet och ett utsiktstorn. Här kan du läsa mer om reservatet: https://www.lansstyrelsen.se/vastmanland/besoksmal/naturreservat/halleskogsbrannan.html
Rampen som leder från parkeringen upp till utsiktstornet på GrävlingsbergetUtsiktstornetUtsikten från utsiktstornet. Man kan se rampen som leder ner till parkeringen.När jag besökte området för första gången sommaren 2015 så fanns det ingen vegetation alls. Allt var öde och kalt. Nu ser vi hur naturen återerövrat det brända området. Utsikten från högst upp i tornet är enastående. I bakgrunden syns de låga bergen bortom Norberg.
Administrativ tillhörighet: Sala kommun i Västmanlands län (Övertjurbo härad i NO Västmanland); Sala församling i Sala-Norrby-Möklinta pastorat inom Västerås stift
Geografi: slättbygd; högsta punkten 120 m (NV om Broddbo)
Kort historia: Namnet är först belagt år 1355 (Salum) och är en pluralform av substantivet ”sal” med betydelsen ”hus med ett rum, bod”.
Jugansbo är en småort med 64 invånare (2023). Strax väster om Jugansbo ligger den vackra skogssjön Hillingen.
Sjön Hillingen ligger vackert i skogen utanför Jugansbo. Här kan man fiska och bada.
Söder om Jugansbo ligger Kvarngården med fina lämningar efter den gamla kvarnen vid Sagån, på gränsen mellan Uppland och Västmanland. Vägen mellan Kvarngården och Skälby är vacker och man har en fin utsikt över åkerlandskapet där Sagån flyter obekymrat. Väster om Skälby ligger Ösby där Västmanlands naturbruksgymnasium ligger.
Saladamm och Åby är en sammansatt småort med 145 invånare (2023). Namnet kommer från den numera försvunna vattenkraftsdamm som låg söder om samhället och som försåg Sala silvergruva med vatten i århundraden fram tills dess att den torrlades 1901-02. Idag är det åkermark här. Ca 3 km väster om Åby ligger friluftsområdet Järndammen. Sjön med samma namn är ca 0,2 km2 stor och ligger 81 m.ö.h. Nordost om sjön ligger socknens högsta punkt – Gyltberget med 105 m.ö.h.
Vid Järndammen kan man grilla, fiska och bada…… eller bara strosa runt i skogen.
I socknens nordvästra del ligger Broddbo, en småort med 111 invånare (2023). Orten omtalas först på 1600-talet och namnet lär komma från bonden Nils Larsson Brodde som bodde på orten. År 1886 kom järnvägen (dagens Dalabana) hit. Mellan Broddbo och Sala ligger tre större sjöar med vacker natur, badplatser, fiskemöjligheter samt avkoppling ute i naturen.
Olof-Jons dammSilvköparen, norra änden
Sala är en idyllisk småstad med 13 779 invånare (2023) och centralort i Sala kommun. Lämningar från vikingatiden har hittats i trakten och Sala sockenkyrka byggdes redan i början av 1300-talet. Kyrkan fick tegelvalv som dekorerades ca 1465 av den kände målaren Albertus Pictor. Kyrkan var tyvärr stängd när jag var där. I närheten av kyrkan lät Gustav Vasa anlägga en hytta under 1540-talet med ca 30 byggnader där förädlingen av malmen ägde rum.
I södra väggen finns runinskrift Vs29 inmurad. Inskriften från 1000-talet lyder: ”Visäte och Halvdan läto hugga stenen efter Holme, sin fader, och efter Holmfast, sin broder. Livsten ristade dessa runor”. Runmästaren Livsten var verksam vid mitten av 1000-talet, huvudsakligen i Enköpingstrakten (Riksantikvarieämbetet).
Sala stad anlades på 1500-talet i samband med de första bergsbrytningarna på Sahlberget i det som så småningom kom att bli Sala silvergruva som var under vissa perioder den lönsammaste i hela riket, ”riksens förnämsta Clenodium”! I gruvbyn intill gruvan fanns på 1540-talet ca 400 hushåll som flyttades så småningom till slätten några kilometer nordost. Stadsprivilegier fick Sala av kung Gustav II Adolf den 15 april 1624 och staden började byggas en bit bort från gruvan då gruvbyn redan var för liten och överbefolkad. Holländaren Johan Carels ritade stadsplanen med kvadratiska och rektangulära kvarter, därav smeknamnet ”rutnätsstaden”. De två stora bränderna 1736 och 1880 har ändrat stadens karaktär. Småstaden Sala ligger på gränsen mellan märlardal och bergslagsbygd.
Rådmansgatan mellan Fiskartorget och Stora TorgetGruvgatan sedd från Stora Torget. Kristina kyrkan i bakgrunden.Rådhuset från 1783 vid Stora Torget är en slätputsad byggnad i två våningar med tegeltäckt mansardtak, efter ritningar av konstmästaren vid gruvan Daniel Steinholz. Takryttaren ritad av arkitekt Erik Hahr (1869-1944) är från 1927. Stora Torget med Rådhuset till vänster (den röda byggnaden) och Sparbankshuset till höger (den stora, gula byggnaden). Sparbankshuset är uppfört 1902 av stockholmsarkitekten Erik Lallerstedt (1864-1955). Magasinsgatan med vackra hus i trä och puts från 1700- och 1800-taletEkebydamm invid stadsparken delas av en promenadväg med bro och är skapad av det vattenflöde som rann ned från Långforsen och senare av en utloppskanal från gruvan. Kristina kyrka i bakgrunden. Ekebydamm har fått sitt namn från de bybildningar som fanns här redan under medeltiden.Stadsparken skapades av stadsträdgårdsmästare John E Lantz (1886-1965) och invigdes 1929. Här ekotemplet/musikpaviljongen i den franska parken som syns bakom Carl Eldhs (1873-1954) replikskulptur ”Ungdom” från 1911.I den franska parken finns också Daniel Wretlings (1901-86) skulptur ”Nya vingar” från 1949.
Kristina kyrka tillkom i samband med stadens grundläggning och invigdes den 18 december 1641. Den döptes efter drottning Kristina.
Tornhuven är från tiden strax efter stadsbranden 1736.I samband med restaureringen 1905-06 dekorerades valven med rosenband i friska färger enligt den rådande jugendstilen. Kristina kyrka kallas därför även för ”Rosenkyrkan”. Till vänster predikstolen från 1762 tillverkad av bildhuggare Jonas Holmin i Västerås. Altartavlan skänktes 1738 av drottning Ulrika Eleonora och är troligen gjord av hovmålaren Georg Engelhardt Schröder. De flankerande änglarna är mästerverk av bildhuggaren Daniel Kortz och troligen gjorda före 1710. Epitafium över medlemmar av släkten Bergenstierna: fadern Johan, hans första hustru Aletta Plaan och deras tre söner Daniel, Axel och Johan Otto. De två översta porträtten föreställer Johan och Daniel Bergenstierna och de två nedersta kontraktsprosten Mathias Ramzelius (vänster) och överhovpredikanten Carl Magnus Wrangel (höger). Den praktfulla orgelfasaden tillhör ett verk av Peter Stråhle och Jonas Gren, färdigt 1758. Själva orgelverket är från 1969 och byggt av Emil Hammer i Hannover. Så idylliskt!Konstnären Ivar Aguélis grav på kyrkogården intill Kristina kyrka. Se mer om Aguéli nedan.
Täljstenen är Salas kulturcentrum. Till det gamla varmbadhuset från 1928 flyttade olika konstsamlingar 1962 där de rymdes fram till 2007 då de flyttade in i grannhuset som tidigare varit en elverksbyggnad från 1903. Idag rymmer Täljstenen museum, konstsamlingar, kafé och stadsbiblioteket.
Kulturkvarteret TäljstenenAguélimuseet på Vasagatan 17 utgörs av den Fribergska samlingen donerad till Nationalmuseum till vilket de tillhör av stadsläkaren Carl Friberg (1865-1949). Det är den största samlingen av Aguélis verk i Sverige och innehåller 30 målningar och 11 skisser av Salasonen Ivan Aguéli (1869-1917). Mer om Aguéli kan man läsa på museets hemsida: https://aguelimuseet.se/ivan-agueli/I samlingen finns också verk av bl.a. prins Eugen, Carl Milles, Henri Toulouse-Lautrec och Edvard Munch.Minnesmärket över Ivan Aguéli vid Ivan Aguélis plats. Brunnen är orientaliskt inspirerad och ligger i avslutningen på Lillåpromenaden. Brunnen och parken invigdes på Aguélis födelsedag den 24 maj 2000. Monumentet är skapat av konstnären Acke Oldenburg (1923-2005) och keramikern Åsa Orrmell (f. 1948). Lillåpromenaden i centrala Sala
Väsby kungsgård på Museigatan 2 uppfördes 1557 åt Gustav Vasa som var här ofta i olika ärenden som rörde silvergruvans skötsel. Från och med Gustav II Adolfs tid och fram till 1887 fungerade platsen som bergmästarboställe, dvs tjänstebostad för chefen vid silvergruvan. Det var här Gustav II Adolf flörtade med den unga hovdamen Ebba Brahe när han var i Sala för att inspektera gruvan- Åren 1710-11 bodde det kungliga hovet på Väsby gård för att undkomma pesten som drabbade Stockholm. Nuvarande byggnad är från 1737 och ritad av bergmästare Bergenstierna.
Den starkt renoverade huvudbyggnadenVy från Lillån. Kungsgården fungerar idag som museum och används för olika arrangemang.
Värdshuset Måns Ols ligger vid södra änden av Långforsen. Här finns en badanläggning och kägelbana. Platsen har fått namn efter Måns Olsson Ruvall, dammvaktare från 1700-talets första hälft, och värdshuset uppfördes vid dammvallen år 1791. Den nuvarande byggnaden är från 1960.
Badplatsen vid Långforsen, i anslutning till Måns OlsKallbadhusetGrissbachs kanal
Mer från Sala…
Lilla Istanbul ligger vid Annedal 4 km söder om Sala och här bor folkkonstnären Jan-Erik Svennberg som uppfört färgglada moskémodeller ända sedan 1976. Blå moskén, en modell efter det kända originalet i Istanbul – 3,5 m hög och med invändig ståhöjd. Gamla vattentornet är ritat i en nationalromantisk stil av arkitekt Agnes Magnell (1878-1966) och var i bruk mellan 1903 och 1962.
Sala silvergruva ligger 3 km SV om Sala. Brytningen startade här i början av 1500-talet och gruvans storskaliga arbete var i gång fram till 1908. Den sista gruvan stängde 1962. Arbetarna bodde i gruvbyn intill som hade ca 400 hushåll redan på 1540-talet! Totalt har ca 450 ton silver och 36 000 ton bly brutits i gruvan. Glansperioden är dock inte över, den är i högsta grad levande med gruvvisningar, konstutställningar, silversmeder, restaurang, höghöjdsbana, julmarknad och ett hotellrum 155 m under jord som i skrivande stund 2023 är världens lägst belägna hotellrum. Gruvans djupaste schakt går 318 m under jorden, men det är vattenfyllt från och med 155 meter. För att förhindra översvämningen av gruvan pumpas 220 000 liter vatten upp dagligen. Silvergruvan är utan tvekan ett av Sveriges främsta besöksmål.
Den rekonstruerade gruvbynKnektschaktet påbörjades 1604 med avsikten att komma åt de malmer som man trodde fanns under Herr Stens botten och Sandrymningen. Man nådde dock aldrig de eftertraktade malmerna. Schaktets djup blev i första skedet 148 m. Det stod färdigt 1639 och användes som pumpschakt mellan åren 1646 och 1882. I slutet av 1800-talet avsänktes schaktet från 155 m till 190 m. År 1887 byggdes en lave över schaktet. 1969 rasade laven samman men 2003 återskapades den och exteriören är en kopia av den tidigare laven. Två moderna hissar installerades samtidigt. Här börjar guidningarna i gruvan. Man samlas utanför och sedan åker man hiss ner till 155 m djup.
En magisk världVilket hårt arbete för stackars gruvarbetarna 😦
I Ekosalen har efterklangen av ett ljud uppmätts till 22 sekunder!
Från slutet av 1500-talet och fram till 1890-talet var vattenkraft den viktigaste energikällan vid gruvan. Från stora vattenhjul leddes kraften direkt eller med stånggångar till spel och pumpar. När detta turbintorn byggdes vid 1870-talets slut introducerades en ny teknik. Vattnet drev en stålturbin som hade högt varvtal. Kraften kunde efter nedväxling ledas vidare med rentransmissimer eller linspel och användas i verkstäder och produktionsbyggnader. Kring sekelskiftet 1900 kopplades en elektrisk generator till turbinen. Därigenom fick man elektrisk belysning och kraft till mindre områden. Gruvkontorshuset byggdes år 1823-1832. Konststigaren var den första som bodde här. Konststigaren var förman för konststaten som ansvarade för reparationer och byggnadsarbeten vid gruvan. Omkring 1920 flyttade gruvkontoret in i detta hus. Från 1644 till 1883 var detta gruvans viktigaste byggnad. Hit leddes vattnet från det stora sjösystemet och här drev det två bröstfallshjul av trä med ca 12 m i diameter. Kraften överfördes via stånggångar till pumpar och uppfordringsverk vid Knektschaktet, 140 m och Makalösschaktet, 90 m härifrån. Under vissa perioder fanns stånggångar även till Carl XI:s schakt samt till Nygruvan, ca 400 respektive 600 m långa. Det första hjulhuset på platsen byggdes 1644. Det byggdes om fullständigt flera gånger under 1700-talet och fick sin nuvarande form omkring 1890. Då hade man rivit vattenhjulen med tillhörande rännor. I juni 1994 skadades tyvärr byggnaden svårt av en brand. Klensmedjan byggdes i korsvirkesteknik och tegel år 1807. Smedjan hade ursprungligen två härdar och här tillverkades bl a handredskap som malmrakor, brytspett, bergkilar, borrstål m m. På andra våningen fanns smedjans järnlager där man förvarade råmärken i olika dimensioner till smidet. Tidigare fanns en träbro upp till porten på andra våningen. Från 1920- till 1950-talet användes smedjan som tvättstuga för dem som bodde på gruvområdet. Andra våningen fungerade då som torkvind. Kuskbostadens äldsta del är byggd år 1800 med en tillbyggnad från omkring 1900 och inrymmer idag två rum och kök. Fasaden har tidigare varit spritputsad. Huset har genom åren använts till spruthus, kontor och bostad. Här bodde gruvans sista kusk som hette Ernst Johansson. Drängstugan uppfördes 1850 som brygghus, bod och vedlider i stället för de byggnader som brann ned natten till den tredje maj samma år. Till bygget användes både gammalt och nytt virke. Brygghuset nyttjades av gruvstigarens hushåll för tvätt, bak och öltillverkning. Huset är ombyggt till bostadshus. Drottning Christinas schakts spelhussänkning visar grundmurar eller numera rivna, vattendrivna bergspel. Trärännan som förde driftsvatten till spelet är sedan länge borta, men returkanalen (som är tillmakad i berget) finns kvar och mynnar under Gamla Hjulhuset. Det första bergspelet började anläggas 1662 och stod färdigt tre år senare. Vattenhjulet var av bröstfallstyp med en diameter om 11,3 m och en bredd av 2,7 m. Ett nytt bergspel togs i bruk 1828. Detta spel hade ett vattenhjul av överfallstyp med en diameter om 5,9 m och en bredd av 1,8 m. Under år 1890 avvecklades spelet helt. Christina schaktets bergspel var ett av silvergruvans viktigaste uppfordringsverk i 225 år. Drottning Christinas schakt började sänkas år 1650 och på tio år nåddes ett djup på 190 m. På denna nivå fanns stora malmtillgångar som bröts under senare hälften av 1600-talet. Schaktet sänktes sedan i olika etapper ner till 257 m och blev i samband med det centralschakt eftersom det kom i kontakt med samtliga nivåer i gruvan. Huvudsakligen användes schaktet för uppfordring av malm och gråberg, men också för transport av gruvved, material, hästar och gruvarbetare. Drivkraften för uppfordringen var två stora vattenhjul som fanns i spelhussänkningen strax söder om schaktet. Idag återstår endast grundmurarna av Spelhuset. Den nuvarande laven (överbyggnaden) byggdes 1858 och har blivit en symbol för Sala Silvergruva. Detta block består av dolomit från Finntorpsbrottet, en kilometer sydväst om platsen. De ringformiga mönstren i blocket är en fossil av blågröna alger. De finns i grunda hav och när de växer uppåt i skikt mot ljuset bygger de upp ringformiga pelare. Det sker med hjälp av fin karbonatsand. Fossilen i detta block har det geologiska namnet stromatoliter, av de grekiska orden stroma=bädd och litos=sten. Åldern har beräknats till mellan 1900 och 2000 miljoner år. Det var dessa organismer som satte igång fotosyntesen, med hjälp av vatten, koldioxid och solljus. Wow 🙂Anfarten är uppförd över ingången till 60 metersnivån i gruvan. Ordet ”anfart” är tyska och betyder begynnelse, dvs där man påbörjar nedstigningen till gruvan. Denna nedstigning tillkom i slutet av 1700-talet och den nuvarande överbyggnaden uppfördes 1869-70. Syftet med byggnaden var att gruv- och skrädningsstigarna (förmännen) fick ett kontor och bättre uppsikt över uppfordringen och malmskrädningen (sorteringen). I mitten av rummet tände arbetarna sina tjärbloss (facklor) och oljelampor för att därefter påbörja nedstigningen till sina arbetsplatser. Numera finns belysning, betongtrappor och stålstegar ner till 60-metersnivån. Skrädhuset byggdes i slutet av 1810-talet. Här inne arbetade 10-20 personer, många var kvinnor och äldre pojkar. Man skrädade (sorterade) malmen och slog sönder malmstycken till hanterlig storlek. Gråberg, varp (ofyndigt berg) kastades åt sidan och tippades i stora högar runt om på gruvområdet. Sedan schaktlaven över Christinaschaktet tillkommit 1858 byggdes en rälsbana därifrån över till Skrädhusets övervåning där malmen kördes in. En del malmsortering gjordes också på planen (Gruvtorget) utanför Skrädhuset. Huset byggdes ut 1994-95. Hästen var förr oumbärlig för gruvdriften. Alla transporter gjordes med hjälp av häst, även under jord. När vattenkraften inte räckte till kunde hästvandringar upprätthålla driften av spel och pumpar. Gruvans brandsprutor drogs också av hästar. År 1857 byggdes detta påkostade stall, med typisk dekor i snickarglädjestil. Det hade plats för sex hästar och var i bruk ända fram till 1954. Den 10 september 1664 bestämdes att ett nytt schakt skulle anläggas 89 m väster om Nygruvan och drivas ner till ett djup av 409 m. Schaktet påbörjades år 1670 och sänktes då till till ca 115 m djup. Under 1830-talet sänktes det ned till 318 m och blev därmed gruvans djupaste schakt. Den yngsta delen kallas Karl XIV Johans schakt. Härifrån hittades under 1800-talet nya malmkroppar och malm uppfordrades fram till gruvans nedläggning 1908. Viss brytning och uppfordring förekom även vid slutet av 1940-talet. Laven (schaktbyggnaden) byggdes 1832-35 och är Sveriges äldsta! Den fick sin nuvarande höjd 1851. Bergspelet drevs först med vattenkraft och från 1891 med hjälp av en ångmaskin.Fram till 1800-talets slut drevs alla stora maskiner med vattenkraft. År 1891 byggdes ångmaskinshuset med två ångmaskiner om 96 hästkrafter, främst för att driva gruvspelet vid Carl XI:s schakt. Med hjälp av linor överfördes kraft även till Knektschaktets gruvspel 400 m söderut. En linbana byggdes för malmtransporter till Christinaschaktet 250 m bort. Ångmaskinerna togs bort när gruvan lades ner år 1908. Under 1940-talet stod ett elkraftsdrivet bergspel i huset. Gruvstugan byggdes ca 1670 och var under många år en av gruvans viktigaste byggnader. Här samlades gruvrätten som bestod av sex bergsmän och bergmästaren som domare. Gruvrätten dömde i alla frågor som rörde gruvdriften och man kunde även döma ut dödsstraff. I tingssalen höll man även morgonbön för gruvarbetarna innan de gick till arbetet. Gruvingenjören hade också sin bostad i huset och som gruvingenjörsbostad användes huset fram till 1956. Byggnaden är av timmer och i karolinsk stil. Huset byggdes om och rappades år 1753. Direktörsbostaden i empirestil uppfördes 1823-29 i sten som bostad och kontor för materialskrivaren. År 1888 ombildades Sala Silvergruva till aktiebolag och den nye direktören August Heberle med familj flyttade in i huset, som därefter fick namnet Direktörsbostaden. 1877 upphörde tillmakningen i gruvan och på bostadens östra sida, där det gamla vedupplaget legat, anlades på 1890-talet en park med fruktträd och tennisbana. Byggnaden användes som tjänstebostad fram till slutet av 1980-talet. Gustav III:s schakt är gruvans yngsta schakt, påbörjat år 1775. Det sänktes till 90 m djup och användes till en början för ventilation. 1832-39 sänktes det till det djup det har idag, 267 m. År 1842 byggdes den nuvarande laven som är Sveriges näst äldsta. I schaktet installerades pumpar som höll gruvans norra delar fria från vatten. Kraften kom från det nya hjulhuset, 275 m öster om laven, och överfördes med en konstgång. Först år 1903 ersattes de mekaniska pumparna med en elektrisk anläggning. Numera pumpas i genomsnitt 200 000 liter vatten per dygn ur gruvan. År 1993 installerades en hiss ner till 55 m. Ingenjörsbostaden eller Verkmästarbostaden uppfördes 1888 för gruvingenjören. Mellan 1920 och 1975 användes byggnaden som Gruvmuseum. Konstmästargården byggdes 1810 som bostad och kontor för gruvans bokhållare. Åren 1832-35 försågs huset med en övervåning och konstmästaren flyttade in. Konstmästaren var en av de viktigaste tjänstemännen vid gruvan. Han ansvarade för kraft, maskiner och byggnader. Han såg till att vattenhjul, konstgångar, pumpar och malmspel fungerade. Hans bostad var näst störst vid gruvan. Till hushållet hörde även fähus, matkällare och tvättstuga. Bostaden låg mitt på gruvområdet och omgavs av en stor tomt med prydnads- och köksträdgårdar. Idag finns kafé här. Under 1870-talet utvecklades effektiva kemiska metoder för att öka silverutvinningen ur malmen, s.k. extraktion. Knektschaktets spelhus byggdes som extraktionsverk år 1888. År 1907 gjordes en tillbyggnad av husets norra ände och ett eldrivet uppfordringsverk installerades. Med detta verk uppfordrades malm ur Knektschaktet ca 100 m söder om huset. Gamla hagelverket byggdes 1765 och användes först som lin- och svarvarbod. På 1770-talet förbättrades metoderna för silverframställning, vilket innebar att man också kunde ta till vara på blyet när malmen smältes. Den viktigaste produkten blev blyhagel för skjutvapen. Från 1867 inrättades här en hagelfabrik där blyhaglen sorterades, polerades och förpackades. År 1903 byggdes ett nytt hagelverk vid Nya hyttan och det gamla hagelverket gjordes då om till bostad. Makalösschaktet påbörjades år 1622 och sänktes till ca 180 m djup fram till 1640-talet. Schaktet var ett av de första exemplen på den nya brytningstekniken, enligt den s.k. ”tyska metoden”. Det innebar att man drev ner ett lodrätt schakt med utgående orter (gångar) på olika nivåer. Makalösschaktet förlorade sin betydelse på 1660-talet då Christinaschaktet, som syns i bakgrunden, tagits i bruk. Namnet ”Makalös” kom av att den malm som påträffades här höll en mycket hög silverhalt. Marketenteriet byggdes i nationalromantisk stil år 1919 som en kasern med ett tjugotal ungkarlsrum för att hysa nyanställda vid gruvan. Huset har fått sitt namn efter matserveringen som upptog hela bottenvåningen. Pga gruvans nedläggning kom huset aldrig att användas för sitt syfte. Det har istället fungerat som bl.a. danslokal och auktionshus.
Silverstigen är en mycket intressant promenadstig med mycket historia. Här i Aspenstorps naturreservat kan man se de äldsta gruvhålen från 1100-talet och hela medeltiden igenom. Följ stigen bara, väl skyltat.
Biskopsgruvan är den äldsta gruvan i området. Här sökte människor efter järn och hittade då troligen även silver. Därmed kunde den första silvergruvan i Sala öppnas. Det förekommer uppgifter om brytning redan på 1200-talet. Men säkert är att Biskopsgruvan bröts år 1305 under ledning av biskop Kettilson-Whide i Västerås. Eftersom kyrkan på medeltiden hade en enorm makt kunde biskopen själv lägga beslag på allt silver. I området norr om Aspenstorp finns skärpningar (gruvbrytning i mindre gruvhål och små öppna gropar) från 1100-talet!Förmodligen bröts det silvermalm i Trundhemsgruvan under 1300-talet. Under äldre tider kallades gruvan för Finngruvan. Namnet anses komma från hundra finska karlar som ska ha arbetat åt kung Christian II vid Sala silvergruva. Troligen skedde detta när gruvbrytningen återupptogs 1520 vid det danska maktövertagandet. Trundhemsgruvans mineralrika vatten användes under tidigt 1800-tal som hälsovatten. Troligen bröts det silver i Nygruvan redan under 1400-talet. Fyrahundra år senare gjordes nya försök att bearbeta Nygruvan. På 1880-talet sprängdes en avvattningskanal på 55 m djup i botten på Nygruvan. Kanalen öppnades under stor dramatik, då två arbetare fanns kvar när vattnet började forsa. De lyckades dock klänga sig fast vid en fick i kanalen och undvika att följa med ner i Carl XI:s schakt. Här mellan träden fanns på 1500-talet en gruvarbetarby. I Nyby gruvby bodde enligt lokal tradition de som arbetade vid Nygruvan och gruvorna intill. Byn finns omnämnd ännu på 1600-talet, men vid 1700-talets mitt fanns endast två stugor kvar. Gruvdammen i den sydöstra delen av området försåg byns tamdjur med vatten. Stenmurar byggdes runt gård och odlingar för att hindra djur och människor att ta sig in och ut hur som helst. Släkten Helsing var en betydande bergsmanssläkt i såväl Falun som Sala under 1600-talet. Familjen flyttade till Sala från Öster Silvberg i Dalarna och kan ha haft sin gård just här. Resterna efter en stensatt grund har eventuellt tillhört denna gård som kallades Helsingegården. Greve Bielkes stoll är en gång in i berget som kom till för att avvattna de närliggande gruvorna inför ny silverbrytning. Stollen började brytas 1784 och samtidigt tillkom Pihls sänkning, ett 20 meter djupt luftschakt som skulle dra ut tillmakningsröken från stollen. Efter flera avbrott blev Bielkes stoll klar först 1868. Stollen är ca 1 220 m lång och mynnade vid Pråmån. Gröna spelet byggdes sannolikt på 1880-talet. För att få drivkraft till det nyöppnade Carl XI:s schakt tillmakades två tunnlar i berggrunden 1673-98. Den ena ledde vatten från Grissbachs kanal till hjulet i sänkningen nedanför laven. Djupare ner i berget gjordes en avloppstunnel från vattenhjulet till gruvområdets avloppskanal. På några ställen var det nödvändigt att göra ett 5 till 16 m högt lufthål/skorsten, s.k. lichtloch, mellan tunneln och markytan. Där kunde dagsljuset komma ner och röken från tillmakningseldarna vädras ut. Gröna spelet är byggt över ett s.k. lichtloch (lufthål) till avloppskanalen. Grissbachs kanal från 1642Det här hålet är inte ett gruvhål, utan en del av en 200 meter lång underjordisk kanal. Längre söderut går kanalen ovan jord. Till skillnad från sina föregångare byggde Georg Grissbach sin kanal i en tämligen rak sträckning från sjön Långforsen till gruvan. Kanalen blev färdig 1641 och då fick det stora vattenhjulet inom storgruveområdet tillräckligt med kraft för att driva gruvans alla stånggångar och pumpar. Gruvan fick därmed en ny storhetstid.
Mycket historia om människor som slitit och dött för att få fram det dyra silvret. Promenera gärna runt i det vackra området och tänk på alla de människor som arbetat hårt för att maktens människor skulle blir rika(re). Vi kan hedra dem genom att gå runt och beundra resultaten av deras hårda slit.
Det finns också roligare saker att tänka på när man besöker Sala silvergruva, som t.ex. att shoppa i antikbutiken vid den stora entrén… … eller ta en fika 🙂
Lite KURIOSA om Sala:
Staden besöktes år 1849 av den danske författaren H C Andersen som noterade i sin dagbok att huvudgatan var folktom 🙂 Läs mer här: https://runeberg.org/blm/1945/0281.html
Under 1930-talet verkade i staden och på landsbygden Salaligan, en kriminell organisation bestående av fem män under ledning av Sigvard Nilsson (1908-1979), som mördade fem personer under flera år för att råna dem på pengar. Läs mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Salaligan
Några kändisar från Sala är bl.a. målaren och orientalisten Ivan Aguéli (1869-1917), skådespelaren Jacob Ericksson (f. 1967), Erik XIV:s ämbetsman Jöran Persson (ca 1530-68) och Tetrapackens uppfinnare Erik Wallenberg (1915-99).
År 1643 genomfördes en ny och modern stadsplan av den då moderna rutnätstypen inför drottning Kristinas kröning som tyvärr inte ägde rum i Uppsala. De medeltida krokiga gränderna och de gyttriga gårdarna ersattes med linjalraka gator som korsade varandra i räta vinklar. Det var ju så klart inte så lätt. Skadestånd och kompensation betalades ut till uppsalaborna som blev av med sina gamla, medeltida gårdar. De fick istället bygga ett bostadshus av sten inom fem år vilket ju inte så många hade möjlighet till. Denna stadsplan blev färdiggenomförd på våren 1669 då namnkommittén blev klar med sitt arbete med att namnge alla nya gator och kvarter. Stadsplanen, namnen och kvartersindelningen gäller, med väldigt smärre ändringar, ännu till denna dag.
Ur ”Uppsala – från liten medeltidsstad till Sveriges fjärde stad” (1995) av Helena Harnesk och Ulla Oscarsson
Ur ”Uppsala – från liten medeltidsstad till Sveriges fjärde stad” (1995) av Helena Harnesk och Ulla Oscarsson Ur ”Uppsala” (1995) av H Harnesk och U Oscarsson.
Slottet
1600-talsslottets plan av Jean de la Vallée från 1660. Slottet byggdes färdigt av kung Karl IX år 1601. Vasaborgen längst ner till höger, Johan III:s kyrka i mitten på högra delen av slottet samt den tänkta flygeln till vänster. Ur ”Uppsala” (1995) av H Harnesk och U Oscarsson.Långhuset och sydosttornet från Johan III:s tidUr ”Uppsala” (1995) av H Harnesk och U Oscarsson.Ur ”Uppsala” (1995) av H Harnesk och U Oscarsson.Långhusets utbyggnad åt norr i renässansstil från 1601. I rikssalen till höger på bilden avsade drottning Kristina sig tronen den 6 juni 1654. Nordosttornet där en tänkt flygel skulle börja byggas åt västLånghusets östra fasad som vetter mot staden. På 1600-talet var slottet vitmålat och dominerade den lilla staden. Den norra infarten till slottet från stadenKopparstick föreställande Uppsala slott från 1690, ur Suecia Antiquae et Hodierna. Ur ”Uppsala” (1995) av H Harnesk och U Oscarsson. Ur ”Uppsala” (1995) av H Harnesk och U Oscarsson. Om Rudbeck, se nedan.De nuvarande terrasserna framför slottet är en återstod av Rudbecks slottsträdgård.
Kyrkstaden
Domkyrkan på 1600-talet, en av de äldsta bilderna av kyrkan. Kopparstick från 1699 ur Peringskiölds ”Monumenta Uplandica”. Ur ”Uppsala” (1995) av H Harnesk och U Oscarsson.
Universitetsverksamheten
Academia Carolina, så kallat efter Karl IX, fick bedriva undervisning i det gamla Domkapitelshuset på domkyrkans sydsida (idag rivet). Universitetsverksamheten var igång igen och universitetet blev en självstyrande institution och akademikerna en egen grupp, en egen ”societet”, skild från borgarna. Undervisningen bestod främst av teologiska och humaniorastudier. Karl IX upplät Studentholmen, som tidigare bebotts av studenter, år 1593 åt 43 studenter. Den första kända promotionen ägde rum den 22 januari 1600 och redan 1622 inrättades professuren i vältalighet (retorik) och politik (statsvetenskap) av universitetskanslern Johan Skytte som också skänkte sitt hus, det medeltida hus nära domtrappan (kallat även idag för Skytteanum), år 1626 till professurens innehavare. På 1620-talet hade universitetet redan 19 professorer!
Ur ”Uppsala” (1995) av H Harnesk och U Oscarsson. Här ligger Riddartorget idag.Den medeltida Kvarnholmen, idag UpplandsmuseetDet medeltida Skytteanum
Johan Skytte (1577-1645). Källa: Wikipedia
Universitetet fick en ny byggnad redan år 1622 då kung Gustav II Adolf skänkte ärkebiskopsgården mittemot domkyrkan (nuvarande Gustavianum) till universitetet och den fick namnet Collegium Gustavianum. Huset rymde lärosalar, studentrum, kök och matsalar. Olof Rudbeck (1630-1702) var en av 1600-talets centralfigurer i Uppsalas historia. Han var bl a professor i medicin och lät åren 1662-63 bygga en kupol på Gustavianums tak som inrymde en anatomisal, den s k Theatrum Anatomicum, efter kontinentala och antika förebilder. Den gamla byggnaden byggdes om så att studentrummen på översta våningen ersattes med bibliotekssalar och fakultetsrum. Den doriska frisen under takfoten tillkom på 1690-talet. Gustavianum är för närvarande under ombyggnad. Ett speciellt inlägg kommer här när den är färdigombyggd 🙂
Olof Rudbeck den äldre (1630-1702), porträtt av Martin Mijtens den äldre (1696). Källa: Wikipedia
***I salen dissekerades människo- och djurkroppar inför upp till 200 åskådare. Kupolen är krönt med ett solur, ett klot med förgyllda siffror . Ur ”Uppsala” (1995) av H Harnesk och U Oscarsson
Universitetsverksamheten fick en rejäl uppsving år 1624 när kung Gustav II Adolf skänkte till universitetet en stor summa pengar samt 400 hemman, fyra kvarnar och kyrkotionde från åtta socknar. Då förlades utbildningen av kyrkliga och världsliga ämbetsmän definitivt till Uppsala och för att komma upp till sina adliga kollegors bildningsnivå nere på kontinenten utökades undervisningen för den svenska adeln för att omfatta moderna språk, ridning, fäktning och dans 🙂 År 1647 skänkte drottning Kristina den gamla kvarnen på Kvarnholmen till universitetet. Här fanns drivkraft till malning, en hammare, en papperskvarn och en sågkvarn och all inkomst tillföll universitetet vilket senare under 1700-talet skulle orsaka rejäla problem mellan akademiker och övrigt folk.
Ur ”Uppsala” (1995) av H Harnesk och U Oscarsson
Olof Rudbeck d ä var bl a professor i medicin och botanik och anlade en botanisk trädgård på sin svärfars, borgmästare Lohrman, kålgårdstomter vid nuvarande Linnégatan där Linnéträdgården ligger idag. I trädgården odlades 1 800 arter bl a nymodigheten ”den peruvianska nattskattan”, dvs potatisen. Bostadshuset tillkom på 1690-talet och då var det sonen och botanikprofessorn Olof Rudbeck d y som flyttade in. Carl von Linné lät senare på 1740-talet bygga om bostadshuset.
Linnéträdgården och Linnés tjänstebostad (idag Linnémuseet) på platsen där Olof Rudbäck lät anlägga sin botaniska trädgård och uppföra en tjänstebostad i slutet av 1600-talet.
Exercitiegården uppfördes 1663-64 av Olof Rudbeck på Gustavianums tomt, nuvarande Universitetsparken och tomten där Universitetshuset står idag, och var avsedd för ridning, fäktning, dans och vissa moderna språk. Exercitiegården byggdes ovanpå ruinerna efter den förfallna Uppsala gård och på gården fanns också bostäder för mästarna och stall.
Ur ”Uppsala” (1995) av H Harnesk och U Oscarsson
Ur ”Uppsala” (1995) av H Harnesk och U Oscarsson
Den moderna stadsplanen
Stora torget lades ut år 1645. Det kvadratiska torget ligger i skärningspunkten mellan två korsande huvudgator. Det är ett s.k. hörnslutet torg av renässanstyp, vilket betyder att det omges av byggnader och inte av gator och att fyra gator korsar varandra i torgets mitt istället för att löpa längs sidorna. Det var det första i sitt slag i Sverige. Idag finns i Sverige endast två bevarade – Stora torget i Uppsala och Rådhustorget i Piteå! Härifrån utgår Svartbäcksgatan åt NV, Vaksalagatan åt NÖ, Kungsängsgatan åt SÖ och Drottninggatan åt SV.
Längst till höger i bakgrunden reser Claes Edenbergs stenhus sig, nuvarande Rådhuset. Ur ”Uppsala” (1995) av H Harnesk och U Oscarsson. Turer med enmastade, delvis däckade båtar med sju mans besättning gjordes tre gånger i veckan på sträckan Uppsala – Stockholm under tiden maj-november.
Rådhusbyggnaden som fungerat som rådhus mellan 1710 och 1974 gömmer resterna av det s.k. Edenbergska huset, ett av de representativa privata stenhus som uppfördes runt torget omkring 1645 åt riksdagsmannen Claes Edenberg (1598-1667). En större ombyggnad gjordes 1768-70 efter ritningar av byggmästare Ulfström och överintendent Carl Johan Cronstedt. År 1883 tillbyggdes huset längs Vaksalagatan enligt ritningar av H T Holmgren (1842-1914), universitetshusets arkitekt. Samtidigt ombyggdes huset till nuvarande utseende i nyrenässansstil.
I byggnadens vänstra hörn (sett från beskådarens perspektiv) låg under 1600-talet Akademiens apotek. Här låg också Klas Edenbergs hus där den engelska ambassadören bodde över vintern 1653. Bulstrode Whitelocke anlände till Uppsala den 19 december 1653 tillsammans med ett följe på hundra personer!Skandiahuset, ritat av arkitekt Sven Ivar Lind (1902-80), uppfördes på 1960-talet. På denna plats låg under mitten av 1600-talet Jochom Axbergs hus. I hörnet Kungsängsgatan och Smedsgränd, där flera butiker ligger idag, låg under 1600-talet Olof Rudbecks hus.
När Stora torget byggts klart så blev det medeltida torget nere vid Dombron det Gamla torget.
Gamla torget så som det ser ut idag. Där universitetscampusen ligger idag (den höga byggnaden i mitten) låg under 1600-talet räntmästare Romels hus. Snett mittemot, där restaurang Klangmarket ligger idag, låg på 1600-talet Uppsalas rådhus. Det stod kvar fram till branden 1702. På torget ägde avrättningar rum och en sådan skildras av den engelska ambassadören Whitelocke. Den medeltida dombron hängde fortfarande kvar under 1600-talet. Den nuvarande bron är från 1700-talet. Nybron i bakgrunden byggdes först vid mitten av 1600-talet.
Svartbäcksgatan lades ut vid stadsregleringen 1643. Den börjar vid Stora Torget och löper ända till Bärbyleden och vidare mot Björklinge.
Modern bebyggelse på Svartbäcksgatan med Stora torget i bakgrunden och det orangea medeltida Celsiushuset med sin ”sneda” positionering till vänster. Till vänster om Celsiushuset, där S:t Persgallerian nu ligger, låg under mitten av 1600-talet professor Spoles hus.
Gränsen mellan staden och landsbygden utgjordes av en rad lador som stod gavel mot gavel. Ladorna hade stått tidigare inne på uppsalabornas tomter. Där Kungsgatan nu löper fanns det två rader lador. Det fanns fem infarter till Uppsala med fem tullportar: Svartbäckstullen, Vaksalatullen, Kungsängstullen, Slottstullen och Fjärdingstullen. Från dessa utgick de riksvägar som till stor del fortfarande består: de raka Björklingevägen (2 mil), Stockholmsvägen, Vaksalavägen och Rasbovägen.
Nuvarande Svandammen kallades på 1600-talet Kungsdammarna. Här var stadens sydgräns. Svartbäckstullen
Kvartersindelningenvar förmodligen densamma som under medeltiden och förblev så hela århundradet ut trots två stora stadsbränder 1543 och 1572. De omålade timmerhusen dominerade liksom tidigare. Stadsbranden 1543 var förödande då nästan allt öster om ån förstördes: kungsgården (någonstans på Islandet), Vårfrukyrkan, S:t Pers kyrka och Franciskanklostret samt Kvarnen mitt i ån.
Gustav Vasa kom till Uppsala strax efter branden och tillbringade en och en halv månad här för att organisera återuppbyggnadsarbetet. Kungen var mycket intresserad av att återuppbygga ett kungligt Uppsala. Han kröntes i domkyrkan här 1528 och då en kungsgård i princip saknades så ägde kröningsfestligheterna troligen rum i ärkebiskopsgården mitt emot domkyrkan. Därför blev det ett behov av ett kungligt residens i staden.
Under 1520-talet började ett kastell byggas där Universitetshuset står idag. Efter branden 1543 blev Uppsala gård ett slags mönstergård för avel och skötsel av kreatur med ca. 300 engelska och ca. 400 svenska får år 1548. Gården användes inte så länge eftersom fästningen på Kasåsen (nuvarande Uppsala slott) tog över de flesta funktionerna av en kungsgård så småningom och i mitten av 1600-talet blev Gammelgården som den nu kallades ett kungligt stall och därefter förföll och lades i ruiner.
Uppsala gård var en fyrkantig, kringbyggd borg med två runda försvarstorn mot nordost där Gustavianum nu ligger. Inom anläggningen fanns även bostäder och ett kapell. Uppmätning av arkitekt Kihlberg ca. 1880, i ”Uppsala – från liten medeltidsstad till Sveriges fjärde stad” (1995) av Helena Harnesk och Ulla Oscarsson. Universitetsparken sedd från ingången till Universitetshuset. Här låg Uppsala gård som stod färdig på 1550-talet. Universitetshuset och -parken till vänster där Uppsala borg låg under andra halvan av 1500-talet. Ruinerna revs på 1880-talet inför universitetshusbygget.
Kanske i anslutning till Uppsala gården eller någonstans nere i staden låg tryckeriet där Gustav Vasa lät år 1541 trycka Nya Testamentet som ingick i Gustav Vasas bibel. Universitetsundervisningen låg däremot nere under kungens regeringstid då denne avbröt stödet till det som en del av sitt reformationsprogram (universitetet hade grundats på initiativ av den katolska kyrkan). Men Erik XIV gav sitt stöd till den lilla akademin med högre undervisning som blev större under Johan III. År 1580 stängdes universitetet igen pga professorernas motstånd mot den katolske Johan III:s nya gudstjänstordning ”Röda boken” och pga den utbrutna böldpesten som härskade i staden. Universitetet öppnade åter den 1 augusti 1594 på initiativ av professorerna och hertig Karl och riksrådet.
Arbetet med byggandet av en befästning i Uppsala påbörjades 1549 uppe på Kasåsen. Nyslottet, som befästningen kom att bli känd som, blev den tredje vasaborgen efter Gripsholm och Vadstena. Mycket material från de nedbrända kyrkorna öster om ån återanvändes till slottsbygget. Slottet blev en försvarsanläggning med en kunglig bostad i och omkring tornet i fästningens sydvästra hörn och ett högmodernt, italienskt befästningssystem i renässansstil.
Ur ”Uppsala – från liten medeltidsstad till Sveriges fjärde stad” (1995) av Helena Harnesk och Ulla Oscarsson.
1527 gjorde kung Gustav Vasa sig till överhuvud för kyrkan i Sverige. Det var en dramatisk tid då Sverige gick från katolicism till protestantism. Kungen tog över stora delar av inkomster och egendomar från kyrkan vilket mötte motstånd. Det är en av förklaringarna till varför kungen valde att bygga en kraftig befästning så långt från landets gränser. Ovanpå bastionen Styrbiskop står idag Gunillaklockan som göts 1588 och skänktes till slottskyrkan av drottning Gunilla, kung Johan III:s gemål. Den hängde i det sydöstra tornet fram till 1702 då en stor del av slottet förstördes i en brand. Tornet raserades helt och efter några år upphörde slottskyrkan med gudstjänster. Gunillaklockan göts om 1759 och placerades där den står idag i sin nuvarande klockstapel för att fungera som vårdklocka som ringde i vård på kvällen och ur vård på morgonen. När det ringdes i vård skulle stadsborna bege sig hem till vila, stänga fönster och dörrar. Nattvakten började sitt arbete som tog slut först då klockan ringde på morgonen.
I förgrunden bastionen StyrbiskopBastionen Styrbiskop under Gunillaklockan byggdes på 1550-talet och är fortfarande bevarad. Ovanpå den fanns ett mindre torn som idag är nedrivet. I bastionen finns gångar och rum för kanoner och manskap. Gunillaklockan spelar idag en viktig roll i studenternas vårfirande Valborgsmässoafton. Klockan 21 hålls här studenternas tal till våren följt av körsång av Allmänna Sången. Bastionerna Styrbiskop och Gräsgården har betydligt tjockare och lägre murverk än de medeltida försvarsanläggningarna brukade ha. De byggdes med speciella vinklar efter det s.k. italienska systemet. Försvararna kunde skjuta rakt ur från borgen och längs med alla murarna. Soldaten stod skyddad och kunde skjuta anfallare även när de var alldeles intill murarna. Här uppe på åsen dominerade bastionerna ett stort område: kanonernas kulor nådde över en kilometer! Varför namnet Styrbiskop? Bastionen hade kanoner riktade mot domkyrkan och då höll kungens kanoner biskoparna i styr 🙂 I närheten av Styrbiskop låg fängelset, där de rikskända Sturemorden ägde rum.Ruinerna efter Vasaborgen och bastionen Gräsgården byggd på 1550-talet. I den finns gångar och rum för kanoner och manskap bevarade. GräsgårdenEn del av VasaborgenSå här tycks vasaborgen ha sett ut under 1500-talet. Modell i borgens entré/förbutik. Häromkring sägs Cecilia Vasa, en av kung Gustav Vasas döttrar, spöka än idag 🙂Trappan som leder upp till den kungliga gemaken.Sängkammaren. Idag hålls det bröllop och andra ceremonier här, inklusive fester.Bevarade stuckaturerBevarat golv från 1500-taletFler rum nära entrén där man får läsa om mordet på Sturarna.
Gustav Vasas son och efterträdare, Erik XIV, byggde ut faderns borg till ett representativt renässansslotti enlighet med tidens rådande fursteideal. Till vänster om försvarstornet byggdes en rikssal och en kyrka. År 1572 härjades Uppsala återigen av en brand som den här gången förstörde många gårdar öster om ån, en del av domkyrkan och slottet. Johan III reparerade den länga som hans bror lät uppföra tidigare med kungliga bostäder, kyrka och rikssal, dvs. den södra flygeln. Kyrkan finns inte kvar, men delar av korväggen har frilagts 1994. Kungen lät också bygga långslottet, vinkelrätt från den södra flygeln. Nedanför slottet låg slottsträdgården varav nuvarande Svandammen är en rest utav.
Johan III:s längaMonument över Gustav VasaKung Jans (Johan III) port från 1570-talet. Förr låg porten mitt i huvudbyggnaden som skadades hårt vid stadsbranden 1702. Sin nuvarande form fick porten i samband med restaureringen på 1700-talet. Den södra fasaden var slottets pampigaste och porten var huvudentré. Fasaden är dekorerad med kvaderrustik som är en fasaddekor som ger intryck av att slottet är byggt av stora, fyrkantiga stenar. Egentligen användes mestadels putsat tegel. Slottets södra fasad där delar av Johan III:s gamla slott ingår. Vasaborgens mur till vänster.Vasaborgen i förgrunden och det nya slottet i bakgrundenDen gamla vägen mot Stockholm startar vid Kung Jans port och går än idag som en rak linje i sju kilometer söderut (Dag Hammarskjölds väg). Minnesmärke över Dag Hammarskjöld (1905-61) som föddes och växte upp i lägenheterna i slottets östra länga, där Fredsmuseet tidigare låg. Konstnär Charlotte Gyllenhammar (2021).
Uppsala blev platsen för Uppsala kyrkliga möte som öppnades den 25 februari 1593 där 306 personer deltog, däribland hertig Karl (sedermera kung Karl IX), riksråden, biskoparna, kapitlen, prostarna och många präster. De samlade som träffades i Domkapitelshuset (idag borta) antog den Augsburgska trosbekännelsen som bekräftade den lutherska tron i Sverige. Därmed är Uppsala 1500-talshistoria slut 🙂
Administrativ tillhörighet: Ekerö kommun i Stockholms län; Adelsö-Munsö församling i Ekerö pastorat inom Stockholms stift
Geografi: Adelsö (ca 26 km2) är en småkuperad ö med odlingsbygd och skogsbygd med högsta punkten i Kunstaberget med 53 m (NV om Kunsta); Björkö (ca 6 km2) är en småkuperad ö med odlingsbygd och slogsbygd, med högsta punkten i Ingaberget ca 30 m (SO); flertalet mindre öar: Fagerön, Hovgårdsholme, Tofta holmar, Kurön och Gåsholmarna som är naturreservat
Vattendrag: –
Sjöar: –
Fjärdar och vikar: Svinsundet (Ö), Norra Björkfjärden (N), Prästfjärden (V), Södra Björkfjärden (S), Björkösund (SO), Hovgårdsfjärden (SO)
Kort historia: Namnet är först belagt år 1200 (Alsnu) och innehåller terrängbeteckningen ”ala” med betydelsen växa. Namnet skulle kunna tolkas som ”den höga ön”.
Adelsö och den intilliggande grannön Björkö intar en central plats i den svenska historien. På Björkö låg under vikingatiden den vida berömda vikingastaden Birka och under medeltiden huserade centralmakten tidvis på Alnsö hus på Adelsö. Tusentals fornlämningar från brons- och järnåldern samt från vikinga- och medeltiden har påträffats på dessa två öar. Det är en fascinerande plats ur flera perspektiv: vacker Mälarnatur, storslagen historia och en plats på UNESCO:s världsarvslista. Följ med mig på en oförglömlig resa i både tid och rum.
Resan börjar vid Sjöängens färjeläge på grannön Munsö där vi tog linfärjan Tora på Adelsöleden som trafikerar sträckan Sjöängen – Lilla Stenby över Svinsundet (ca 1 km, 6 min). Resan är avgiftsfri.
Svinsundet, vy mot norr. Till höger Munsö, till vänster Adelsö.Svinsundet, vy mot söder. Till höger Adelsö, till vänster Munsö, i Bakgrunden bakom den skogiga holmen ligger Björkö.Färjan Tora tar oss över till Adelsö. I bakgrunden syns Bruksviken och Lilla Stenby.
I tätorten Lilla Stenby bor ca 250 invånare. Härifrån åkte vi först norrut och kom så småningom till Kunsta, en liten ort med fyra gravfält med över 100 gravar där många fynd gjorts i samband med arkeologiska utgrävningar.
På öns norra spets ligger småorten Sättra där ca 90 personer bor. Namnet tyder på ”säter” med betydelsen utmark, troligen till Kunsta gård. Sättra gård omnämns först år 1449 (Sætra) då den var i kung Karl Knutsson Bondes (1408/1409-1470) ägo. Den hamnade i flera adelsfamiljers ägo under kommande århundraden och blev slutligen barnkoloni samt vårdhem i olika former mellan 1911 och 2002.
SättraByviken och Sättrabrygga
På den västra delen av ön ligger Tofta herrgård som nämns i skrift första gången år 1297 (Thiufta). Nuvarande mangårdsbyggnad är från 1850-talet. Söder om Tofta ligger en annan gård, Hanmora, först omnämnd i början av 1500-talet (Hammoræ). På sydvästra Adelsö ligger Hallsta, ett fritidsområde och ett litet samhälle med ca 80 invånare byggt kring Hallsta gård som omnämns redan på 1600-talet. Norr om Hallsta ligger byn Lundkulla, som bibehållit sin gamla karaktär före laga skiftet. Lundkulla gård byggdes i början av 1700-talet.
På södra Adelsö ligger Gredby först omnämnd år 1300 (Grytby) och Mälby omnämnd 1596 (Melby) samt Lindby som är en småort med ca 60 fasta boende.
Från Lindby brygga har man en vacker utsikt över Björkösundet. Här vy mot söder med Björkö och Birka till vänster.Vy över Hovgårdsfjärden med Munsö i bakgrundenFrån Lindby brygga har man den vackraste utsikten över Björkö och Birka. Här Svarta jorden där vikingastaden Birka legat på 800-talet.I Lindby kan man besöka Runstensparken där Kalle runristare har en utställning med återskapade/fotograferade kända runstenar och hur de kan ha sett ut när de var nytillverkade. I parken finns loppis och kaffe också.
På mellersta Adelsö ligger Grindby med en av de största koncentrationerna av bronsåldersbebyggelse runt Mälaren. Grindby gård omnämns först i skrift år 1595 (Grinnby). Öster om Grindby ligger Stenby omtalad redan på 1600-talet och vars mangårdsbyggnad troligen uppfördes på 1750-talet. Strax norr om Stenby ligger Skansberget, ett stort fornlämningsområde.
Skylten var tyvärr lite skadad, men det väsentligaste går ändå att läsa fram.MurkrönetUtsikten bort mot grannön Munsö
Hovgården är socknens centralpunkt och ett stort fornminnesområde som blev ett världsarv 1993. Enligt Wikipedia så ägs området av Vitterhetsakademin och förvaltas av Statens fastighetsverk. Här ligger en borgruin, husgrunder, ett stort gravfält och storhögar, en tingsplats och fler runstenar, samtliga från förhistorisk, vikinga- samt medeltid. UNESCO:s motivering är: ”Birka och Hovgården bär ett exceptionellt välbevarat vittnesbörd till det vitt spridda handelsnätverket vikingarna grundade under två århundraden av deras fenomenala ekonomiska och politiska expansion.” Hovgården var en centralplats redan på 700-talet. De som residerade här kontrollerade Birka och fick mer och mer makt som manifesterade sig i t.ex. byggandet av en kyrka samt av Alsnö hus. Jag har hört namnet Hovgården uttalas av de flesta [hovgården] med europeiskt o [u], dvs. i betydelsen ”gården med (häst)hovar”, men jag skulle snarare uttala namnet som [håvgården] vilket skulle vara troligare med tanke på att ett av Svearikets kungliga hov legat här.
Så här såg det vikingatida Hovgården troligen ut.Skopintull gravhög från början på 900-talet, den enda undersökta gravhögen på Hovgården. Läs mer i infoskyltarna ovan.En av de tre kungshögarna. Till höger skymtar Adelsö kyrka.Kungshögarna i mitten på bilden och Adelsö kyrka till vänster. Nedanför högarna låt den vikingatida hamnen. Gravhögarna har aldrig varit undersökta men enligt sagorna ska de tre sveakungarna Björn, Olof och Erik som tog emot kristna missionärer ska ligga här. Kanske var det här på Alsnö hus som Ansgar träffade kung Björn första gången han kom hit. Troligen restes Sveriges första kyrka här, en enkel träbyggnad så ersattes av Adelsö stenkyrka på 1100-talet.Runsten U 11
Alsnö hus var ett palats byggt på 1200-talet, troligen av kung Magnus Ladulås som också instiftade riddarståndet genom det s.k. Alsnö stadga från den 27 september 1280. Redan vid slutet av 1300-talet brändes palatset ned troligen av mecklenburgska kapare under deras räder i hopp om att återställa kung Albrekt på tronen.
Vägen upp till den plats där vikingatida hallen och senare Alsnö hus en gång stod. Framme vid stenarna lång en gång vikingarnas anläggningsplats. Ruinerna efter palatset samt Adelsö kyrka i bakgrundenRuinerna med Hovgårdsfjärden i bakgrundenVilken magnifik utsikt! Föreställ er kungen sitta i Alsnöhuset (framme på bilden) och överblicka över hela Hovgårdsfjärden samt Björkösundet och på det sättet hålla ett öga på Birka som skymtar längst bort i bakgrunden.Birka sett från AlsnöhusetI närheten av HovgårdensbryggaBjörkösundet med Birka i bakgrunden till vänster, sett från HovgårdsbrygganHovgården sedd från Adelsö brygga
Intill Hovgården reser sig Adelsö kyrkan från 1100-talet.
Tornet är från 1400-talet.Valven tillkom på 1400-talet. Votivskeppet som hänger längst fram till höger är byggt 1917-18 av viceamiral Erik af Klint. Dopfuntscuppan från 1100-talet är kyrkans äldsta föremål. Altaruppsatsen av trä är tillverkad 1802 av hovbildhuggaren Per Ljung i Stockholm och formen är inspirerad av en antik sarkofag. Predikstolen skänktes 1768 av fru Valborg Österman på Stenby. Läktaren byggdes 1823 och orgeln byggdes om 1929 av C R Löfvander, Stockholm. Inne i sakristian i dess norra mur sitter runsten U 1 inmurad. Inskriften från 1000-talet lyder: ”Eskil lät resa denna sten efter …, sin far, en god husbonde.”. Var runstenen ursprungligen rests är okänt. Den omtalas först 1680 och då låg den som tröskelsten mellan kyrkan och sakristian. Först vid 1800-talets mitt togs den upp och flyttades till väggen. Ristningen är bitvis trampnött och delar av texten har gått förlorade. Allt kan fyllas ut med hjälp av avritningar från 1600-talet utom namnet på Eskils far. (Riksantikvarieämbetet)Inne i sakristian i dess norra mur sitter runsten U 10 inmurad. Inskriften från 1000-talet lyder: ”Efter Öpe står denna sten och Loke gjorde…”. Stenen påträffades 1920 i ett litet grustag i åsen strax norr om gården Dalby, där det också finns ett gravfält. Stenen ser inte ut som en vanlig runsten, varför det diskuterats om den kan ha haft anknytning till en grav. Översättningen är osäker. Den förutsätter att man räknar med felristningar och onöjaktiga ljudanalyser från ristarens sida. Även ordvalet är avvikande. (Riksantikvarieämbetet)Gravvård tillhörande släkten af Klint.
Mittemot Hovgården, på andra sidan landsvägen, ligger Adelsö Hembygdsgård som idag hyser kafé och museum.
Ena entrén till kaféet, från turistinfobyggnadenHuvudentrénInne i mangårdsbyggnaden finns kafé och butik.Interiör från kaféetI ladan finns en utställning av gamla vagnar och andra gårdsföremål och verktyg. Inne i den lilla logen finns museum där man samlat olika föremål från hela socknen.Interiör från det lilla hembygdsmuseetBagarstuganInteriör från bagarstuganTräsnidade figurer signerade Fritz Karlsson från Munsö
Världsarvet och vikingastaden Birka tillhör också Adelsö socken, men den förtjänar ett eget inlägg.
Sjön Noren vid Norbergs camping. På andra sidan sjön kan man se Klackberget. Storsjön nära gränsen med Dalarna. Söder om sjön ligger byn Ingolsbenning som omtalas första gången 1539. En hytta var i bruk i byn fram till 1812.
Kort historia: Namnet är först belagt år 1303 (Norobergh) där förleden nor troligen var det äldre namnet på Norbergsån, ett vattendrag som förenar två sjöar, och efterleden berg som betyder bergslag. Norberg blev tidigt centrum för bergsbruket och var under hela medeltiden en av de viktigaste järnframställningsorterna i hela Bergslagen. Utgrävningar i Lapphyttan, 10 km O om tätorten, visar att järn framställdes i en masugn här redan på 1100-talet! Norberg är kommunens enda tätort och här bor ca 4 520 invånare.
Sjön Noren. I bakgrunden Norbergs kyrka med sin så bekanta tornspira.Norbergs kyrka och Mimers lave sedda från väg 68 från FagerstaNorbergs vapen och symbol vid sjön Noren
Vi börjar i Norberg, en av Bergslagens viktigaste bruksorter där man framställt järn i hundratals år. Norberg ligger mig varmt om hjärtat av flera anledningar. Orten har en idyllisk småstadskaraktär med gamla röda trähus längs med ån och en pampig kyrka samt ett supermysigt gammalt café, allt i det lilla centrumet. Omnejden präglas av gamla gruvhål som vittnar om en svunnen industriepok vilken började i Lapphyttan redan på 1100-talet. Följ med på en vandring i centrala Norberg och känn historiens vingslag.
Norbergs kyrka har anor i 1300-talet och ligger mitt i tätorten. Kyrkan har ända sedan 1300-talet varit socknens mittpunkt och är väl synlig på långt håll, både från Klackberg och Fagerstavägen. Kan lätt fantisera om hur (Norbergs?)sonen Engelbrekt Engelbrektsson deltog i gudstjänst här.
Tornet är från 1697, men spiran lades till i samband med 1904 års restaurering.Benkammaren på kyrkogården är från 1783.Predikstolen till vänster är från 1740.Det vackra korfönstret är från 1904.Dopfunten i huggen granit (i förgrunden) är från 1904 och läktaren (i bakgrunden) byggdes 1733. Orgeln är från 1978.
Den medeltida bebyggelsen längs med Norbergsån ger staden dess unika karaktär. Här anlades en by på medeltiden som så småningom växte fram till ett riksviktigt järnbrukssamhälle. En förödande brand 1727 förstörde merparten av samhället, men det medeltida bebyggelsemönstret kan fortfarande urskiljas. Gårdarna är medeltida, medan husen är ombyggda på 1700-talet på de medeltida grunderna. Här finns mycket mer att se: loftbodar, brygghus, tvättstugor och bergsmansgårdar.
Liksom i ett vykort…Abrahamsgården (Fagerstavägen 10-12) har utställningar och försäljning av konsthantverk. Kvarnens läge intill NorbergsånKvarnen har funnits här ända sedan 1776.Kvarnen, interiör
Norbergsån flyter till höger på bilden där man också kan se Kvarnen. I mitten Kornettgården från 1727.Vilket idylliskt samhälle!
Abrahamsgården till vänster
Konditoriet grundades 1916 och är återuppbyggt efter den förödande branden 2015. Konditoriet är uppkallat efter sin grundare, konditorn Elsa Anderson (1884-1937).Härinne är det säkert mysigt på vintern!Många bakelser pryds av Norbergs karaktäristiska stadsprofil: kyrkan och Mimers lave. En legendarisk bakelse hos Elsa har varit hennes tangotårta som tyvärr var slut när jag besökte konditoriet. Klockargårdens, här kan man köpa presenter, tvålar, hantverk m.m.Bergsmannen och frihetskämpen Engelbrekt Engelbrektsson (1390-tal-1436) föddes troligen i eller i närheten av Norberg. Här ett minnesmärke över honom i Tingshusparken i centrala Norberg.Mimerlaven, en av Norbergs sista gruvlavar i drift 1960-81. Spelplats sedan 2000 för Norbergfestival med elektronisk och digital musik och konst.
Vi lämnar de centrala delarna och vi beger oss till några gamla gruvor som har att berätta en lång och intressant järntillverkningshistoria. Kärrgruvan är ett samhälle ca 2 km norr om Norberg som ingår i tätorten. Gruvdrift har förekommit här från 1100-talet fram till början av 1900-talet och många spår från gruvdriftsverksamheten finns ännu kvar. Invånarantalet ligger runt 1 000 invånare. Inom Kärrgruvans gruvmiljö finns följande besöksmål:
Polhemshjulet, stånggången och konstkanalen från 1877
Stånggången i förgrunden och den byggnad som omgärdar Polhemshjulet i bakgrundenByggnaden inrymmer Polhemshjulet.Det gigantiska Polhemshjulet, ett av mekanikens under
Stånggången som gick mellan Polhelmshjulet nere i bakgrunden och upp till vändbrottet.VändbrottetI bakgrunden skymtar Polhemshjulet.
Svinryggen– promenera längs en bergkam och se några av de äldsta gruvhålen i Norberg som började brytas redan på medeltiden!
Både till höger och till vänster om bergkammen finns medeltida gruvhål som numera är vattenfyllda.
Thorshammaren i Hinsebo
Tågstationen i Kärrgruvan
Mossgruveparken – medeltida gruvhål och gruvmuseum
Gruvschaktet från 1777 som idag är museum.MuseetMineralsamlingen
Hästbäcksgruvan 116 m djupKilgruvan 133 m djupMaskinhuset och laven i bakgrundenInteriör från maskinhusetLaven
Klackbergär ett övergivet järnmalmsgruvfält som numera är naturreservat. Området omtalas redan år 1303 och här finns en fin promenadstråk, stora gruvhål och Blå Grottan, traktens smultronställe.
Gröndalsgruvans lave från 1870-taletLavens interiörStorgruvans lave från 1881Storgruvan
Ingången till Blå GrottanPåminner mig om den mytomspunna ”Blue Lagoon”
Gruvstugan
Nya Lapphyttan är ett annat spännande bruksområde som ligger i Karlberg, västra Norberg, och är en rekonstruktion av den medeltida masugnen Lapphyttan som ligger öster om Norberg (Karbennings socken) och som var igång redan på 1100-talet! Tillsammans med besökscentret och bergsmansbyn ingår hyttan i Bergslagens medeltidsmuseum som invigdes 2012 och som är ett mycket populärt arbetslivsmuseum.
Här finns en liten utställning samt turistinfo och butik.UtställningenBakom besökscentret finns en modell i mindre skala av en gruvas interiör med tillhörande lave ovanpå. Ingången till Nya Lapphyttan till vänster om besökscentret. Här finns olika utställningar som berättar om gruvverksamheten i Norberg. Den rekonstruerade bergsmansbyn ser nästan likadan ut som den utgrävda byn i Lapphyttan öster om Norberg.Den rekonstruerade masugnen och vattenhjulet visar hur arbetet gick till i Lapphyttan på 1300-talet.Hyttinteriör
Hembygdsmuseet i Karlberg ligger strax höger om Besökscentret till Nya Lapphyttan. Här finns forslade byggnader från olika delar av socknen.
Myrbergs verkstad är byggd i amerikansk stil på 1910-talet och här visas bl.a. T-Fordar och motorcyklar. Coolt!HandelsbodenÖrtagården bakom mangårdsbyggnadenMangårdsbyggnaden
Då lämnar vi det mysiga Norberg och beger oss ut i socknen där nya äventyr väntar oss. Fliken är en by först omnämnd 1496 som haft hyttverksamhet fram till slutet av 1800-talet. Livsdal omnämns på 1300-talet och Nyhyttan år 1504, men järnframställning i trakten förekommer redan på 1100-talet. I Nyhyttan har det funnits hyttor, bruksbyggnader, logar, magasin m.m. vilka alla är borta förutom bruksherrgården från 1700-talet.
Flikåns mynning i sjön Gäsen, vid Fliken
Bjurfors är en liten ort med ca 50 invånare på gränsen till Dalarna först omnämnd i skrift år 1413 (Håkansbenning). Järnframställning och hytta har funnits här ända fram till 1650-talet då ett mässingsbruk anlades 1667 och namnet byttes ut mot Bjurfors (bjur betyder bäver). Bruket var igång fram till mitten av 1800-talet och herrgården brann ner 2006, men totalrekonstruerades därefter.
Bjurfors herrgårdBjurfors Konferens och HotellBadplatsen vid Lillsjön, mellan Bjurfors och Andersbenning
Bråfors nära gränsen med Fagersta kommun och Dalarna är en välbevarad bergsmansby som blivit kulturreservat.
Administrativ tillhörighet: Knivsta kommun i Uppsala län; Östuna församling i Knivsta pastorat inom Uppsala stift
Geografi: slättbygd blandad med skogsbygd med höjder som når 35-40 m i de sydligaste och nordligaste delarna. Stockholmsåsens norra ände ligger vid Östuna kyrka.
Vattendrag: Laggaån/Storån
Sjöar: Valloxen (2,8 km2)
Valloxen vid Brunnbybadet nära E4:an
Kort historia: Namnet är först belagt år 1322 (Östunum) och består av förleden ”öster” och efterleden ”tuna” med betydelsen ”inhägnad”. Namnet kan tolkas som ”det östra Tuna”.
Östuna kyrka har medeltida anor och byggdes under andra hälften av 1400-talet. Märkligt nog så har kyrkan aldrig haft vägg- eller takmålningar, så det vita putset är faktiskt det ursprungliga. Kyrkan var tyvärr stängd när jag besökte socknen.
StigluckanEn gravkammare ute på kyrkogårdenDen vackra allén som leder fram till koret och gravkammaren.Klockstapeln står ute på en höjd utanför själva kyrkogården.
Övrigt: Tisslinge gård ligger väster om kyrkbyn och omtalas först på 1600-talet. Den nuvarande byggnaden uppfördes 1743. Eggebyholm gård är ett säteri först omtalat 1650 som ligger vackert vid Valloxens norra ände. Wallox-Säby är en herrgård byggd på 1700-talet, men platsen nämns redan 1383 (Walwxa Sæby). Byggherre till nuvarande byggnad är hovmarskalken och grundaren till Naturhistoriska Riksmuseet Gustaf von Paykull (1757-1826) i vars familjs ägo herrgården fortfarande är. Herrgården är ett gott exempel på en välbevarad 1700-talsherrgårdsmiljö. Gårdarna är privata och därför kunde jag inte gå eller åka närmare för att ta bilder.
Administrativ tillhörighet: Knivsta kommun i Uppsala län; Husby-Långhundra församling i Knivsta pastorat (Uppsala stift)
Geografi: slättbygd blandad med skogsbygd med höjder som når 39 m i Vilsten (socknens centrala delar)
Vattendrag: Laggaån
Sjöar: Örsjön (0,2 km2)
Kort historia: Namnet är först belagt år 1273 (Husaby) och betyder ungefär ”förvaltningsgård med förrådshus”.
Långhundraleden har länge varit en viktig färdväg upp till (Gamla) Uppsala under många århundraden. Under bronsåldern var vattennivån högre än idag och man tror även att vikingarna kunde ta sig från havet ända till Uppsala via båt. Längs med denna färdväg fanns runstenar samt gravfält viktigt positionerade för att kunna läsas respektive synas på långt håll. Det handlade om makt.
Infotavlan i HönsgärdeInfotavlan på BroborgStorån/Laggaån är det enda som är kvar av den en gång så viktiga Långhundraleden.Långhundraleden är idag en slättbygd med åkerbruksfält. Runhäll U 497 vid Tibble har varit känd sedan 1600-talet och omtalar en vikingatida bro som gått över ån i sänkan norr om berget. Inskriften lyder: ”Ragnfast lät hugga hällen och göra bron efter Ingefast, sin fader, och Ingefrid, sin moder”. Samme Ragnfast har även låtit resa den numera fragmentariska runsten U 496 som står ute i åkern 200 m norrut. Denna sten, som är utförd av samma runristare, stod på 1600-talet mitt i en rektangulär stensättning på ett vikingatida gravfält. Texten lyder här: ”Ragnfast lät göra dessa märken för Ingefasts själ, och Gullevs”. Runristarens namn var troligen Önjut. (Info från Riksantikvarieämbetet)
I kyrkbyn Husby-Långhundra ligger kyrkan med samma namn med anor från 1100-talet. Kyrkan ligger på en höjd med vacker utsikt över Långhundraleden. Kyrkan var inte öppen när jag var i Husby-Långhundra.
Bästa platsen för meditation. En del av Långhundraleden i bakgrunden.I sakristians västra vägg sitter runsten U 495 inmurad. Den är tudelad (se bild nedan) och har legat som tröskel i kyrkan. Inskriften lyder: ”… Ingfast och Ingismund de voro bröder, söner …”I korets norra vägg sitter runsten U 494 inmurad. Runinskriften är tyvärr överkalkad. Inskriften lyder: ”Brunkel lät resa denna sten efter Ragumund sin fader …”.
Fornlämningar finns det gott om i socknen och är av väldigt olika slag: stensättningar, gravfält, gravhögar och fornborgar. En mäktig fornborg som troligen spelat en mycket viktig roll i det vikingatida Långhundra är Broborg.
Vägen upp till borgen är mycket vacker.Borgens murar och murkrönEn av borgens ingångar, troligen huvudingångenDet dubbla murverketUppe på krönet samlades man i händelse av fara.Från krönet hade man en utsikt vida omkring och kunde kontrollera Långhundraleden samt kräva tull.
En av de källor som försåg borgen med färskt vatten troddes ha magiska egenskaper då den rann upp i norr.Vallbyåsen dämde upp den vattenled som ledde mot Gamla Uppsala och de människor som byggde borgen kontrollerade passagen här och krävde tull.Månne ligger Grimsa i Grimsahögen strax söder om borgen?
Som jag skrev ovan så finns det väldigt många fornlämningar i socknen. En annan viktig sådan är Hönsgärde. Byn ligger vid Storån och omtalas först år 1333 (Hidhinskelf). Namnet kan betyda ”Hidkins höjd/kulle”, där Hidkin är ett mansnamn. Uppsala universitet ägde gården från 1600-talet då det fick den i donation av kung Gustav II Adolf och fram till mitten av 1980-talet. Idag är den i privat ägo. Men öster om byn ligger ett stort gravfält.
Järnåldersgravfältet (höger) ligger vid stranden av den numera försvunna uppdämningen av Storån.
Skogar och öppna åkerbrukslandskap. Socknen har en yta på ca 38 km2 och en befolkning på ca 330 invånare. Den ligger nordost om Västerås och tillhör administrativt Västerås kommun och Västmanlands län. Socknen är en skogsbruksbygd med jordbruksbygd längs vattendragen. Sagån (70 km) flyter i öster och utgör enligt gammal tradition gränsen mellan landskapen Uppland och Västmanland. Lillån flyter igenom socknen västerifrån och ända till Sevalla där den mynnar ut i Sagån söder om samhället. Namnet är först belagt år 1345 (Silwaldha): förleden sil betyder ”lugnvatten” och efterleden vall betyder ”slät, gräsbevuxen mark”, så namnet skulle kunna betyda ”den släta marken vid lugnvattnet” syftande på Sagåns lugna sträcka här.
Sevalla är en liten ort med ca. 50 invånare samt socknens kyrkby. Här ligger Sevalla kyrka vars nuvarande byggnad i nyklassicistisk stil är från 1821, men en kyrka har funnits på plats sedan 1200-talet. Kyrkogården är avskild från själva kyrkan och den ligger ca 500 m öster om den, på andra sidan Sevalla Bro-vägen. Och det är inte konstigt för här låg den medeltida kyrkan innan den revs 1820.
Socknens högsta punkt är Uvberget (66 m) beläget i sydvästra hörnet av Bispebo naturreservat i socknens centralnordiska delar.
Administrativ tillhörighet: Sala kommun i Västmanlands län (Övertjurbo härad i NÖ Västmanland); Kumla församling inom Kumla, Tärna och Kila pastorat inom Västerås stift
Geografi: förväxlande slättbygd och skogsbygd; högsta punkten 62 m; Sala kommuns sydligaste punkt ligger utanför gården Eriksberg, SO om Vad
Vattendrag: Sagån (70 km) flyter i öster och utgör enligt gammal tradition gränsen mellan landskapen Uppland och Västmanland. Lillån flyter i de södra delarna.
Sjöar: inga större sjöar
Kort historia: Namnet är först belagt år 1312 (Kumblum) och består av ordet kummel med betydelsen gravminnesmärke, troligen numera försvunna kummel vid kyrkan.
Bildkälla: Wikipedia (min markering)
Kumla kyrkby är en småort med 162 invånare (2024) som ligger på vänstersida om riksväg 70 (Enköping-Sala) och är socknens kyrkby. Här ligger Kumla kyrka som byggdes i början av 1300-talet. Tyvärr var kyrkan stängd när jag var där.
Ingången har sina medeltida målningar bevarade.
Invid kyrkan ligger den vackra hembygdsgården uppe på en liten ås med vid utsikt ut över åkrarna.
Vilken mäktig ek! Här kan man äta sin matsäck och njuta av naturen och vädret.Parstuga från 1700-taletInteriör från parstuganInteriör från parstuganFrån vänster: Österbyboden, Sädesmagasinet som ligger på sin ursprungliga plats och Likvagnsboden
Ca 1 km norr om kyrkan ligger Tärna folkhögskola grundad 1875.
Ranstaär en tätort i socknens södra del med en befolkning på 862 invånare (2024) och är efter Sala kommunens näst största tätort. Genom orten passerar järnvägen mellan Sala och Västerås. Mycket finns inte här, förutom tågstation, en restaurang, Tempo och en skola. Restaurangen var okej för en mycket hungrig varg 😛
Tågstationen
Vad är en småort med 53 invånare (2024), belägen ca 2 km sydväst om Ransta längs Lillån.
Administrativ tillhörighet: Sala kommun i Västmanlands län (Övertjurbo härad i NO Västmanland); Möklinta församling i Sala-Norrby-Möklinta pastorat inom Västerås stift
Geografi: moss- och sjörik kuperad skogsbygd alternerat med odlingsbygd; Enköpingsåsen; högsta punkten 141 m (Tornberget i SV)
Kort historia: Namnet är först belagt år 1339 (Myclittum). Förleden Mykle (från mykil, stor) var ett äldre namn på Storsjön intill vilken sockenkyrkan är belägen och efterleden littum är en pluralform av löt, betesmark. Namnet skulle då betyda ”sluttningarna vid Myklen”. Dalkarlsvägen mellan Dalarna och Stockholm passerade genom socknen.
Bild: Wikipedia (min markering)
Hallarsbo, en liten by belägen vid Hallaren (därav namnet). Härifrån kan man åka till västra delen av Färnebofjärdens nationalpark som är belägen i socknens nordöstligaste del, på gränsen till Uppsala län och Uppland. Här ligger Sala kommuns och Västmanlands läns nordligaste punkt. Naturreservatet gränsar till Östaviken som är en stor vik av Dalälven samt till Tinäset i Uppland. I socknens nordöstligaste hörn ligger den lilla ön Tjuvholmen där tre landskap möts: Uppland, Västmanland och Dalarna. Området är inte så lättillgängligt, men är idealiskt för dem som gillar våtmarker och stenig terräng.
Vivastbo, belägen i ett öppet landskap där länsvägarna 834, 840 och 849 möts. Utanför byn ligger Mosta berg som med sina 133 m. är socknens näst högsta punkt.
Hovnäs färja. Färjan går över Dalälven, mellan Botebo i Möklinta socken och Hovnäs på andra sidan i Dalarna, och är den enda bilfärja som går över Dalälven. Färjan är lindragen och började köras 1924. Linjen kallas även Trelänsleden och är anropsstyrd.
Dalälven flyter lugnt mellan Västmanland och Dalarna (på andra sidan). Här den lilla viken Gråden.
Väster Bännbäck ligger utefter länsväg 840, vid Dalälven. Jag fortsatte mot Öster Bännbäck för att se Runinskrift Vs 31.
Vs31 med runristning från 1000-talet. Inskriften lyder: ”Holger(?) lät göra bron efter sin frände Odgöt(?) och (efter) … sin son”. Enligt Riksantikvarieämbetet är denna runristning den enda i Västmanland som är utförd i ett jordfast stenblock. Var den i inskriften nämnda bron har legat har inte kunnat fastställas.
Forsbo ligger utefter länsväg 840, nära Forsboforsen i Dalälven. Mitt i Dalälven ligger Forsön som delas med Dalarnas län. Till vänster om Forsön ligger Lillön som är en del av tvilling-naturreservatet Bysjöholmarna. Enligt länsstyrelsen i Västmanlands län så är Bysjöholmarna två naturreservat med samma namn. Bysjöholmarna består av elva öar. Lillön är ett naturreservat i Västmanlands län, de tio andra öarna hör till naturreservatet Bysjöholmarna i Dalarnas län. Du som har tillgång till egen båt kan besöka Lillön eller någon annan av de andra öarna.
Trekanten ligger på gränsen till Dalarnas län, där länsväg 840 möter den större och asfalterade länsväg 835.
Gammelby ligger där länsväg 834 korsar den asfalterade länsväg 835, strax norr om Gammelbysjön.
Möklintaär socknens centralort och kyrkby. Den är en tätort med ca. 310 invånare (2023) och ligger mycket vackert uppe på Enköpingsåsen som här heter Hedåsen. Möklinta kyrka från ca 1470 ligger högst uppe på åsen och härifrån har man en vacker utsikt över samhället och Storsjön. Kyrkan var tyvärr stängd när jag besökte Möklinta.
Klockstapeln från 1690
Hembygdsgårdar är alltid så fascinerande, de visar hur man levde ute i bygderna förr i tiden. På Möklinta hembygdsgård finns samlade byggnader från olika trakter inom socknen, samt ett runstensfragment. De kraftigt röda byggnaderna påminner om närheten till Dalarna. Här kan man äta sin matsäck och njuta av den vackra kulturmiljön.
Runstensfragment Vs30. Hembygdsföreningen skriver att fragmentet omnämns första gången 1667 i ”Rannsakning efter antiquiteter” där det står: ”Vid Fornebyn på åsen finnes ett litet stycke av en gammal runsten med några bokstäver på”. I Herman Hofstens uppgifter från 1873 kan man läsa: ”På Fornebyåsen sex steg vester om landsvägen står snett emot Erik Gustafssons stugubyggnad en liten runsten av rödaktig sandsten, 2,2 fot hög och 1,4 fot bred. Den låg tills för åtta år sedan i en syllemyr, men återfanns vid en ombyggnad av huset, då han upprestes på åsen. Såsom väl synes utgör den endast en mindre del av en större stenhäll som blivit sönderslagen”. År 1945 inkom en skrivelse till länsantikvarien i Västerås från Möklinta hembygdsförenings ordförande, Augusta Larsson, Hammarby, med ett påpekande om att ett runstensfragment på Fornebyåsen, 50 cm x 75 cm, som stod löst lutad mot en sten, var i behov av översyn. Detta runstensfragment försvann därefter spårlöst, men påträffades 1967 på en loge i Forneby. Ägaren, Knut Åberg, överlämnade runstensfragmentet till Möklinta Gammelgård där det nu fått en fristad. Största delen av inskriften är borta och den del som återstår av runorna är inledningen på texten: ”Torfast reste …”.
Speciellt mycket finns inte att göra i Möklinta. Förutom kyrkan och hembygdsgården så finns det en skola, Möklintagården samt Livs o Pizzeria. Och själva naturen i omnejden så klart 🙂 Söder om Möklinta (nästan ihopväxt med det) ligger Forneby. Vägen mellan Möklinta och Broddbo är ca 14 km lång och går längs en ås genom skog och jordbrukslandskap. Sist ska vi inte glömma att Möklinta är ko-bingons födelseort på jorden 😛
Möklinta centrumJag åt lunch på Möklinta Livs & Pizzeria, allt för 100 kronor 😛Möklinta centrum med kyrkan uppe på åsen
Lisselbo by ligger utefter länsväg 835 och omtalas först 1395 (Lillabodhom). Efter Lisselbo ligger Kolpelle, först omtalad 1371. Enligt Wikipedia skulle namnet betyda ”kolpen mot hällarna” där en kolp är ett äldre namn för mindre sjöar. Vet faktiskt inte om detta är riktigt, men jag vill hellre fantisera om en Kol-Pelle här i trakterna 🙂
Nordanberg, först omtalad 1371 (Norberghum). Ligger utefter länsväg 839 på väg mot Hallarsjöbro i Uppsala län.
Österbo, i korsningen mellan den stora, asfalterade länsväg 835 och länsväg 832. Först omtalad 1258. Namnet kan syfta på läget öster om det ännu äldre Forneby.
Östervad ligger strax söder om Möklinta tätort (Forneby) och härifrån kan man åka ca 2 km till en badplats vid Hällsjön.
Det vi idag menar med ”fastan” är de fyrtio dagar före påsk då man inte ska konsumera kött- och äggmat. Dess förebild anses vara den bibliska berättelsen om Jesu 40 dagar långa fasta i öknen. Då söndagarna är fastefria så börjar fasteperioden egentligen 46 dagar före påsk, dvs. på askonsdagen. Varför detta namn? Jo, för att prästen brukar rita ett kors med aska i gudstjänstbesökarnas pannor men också för att man förr i tiden brukade koka gröt av aska så att tarmarna ”drog ihop sig” med följd att man inte blev lika påfrestad att äta under fastan. Fastan avslogs av lutheranerna i början och under 1500-talet utvecklades det en motreaktion till fastan då man istället kalasade rejält under fastetiden vilket så småningom ansågs olämpligt och fastan infördes som en tid av återhållsamhet i början av 1600-talet.
Bildkälla: Svenska kyrkan
Vårt ord fastlagen är en förvrängning av det lågtyska ”Vastelavent” med betydelsen fasteafton, dvs. det vi idag kallar fettisdagen. Denna tid före fastans början har i många katolska länder nere i Europa varit en festlig tid fylld av karnevalsliknande upptåg ända sedan medeltiden. I Frankrike firar man mardi gras som ju betyder fettisdagen och i Italien, framförallt i Venedig, firar man med karneval som ju betyder just ”farväl kött”! Karneval firas också i New Orleans samt i Rio de Janeiro. Men varför fettisdagen då? Jodå, man skulle proppa sig mätt med fet mat denna tisdag för att ha reserver under fastan 😛 I många svensk bygder sades ”sju mål mat i varje vrå och ett mitt på golvet”! Det åts rejält med soppa och fläskkorv, ”ål och kål i var vrå” som det sades i Skåne samt blodpannkakor och renköttsoppa i Lappland.
Mardi Gras. Bildkälla: Wikipedia
Karnevalen i Venedig. Bildkälla: Wikipedia
Karnevalen i Rio. Bildkälla: Wikipedia
År 1689 räknas som semlans födelseår på svensk mark. Denna vår så älskade semla fick då namnet hetvägg, en direkt översättning av det tyska ”heisse Wecken” som var ett slags kil- eller korsformade fastlagsbröd. Dessa fastlagsbröd nådde Skåne så tidigt som på 1200-talet och där bakades de av vetemjöl och åts bara vid fastlagen med varm mjölk eller efter kokning i mjölk vilket förklarar förleden ”het”. Namnet semlasom brukats i Stockholm med omnejd kommer från plattyskans ”semmel” som betyder ”bröd av finsiktat vetemjöl”. Ordet återgår egentligen på latinets simila med betydelsen ”det finaste vetemjölet”. Men ett sådant kärt barn har så klart många namn och i Blekinge, N Skåne, S Småland och Halland heter det fastlagsbulle då man brukat äta dem på ”bullamåndagen”, dvs. på fastlagsmåndagen. I övriga landet har det förr hetat fettisdagsbulle då det åts på fettisdagen. Att namnet ”semla” råkat ha blivit spritt över hela landet beror säkerligen på de konditorier och bagerier där de massproducerats redan i början av 1800-talet och som legat i Stockholm.
Hetväggar kokta i mjölk. Bildkälla: Wikipedia
En svensk familj firar fettisdagsmorgonen år 1909. Kort av Elsa Beskow i Julbocken. Fettisdagsbullarna syns i förgrunden. Bildkälla: Nordiska museet
Vad är en semla då? Jo, det är en slags bulle vars inkråm gröpts ur, blandats med grädde, smör och mandel och sedan pulats tillbaka i bullen. Inkråmet ersattes redan runt 1850 med färdig mandelmassa. Under 1800-talet var vetebullarna kryddade med saffran och hade russin i. Ett senare tillskott är vispgrädden vilket tog död på seden att äta semlan i varm mjölk med kanel.
Psalmdiktaren och poeten Britt G. Hallqvist (1914-97) skrev 1991 en dikt om semlan som heter just Fastlagsbullen: ”Fastlagsbulle, / mandelmassa, / grädde, lock på toppen! / Fast jag ätit två förut, / ska jag äta opp den! // Fastlagsbulle, / mandelmassa, / grädde, lock på toppen! / Oj vad jag mår illa nu! / Varför åt jag opp den?” (ur Gräset skrattar). Bildkälla: Institutet för språk och folkminnen
På de sydsvenska fastlagsgillena brukade pigorna få fastlagsbullar av drängarna och den piga som fått en sådan skulle i gengäld ge drängen ett antal ägg till påsk. Det var en riktig ”flirtbulle” 🙂
Men fettisdagsbullarna är inte bara ett oskyldigt extra kaloripåslag innan fastan börjat, utan även ett riktigt dödsbringande frosserinöje. Det sägs att kung Adolf Fredrik lämnade denna världen på fettisdagen den 12 februari år 1771 efter att ha intagit en måltid som enligt greve J G Oxenstierna bestod av kött med rovor, surkål, hummer, kaviar och hetvägg sköljd med champagnevin. Inte att förundras över att den 61-årige monarken dog av ett slaganfall förorsakat förmodligen av allt detta matslag.
Uppsala hette under tidig medeltid Aros vilket betyder åmynning, men även namnet Östra Aros användes, som skillnad mot Västra Aros (dagens Västerås). Under 1270-talet flyttas ärkebiskopskyrkan från Uppsala (nuvarande Gamla Uppsala) in till Aros och namnet Uppsala följer med. Varför namnet Uppsala? Det kanske finns ett samband med den försvunna byn Sala som legat i stadsdelen Salabacke, eller en avsöndring från Sala. Själva ”sal” kan tolkas som bod, lada eller t.o.m. hallbyggnad. Förleden ”upp” visar på ett läge längre in i landet i rapport med Mälaren. Salaån (nuvarande Fyrisån) hade varit farbar ända till (Gamla) Uppsala, men landhöjningen gjorde att Kvarnfallet uppstod runt år 1000 och även åmynningen hade flyttat hit (därav namnet Aros).
Salaån var omkring år 1100 bredare än nu och vidgade sig söder om nuvarande Nybron och Stora torget till en sjö. Den första bebyggelsen tog form just vid åmynningen på den sanka åstranden, kring nuvarande Gamla torget och längs Östra Ågatan. Det lilla Aros var en trafikknut där Dalaleden från Stockholm, Norrlands kustled, Fjädrundaleden och Norrtäljeleden korsade varandra vilket lockade hit köpmän. Så småningom växte Aros runt 1100-talets slut till en stad med regelrätt stadsbebyggelse med bostadshus, fähus, gator och gränder där köpmän och hantverkare bodde och verkade. Mynt slogs här tidigast 1167 och prosten i Tiundaland Rikard hade sitt säte i Aros 1164-67. Den östra åsidan blev köpstaden med en enhetlig plan medan den västra åsidan blev kyrkostaden med oregelbunden arkitektur. De knuttimrade trähusen var troligen låga och gråa och hade torv- eller vedtak. Förråd och fähus var skilda från bostadshuset. Svinen letade efter föda i gränderna, medan korna vallades på ängarna utanför. Tänk dig stanken 😦
Öster om ån (delen under ån) fanns en handelsgata, Vårfrugatan, med långsmala kvarter i rät vinkel och sinsemellan parallella, medan bebyggelsen väster om ån (delen ovanför) är mycket mer oregelbunden. Vi känner till gatunamnen Vårfrugatan, Klostergatan, S:t Persgatan, Gråbrödersgatan, Köpmannagatan, Klostersträdet, Korsgatan, Tovgatan, Lilla Tovagatan, Svartbäcksgatan och Dragarebrunnsgatan i köpstaden samt Nils Svartes gränd och Ulleråkersgatan i kyrkstaden. Endast de viktigaste gatorna var belagda med kullersten och med kavelbroar av trä med gång- eller ridbanor ovanpå. Bild: https://bora.uib.no/bora-xmlui/bitstream/handle/1956/11343/uppsalas-forsta-tva-hundra-ar-nar-var-det-och-hur-gikk-det-till.pdf?sequence=1&isAllowed=y
Svartbäcksgatan
Svartbäcksgatan nämns redan under medeltiden och sträcker sig idag från Stora torget ända till Bärbyleden. Den lades ut vid stadsregleringen 1643.
Mellan kvarteren Rådstugan och Kransen ligger Påvel Snickares gränd, en smal gata med medeltida anor, döpt efter Påvel Pedersson Snickare som bodde här i en gård på sent 1500-tal.
Fasadmålning av konstnären Charlie Granberg med lokalkändisarna Pelle och Maja
På Svartbäcksgatan 7-11 ligger Celsiushuset, ett medeltida hus ombyggt 1738-41 då det började inhysa Uppsala astronomiska observatorium på initiativ av astronomen och vetenskapsmannen Anders Celsius (1701-44). Huset följer inte den raka, under stormaktstiden byggda gatuplanen, utan den medeltida då man byggde lite huller om buller. Därför står Celsiushuset litet ”snett” där det står idag vid det lilla Celsiustorget. Huset var själagård under medeltiden, ett slags hus för fattiga, gamla och sjuka, i direkt anslutning till Sankt Pers kyrka från 1200-talets slut. Kyrkan låg där S:t Persgallerian idag ligger och lär ha haft målningar av den berömde Albertus Pictor. Byggnaden förstördes vid den stora stadsbranden 1543 och återuppbyggdes aldrig, men kyrkogården användes fortfarande på 1600-talet.
Ruinerna efter sakristian innan arbetet för uppbyggandet av S:t Persgallerian påbörjades i slutet av 1960-talet. Källa: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Sankt_Per.JPGSvartbäcksgatan med Gallerian till vänster och Celsiushuset i mitten till vänster (den gula byggnaden)
Celsiushuset blev Sveriges första universitetsobservatorium och ritades av den kände arkitekten Carl Hårleman (1700-53). Från slutet av 1700-talet började huset förfalla och omgärdas av andra byggnader vilket gjorde det olämpligt för astronomiska observationer. Observatoriet flyttade in sommaren 1853 i de nya byggnaderna i Observatorieparken (nära Ekonomikum). Senare ägare av husets olika våningar var apoteket Kronan, Snerikes nation (1855-65), Gästrike-Hälsinge nation (1865-77), idrottsföreningen Vesta (1930-talet-1968). Uppsala Pingstkyrka bildades i husets tredje våning den 21 sept. 1916. 1971 återköptes de övre våningarna av Uppsala universitet och in i markvåningen flyttade hovjuvelerare Markström.
CelsiushusetStaty som representerar Anders Celsius sträckande sin kvadrant upp i skyn (konstnär Knut-Erik Lindberg, 1979). Termometern håller Celsius i sin högra hand. Jag måste erkänna att jag trodde först att statyn representerade någon känd dirigent, men vid närmare beskådande så visade det sig vara just Celsius 🙂
Den börjar vid Järnbron/Linnégatan och slutar där Kungsängsesplanaden tar vid i Industristaden.
Fyrisån och Nybron i bakgrundenKvarteret Rådhuset. Här låg vid 1100-talets början Uppsalas första bebyggelse.Gamla torget, i hörnet av Östra Ågatan och S:t Persgatan, har funnits sedan början av 1400-talet då det var stadens huvudtorg med det viktiga rådhuset. Kung Albrekt av Mecklenburg utfärdade 1383 ett privilegiebrev härom. Torget bytte namn 1643 då nuvarande Stora torget byggdes. Det medeltida rådhuset brann ner i den stora branden 1702 som startade i en bod i anslutning till torget (nuvarande S:t Persgatan 6). Den höga byggnaden i bakgrunden tillhör Statsvetenskapliga institutionen hos Uppsala universitet. Till vänster om denna universitetets Nationalekonomiska institution. Här låg Hotel D’Upland där sångsällskapet Orphei Drängar stiftades den 30 oktober 1858. Dombronfrån 1700-talet finns på den plats där en bro funnits sedan 1300-talet. Dombron med Gamla Torget i bakgrundenI kvarteret Kroken låg under medeltiden Vårfrukyrkan, nämnd i skrifter redan 1221. Kyrkan brann ner i samband med stadsbranden 1543.
Klostergatan
I kvarteret Torget, mellan Klosterparken och Statsvetenskapliga institutionen, ligger ruinerna efter ett franciskankonvent som grundats 1247 (klosterkyrkan tycks dock ha varit färdig omkring 1300). Uppsalaklostret hade en central gård omgiven av en välvd korridor (korsgången) utanför vilken låg kyrkan och de olika klosterflyglarna. Långhuset var tvåskeppigt med mittskepp och sidoskepp medan koret var enskeppigt med tresidig avslutning. Franciskanbröderna blev tvungna att lämna klostret efter reformationen 1527 och lokalerna disponerades 1529 av helgeandshuset varefter de kom att disponeras av stadens borgare. Efter stadsbranden 1543 revs de skadade lokalerna och byggnadsmaterialet användes till kungens befästningar väster om ån. Här i parken finns en örtagård och markerade murar efter konventet som kom till i samband med restaureringar på 1990-talet. Ruinerna ligger kvar under parken.
Franciskanklostret så som det såg ut under medeltiden. I mitten gården med omgivande flyglar och till vänster därom klosterkyrkan. Längst ner vid Fyrisån troligen klostrets härbärge. Ritning av Stig Sundberg, ur ”Uppsala” (1995) av Helena Harnesk och Ulla Oscarsson.KorsgångenKlosterkyrkanKlosterparkenHögkoret och örtagården till vänster. Klosterparken i bakgrunden, till höger.Runsten U Fv1972;271. Övre delen av en runsten påträffad 1971 med runor från 1070-talet. Inskriften lyder: ”Skage och … resa stenen efter Fröbjörn”. Runstenen som står på sin ursprungliga plats, var delvis täckt av ett tjockt lager kalkbruk och hade troligtvis slagits sönder för att användas som byggnadsmaterial i en pelare.
Kyrkstaden väster om ån
Det stora domkyrkobygget inleddes omkring år 1270 under kung Valdemars regeringstid och byggmästare i första fasen var den franske stenmästaren Estienne de Bonneuil som lär ha kommit till Uppsala tillsammans med sina medhjälpare tidigast 1287. Då den gotiska kyrkan skulle fungera som ärkesäteskyrka och som kröningskyrka samt rymma stora folkmängder så skulle den byggas stor vilket gjorde att invigningen inte skedde förrän tredjedag pingst den 7 juni 1435 i närvaro av ärkebiskop Olof Larsson och rikshövitsman Engelbrekt Engelbrektsson. Det har konstaterats vid utgrävningar att domberget från början var lägre och flackare och att höjden är till stora delar konstgjord då en platå byggdes först av sand, grus och sten. Innan domkyrkobygget fanns här på platsen troligen en kunglig borg omgärdad av en ringmur av gråsten och tegel vars flera delar rivits för att ge plats åt bygget. En ny större ringmur byggdes upp runt om domkyrkan och avbruten på flera ställen av hus och torn. Även resterna efter ett fristående 14 meters brett torn (försvarstorn?) från 1100-talet påträffats.
För mer om Uppsala domkyrka, klicka här och läs om kyrkans historia, de olika koren samt andra spännande delar: Uppsala domkyrka.
Ringmuren omgärdar domkyrkostaden. 3D-rekonstruktion. Källa: DestinationUppsalaSydvästporten, en av flera ingångar till domkyrkostaden. 3D rekonstruktion. Källa: DestinationUppsalaDomkyrkoområdetunder senmedeltiden. Källa: Uppsala – från liten medeltidsstad till Sveriges fjärde stad (1995) av Helena Harnesk och Ulla Oscarsson. Från väst räknat: ärkebiskopsgården (nuvarande Gustavianum), Sankta Barbros hus och kapell (nu rivna), domkapitelshuset (där det år 1477 invigda Uppsala universitet troligen hade sina lokaler i början), domtrapphuset med domtrapptornet (fortfarande kvar) samt klocktornet uppfört redan på 1100-talet som försvarstorn (nu rivet). På norra sidan som inte finns med på bild fanns en bodlänga (fortfarande kvar), Sankt Eriks kapell (fortfarande kvar) och två hus av okänd funktion (deras grunder finns kvar under nuvarande konsistoriehuset). Läs mer under Uppsala domkyrka. Ur Guideboken om Uppsala domkyrka (2020) av Annika FranzonDomtrapphuset med domtrappan under domtrapptornet, den nordöstra ingången in till domkyrkostaden innanför ringmuren, Uppsalas äldsta profana byggnad ungefär lika gammal som domkyrkan. Resten av huset byggdes senare under medeltiden och senast i mitten av 1700-talet. I huset finns restaurang, butiker, bostäder och kontorslokaler. Domkyrkostaden väster om ånUpplandsmuseet. Här har det varit kvarndrift åtminstone sedan 1280-talet då ärkebiskop Magnus Bosson lät bygga en kvarn här. Upplandsmuseet, den vita byggnaden till vänster på bilden. Den gamla medeltida kvarnen som legat här innan låg på en holme i ån som under medeltiden var större än idag och rymde flera hus. Holmen kallades först Kvarnholmen och därefter Studentholmen. Domprost Andreas And testamenterade i början av 1300-talet sitt hus som då låg på holmen som bostad åt kyrkans ärkedjäknar. Huset blev studenthärbärge då universitetet grundades i slutet av 1400-talet. Nuvarande Fyristorg där Helgeandshuset byggdes år 1302 på initiativ av domprosten Andreas And. Helgeandshuset var ett sjuk- och ålderdomshem av tegel och administrerades av Helgeandsgillet som bestod av klosterbröder med en syssloman i spetsen. Här vårdades folk för både fysiska och andliga åkommor och många inkomster samlades från olika donerade jordagods eller andra fastigheter. Anläggningen upptog hela kvarteret mellan nuvarande Dombron och Nybron och till den hörde även ett kapell som brann 1473 samt andra byggnader. Efter stadsbranden 1702 gjordes hela kvarteret om till torg.
KURIOSA! Ingen skildring av det medeltida Uppsala är komplett utan att nämna Erik den helige och legenderna som uppstod kring hans död. Enligt legenden besökte kung Erik Jedvardsson den 18 maj 1160 gudstjänsten i Heliga Trefaldighetskyrkan som enligt samma källa fanns på den plats där domkyrkan så småningom började byggas. Efter gudstjänsten anfölls Erik och hans män av den danske prinsen Magnus Henriksson och hans män och Erik halshöggs i denna strid. Nu tar helgonlegenderna vid som vill framställa kungen som ett vördnadsvärt helgon. På platsen där hans blod spilldes första gången sprang en källa upp vill legenden förtälja. Källan heter fortfarande S:t Eriks källa och ovanpå den står en gjutjärnspump från 1850-talet. Men det finns historiska bevis som tyder på att dråpet ägde rum vid nuvarande Riddartorget där också källan sprang upp och där ett träkapell som kom att bära Eriks namn funnits under medeltiden. Kapellet är borta idag och källan igenlagd. Ett annat under skedde i en blind änkas hus dit Eriks lik burits efter striden. Änkan tog av Eriks blod och strök det över sina ögon varpå hennes syn kom tillbaka. Det nya lokala helgonet Eriks kvarlevor gravställdes i ärkebiskopskyrkan i (Gamla) Uppsala och troligen redan på 1170-talet togs kvarlevorna upp ur graven och placerades i ett relikskrin vilket flyttades vid Distingsmarknaden år 1270 till den nya (nuvarande) domkyrkan i Uppsala och där vilar de ännu i dag i Finstakoret. Läs mer om relikskrinet i Finstakoret här.
Erik den helige
Gjutjärnspumpen från 1850-talet
Inte alls långt från Domkyrkan, ca. 200 m söder om den, ligger Trefaldighetskyrkan, också den medeltida. Konstigt kan man tycka! Varför bygga två kyrkor så nära varandra? Då Domkyrkan var tänkt som hela Sveriges rikshelgedom så behövde man mindre församlingskyrkor. En av dessa var Trefaldighetskyrkan eller Bondkyrkan som den också kallats och vars församling omfattade domkyrkodelen i Uppsala och landsbygden utanför. Gråstenskyrkan var färdig år 1343, alltså samtidigt som domkyrkobygget pågick i sin första fas, men på platsen där en träkyrka funnits tidigare. Målningarna tillkom på 1400-talet. Kyrkan är idag församlingskyrka i Helga Trefaldighets församling inom Uppsala stift.
Tornet från 1300-talet med låg huvSödra koretAltartavlan samt statyetterna föreställande Erik Gustaf Geijer till vänster (representerande universitetet) och skulptören Carl Eldhs mor (representerande bondesamhället) av Sörensen Ringis från 1905. Glasfönstren är målade av gotlänningen C W Pettersson. Målningar från 1400-talet i MariakoretMålningen ovanför huvudingången tillkom vid restaureringen 1905.Porträtt av ärkebiskop Nathan Söderblom, kyrkoherde i församlingen 1900-1912Rosenkransmadonna från 1400-talet i det norra vapenhuset
KURIOSA: Vid södra kyrkväggen ligger en gravvård som är det enda som är kvar från den på medeltiden anlagda kyrkogården. På den stora gravstenen i mitten står följande: ”Efterkommande unna oss / detta rum / låt tvenne maka / tillsammans här hvila / til des änden kommer”. På den lilla stenen till vänster står följande: ”Till hogkomst af den bästa / maka C.L.E. lät M.S. resa / denna sten 1783. / Ruths B. I:V. 16.17.” Vilka människoöden döljer sig bakom dessa inskriptioner?
M.S. = Magnus Swederus, akademibokhandlare i Uppsala, Stockholm och Åbo samt prästvigd 1789, gift 1779 med C.L.E. = Cajsa Lisa (Catharina Elisabet) Edström, Swederus hustru, 16 år yngre. De fick tillsammans två söner och en dotter, men Cajsa Lisa dog i barnsäng den 18/19 november 1783, endast 20 år gammal. Deras äktenskap hade varit lyckligt och Swederus sörjde henne otroligt mycket trots att han redan 1792 gifte om sig med Hedvig Juliana Hellstedt som gav honom fem barn. Hedvig Juliana dog 1829 och begravdes i samma gravplats som Cajsa Lisa och där också Swederus begravdes 1836. Bästa makan hyllades med en hänvisning till Ruts bok i Gamla Testamentet som lyder: ”Men Rut svarade: Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö, och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst – endast döden skall skilja oss åt.”
Det mesta av det medeltida tegel i ytskiktet byttes ut under restaureringen 1885-93 eller senare vilket ger intrycket att kyrkan kanske inte är så gammal som 750 år!
Västra portalen tillägnad Sankt Erik påbörjades 1431 och är gjord i vattholmamarmor. I tympanon över 1800-talsekdörrarna har kvar sin medeltida utsmyckning: till höger visas bebådelsen, till vänster Jesus gisslas av romerska soldater. Erikstatyn är från 1890-talet och gjordes av Teodor Lundberg som en kopia efter originalet som nu står i Carl Banérs gravkor. Ovanför tympanon finns tre statyetter av Lundberg vilka föreställer Josef, Maria med barnet och Johannes döparen. Norra portalen tillägnad Sankt Olof den helige av Norge är en av domkyrkans äldsta bevarade delar, troligen utformad och byggd i gotländsk kalksten av Estienne de Bonneuil i slutet av 1200-talet. I tympanon ovanför 1800-talsekdörrarna finns Teodor Lundbergs relief från 1890 föreställande herdarnas tillbedjan av Jesusbarnet. Denna portal har varit pilgrimsporten som användes av de pilgrimer som kom hit för att be till en Olavrelik samt för att dra vidare mot Nidarosdomen i Trondheim i Norge. Olavstatyn är från 2005, en kopia efter originalet från 1300-talet som nu står i Carl Banérs gravkor. Södra portalen tillägnad Sankt Lars är den äldsta (stora delar är gjorda i täljsten av de franska arbetarna i början av 1300-talet) och mest utsmyckade ingången. Skulpturerna och statyerna härstammar från olika ställen och olika tider. I portalens båge sitter i den inre raden tolv profeter och i den yttre raden de tolv apostlarna. Larsstatyn är en kopia från 1990-talet efter originalet från ca 1300 som står nu i Carl Banérs gravkor. Ovanför 1800-talsekdörrarna finns en skildring om hur Gud skapar jorden. Tympanons relief är gjord på 1890-talet av samme Teodor Lundberg och föreställer Jesus omgiven av en fängslad, en åldring, en trött arbetare och en kvinna med sitt barn. Statyerna i hängtornen föreställer (från vänster) Synagogan (symbol för den judiska religionen), biskop Henrik (Finlands nationalhelgon), Maria Magdalena och Sankt Erik (från 1400-talet).Västtornen tillkom flera decennier efter invigningen 1435 och 1583 fick tornen spiror som ersattes 1617 med nya som förstördes i branden 1702. De nuvarande höga spirorna uppföres 1889 vilket gjorde att domkyrkan blev lika hög som den är lång. Tegeldelen är kvar från 1400-talet.
År 1889 fick domkyrkan en takryttare (den medeltida från 1440-talet totalförstördes i stadsbranden 1702) i vilkens topp sitter kyrktuppen. Kopparängeln i takets östra ände är 3,5 m hög och sattes upp i samband med restaureringen 1885-93.
Takryttaren, kyrktuppen och ängeln
Tornen användes som utkikspost för brandvakter (kallade tornpelle) ända fram till slutet av 1800-talet. Han tillbringade större delen av sin tid här och fick livsmedel levererade med hjälp av korgar som hissades upp i rep. Han blåste i sin kopparlur varje kvart för att visa att han var vaken. Bostaden i norra tornet är i sitt dåvarande skick. Sedan 1709 hänger domkyrkans klockor i norra tornet efter att det medeltida klocktornet nordost om domkyrkan förstördes i branden 1702. Mellan 1709 och 1914 sköttes ringningen manuellt av ett ringarlag bestående av 20 personer och lett av ringaråldermannen. Storan väger 7 367 kg och har en diameter av 223 cm vilket gör den till Sveriges största kyrkklocka. Den är ursprungligen från 1634 men omgöts 1707. Det finns två inskriptioner på den: ”Kommer här och låter oss Herren Gud prisa: wår salighets tröst med psalmer och lofwisa.” samt ”Jag glädes att mig sagt är, att wij skole gå in uti Herrans huus: och att wåre fötter skola stå i tinom portom Jerusalem”. Storan klämtar varje dag kl 10 och 16 tre gånger tre slag vilket är en lokal tradition med anknytning till den medeltida angelusringningen (en bön som man förväntades be när klockan klämtade mitt under arbetsdagen). Thornan väger 3 574 kg och har en diameter av 166 cm. Den är ursprungligen från 1470-talet (togs som krigsbyte i närheten av det tyska Thorn, idag Torun i Polen) och är därmed Sveriges största medeltida klocka. Den har två inskriptioner: ”Med Guds hielp af Konung Carl d XII tagen med staden Thorn d 4 october Anno 1703.” och på tyska ”Hjälp Gud, Maria bistå oss och den käre herren Sankt Jakob”. Malman väger 2 001 kg och har en diameter av 141 cm. Den göts om 1708 av malmrester efter stadsbranden 1702 och har två inskriptioner. Massan väger 880 kg och har en diameter av 190 cm. Den göts 1708 av malmrester efter branden 1702 och har två inskriptioner. Bönan väger 448 kg och har en diameter av 86 cm. Den göts också 1708 och har tre inskriptioner. Den är domkyrkans minsta klocka som ringer till den dagliga mässan och andra andakter. När alla fem klockorna ringer samtidigt kallades det för fullt spel och det inträffar bara 10 gånger, vid jul, nyår, påsk, pingst och kl 21 på Hiroshimadagen den 6 augusti. I södra tornet finns två mindre klockor från slutet av 1800-talet som anger tiden var 15:e minut (timslag, 1 slag vid kvart över, 2 slag vid halvtimme och 3 slag vid kvart i).
Christian Erikssons skulptur av ärkebiskop Jakob Ulvsson som blickar ut över Odinslund från sin profyrkolonn (1928). Ulvsson grundade Uppsala universitet 1477.
Sammanlagt är nu 18 runstenar kända från Domkyrkan. Runstenarna var tidigare en del av domkyrkans byggnadskonstruktion och satt i yttermurens grund eller under olika pelare inne i kyrkan. Den framstående runmästaren Öpir var verksam under 1000-talets senare hälft och i kyrkan har fem ristningar av honom påträffats.
Runsten U 929 från 1070-talet. Inskriften lyder: ”… lät uppresa stenen efter Vige, sin fader. Ingulv ristade runorna”. Stenen togs fram ur Domkyrkan vid restaureringen 1975. Den låg vid det Jagellonska gravkoret. Runsten U 931 från 1070-talet. Inskriften lyder: ”… och Jovurfast lät resa stenen efter sin fader…”. Denna fragmentariska sten togs fram ur kyrkans grund år 1866.Runsten U 933 från 1100-talet. Inskriften lyder: ”Borga lät resa stenen efter Stynbjörn… Torkel lät (resa den) efter sin broder.” Stenen påträffades i den yttre grundmuren år 1866. Den är med all säkerhet ristad av runmästaren Öpir, som är upphovsman till 5 av de 18 kända runstenarna i kyrkan, men hans resultat är inte det bästa då sten ‘r tyvärr ganska skrovlig och svår arbetad. Runsten U 934 från 1070-talet. Inskriften lyder: ”Tore och Rörik (?) och Karl, de bröderna…”. Denna fragmentariska sten togs fram ur kyrkans grund år 1866. Runsten U 935 från 1070-talet. Inskriften lyder: ”Tägn (och) Fasthed läto … sin man.” Denna fragmentariska sten togs fram ur kyrkans grund år 1866. Namnet Fasthed är ganska ovanligt. Stenen påträffades 1866 vid reparation av domkyrkans grundmurar. Runsten NF 1975 / U Fv1976;104 från 1020-talet. Inskriften lyder: ”Ring (?) och Hulte (och) Fastger de läto (resa) stenen efter Vigmar, sin fader, en god skeppshövding. Likbjörn ristade.” Denna sten hittades 1975 i grunden invid det Hornska gravkoret. Likbjörn var ingen framstående ristare, linjerna är klumpiga och ojämna och kompositionen tveksam. En skeppshövding (styrimann) var ansvarig för navigering och vakthållning på ett skepp.Runsten U Fv1976;107 från 1000-talet. Inskriften lyder: ”… björn (?) och Brand läto resa stenen efter Karlung, sin fader, och Kättilbjörn efter (sin) broder. Öpir ristade runorna”. Stenen hittades 1975 under den stora strävpelaren till Vasakoret och räknas med sina graciösa linjer till ett av Öpirs bästa verk.
Konsistoriehuset uppfördes 1749-55 efter ritningar av Carl Hårleman för universitetets beslutande myndighet, konsistoriet. Huset står på grunden av två medeltida hus som ingick i den krans av byggnader som en gång omgärdade domkyrkan. I den vinklade flygeln finns murverk från universitetets gamla bibliotek, som från 1690-talet disponerades av konsistoriet. Byggnadens huvudfasad upptog den södra sidan av det dåvarande Oxtorget där huset, i den branta terrängen, fick tre våningsplan, men endast två mot kyrkan. Innanför de tre portarna mitt på fasaden mot torget förvarades universitetets brandredskap. I gatuplanet låg också universitetets arrest, rum för stadsvakten och det närliggande sjukhusets anatomisal. Mellanplanet disponerades av konsistoriet och på det översta våningsplanet hade fakulteterna sina sammanträdesrum. Fönstren mot kyrkan upptogs på 1820-talet. Konsistoriehuset är uppfört i Hårlemans enkla klassicistiska arkitekturstil. Fasaden mot torget bryts upp av en bred risalit (utskjutande parti) med fronton (triangelformat krön) mitt på fasaden och smalare sidorisaliter. Efter att konsistoriet flyttat in i det nybyggda universitetshuset 1887, disponerades Konsistoriehuset av olika institutioner och är idag kafé.
Vy av domkyrkoringmuren sedd från det medeltida Oxtorget, nuvarande Sankt ErikstorgConsistorium Academicum för universitetets styrelse, tillbyggd i mitten av 1700-talet på medeltida grundConsistorium Ecclesiasticum för kyrkans styrelse, byggd i mitten av 1700-talet på medeltida grundDen medeltida källarvåningenMedeltida källarvåningDomkyrkoplan 3, tjänstebostad för Uppsala stifts biskop, samt Domkyrkoplan 4, tjänstebostad för domprosten, har också medeltida grund.
Torndelenav domtrapphuset räknas som Uppsalas äldsta profana byggnad och är ungefär lika gammal som domkyrkan. Resten av huset byggdes senare under medeltiden och senast i mitten av 1700-talet. I huset finns restaurang, butiker, bostäder och kontorslokaler.
Domtrapphuset med domtrapptornetDomtrapptornetDomtrappanDomtrappan, den nordöstra ingången till domkyrkostaden innanför ringmuren
KURIOSA – Skytteanum och den gamle kaniken. År 1622 inrättades i Uppsala den Skytteanska professuren i vältalighet och statskunskap och det ombyggda medeltida hus som tidigare varit domkapitelshus blev bostad för dåvarande innehavaren av professuren Johan Skytte som också gett sitt namn åt byggnaden som sedan dess är känd som Skytteanum. Under medeltiden var huset bostad för en kanik som sägs gå igen!
Skytteanums västgavel. Till höger två igenlagda fönster och till vänster en igenlagd dörröppning. Det var denna port som kaniken troligen använde för att gå in i sitt hus efter gudstjänsterna i domkyrkan. Skytteanums västgavel. Dimmiga kvällar (särskilt höstkvällar och runt Allahelgonsdag) sägs det att man kan se kanikens skugglika gestalt gå över domkyrkoplanet från Domkyrkan och in genom de igenlagda öppningarna. Har du sett honom?
Museet är beläget i domkyrkans norra torn och här bevaras flera exklusiviteter. Biljett krävs och köps i butiken där ingången också ligger. Med hiss kommer man upp till våningarna 5, 6 och 7 där museet ligger.
De tre våningarna ligger i det norra tornet och utgörs av museet Skattkammaren, hitflyttat i samband med restaureringen 1971-76.Det igenmurade gotiska medeltida fönstretMedeltida ärkebiskopskåpor och mässhakar, bland vilka sidentygerna från italienska Lucca är berömda.Den broderade Mariamässhaken från 1400-taletDrottning Margaretas (1353-1412) gyllene kjortel, världens enda bevarade festklänning från medeltiden!Det franska relikskrinet från 1100-talet (äldre än domkyrkan)Medeltida nattvardskalkar och annat silverKläderna som greve Svante Stensson Sture och hans två söner bar när de mördades 1567, de enda kompletta herrmodedräkterna från sin tidsepokDen komplexa låsmekanismen på den kista där Sturekläderna bevaratsStiligtOch mindre stiliga kalsonger…Fler ärkebiskopskåpor och mässhakarNobels fredsprismedalj som tilldelades ärkebiskop Nathan Söderblom 1930Begravningsregalierna – kronor, spiror, äpplen och andra smycken – upptagna ur de kungliga gravarna under 1800-taletGustav Vasas krona från hans gravGustav Vasas svärd från hans gravJohan III:s krona från hans grav
Administrativ tillhörighet: Norrtälje kommun i Stockholms län; östra Roslagen; Häverö-Edebo församling i Roslagens västra pastorat inom Uppsala stift
Geografi: socknen utgör en halvö mellan Edeboviken (7 km lång och några hundra meter bred) i väst och Väddöviken i öst. Socknen består av en skogsbygd med sprickdalar med odlingsbygd.
Vattendrag: Skeboån (53 km.) flyter genom socknens sydvästra delar
Fjärdar och vikar: Galtfjärden (NV) och Singöfjärden (NO); Edeboviken (V) och Väddöviken (Ö)
Kort historia: Namnet är först belagt år 1344 (Haewer) och kan syfta på haver (getabock), dvs. Bockön. Arbetet med att bygga en kanal i Väddöviken påbörjades redan under Gustav Vasa och nuvarande Väddökanal började byggas 1820 och invigdes först 1840). Socken har även en egen uppländsk folkdräkt – Häverödräkten – som bars till vardags ännu in på 1860-talet.
Dahlström, Svenska folkets seder, bruk och klädedrägter (1863). Källa: Wikipedia Commons
Hallstavik är en tätort med ca. 4 740 invånare, belägen ca. 31 m.ö.h. där Skeboån mynnar ut i Edeboviken. Tätorten är ett brukssamhälle med Hallsta pappersbruk grundat 1915 fortfarande i gång. I Hallstavik finns bibliotek, matvaruhandel, några matställen, Häverögymnasiet och Hallstaviks kyrka, ritad av Ivar Tengbom och invigd 1933. Förutom det, inget märkvärdigt här. Ganska tråkigt och trist tycker jag.
Hallstaviks kyrka
Korgil och Hensviksö är ett två små samhällen belägna vid Häverö halvöns nordligaste spets strax väster om Herräng.
Grillplats med vacker utsikt över GaltfjärdenBunker utanför Hensviksö
Herräng är en tätort med ca. 350 invånare, belägen vid Singöfjärden och sjön Blåkaren. Orten är ett gammalt gruvsamhälle. Gruvdrift började i slutet av 1500-talet då samhället hette Kuggvass (namnet Herräng är först belagt år 1754) och då Hansan hade koggar här. Malmen skeppades norrut. Gruvverksamheten lades ner 1969 och Roslagsgjuteriet AB har sin verksamhet här idag. Herräng Dance Camp, världens största lindy hop-läger startat 1982, äger rum här varje sommar.
Hyttan vid järnverket omkring 1907. Bildkälla: Wikipedia Commons
Herrängs hamnHerrängs hamn sedd från slagghögarna
Herrängs hamnRoslagsgjuteriet ABDet här är inte Gotland, utan slagghögar vid Gustavstäppan 🙂Det här är inte månen, utan slagghögarna vid Gustavstäppan 🙂Uddhamn
UddhamnSpår efter den gamla gruvdriftsverksamheten: EknäsgruvanGruvområde
Vid Singöfjärden öster om Herräng ligger Långskäret och Häverö prästäng på var sin sida om Rotholmsviken. ett artrikt, vackert beläget och utflyktsvänligt naturreservat. Efter att ha använts till både slåtter och bete lämnades området att växa igen i början av 1900-talet. Men de senaste decennierna har bit efter bit av reservatet restaurerats och återfått sin gamla karaktär av löväng omväxlande med barrskog och strandängar. Lieslåtter och bete håller nu markerna öppna till glädje för arter som gullviva, kattfot och Adam och Eva.
Singöfjärden sedd från RotholmsvikenLångskäret vid Rotholmsviken
Tätorten Häverödalligger söder om Hallstavik och är sammanväxt med denna. Öster om Häverödal ligger Häverö, en liten ort med ca 70 invånare och socknens kyrkby. Häverö kyrka är en vacker gråstenskyrka som ligger mitt i ett kulturlandskap med anor från järnåldern. Den byggdes i början av 1300-talet. I kyrkan finns målningar av minst tre olika målare. Praktfullast bland inventarierna är ett altarskåp tillverkat i början av 1500-talet i Antwerpen. Klockstapeln antas vara en av landets äldsta.
Altartavlan och -skåpet från 1500-talet
Trästa ligger vackert vid Väddöviken söder om Trästabron som leder över till Väddö och vidare mot Grisslehamn. Bron ritades av arkitekt Sven Werner, är 375 meter lång och 17 meter hög och invigdes 1998. Söder om Trästa, nära gränsen med grannsocknen Väddö, ligger Björkkullaåsen som med sina 37 meter är socknens högsta punkt.
Norr om Trästabron ligger Norrby och Norrby gård samt Bergby badplats.
I norra Roslagen ligger denna lilla socken. Edebo socken har en yta på ca. 139 km2 och en befolkning på ca. 1 110 invånare. Den ligger norr om Norrtälje i den nordligaste delen av Norrtälje kommun och består av en småkuperad skogsbygd med odlingsbygd i öster. I nordost har socknen öppning mot Galtfjärden och Edeboviken ligger i öst. Skeboån (53 km.) flyter genom socknens södra delar och större sjöar är Storsjön och Aspdalssjön, båda i sydväst. Riksväg 76 (mellan Gävle i Gästrikland och Norrtälje) genomkorsar socknen. Namnet är först belagt år 1291 (Eboeredi) och kan syfta på edboar (de som bor vid edet).
In northern Roslagen is located this small parish. Edebo parish has an area of approx. 139 km2 and a population of approx. 1,110 inhabitants. It is located north of Norrtälje in the northernmost part of Norrtälje municipality and consists of a small hilly forest area with growing areas to the east. In the northeast, the parish has an opening towards Galtfjärden and Edeboviken is in the east. Skeboån (53 km.) flows through the southern parts of the parish and larger lakes are Storsjön and Aspdalssjön, both in the southwest. National road 76 (between Gävle in Gästrikland and Norrtälje) crosses the parish. The name is first mentioned in 1291 (Eboeredi) and can refer to edboar (those who live at the isthmus).
Från Bladåker (i grannkommunen och -länet Uppsala) mot Hallstavik
Kolarmolarån (ett annat namn för Skeboån) utgör gränsen med grannkommunen och -länet Uppsala samt grannsocknen Bladåker.
Aspdalssjön (1 km2, 13 m.ö.h.) med Aspdalssjöns naturreservat inrättat 1996 och bestående av två skogsområden.
Edebo-Sättra naturreservat inrättat 2006 och som nyttjades ända fram till sekelskiftet 1900 som ängsmark. Spår av äldre gärdesgård tyder på att omgivande skog har använts för skogsbete.
Utefter riksväg 76 mot Harg (i grannkommunen Östhammar i Uppsala län): Gråska och Gråskaån
Utefter riksväg 76 mot Norrtälje: Sättra (här ligger Karlsberg som med sina 30 meter är socknens högsta punkt), Hammarby, Skälby, Gillberga (här kan man åka till Vickelsjöns naturreservat inrättat 1999 och Borgskogens naturreservat inrättat 1995) och Edebo kyrkby, en småort med ca. 65 invånare. Här ligger Edebo kyrka från slutet av 1400-talet. Kyrkan tillhör Häverö-Edebo församling inom Roslagens västra pastorat av Uppsala stift. Från Edebo kan man åka västerut mot Järinge gård (vid Bysjön och Framån/Skeboån), Björinge och de två naturreservaten Björinge (inrättat 1999 vid Storsjön) och Bokullen (inrättat 2014).
Mellan Hallstavik och Harg (i grannkommunen Östhammar i Uppsala län): Skärsta (där Edeboviken börjar), Granlund, herrgården Ronöholm, Gräsö, Boda och Lavarö.
I norra delen av socknen: Järsjöviken, östra halvan av öarna Kalvskäret och Långskäret, en liten del av ön Galten, Ormön i Ormösundet och Gränskäret som är naturreservat sedan 1974.
Roslagen och havet, en bra kombination av karga klippor, havsängar och fiskebyar. Singö socken har en yta på ca. 34 km2 och en befolkning på ca. 315 invånare. Den ligger norr om Norrtälje i den nordligaste delen av Norrtälje kommun och omfattar de stora bergiga och skogsklädda öarna Singö och Fogdö samt mindre öar och skär. I öster breder Ålands hav ut sig och i väster finns Singöfjärden med ett maxdjup på 49 m. Inga märkvärdiga åar flyter genom socknen och största sjön är Storträsket på Singön. Namnet är först belagt år 1334 (Singa) och kan innehålla sina med betydelsen ”visset gräs”.
Roslagen and the sea, a good combination of barren cliffs, sea beds and fishing villages. Singö parish has an area of approx. 34 km2 and a population of approx. 315 inhabitants. It is located north of Norrtälje in the northernmost part of Norrtälje municipality and includes the large mountainous and forested islands Singö and Fogdö as well as smaller islands and skerries. In the east, the Åland Sea widens and in the west is Singöfjärden with a maximum depth of 49 m. No remarkable rivers flow through the parish and the largest lake is Storträsket on Singön. The name was first used in 1334 (Singa) and may contain its meaning "withered grass".
Från Grisslehamn norrut:
Fogdö-Kolskär: en liten ö med broförbindelse till Fogdön över Fygdströmmen
Fogdö: väster om ön ligger den mindre Askholmen och Singöfjärden med flera skär. Öster om ön ligger Fogdösten och mellan Fogdö och Singö (i Singsundet) ligger Riddarskäret med broförbindelse till bägge öarna. Bron mot Singö är från 1955.
Singö: ca 25 km2 (Sveriges 36e största ö) – östra delen: Tranvik och Backby samt Svartklubbens lotsstation.
Lotsstationen. Foto: Alex Danko
Foto: Alex Danko
Backa hembygdsgård. Foto: Alex Lefter
– västra delen: småorten Söderby och Norrvreta (ca. 120 invånare). Singö kyrka från 1753 tillhör Väddö församling inom Roslagens östra pastorat av Uppsala stift. Norr om Norrvreta ligger Telegrafberget som är socknens högsta punkt (30 m).
Foto: Alex Danko Foto: Alex Danko Singö brygga. Foto: A Danko – Singö-Söderbys naturreservat kring Storträsket (0,18 km2; 6,4 m.ö.h.) inrättades 2016 och är småkuperat och mjukt böljande. – på norra Singön ligger Ellan, Vässarö brygga vid Strömsviken samt Norrängsskogens naturreservat från 2014 med hällmarkstallskog, delvis lövrik barrskog, lövstrandskog samt ren barrskog på frisk till fuktig mark.
Vässarö brygga. Foto: Alex Danko
norr om Singön ligger de obebodda Själgrundet och Långgrundet med Långgrundets naturreservat instiftat 1974 och som domineras av en gles hällmarkstallskog med en bred klippstrand i nordöst och med stränder dominerade av al och havtorn.
nordöst om Singön ligger många skär, klubbar och de lite större Skogsskäret och Stor-Roten som är militärt skjutområde.
i sockens nordöstligaste del, där Ålands hav och Södra Kvarken möts, ligger ön Understen med en fyr från 1915, ritad av Folke Lundberg och 39 meter hög (den näst högsta fyren efter Långe Jan på Öland). Den gamla fyren från 1848 (13 meter hög) står kvar. Understen är den nordligaste punkten i Norrtälje kommun och Stockholms län.
Understen, fotad av A Danko från Eckeröbåten
öster om Singö ligger Måssten (en holme först omtalad 1429) och Svartklubben med en fyr från 1819 (12 m).
Sockennamnet väcker lustiga associationer. Betyder egennamnet Film verkligen samma sak som det vi ser på duk? Tveksamt, socknen har ju medeltida ursprung. Films socken har en yta på ca. 134 km2 och en befolkning på ca. 2 800 invånare. Den ligger väster om Östhammar och är en flack mossrik skogsbygd med odlingsbygd i söder. Inga märkvärdiga åar flyter genom socknen. Större sjöar är Stordammen i sydost, Vika i nordväst och Älgsjön i nordost. Länsväg 292 (mellan Söderfors och Hargshamn) passerar genom socknens sydligaste delar och länsväg 290 (mellan Fullerö i norra Uppsala och Forsmark) löper genom socknens centrala delar. Upplandsleden passerar också genom socknen. Namnet är först belagt år 1316 (Film) och betyder hinna eller skinn. Kända personer från socknen är skulptören Carl Eldh (1873-1954) och f.d. statsministern Arvid Lindman (1862-1936; i tjänst 1906-1911 samt 1928-1930).
The parish name evokes funny associations. Does the proper name Film really mean the same thing as what we see on screen? Doubtful, the parish has a medieval origin. Film parish has an area of approx. 134 km2 and a population of approx. 2,800 inhabitants. It is located west of Östhammar and is a flat mossy forest area with a growing area in the south. No remarkable rivers flow through the parish. Larger lakes are Stordammen in the southeast, Vika in the northwest and Älgsjön in the northeast. County road 292 (between Söderfors and Hargshamn) passes through the southernmost parts of the parish and county road 290 (between Fullerö in northern Uppsala and Forsmark) runs through the central parts of the parish. The Upplandsleden also passes through the parish. The name was first used in 1316 (Film) and means membrane or skin. Famous people from the parish are the sculptor Carl Eldh (1873-1954) and ex Prime Minister Arvid Lindman (1862-1936; in service 1906-1911 and 1928-1930).
Eldh, 1935. Källa: WikipediaLindman. Källa: Wikipedia
Kring Österbybruk:
en stor del av Dannemora gruvområdet ligger inom socknen (se inlägget om Dannemora socken för mer info om gruvorna)
den största delen av Österbybruk ligger inom socknen. Österbybruk är en tätort med ca. 2 360 invånare. Här finns skola, förskola, affärer, apotek, postombud, tandläkare, vårdcentral och bibliotek. Nyckelharpostämman och Gillestämman hålls årligen i juni till minne av bygdens spelman Hans ”Hasse” Gille (1931-2012). I augusti är det eldfest.
SöderskogenSöderskogenGille på 80-årsdagen. Källa: Wikipedia
På 1400-talet hörde Österby till Örbyhus gods under Vasaätten. Med hjälp av tyska experter anlade Gustav Vasa under 1500-talet ett järnbruk här för tillverkning av krigsmaterial. 1626 arrenderades Österbybruk, Lövstabruk och Gimo bruk av Willem de Besche och Louis de Geer. De Geer köpte de tre bruken 1643 och Österbybruk utvecklades till landets näst största järnbruk. 1758 övertogs bruket av släkten Grill. 1802 kom Per Adolf Tamm in i ägarbilden och han blev ensam ägare 1823. 1876 bildade arvingarna Österbybruks AB som 1916 slogs samman med Gimo bruks AB. Från 1927 och fram till 1983 drevs Österbyverken av Fagersta AB. Bruksmiljön härstammar från 1600-talet och speglar den tidens samhällssyn med herrgård och arbetarbostäder tydligt åtskilda. Vallonsmedjan är unik som den enda som bevarats i ursprungligt skick. Efter 1800-talets mitt blev det ett uppsving för järnhanteringen i Österbybruk och en modern industrimiljö etablerades några hundra meter norr om den gamla bebyggelsen. Numera ägs de flesta äldre byggnader av Bruno Liljefors stiftelse som bedriver en omfattande verksamhet med inriktning på kulturturism. Under sommaren sjuder Österbybruk av aktivitet. Man kan se hantverk och utställningar, här spelas musikteaterföreställningen ”Jernets fångar” och det ordnas spökvandringar i herrgården. Badplats finns i Stordammen och sommarkafé på stallbacken.
In the 15th century, Österby belonged to Örbyhus estate under the Vasa family. With the help of German experts, Gustav Vasa established an ironworks here in the 16th century for the production of war materials. In 1626, Österbybruk, Lövstabruk and Gimo ironworks were leased by Willem de Besche and Louis de Geer. De Geer bought the three ironworks in 1643 and Österbybruk developed into the country's second largest ironworks. In 1758, the ironworks was taken over by the Grill family. In 1802, Per Adolf Tamm entered the ownership picture and he became the sole owner in 1823. In 1876, the heirs formed Österbybruks AB, which in 1916 merged with Gimo bruks AB. From 1927 until 1983, Österbyverken was run by Fagersta AB. The working environment dates from the 17th century and reflects the social view of the time with mansions and workers' housing clearly separated. The Walloon forge is unique as the only one that has been preserved in its original condition. After the middle of the 19th century, there was a boom in iron handling in Österbybruk and a modern industrial environment was established a few hundred meters north of the old buildings. Today, most of the older buildings are owned by the Bruno Liljefors Foundation, which conducts extensive activities with a focus on cultural tourism.
Trädgården planlades av Carl Hårleman på 1740-talet, men färdigställdes inte förrän 1760. Man hade då vidgat trädgården genom att fylla ut dammen med sten och jord. Det som finns kvar av den ursprungliga anläggningen är lindalléerna och korsdammen. // The garden was designed by Carl Hårleman in the 1740s, but was not completed until 1760. The garden had then been enlarged by filling the pond with stone and soil. What remains of the original facility are the linden alleys and the cross pond.Minnesmonument i gjutjärn, granit och marmor, ritat av Göthe och rest av P A Tamm ”i tacksamhet och vördnad” efter hans moster Anna Johanna Grill som överlät driften av bruket åt honom år 1802. // Memorial in cast iron, granite and marble, designed by Göthe and erected by P A Tamm ”in gratitude and reverence” after his aunt Anna Johanna Grill who left the operation of the ironworks to him in 1802.Medaljong av Sergel // Medallion by SergelByggnaden är samtida med herrgården och har använts som brygghus, tvättstuga och hönshus. Tidigare fanns flera andra liknande hus vid dammkanten. Medan konstnären Bruno Liljefors bodde på herrgården (1917-32) inreddes en ateljé åt honom här. För att få in mycket ljus togs stora fönster upp i fasaden mot dammen. Sedan 1984 är byggnaden utställningslokal. // The building is contemporary with the manor and has been used as a brewery, laundry room and hen house. Previously, there were several other similar houses at the edge of the dam. While the artist Bruno Liljefors lived on the manor (1917-32), a studio was furnished for him here. To get in a lot of light, large windows were raised in the facade facing the pond. Since 1984, the building has been a showroom.
Det Grillska vapnet, en trana, finns på fasaden mot parken. // The Grills coat of arms, a crane, is on the facade facing the park.Ursprungligen fanns på den här platsen en huvudbyggnad och en kontorsbyggnad uppförda i trä. Den nuvarande herrgårdsbyggnaden började byggas på 1760-talet då familjen Grill ägde Österbybruk. Arkitekter var murarmästare Elias Kessler och i slutskedet Eric Palmstedt. År 1802 tog Per Adolf Tamm (”Gammel Tammen”) över driften och bruket fanns i släkten Tamms ägo fram till 1916. Åren 1917-32 bodde konstnären Bruno Liljefors och hans familj på herrgården. Numera ägs herrgården av Bruno Liljefors stiftelse. // Originally, there was a main building and an office building built of wood on this site. The current manor house building began in the 1760s when the Grill family owned Österbybruk. Architects were master mason Elias Kessler and in the final stage Eric Palmstedt. In 1802, Per Adolf Tamm (” Gammel Tammen ”) took over the operation and the ironworks was owned by the Tamm family until 1916. In the years 1917-32, the artist Bruno Liljefors and his family lived on the manor. The manor is now owned by the Bruno Liljefors Foundation.Ett vagn- och brandmuseum i Stallängan har öppet helger under sommaren. Sadelmakarlängan med galleri, butik och keramikverkstad har öppet från tidig vår fram till jul. Kyrkan från 1735 // The church from 1735Louis de Geer värvade yrkeskunniga arbetare från Vallonien i dåvarande Nederländerna. Man byggde upp den vallonsmedja som finns nästan komplett bevarad här. De Geers industri kom att dominera världshandeln inom järn och stål. Smedjan stängdes i början av 1900-talet efter att vattendriften helt slagits ut av ångdriften. Det norduppländska stångjärnet var känt på världsmarknaden för sin höga kvalitet och betingade ett mycket högt pris. Varje bruk hade sin järnstämpel som garanterade kvalitet och Österbybruks bestod av två ringar. Stångjärnet härifrån fraktades vintertid till Kallerö hamnplats vid nordupplandskusten varifrån det senare fördes till Järnvågen i Stockholm. Där förtullades stångjärnet och skeppades sedan ut, främst till Sheffield i England. // Louis de Geer recruited skilled workers from Wallonia in the then Netherlands. The Walloon forge was built, which is almost completely preserved here. De Geer’s industry came to dominate world trade in iron and steel. The smithy was closed at the beginning of the 20th century after the water operation was completely shut down by the steam operation. The North Uppland bar iron was known on the world market for its high quality and conditioned a very high price. Each ironworks had its own iron stamp that guaranteed quality and Österbybruk’s consisted of two rings. The bar iron from here was transported in winter to Kallerö wharf on the North Upland coast, from where it was later transported to Järnvågen in Stockholm. There, the bar iron was cleared through customs and then shipped out, mainly to Sheffield in England.Redan på 1500-talet lät Gustav Vasa bygga en smedja här, vissa murrester finns fortfarande kvar. 1626 övertog Louis de Geer Österbybruk. Ett stort antal skickliga yrkesmän värvades till bruket från Vallonien och man började bygga upp smedja och masugn. 1794 byggdes smedjan ut och initialerna på gaveln (JAG och HWP) syftar på de dåvarande ägarna, Johan Abraham Grill och Henrik Wilhelm Peill. Högst uppe på gavlarna finns också Österbybruks järnstämpel – OO. I smedjan färskades råjärnet (”gösen”) och räcktes ut till stångjärn som var den produkt man sedan exporterade. Smedjan användes fram till 1906 och är den enda i sitt slag som även har interiören bevarad. // As early as the 16th century, Gustav Vasa had a smithy built here, some wall remains still remain. In 1626 Louis de Geer took over Österbybruk. A large number of skilled professionals were recruited to the ironworks from Wallonia and construction began on a smithy and blast furnace. In 1794 the smithy was expanded and the initials on the gable (JAG and HWP) refer to the then owners, Johan Abraham Grill and Henrik Wilhelm Peill. At the top of the gables is also Österbybruk’s iron stamp – OO. In the smithy, the pig iron (”pikeperch”) was freshened and handed out to bar iron, which was the product that was then exported. The smithy was used until 1906 and is the only one of its kind that also has the interior preserved.Hembygdsgården
Films kyrkby:
Film är en småort med ca. 100 invånare belägen på en ås med vacker utsikt över Filmsjön (0,65 km2 och 25 m.ö.h.). Här har Fyrisån en av sina källor. Här ligger Films kyrka från 1400-talet som tillhör Dannemorabygdens församling.
Gråstenskyrkan med tillbyggnaden från 1767 (Österbybkyrkan)Tympanon i ek med Kristushuvud och bokstäverna alfa och omega, av Carl Eldh (1895)Målningarna är från tiden ca. 1500-1515.Barockaltaret från 1734, med altartavla av Olof Gjerdman, en lärjunge till Burchard PrechtPredikstolen från 1732, ett verk av Olof GjerdmanTriumfkrucifix med corpus från 1400-taletEpitafium över kammarherren Anton de Geer (1721-56)Orgeln från 1973 från Grönlunds orgelfirma i LuleåBårhuset från ca. 1700Klockstapeln från 1600-talet
Mellan Film och Florarna:
Bryttbyn
Karkebo: genom byn passerar vägen till Florarnas naturreservat. Reservatet inrättades 1976 och är Uppsala läns största. Det vidsträckta naturreservatet är en norrländsk vildmark i miniatyr: en mosaik av myrmarker och barrskogsklädda moränkullar. Tjäderspel i skogarna, orrspel och häckande trana på myrarna och ropande sparvuggla, pärluggla och slaguggla på vårvinterkvällarna. Lodjur vandrar ofta genom området och till de botaniska exklusiviteterna hör den praktfulla orkidén guckusko som växer vid Ressaren sydost om Vikasjön (0,8 km2, 28 m.ö.h.). Bästa sättet att uppleva Florarna är att följa Upplandsledens vandringsstigar. De bitvis spångade vandringsstigarna är ofta enda sättet att ta sig fram torrskodd i myrmarkerna. Stövlar rekommenderas!
Elsarbo, Ursbo och Sibbo: i Sibbo börjar en kulturstig som heter Gullstigen, en 5,5 km lång stig mellan Sibbo och Labbo. Det är en mer än tusenårig klövjestig som i äldre tider var den naturliga förbindelseleden mellan Film och Tegelsmora (i grannkommunen Tierp). Ungefär halvvägs, vid socken- och kommungränsen, låg den gemensamma avrättningsplatsen Galgbacken eller Båhlslätten. Den sista som avrättades här genom halshuggning var Stina Pehrsdotter (Vibo-Stina) år 1845. Namnet Gullstigen eller Guldstigen sägs komma av att genvägen från Tegelsmora till Film var så värdefull att den var guld värd 🙂 Enligt en annan sägen skulle en soldat från Karl XII:s dagar ha tagit med sig hem en turkisk kvinna ifrån kriget till Norrtorpen i Film. Han gifte sig med henne och hon födde ett barn. Mannen for åter ut i krig i främmande land men hustrun gick där hemma ensam i Norrtorpen. Hon vantrivdes och blev till slut så sinnesrubbad att hon tog livet av sitt barn. Hon dömdes till döden och halshöggs vid Båhlslätten. När hon fördes stigen fram till avrättningsplatsen såg hon sig omkring som i trance och utropade ”Det är gull, bara gull”. Folk trodde då att hon trots allt blev lycklig efter döden och stigen fick därefter namnet Gullstigen. Då stigen på medeltiden var en naturlig förbindelse mellan Films och Tegelsmoras socknar färdades här kungens och kyrkans fogdar för att hämta uppbörd av skatter och avgifter. Detta har enligt folktron bidragit till namnet Gullstigen.
Gullstigen, a 5.5 km long path between Sibbo and Labbo. It is a more than thousand-year-old hoof trail that in older times was the natural link between Film and Tegelsmora (in the neighboring municipality of Tierp). About halfway, at the parish and municipal border, was the common execution site Galgbacken or Båhlslätten. The last to be executed here by beheading was Stina Pehrsdotter (Vibo-Stina) in 1845. The name Gullstigen or Guldstigen is said to come from the fact that the shortcut from Tegelsmora to Film was so valuable that it was worth its weight in gold According to another legend, a soldier from Karl XII’s days have brought home a Turkish woman from the war to Norrtorpen in Film. He married her and she gave birth to a child. The husband went to war again in a foreign country, but the wife was home alone in Norrtorpen. She became unhappy and eventually became so disturbed that she took the life of her child. She was sentenced to death and beheaded at Båhlslätten. When she was led up the path to the execution site, she looked around as if in a trance and exclaimed ”It’s gold, only gold”. People then thought that she was happy after death after all and the path was then named Gullstigen. As the path in the Middle Ages was a natural connection between the parishes of Film and Tegelsmora, the bailiffs of the king and the church traveled here to collect taxes and fees. According to folklore, this has contributed to the name Gullstigen.
Gruvdrängstorpet Rönnvik från 1700-talet tillhörande Dannemora gruvor. Torpet revs på 1950-talet.
Stina Perhsdotter ”Vibo-Stina” född 15 mars 1806 i Vibo i grannsocknen Tegelsmora (i Tierps kommun) avrättades här den 19 juli 1845. Hon hade med arsenik tagit livet av sin make, bonden Olof Olsson, och dömts till döden av Film-Dannemora tingslags tingsrätt. Vibo-Stina var den sista som avrättades i dessa trakter vid Galgbacken (Bålet), den gemensamma avrättningsplatsen för Dannemora, Film och Tegelsmora.
Från Österbybruk till Lövstabruk: Älglösa, Andersbo och Gräsbo
Från Österbybruk till Valö:
Aspbo naturreservat, inrättat 1972 och belägen vid sjön Stordammens (3,4 km2, 39 m.ö.h.) norra strand. Här ligger glesa skogar som en gång varit betesmark. Fina badplatser. Upplandsleden och Vikingaleden passerar genom området.
Runsten U1136 står vid Kallviksmossen utanför Gubbo. Ett par kilometer nordost om Kallviksmossen, på gränsen med grannsocknen Valö, ligger Films sockens högsta punkt med 51 meter.
Det är många ”mor” runt Dannemorabygden – Dannemora, Morkarla, Tegelsmora. Det finns verkligen mycket sumpig mark i dessa trakter i Norduppland. Dannemora socken har en yta på ca. 69 km2 och en befolkning på ca. 540 invånare. Den ligger väster om Östhammar och är en mossrik skogsbygd. Här finns många gruvor och gruvhål varav den största är Dannemoragruvorna. Största sjön är Dannemorasjön som är ca. 3 km2 stor och ligger 24 m.ö.h. I Dannemorasjön har Fyrisån sin källa. Länsväg 292 (mellan Söderfors och Hargshamn) passerar genom socknen. Namnet är först belagt år 1314 (Danamorii) och är sammansatt av mor (sumpig mark/granskog) och dana som är en pluralisform av dan (dansk). Har danskar bott här tidigare?
There are many "mor" around the Dannemora area - Dannemora, Morkarla, Tegelsmora. There is really a lot of swampy land in these areas in North Uppland. Dannemora parish has an area of approx. 69 km2 and a population of approx. 540 inhabitants. It is located west of Östhammar and is a mossy forest area. There are many mines and mining holes here, the largest of which are the Dannemora mines. The largest lake is Lake Dannemora which is approx. 3 km2 large and located 24 m over sea level. In Dannemora Lake, Fyrisån has its source. County road 292 (between Söderfors and Hargshamn) passes through the parish. The name is first dated 1314 (Danamorii) and is composed of mor (swampy land / spruce forest) and dana which is a plural form of dan (Danish). Have Danes lived here before?
Utefter länsväg 292 från Örbyhus mot Österbybruk:
Gryttjom. Strax innan byn, på gränsen med grannkommunen Tierp och grannsocknen Tegelsmora, finns Dannemora sockens högsta punkt med 49 meter.
2. Dannemora: tätort och gammal gruvby med ca. 240 invånare. Järnvägen Dannemora-Hargshamn (39 km.) som var i drift mellan 1878 och 1970 passerar genom tätorten och trafikeras idag av godstrafiklinjen Örbyhus-Hallstavik. Sveriges första ångmaskin vidareutvecklades i Dannemora av Mårten Triewald (1691-1747). Området är fascinerande ur industriell synpunkt.
Den äldsta urkunden om Dannemora gruvor är från 1481, men troligen har järnmalmsfyndigheten bearbetats tidigare. Under främst 1600- och 1700-talen anlades drygt 30 större och mindre bruk i mellersta och norra Uppland samt i södra Norrland vilka baserade sin tillverkning på malm från Dannemora. Malmens speciella egenskaper gjorde Dannemora till landets främsta järnmalmsgruva och bidrog till Sveriges ekonomiska uppsving! Sammanlagt har i området drygt 80-talet gruvor bearbetats. De olika bruken bröt sin malm någon eller några veckor i taget under ledning av egna gruvfogdar. Först under 1700-talet fick gruvorna gemensam förvaltning. 1937 bildades AB Dannemora Gruvor och 1978 blev SSAB ägare. Under åren 1948-58 moderniserades gruvdriften. Ett 620 meter djupt centralschakt sänktes och en 72 meter hög gruvlave uppfördes med sovrings- och anrikningsverk. Brytningen under senare tid omfattade årligen 1,2 miljoner ton berg varur ca. 650 000 ton färdiga malmprodukter utvanns. Malmen levererades främst till Oxelösunds järnverk i Sörmland och till det finska järnverket Koverhar via den egna utskeppningsanläggningen i Hargshamn. Sammanlagt har ur Dannemora gruvor uppfordrats omkring 43 miljoner ton berg varur ca. 24 miljoner ton malmprodukter utvunnits, varav hälften efter 1975. Gruvan lades ner den 31 mars 1992 då brytningen inte längre ansågs lönsam.
The oldest record of Dannemora mines is from 1481, but the iron ore deposit has probably been processed earlier. During mainly the 17th and 18th centuries, just over 30 large and small ironworks were established in central and northern Uppland and in southern Norrland, which based their production on ore from Dannemora. The special properties of the ore made Dannemora the country's foremost iron ore mine and contributed to Sweden's economic upswing! In total, more than 80 mines have been worked in the area. The various ironworks mined their ore for one or a few weeks at a time under the direction of their own miners. It was not until the 18th century that the mines received joint management. In 1937 AB Dannemora Gruvor was formed and in 1978 SSAB became the owner. During the years 1948-58, mining operations were modernized. A 620 meter deep central shaft was sunk and a 72 meter high mining headframe was built with screening and enrichment plants. The recent mining included 1.2 million tonnes of rock annually, of which approx. 650,000 tonnes of finished ore products were extracted. The ore was delivered mainly to Oxelösund's ironworks in Sörmland and to the Finnish ironworks Koverhar via its own shipping facility in Hargshamn. In total, about 43 million tonnes of rock have been harvested from Dannemora mines, approx. 24 million tonnes of ore products were mined, half of which after 1975. The mine was closed on 31st March 1992 when mining was no longer considered profitable.
Triewalds eld- och luftmaskin vid Dannemora gruvor, 1720-talet. Bildkälla: Wikipedia // Triewalds’ fire and air machine at Dannemora mines, 1720s. Image source: WikipediaDen första handelsboden inrättades 1869 genom ombyggnad av ett äldre hus. Tidigare fick man ut säd, sill, salt och andra förnödenheter från bl.a. ett magasin och saltbod som står kvar invid nya disponentbostaden. Dessa byggnader samt intilliggande kassörskontor från 1700-talet är nu i privat ägo. Framför gruvhandeln stod ett våghus där malmen vägdes innan malmfororna gick ut till de olika bruken. Torget kallades för Malmtorget. Gruvhandeln om- och påbyggdes i början av 1900-talet och affären upphörde sista juni 1974. Den är nu i privat ägo. // The first trading post was established in 1869 by rebuilding an older house. Previously, grain, herring, salt and other necessities were obtained from e.g. a magazine and salt shed that remains next to the new manager’s residence. These buildings and adjacent cashier’s offices from the 18th century are now privately owned. In front of the mining trade was a weighing house where the ore was weighed before the ore furnaces went out to the various ironworks. The square was called Malmtorget. The mining shop was rebuilt and extended at the beginning of the 20th century and the business ceased last June 1974. It is now privately owned.I den gamla gruvfogdebostaden ”Elfkarleby gård” från slutet av 1600-talet inrättades 1869 ett apotek. Tidigare hade gruvfogdarna och gruvläkarna tillhandahållit medicin. 1908 byggdes ett nytt apotek i jugendstil som tjänstgjorde fram till 1971 då apoteksrörelsen flyttades till Österbybruk. Gamla apoteket var bostadshus fram till 1977 då det på grund av rasrisk måste utrymmas. // In 1869, a pharmacy was established in the old mining bailiff’s residence ”Elfkarleby gård” from the end of the 17th century. Previously, the bailiffs and the mining doctors had provided medicine. In 1908, a new Art Nouveau pharmacy was built, which served until 1971 when the pharmacy movement was moved to Österbybruk. The old pharmacy was a residential building until 1977 when it had to be evacuated due to the risk of a landslide.Doktorsbostället var läkarmottagning och bostad för gruvfältskär eller gruvkirurg som läkaren också kallades. Huset är från 1674 och därmed det äldsta på gruvbacken. Under en längre tid på 1900-talet var läkarmottagningen inrymd i sjukstugan till vänster på gården. 1980 upphörde provinsialläkartjänsten vid Dannemora. Byggnaden är nu i privat ägo. // The doctor’s residence was a doctor’s surgery and a residence for a mining field cutter or mining surgeon as the doctor was also called. The house is from 1674 and thus the oldest on the mining hill. For a long time in the 20th century, the doctor’s office was housed in the infirmary on the left of the farm. In 1980, the provincial medical service at Dannemora ceased. The building is now privately owned.Gruvan är enligt en uppgift från 1676 den äldsta i Dannemora och troligen från tiden före 1481. Storrymningen är gemensamt namn för de ursprungliga gruvorna Dammsrymningen, Pumpgruvan, Djupgruvan och Stora Rymningen (Kompanigruvorna) samt Hjulvindsgruvan, Jordgruvan och Ödesgruvorna. Dagbrottet, som är Europas största gjort utan maskinell kraft, har uppstått genom att banden mellan de olika gruvorna rasat samman! Längd 270 m, bredd 60 m, ursprungligt djup 140 m. Genom ras i norra delen har gruvan förbindelse ned till ca. 480 m. djup. Storrymningen, ”Mellanfältsmalmen”, har överst brutits genom tillmakning i dagbrott och längre ner genom igensättningsbrytning, magasinsbrytning, skivpallsbrytning och längst ner i gruvan skivrasbrytning. // According to information from 1676, the mine is the oldest in Dannemora and probably from the time before 1481. Storrymningen is the common name for the original mines Dammsrymningen, Pumpgruvan, Djupgruvan and Stora Rymningen (Kompanigruvorna) and Hjulvindsgruvan, Jordgruvan and Ödesgruvorna. The open pit, which is Europe’s largest made without mechanical power, has arisen as the ties between the various mines collapsed! Length 270 m, width 60 m, original depth 140 m. Through landslides in the northern part, the mine has a connection down to approx. 480 m. depth. The large-scale escape, the ” Intermediate Field Ore ”, has been mined at the top by quarrying in open pits and further down by clogging, magazine breaking, pallet breaking and at the bottom of the mine disc slashing.Gruvkammare var en föregångare till senare tiders gruvstugor. Gruvkammare fanns på flera ställen å gruvfältet och användes för arbetarnas torkning av arbetskläder och som värmestuga. Denna är från början av 1800-talet. Under 1900-talet användes byggnaden som målarverkstad. // Mining chambers were a precursor to recent mining cottages. Mining chambers were located in several places on the mining field and were used for the workers’ drying of work clothes and as a heating cabin. This is from the beginning of the 19th century. During the 20th century, the building was used as a painting workshop.Örners schakt upptogs 1743 till 300 meters djup. Nuvarande djup är 350 m. Örners schakt har ortförbindelse till Norra fältet och Konstängsfältet på flera nivåer, samt till Södra fältet på 340 m nivå. 1819 byggdes en gruvlave i trä. Den ombyggdes 1914 och förstördes av eld den 15 juni 1960. // Örner’s shaft was excavated in 1743 to a depth of 300 meters. The current depth is 350 m. Örner’s shaft has local connections to the Norra field and the Konstäng field on several levels, as well as to the Södra field at the 340 m level. In 1819, a wooden mining headframe was built. It was rebuilt in 1914 and destroyed by fire on June 15th, 1960.Klockstapeln är enligt årtal på vindflöjeln uppförd 1754. 1823 byggdes klockstapeln om och fick sitt nuvarande utseende. Det gamla tornuret ersattes 1889. På södra fasaden finns ett solur som bär årtalet 1755. Den gamla vällingklockan har inskriptionen: ”Dannemora Grufvors klocka guten af G. Meyer i Stockholm anno 1766”. // According to the year on the weather vane, the belfry was built in 1754. In 1823, the belfry was rebuilt and given its current appearance. The old tower clock was replaced in 1889. On the southern façade there is a sundial bearing the year 1755. The old gruel bell has the inscription: ”Dannemora Grufvors klocka guten af G. Meyer i Stockholm anno 1766”.Brukskontoret var ursprungligen en gammal gård från 1700-talet som inrättades till gruvkontor av Dannemora Gruvintressenter 1869. Bakom fanns då en inbyggd gård med olika verkstäder. Av äldre kartor framgår också att det funnits ”jernbod” och gruvkammare på denna plats. 1960 sammanbyggdes kontoret med flygelbyggnaden och övre våningen (tidigare bostadslägenheter) inreddes till kontorslokaler. // The ironworks office was originally an old farm from the 18th century, which was established as a mining office by Dannemora Gruvintressenter in 1869. Behind it was then a built-in farm with various workshops. Older maps also show that there was an ”iron shed” and a mining chamber at this location. In 1960, the office was combined with the wing building and the upper floor (former residential apartments) was furnished as office space.Dammsgruvan upptogs 1674 och har ett djup på ca. 140 m. Dammsgruvan har förbindelse med gruvorna i Storrymningen. Gruvan fick sitt namn på grund av problem med vattentillströmning från både Gruvsjön och landsidan. I denna gruva företog de kungliga gäster som besökte Dannemora sina nedfärder i en sammetsklädd tunna. Vid festliga tillfällen sköts ibland salut från gruvans botten. // The Damm mine was excavated in 1674 and has a depth of approx. 140 m. The mine is connected to the mines in Storrymningen. The mine got its name due to problems with water inflow from both Gruvsjön and the land side. In this mine, the royal guests who visited Dannemora undertook their descents in a velvet-clad barrel. On festive occasions, salutes were sometimes fired from the bottom of the mine.Hjulvinden är ett pumphus till ett gammalt pumpschakt för länspumpning av läckvatten från Gruvsjön innan detta trängde ned i gruvorna. I golvet ligger en 12 m djup brunn. Intill låg Hjulvindsgruvan, omkring 140 m djup. Gruvan fick sitt namn av att uppfordringen från början skedde medelst tramphjul. Den blev genom ras en del av det stora dagbrottet Storrymningen. I närheten av Hjulvind uppsattes 1805 en ångmaskin av Boulton & Watts som förbättrade länspumpningen av Mellanfältets gruvor. Den var en av de första i sitt slag i Sverige. // Hjulvinden is a pump house for an old pump shaft for bilge pumping of leaking water from Gruvsjön before it penetrated into the mines. In the floor is a 12 m deep well. Next to it was Hjulvindsgruvan, about 140 m deep. The mine got its name from the fact that the call was initially made by trampoline. It became part of the large open pit Storrymningen by landslide. In 1805, a steam engine was set up near Hjulvind by Boulton & Watts, which improved the bilge pumping of Mellanfältet’s mines. It was one of the first of its kind in Sweden!Jungfrugruvan upptogs 1675. År 1782 fick den förbindelse åt söder med Ungkarlsgruvan (igenfylld) och 1777 med Dammsgruvan i norr. Dess djup är ca. 175. 1819 påbörjades sprängning i Jungfrugruvan av ett konstschakt för de stora gruvorna ned till ca. 175 meters nivå. Schaktet stod klart 1847. Jungfrugruvan var känd för sin goda akustik. Brytningen upphörde 1878. // The Virgin Mine was taken up in 1675. In 1782 it was connected to the south with the Ungkarlsgruvan (refilled) and in 1777 with the Dammsgruvan to the north. Its depth is approx. 175. In 1819, blasting began in the Jungfrugruvan of an art shaft for the large mines down to approx. 175 meters level. The shaft was completed in 1847. The maiden mine was known for its good acoustics. Mining ceased in 1878.
Från Gryttjom söderut mot Knypplan (väster om Dannemorasjön):
Dannemora kyrkby. Här ligger Dannemora kyrka från 1400-talet, en imposant gråstenskyrka, på en liten höjd. Kyrkan tillhör Dannemorabygdens församling. Den var stängd vid tiden för mitt besök.
Mumsarby (en avlång by där det tyvärr inte finns något mumsigt att förtära :P), Pesarby, Uddarby och Bossarby. Vid Ackarby, mellan de två sistnämnda byarna, står runsten U1135. Stenen står på en privat gårdsplan och jag hittade tyvärr ingen jag kunde be om tillstånd att gå närmare och fota stenen 😦 Här i sydvästra delen av socknen ligger Östhammars kommuns västligaste punkt.
Från Dannemora söderut mot Uppsala (öster om Dannemorasjön):
Ralby och Andersby. Utanför Andersby ligger Andersby ängsbackars naturreservat, inrättat 1987 och bestående av ett småbrutet kulturlandskap med värdefulla gamla träd. Reservatet ligger vid Dannemora sjöns östra sida.
Namnet låter lite lustigt – en mor och en karl eller karlens mor? Fritt att fantisera 🙂 Morkarla socken har en yta på ca. 93 km2 och en befolkning på ca. 390 invånare. Den ligger sydväst om Östhammar och är en flack skogsbygd. Morkarla socken genomflyts av Olandsåns källflöde Morkarlaån. Störra sjöar är Rastsjön i sydväst, Slagsmyren (1,8 km2, 36 m.ö.h.) med Hammardammen i väst samt Stordammen i nordväst. Länsväg 292 (mellan Söderfors och Hargshamn) passerar genom socknen. Namnet är först belagt år 1397 (Morakarla) och är sammansatt av mor (sumpig mark) och karla som är ett plural av karl.
The name sounds a little funny - a mother and a man or the man's mother? Free to fantasize 🙂 Morkarla parish has an area of approx. 93 km2 and a population of approx. 390 inhabitants. It is located southwest of Östhammar and is a flat forest area. Morkarla parish is flowed through by the Olandsån river's tributary Morkarlaån. Larger lakes are Rastsjön in the southwest, Slagsmyren with Hammardammen in the west and Stordammen in the northwest. County road 288 (between Uppsala and Östhammar) passes through the parish. The name is first established in 1397 (Morakarla) and is composed of mor (swampy land) and karla which is a plural of karl/man.
Från Alunda mot Morkarla:
Badplatsen med brygga vid Rastsjön rekommenderas varmt.
Morkarla kyrkby: Här ligger Morkarla skola från 1949 och Morkarla kyrka från slutet av 1200-talet. Kyrkan påminner mig otroligt mycket om Tegelsmora kyrka och är belägen vid ett vägskäl invid Morkarlaån. Den var stängd vid tiden för mitt besök.
Socknens västra del, väster om Flymyraån, består mestadels av skog. Här, nära gränsen med Uppsala kommun, ligger Morkarla sockens högsta punkt med 57 m.
Rastsjöbadet
Mot Österbybruk: Halvbygda och Åby vid Kilbyån
Utefter väg 292 mot Östhammar: Knaby. Här, norr om väg 292, i socknens norra delar, finns endast skog, mossar och myrar.
Från Morkarla österut: Östanå vid Kilbyån och Söderby där runstensfragmentet U1134 står i trädgården till fastighet nr. 6.
Alunda är Sveriges fornminnesrikaste socken med ca. 5 000 fornminnen. Alundaälgen, en stenyxa från stenåldern, har påträffats här. Socknen har en yta på ca. 148 km2 och en befolkning på ca. 4 135 invånare. Den ligger sydväst om Östhammar och är en slättbygd i söder och sydost med kuperad skogsbygd i övrigt. Alunda socken genomflyts av Olandsån (35 km.). Inga större sjöar finns i socknen. Länsväg 288 (mellan Uppsala och Östhammar) löper genom socknen. Namnet är först belagt år 1291 (Adalundum) och kommer från adhal (huvud-, förnämast) och lund, troligen ”helig lund i Oland”. Från socknen kommer Alundavisan, en folkvisa med text av A. A. Afzelius (1785-1871).
Alunda is the most rich parish regarding ancient monuments with approx. 5,000 ancient monuments. The Alunda moose, a stone ax from the Stone Age, has been found here. The parish has an area of approx. 148 km2 and a population of approx. 4,135 inhabitants. It is located southwest of Östhammar and is a flat area in the south and southeast with hilly forest area in general. Alunda parish is flowed through by Olandsån (35 km.). There are no major lakes in the parish. County road 288 (between Uppsala and Östhammar) runs through the parish. The name is first dated in 1291 (Adalundum) and comes from adhal (main, noblest) and lund, probably "sacred grove in Oland". From the parish comes the Alunda song, a folk song with lyrics by A. A. Afzelius (1785-1871).
Exif_JPEG_PICTURE
Längs väg 288 mot Alunda:
Byarna Skoby och Spånga. Söder om Skoby ligger Östhammars kommun sydligaste punkt.
Alunda, en tätort med ca. 2 645 invånare och socknens kyrkby som ligger där Alundaslätten tar slut. Först möts man av Alundagossen från 1991, Alundabygdens eget varumärke. Vid rondellen i centrum ligger Öppen Hand i gamla macken, en second hand-butik med massa grejer och ett trevligt fik. I Alunda ligger bensinmack, restauranger, ICA, apotek och Olandsskolan.
3. Alunda kyrka från 1200-talet står vid södra infarten och är väl synlig över hela slätten. Den tillhör Alunda församling inom Uppsala stift. Runstenarna U1126, U1127 och U1128 ligger intill kyrkan.
Kyrkans utseende sedan 1787Målningar av Johannes Iwan från mitten av 1400-talet, samme mästare som målat Vendels kyrka och som dog under målningsarbetet med Alunda kyrka och blev begraven i koret.Dopfunten från 1400-talet, en av de vackraste i hela UpplandAltartavlan från 1862 målad av J Z Blackstadius, Stockholm.Predikstolen från 1796Orgeln från 1880 av P L Åkerman & Lund, Stockholm.C F Rotenburgs begravningsvapen och Aina Marméns oljemålningFönstret i sakristians östra mur är från 1200-talet.
Mot Morkarla:
Klev, en småort med ca. 65 invånare sammanväxt med Alunda och först omtalad 1376.
Fresta och Lissån
Lyan, Hemmingsby där samhället Ramhäll ligger. Här ligger de nedlagda Ramhälls gruvor där järnmalm tagits fram sedan 1742 tills nedläggning på 1970-talet. Här utanför Ramhäll finns socknens högsta punkt med 49 m.
Mot Österbybruk:
Skyndeln, Väsby (vackert åkerlandskap här), Löddby, sedan kör man längst Kilbyån.
Hammarby, Källberga, Happsta (ca. 60 invånare; här ligger en snickerifabrik från 1918 där man producerar specialdörrar och glaspartier), Kilby mitt på den fornminnestäta Kilbyslätten och Lunda, de sista två vid Kilbyån.
Mot Gimo (från Lunda): Lunda flygfält, ett numera nedlagt militärflygfält, Norrlövsta och Onsby
Mot Ekeby (från Alunda):
Foghammar, sammanväxt med Alunda och som tidigare varit samhällets centrum med bl.a. järnvägsstation och hotell. Foghammar ligger öster om Foghammarsån som här byter namn till Kilbyån och är först dokumenterad år 1312.
Drälinge och Voxome. Från Drälinge kan man åka till Kydingeholms herrgård med anor från 1600-talet och belägen vid Olandsån/Stamsjön. Voxome ligger på en bergig höjd med vacker utsikt över slätten.
Golvsta, Torsne, Skarpösby och Gela
Utefter väg 288 i riktning mot Gimo: Kilbyån, Gärdebyn med en stor golfbana, Haberga (En gästgivaregård har legat här sedan 1600-talet. Byn ligger högt uppe på en höjd med överblick över slätten) och Vettsta.
En liten söt kyrka, massa fornlämningar och vacker natur. Det är Ekeby, en socken med en yta på ca. 80 km2 och en befolkning på ca. 510 invånare. Socknen ligger söder om Östhammar och är en slättbygd i väster med kuperad skogsbygd i övrigt. Ekeby socken genomflyts av Olandsån (35 km.). Den största sjön är Vällen i sydost. Inga större vägar löper genom socknen. Namnet är först belagt år 1312 (Echeby) och kommer från eke (ekdunge) och by (gård, by).
A small cute church, lots of ancient remains and beautiful nature. It is Ekeby, a parish with an area of approx. 80 km2 and a population of approx. 510 inhabitants. The parish is located south of Östhammar and is a plain in the west with hilly forest area in general. Ekeby parish is flowed through by Olandsån (35 km.). The largest lake is Vällen in the southeast. No major roads run through the parish. The name is first dated 1312 (Echeby) and comes from eke (oak grove) and by (farm, village).
Jag körde söderifrån från Bladåker och byn Ola. Strax efter socken- och kommungränsen ligger byn Stensunda och i vägskälet kan man ta vänster mot Alunda. Efter att ha passerat Olandsån så kör man genom Väskinge och sedan är man framme i grannsocknen Alunda. Jag körde tillbaka till vägskälet och fortsatte norrut mot Fornbro där jag svängde höger och åkte 5 km. mot Vällenbadet och Vildöknens naturreservat inrättat 2012 och som jag tyvärr inte besökte eftersom vägen har körförbud.
I drove from the south from Bladåker and the village of Ola. Just after the parish and municipal border lies the village Stensunda and at the crossroads you can turn left towards Alunda. After crossing the Oland River, you drive through Väskinge and then you arrive in the neighboring parish of Alunda. I drove back to the crossroads and continued north towards Fornbro where I turned right and drove 5 km. towards Vällenbadet and Vildöknen nature reserve established in 2012 and which I unfortunately did not visit because the road has a driving ban.
Från Fornbro tog jag vänster mot Alunda och körde genom byarna Rista, Rörby och Hamra. Landskapet är öppet här med mycket åkrar och vackra gamla byar. Framme vid vägen mot Alunda (vänsterut) ligger byn Hånsta och sen börjar grannsocknen Alunda. Här ligger socknens högsta punkt, Hammaren, med 30 m. Jag tog höger istället och körde mot Ekeby. I byn Dyvlinge tog jag vänster och körde genom byarna Ovanby och Ingvasta som också ligger i ett vackert åkerlandskap. Jag vände tillbaka till Dyvlinge och efter ca. 1 km. kom jag fram till kyrkbyn Ekeby med ca. 50 invånare och först omtalad 1312. Här ligger den lilla och vackra Ekeby kyrka från 1200-talet som tillhör Gimo pastorat inom Uppsala stift.
From Fornbro I turned left towards Alunda and drove through the villages Rista, Rörby and Hamra. The landscape is open here with lots of fields and beautiful old villages. At the road to Alunda (left) is the village Hånsta and there begins the neighboring parish Alunda. Here is the parish's highest point, Hammaren, with 30 m. I took right instead and drove towards Ekeby. In the village Dyvlinge I turned left and drove through the villages Ovanby and Ingvasta which are also located in a beautiful field landscape. I returned to Dyvlinge and after approx. 1 km. I arrived at the church village Ekeby with approx. 50 inhabitants and first mentioned in 1312. Here we have the small and beautiful Ekeby church from the 13th century which belongs to Gimo pastorate within Uppsala diocese.
Sedan fortsatte jag på en grusväg som löper vackert i skogen precis väster om Olandsån. Jag passerade byarna Jom och Åstorp. Man åker hela tiden parallellt med en annan asfalterad landsväg på andra sida Olandsån. Efter Åstorp kommer man till grannsocknen Skäfthammar. Vid Nederbyn i grannsocknen Hökhuvud vände jag mot Ekeby, men den här gången via den asfalterade vägen öster om Olandsån. Denna väg bjuder på betydligt vackrare vyer över de öppna åkrarna och den slingriga Olandsån. Vid Charlottendal är man tillbaka i Ekeby socken. I jämnhöjd med byn Jom på andra sidan Olandsån svängde jag vänster och körde ca. 5 km. till Fagervik, ett gammalt industrisamhälle som försvunnit sedan länge. Det som är kvar idag är ruinen efter en nedsjunken pråm. Fagervik har ett högt natur- och kulturvärde. Här finns många stigar att promenera på och ca. 1,6 km. från parkeringen ligger några ”grottor”, en samling av massiva stenblock från senaste istiden. Ca. 2,5 km. ifrån parkeringen ligger Mässmyrfallets naturreservat, inrättat 2002 och bestående av lövrika skogar och glupar. På grund av risk för fallande träd är stigarna avstängda här tillsvidare.
Then I continued on a gravel road that runs beautifully in the forest just west of Olandsån. I passed the villages of Jom and Åstorp. You always drive parallel to another paved country road on the other side of Olandsån. After Åstorp you come to the neighboring parish Skäfthammar. At Nederbyn in the neighboring parish Hökhuvud I turned towards Ekeby, but this time via the paved road east of Olandsån. This road offers much more beautiful views of the open fields and the winding Olandsån. At Charlottendal you are back in Ekeby parish. At the same level as the village of Jom on the other side of Olandsån, I turned left and drove approx. 5 km. to Fagervik, an old industrial community that has long since disappeared. What is left today is the ruin of a sunken barge. Fagervik has a high natural and cultural value. There are many paths to walk on and approx. 1.6 km. from the car park are some "caves", a collection of massive boulders from the last ice age. Approx. 2.5 km. from the car park is Mässmyrfallets nature reserve, established in 2002 and consisting of deciduous forests and gullies. Due to the risk of falling trees, the paths are closed here for the time being.
Vidare åkte jag söderut via Gillinge och Gillingboda där man har en vacker utsikt över Olandsåns ådal och Ekeby kyrka. Efter Johannesberg svängde jag vänster på en skogsväg och efter 2 km. var jag framme vid Högbergsmossens naturreservat, inrättat 2005 och bestående av äldre kulturmark och av skog med stort inslag av lövträd samt glupar. Sist kom jag till Fornbro igen.
Furthermore, I went south via Gillinge and Gillingboda where you have a beautiful view of Olandsåns river valley and Ekeby church. After Johannesberg I turned left on a forest road and after 2 km. I arrived at Högbergsmossen nature reserve, established in 2005 and consisting of older cultural land and forest with a large element of deciduous trees and gullies. Lastly, I came to Fornbro again.
Under medeltiden var Swedenborgs och Bielkes gravkor tillägnat Eskil och de 10 000 riddarna. Koret fick sitt namn på 1500-talet – Salstaherrarnas kor efter familjen Bielke på Salsta slott i Uppland. Vetenskapsmannen , teologen och mystikern Emanuel Swedenborg (1688-1772) dog i London där han gravsattes efter sin död. Svenska kyrkan i London revs 1908 och hans kvarlevor flyttades till Uppsala domkyrka samma år och placerades i en sarkofag av röd granit. I slutet av 1700-talet hade hans kranium stulits ur kistan och ersatts av ett annat kranium. Det hade blivit del av en samling ägd av en frenolog. Kraniet upptäcktes 1978 vid en försäljning på auktionsfirman Sothesby’s i London. Kraniet skänktes till Kungliga Vetenskapsakademien och gravsattes våren 1978 i sarkofagen, medan det andra kraniet jordfästes på Gamla kyrkogården.
During the Middle Ages, the chapel of Swedenborg and Bielke was dedicated to Eskil and the 10,000 knights. The choir got its name in the 16th century - The Lord's of Salsta's chapel after the Bielke family from Salsta castle in Uppland. The scientist, theologian and mystic Emanuel Swedenborg (1688-1772) died in London where he was buried after his death. The Church of Sweden in London was demolished in 1908 and his remains were moved to Uppsala Cathedral the same year and placed in a sarcophagus of red granite. By the end of the 18th century, his skull had been stolen from the coffin and replaced by another skull. It had become part of a collection owned by a phrenologist. The skull was discovered in 1978 at a sale at the auction house Sothesby's in London. The skull was donated to the Royal Swedish Academy of Sciences and buried in the spring of 1978 in the sarcophagus, while the other skull was buried in the Old Cemetery.
Källa // Source: WikipediaFamiljen Bielkes släktvapen // Coat of arms of Bielke family
Under medeltiden kan Mennanders och Stenbocks gravkor ha varit Alla helgons kor. Idag används koret som samtalsrum.
During the Middle Ages, Mennander's and Stenbock's chapel may have been All Saints' Chapel. Today, the choir is used as a conversation room.
Gravmonument över ärkebiskopen Carl Fredrik Mennander (1712-86) av den italienske bildhuggaren Giuseppe Angelini (1742-1811), tillverkat av flera olika bergarter varav ett konglomerat (blandbergart) och brecciemarmor i svart och brunt. Marmorkvinnan symboliserar religionen och hennes högra hand håller ett stort latinskt kors och pekar mot evikgheten medan den vänstra handen vilar på en urna med en text som berättar att Mennanders son lät uppföra monumentet. Obelisken bakom kvinnan ör av rödflammig marmor. I reliefen under statyn syns Mennander som sittandes tar emot sju gestalter som representerar vältaligheten, de bibliska språken, naturalhistorien, åkerbruket och de sköna konsterna. Ringen i väggmålningens schablonmönster är Mennanders biskopsring. // Grave monument to Archbishop Carl Fredrik Mennander (1712-86) by the Italian sculptor Giuseppe Angelini (1742-1811), made of several different rocks, of which a conglomerate (mixed rocks) and breccia marble in black and brown. The marble woman symbolizes religion and her right hand holds a large Latin cross and points to eternity while the left hand rests on an urn with a text that tells that Mennander’s son had the monument erected. The obelisk behind the woman is made of red-flamed marble. In the relief under the statue, Mennander is seen sitting seated receiving seven figures representing eloquence, the biblical languages, natural history, agriculture and the fine arts. The ring in the mural’s standard pattern is Mennander’s bishop’s ring.Mennander. Källa // Source: WikipediaMinnestavla över kungliga rådet Svante Stenbock (d. 1632) och hustrun Brita Bielke // Memorial plaque to the Royal Councilor Svante Stenbock (d. 1632) and his wife Brita BielkeI mitten syns ikonen med påskmotivet ”De myrrabärande kvinnorna” målad 1997 och en gåva av ikonmålarmästaren Michail Ivanov i Sankt Petersburg. // In the middle is the icon with the Easter motif ”The myrrh-bearing women” painted in 1997 and a gift by the icon master painter Mikhail Ivanov in St. Petersburg.
Riksrådet Gustav Banér (1547-1600) halshöggs vid Linköpings blodbad skärtorsdagen 1600. Sonen Carl har sitt gravkor i norra sidoskeppet. Koret kan ha varit tillägnat Sankt Jakob under medeltiden.
Councilor Gustav Banér (1547-1600) was beheaded at the Linköping massacre on Maundy Thursday 1600. His son Carl has his burial mound in the north aisle. The choir may have been dedicated to St. James during the Middle Ages.
Källa // Source: RiksarkivetSandstensmonumentet över Banér och hans familj utförd av den nederländske konstnären Aris Claeszon. // The sandstone monument to Banér and his family, made by the Dutch artist Aris Claeszon.Längst upp på baldakinen finns vapensköldar som visar Banérs och hustrun Kristina Svantesdotter Stures anor. Pleuranterna (de sörjande) syns under. // At the top of the canopy are coats of arms showing Banér’s and his wife Kristina Svantesdotter Sture’s ancestry. The pleurants (the mourners) are seen below.Kristina Sture. Källa // Source: Svenskt kvinnobiografiskt lexikonDe knäböjande – åtta söner och sex döttrar – avbildades trots att de inte var döda. // The kneeling – eight sons and six daughters – were depicted even though they were not dead.Gustav Banérs epitafium // Gustav Banér’s epitaph
Kung Gustav II Adolfs lärare och sedermera universitetskansler Johan Skytte (1577-1645) gravsattes i kryptan under det medeltida Botvids kor. Skytte inrättade den skytteanska professuren i vältalighet och statskunskap och hade sin tjänstebostad på domkyrkans sydöstra sida tvärs över Valvgatan som fortfarande är kvar.
King Gustav II Adolf's teacher and later university chancellor Johan Skytte (1577-1645) was buried in the crypt under the medieval Botvid's choir. Skytte established the Skyttean professorship in eloquence and political science and had his official residence on the southeast side of the cathedral across Valvgatan, which is still there.
Källa // Source: RiksarkivetMonument över Skytte och hustrun Maria Nääf // Monument to Skytte and his wife Maria NääfTill vänster: en ruta med domkyrkans enda orestaurerade medeltidsmålning, en blomsterslinga från 1400-talet. // Left: a square with the cathedral’s only unrestored medieval painting, a flower loop from the 15th century.Monument över Vendela Skytte (1608-29), Johan Skyttes dotter, och hennes make Hans Kyle (Kyle är dock begravd i Rasbo kyrka i Uppland). // Monument to Vendela Skytte (1608-29), Johan Skytte’s daughter, and her husband Hans Kyle (Kyle is, however, buried in Rasbo church in Uppland). Källa // Source: WikipediaEtt av parets tre döttrar, Hedvig Margareta, född och död 1629. // One of the couple’s three daughters, Hedvig Margareta, born and died in 1629.Apostlaurnan från keramikverkstaden Uppsala-Ekeby formgiven av Vicke Lindstrand (1904-83) och drejad av Ebbe Andersson, en gåva till domkyrkan från Uppsala-Ekeby i samband med att fabriken lades ner 1977. Urnan tillverkades 1947 och var då Sveriges största drejade föremål. // The apostle urn from the ceramics workshop Uppsala-Ekeby designed by Vicke Lindstrand (1904-83) and turned by Ebbe Andersson, a gift to the cathedral from Uppsala-Ekeby in connection with the factory being closed down in 1977. The urn was manufactured in 1947 and was then Sweden’s largest turned object.Lindstrand. Källa // Source: Glasprinsen.se
Södra tvärskeppet representerar lagens sida (den norra är evangeliets sida) och var under medeltiden Petrus och Paulus kor och är idag endast en utvidgning av kyrkorummet.
The southern transept represents the side of the law (the north is the side of the gospel) and was during the Middle Ages Peter and Paul's choir and is today only an extension of the church room.
Till vänster: Abel offrar till Gud. Under: Gustav Vasa // Left: Abel sacrifices to God. Under: Gustav VasaAbraham offrar sin son Isak. Under: Mose, Aron, Josua och Job // Abraham sacrifices his son Isaac. Below: Moses, Aaron, Joshua and JobMose med kopparormen i öknen. Under: Samuel, David, Salomo och Elias // Moses with the copper snake in the desert. Below: Samuel, David, Solomon and ElijahÄrkeängelns Mikaels strid mot Satan. Under: Gustav II Adolf // The Archangel Michael’s battle against Satan. Under: Gustav II AdolfSveriges största kyrkfönster, Sonens eller befriarens fönster, kallas också Stora glas och mäter 18 x 7 meter samt har en glasytan på 50 kvm. Överst: Maria med barnet i knäet, till höger Johannes döparen döper Jesus. Vapensköldarna under: ärkestiftets (röd sköld med silverkors), Sveas (blått vapen med Tre kronor), Götas (riks-/folkungalejonet) och Uppsalas (lejon på blå botten). Nedanför: Golgatascen med korsfästelsen, till höger den uppståndne Kristus. Vapensköldarna under: ärkebiskop Folke Ängels, Vasas (med kärven), Stockholms (med Sankt Erik) och släkten Sparres. // Sweden’s largest church window, the Son’s or liberator’s window, is also called Large glass and measures 18 x 7 meters and has a glass surface of 50 sqm. Above: Mary with the child in her lap, on the right John the Baptist baptizes Jesus. The coats of arms below: the archdiocese’s (red shield with silver cross), Svea’s (blue coat of arms with three crowns), Göta’s (the national / Folkunga lion) and Uppsala’s (lion on a blue background). Below: The Calvary scene with the crucifixion, to the right the risen Christ. The coats of arms below: Archbishop Folke Ängel’s, Vasa’s (with the sheaf), Stockholm’s (with Sankt Erik) and the Sparre family’s.
Fredens kapell var under medeltiden själakor, centrum för domkyrkans diakoni (socialt arbete). Dess skapande inspirerades av ärkebiskop Nathan Söderbloms (1866-1931) och FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjölds (1905-1961) internationella arbete.
During the Middle Ages, the Chapel of Peace was the alms choir, the center of the cathedral's diakonia (social work). Its creation was inspired by the international work of Archbishop Nathan Söderblom (1866-1931) and UN Secretary-General Dag Hammarskjöld (1905-1961).
Dag Hammarskjöld-citat från 2005 // Dag Hammarskjöld quote from 2005Textil i rölakanteknik av Anna-Lisa Odelqvist-Kruse med freden som tema (utgångspunkt i psalm 102:3). Den runda formen symboliserar jorden med korset i centrum där strålar utgår ifrån och ovanför vilka små figurer symboliserande människor av olika folkslag vandrar inåt. En fredsduva med en olivkvist i näbben syns ovanför människorna. // Textile in rölakan technique by Anna-Lisa Odelqvist-Kruse with peace as the theme (starting point in Psalm 102: 3). The round shape symbolizes the earth with the cross in the center where rays start from and above which small figures symbolizing different kinds och people walk inwards. A dove of peace with an olive branch in its beak can be seen above the people.Odelqvist-Kruse. Källa // Source: WikipediaMinnestavla över ärkebiskop Magnus Beronius (1692-1775) // Memorial plaque to Archbishop Magnus Beronius (1692-1775)Källa // Source: WikipediaLars Bergenhielms (d. 1671) vapen // Lars Bergenhielm’s (d. 1671) coat of armsDen buckliga lilla asken av kopparplåt hittades under reparationsarbetena 1964 tjugo meter ovanför golvet, på pelarens kapitäl. Inuti fanns ett brev daterat 1892, skrivet av den då 26-årige konstnären Caleb Althin, samt sju porträttfotografier av de män som arbetade med målningarna. De skriver ”vi hafva gjort hvad vi förmått – dömen därefter”. // The dented little box of copper sheet was found during the repair work in 1964 twenty meters above the floor, on the capital of the pillar. Inside was a letter dated 1892, written by the then 26-year-old artist Caleb Althin, as well as seven portrait photographs of the men who worked on the paintings. They write ”we have done what we could – the judgment after that”.
Bönens kapell var troligen Sigfrids och Mattias kor under medeltiden. Idag utgör kapellet ett rum för bön och meditation skapat av Britta Rendahl-Ljusterdal (f. 1927), med levande klätterväxter.
The Prayer's Chapel was probably Sigfrid's and Mattias' choir during the Middle Ages. Today, the chapel is a room for prayer and meditation created by Britta Rendahl-Ljusterdal (b. 1927), with living climbing plants.
Textilen ”Under gotiska bågar” av Rendahl-Ljusterdal, gjord i rölakanteknik. // The textile ‘Under Gothic arches’ by Rendahl-Ljusterdal, made in rölakan technique.Rendahl-Ljusterdal. Källa // Source: WikipediaKristusikon införskaffad 1991 och målad av den ryska nunnan moder Tamara i Moskva. Man kan skriva ner sina böner och tankar i förbönsboken. // Christ icon acquired in 1991 and painted by the Russian nun mother Tamara in Moscow. You can write down your prayers and thoughts in the prayer book.Minnestavla över slottsfogden Engelbrekt Svensson (d. 1673) // Memorial plaque over the bailiff Engelbrekt Svensson (d. 1673)Åke Hansson Ulfsparre af Broxviks huvudbaner // Åke Hansson Ulfsparre of Broxvik’s standard
Erikskoret invigdes i början av 1300-talet och Olofsstatyn i norra portalen kan ha stått i detta kor under medeltiden. Här finns några av de väldigt få bevarade medeltida målningarna i hela domkyrkan – de utfördes av den kände Albertus Pictor efter branden 1473 och är idag hårt restaurerade.
The Erik Choir was inaugurated in the early 14th century and the statue of Olof in the northern portal may have stood in this choir during the Middle Ages. Here are some of the very few preserved medieval paintings in the entire cathedral - they were made by the famous Albertus Pictor after the fire in 1473 and are today heavily restored.
Väggmålningarna återskapades 1885-93 från ett senmedeltida altarskåp om Erikslegenden, men man vet inte vilka partier som var ursprungliga. Endast målningarna på västväggen handlar om Erik, de på östväggen handlar om Olav Haraldsson, Norges nationalhelgon. Dessa sista har feltolkats vid Zettervalls restaurering som delar av Erikslegenden, tillkommen tidigast på 1270-talet.
The murals were recreated in 1885-93 from a late medieval altarpiece about Erik's legend, but it is not known which parts were original. Only the paintings on the west wall are about Erik, the ones on the east wall are about Olav Haraldsson, Norway's national saint. The latter have been misinterpreted in Zettervall's restoration as part of Erik's legend, created in the 1270s at the earliest.
Västra väggen, längst upp vänster och neråt: Eriks kröning; Erik avvisar folkets gåvor; Erik seglar med biskop Henrik över till Finland för att döpa finnarna; Erik deltar i mässan i nuvarande domkyrkans föregångare på platsen år 1160 då han får bud om att den danska fienden närmar sig; Erik halshuggs utanför kyrkan. // West wall, top left and down: Erik’s coronation; Erik rejects the people’s gifts; Erik sails with Bishop Henrik over to Finland to baptize the Finns; Erik participates in the mass in the predecessor of the current cathedral on the site in 1160 when he receives word that the Danish enemy is approaching; Erik is beheaded outside the church.Östra väggen, längst upp vänster och neråt: Olav vinner för brodern Harald i en kappsegling; Olav deltar i mässan; Olavs kröning; Olavs martyrdöd vid Stiklestad år 1030; svår att tolka, troligen Jungfru Marias kröning till himmelens drottning; svår att tolka, troligen Marias likfärd med lärjungarna samlade kring båren. // East wall, top left and down: Olav wins for his brother Harald in a race; Olav participates in the fair; Olav’s coronation; Olav’s martyrdom at Stiklestad in 1030; difficult to interpret, probably the coronation of the Virgin Mary as queen of heavens; difficult to interpret, probably Mary’s funeral procession with the disciples gathered around the bier.Längst ner: ett okänt kvinnligt helgon; Sankt Fabian, med duvan som förkunnade hans val till påvestolen // Bottom: an unknown female saint; Saint Fabian, with the dove announcing his election to the papacy Mitten: Helgonet Sebastian beskjuts med pilar // Center: Saint Sebastian is shot with arrows Högst upp: en egyptisk eremit // Top: an Egyptian hermitMålningarna till höger om fönstret: sju män med glorior, troligen en del av en bild föreställande Kristi himmelsfärd; två av dem har feltolkats som Cosmas och Damianus, läkarnas skyddshelgon // The paintings to the right of the window: seven men with halos, probably part of a picture depicting the ascension of Christ; two of them have been misinterpreted as Cosmas and Damianus, the patron saint of physicians
Erikskoret blev på 1500-talet gravkor för släkten Leijonhufvud och från 1760-talet för friherre Charles de Geer (1720-78) och hans familj.
In the 16th century, the Erik choir became a burial ground for the Leijonhufvud family and from the 1760s for Baron Charles de Geer (1720-78) and his family.
Marmorbyst föreställande brukspatron Charles de Geer, gjord av konstnären Johan Tobias Sergel (1740-1814) // Marble bust depicting ironworks owner Charles de Geer, made by the artist Johan Tobias Sergel (1740-1814)Charles de Geers sarkofag i kolmårdsmarmor // Charles de Geer’s sarcophagus of Kolmården marblede Geers hustru Catharina Charlotta Ribbings (1720-87) sarkofag i kolmårdsmarmor // de Geer’s wife Catharina Charlotta Ribbing’s (1720-87) sarcophagus of Kolmården marbleCatharina Charlotta Ribbing. Källa // Source: WikipediaMinnestavla över ärkebiskop Erik Benzelius den äldre (1632-79) // Memorial plaque to Archbishop Erik Benzelius the Elder (1632-79)Benzelius. Källa // Source: RiksarkivetMinnestavla över teologie professor Erik Melander (1682-1745) // Memorial plaque on theology Professor Erik Melander (1682-1745)Runsten U 924 ligger i golvet på östra sidan av koret. Inskriften lyder: ” … (efter) Östen (?), sin fader, och Sten, sin broder …”.
Under pelarmuren mellan det De Geerska och det Oxenstiernska gravkoret ligger runsten U 925 vars inskrift lyder: ”Igulbjörn och Halvdan och Tjälve läto resa stenen efter Kak(?), sin son och sin fader. Var död i söder Kakr(?)”. Den är troligen ristad av den välkända Öpir. Av byggnadstekniska skäl och pga rasrisk har man beslutat att låta denna runsten ligga kvar i golvet.
Domkyrkans ljusaste kapell är utan tvekan Vårfrukoret eller Vasakoret, omnämnt redan 1298. Här stod ett Marialtare kvar till 1787. Ett kungligt gravvalv byggdes under Vårfrukoret i samband med Gustav Vasas (1496-1560) begravning. I valvet begravdes Gustav Vasa och hans två första drottningar Katarina av Sachsen Lauenburg (1513-35) och Margareta Eriksdotter Leijonhufvud (1516-51) i december 1560. Hans tredje gemål Katarina Stenbock (1535-1621) begravdes också här 1621. Även Gustav Vasas andre son Johan III (1537-92) och dennes andra hustru Gunilla Bielke (1568-97) vilar i kryptan. Tretton medeltida gravhällar som låg här innan blev flyttade till andra platser i domkyrkan.
The cathedral's brightest chapel is without a doubt Our Lady's Choir or Vasa Choir, mentioned as early as 1298. An altar dedicated to Mary was placed here until 1787. A royal tomb was built under Vårfrukoret in connection with Gustav Vasa's (1496-1560) funeral. Gustav Vasa and his first two queens Katarina of Saxony Lauenburg (1513-35) and Margareta Eriksdotter Leijonhufvud (1516-51) were buried in the vault in December 1560. His third spouse Katarina Stenbock (1535-1621) was also buried here in 1621. Gustav Vasa's second son Johan III (1537-92) and his second wife Gunilla Bielke (1568-97) rest in the crypt. Thirteen medieval tombstones that lay here before were moved to other places in the cathedral.
Gustav Vasa. Källa // Source: WikipediaKatarina av Saxen-Lauenburg. Källa // Source: WikipediaJohan Baptista van Uther. Tillskriven: Margareta Leijonhuvud, 1513-1541, drottning av Sverige. Grh 434. Källa // Source: Kungliga slottenKatarina Stenbock. Källa // Source: WikipediaJohan III. Källa // Source: WikipediaGunilla Bielke. Källa // Source: Wikipedia
Ett monument över Gustav Vasa och hans två drottningar Katarina (på hans högra sida) och Margareta (på hans vänstra sida) kom på plats år 1583. Monumentet är tillverkat till stor del i Nederländerna av Willem Boy av kalksten och ljusröd engelsk alabaster. På monumentets kortsidor sitter texter om de döda och vid fotändan sitter två små bevingade barn (putti) med symboler för förgängligheten – timglaset och dödskallen. Mellan dem finns en latinsk text som anknyter till ett bibelord från Jesus Syraks vishet 7:36 – ”Tänk på livets slut, då kommer du aldrig någonsin att synda”.
A monument to Gustav Vasa and his two queens Katarina (on his right) and Margareta (on his left) came into place in 1583. The monument is largely made in the Netherlands by Willem Boy of limestone and light red English alabaster.On the short sides of the monument are texts about the dead and at the foot end are two small winged children (putti) with symbols of transience - the hourglass and the skull. Between them is a Latin text that links to a Bible word from the Jesus Syrac's wisdom 7:36 - 'Think of the end of life, then you will never sin'.
På tumbans sidor finns landskapsvapen målade varav flera användes för första gången i samband med kungens begravning.
On the sides of the monument there are painted the coat-of-arms of different landscapes, several of which were used for the first time in connection with the king's funeral.
Storhertigdömet Finlands vapen // Grand Duchy of Finland’s coat of armsSvenska riksvapnet med Vasaättens vapen infällt // The Swedish national coat of arms with the Vasa family’s coat of arms recessedUpplands vapen med riksäpplet på blått fält // Uppland’s coat of arms with the national apple on a blue fieldVästergötlands och Smålands vapen // The coat-of-arms of Västergötland and SmålandSvenska riksvapnet med drottning Katarinas vapen som hjärtsköld // The Swedish national coat of arms with Queen Katarina’s coat of arms as a heart shieldSödermanlands och Östergötlands vapen // The coat-of-arms of Södermanland and ÖstergötlandVästmanlands vapen // The coat-of-arms of VästmanlandSvenska riksvapnet med drottning Margaretas vapen som hjärtsköld // Swedish coat of arms with Queen Margaret’s coat of arms as heart shieldKarelens vapen // The coat-of-arms of KareliaDalarnas och Tavastlands vapen // The coat-of-arms of Dalarna and TavastlandNorra Finlands och Södra Finlands vapen // The coat-of-arms of Northern Finland and Southern Finland
Freskomålningarna, som uttrycker det starka nationalistiska engagemanget under 1800-talet, målades av professorn vid Konstakademin Johan Gustaf Sandberg (1782-1854) under åren 1831-38. Gustav Vasa framstår i målningarna som en idealgestalt.
The frescoes, which express the strong nationalist commitment during the 19th century, were painted by the professor at the Academy of Fine Arts Johan Gustaf Sandberg (1782-1854) during the years 1831-38. Gustav Vasa appears in the paintings as an ideal figure.
Sandberg. Källa // Source: WikipediaDen nyvalde kungens intåg i Stockholm 1523. Gustav Vasa får stadsnyckeln av borgmästaren. // The newly elected king’s entrance into Stockholm in 1523. Gustav Vasa receives the city key from the mayor.Slaget i Brännkyrka 1518 då Gustav Vasa förde svenskarnas huvudbaner i striden. // The battle of Brännkyrka in 1518 when Gustav Vasa led the Swedes’ main standard in the battle.Gustav Vasa inför rådet i Lubeck där han får ekonomiskt stöd. // Gustav Vasa before the council in Lubeck where he receives financial support.Gustav Vasa i Anders Perssons loge vid Rankhyttan i Dalarna, på flykt undan sina förföljare. // Gustav Vasa in Anders Persson’s lodge at Rankhyttan in Dalarna, on the run from his pursuers.Gustav Vasa vädjar om dalkarlarnas stöd i kampen mot den danske kungen Kristian II på kyrkvallen i Mora. // Gustav Vasa appeals for the Dalecarlians’ support in the fight against the Danish king Kristian II on the church wall in Mora.Ärkebiskop Laurentius Petri och prästen Olaus Petri överlämnar den första svenska bibelöversättningen till Gustav Vasa och hans son Erik XIV år 1541. Bakom kungen och kronprinsen står Georg Norman, Eriks lärare. // Archbishop Laurentius Petri and the priest Olaus Petri hand over the first Swedish Bible translation to Gustav Vasa and his son Erik XIV in 1541. Behind the king and the crown prince is Georg Norman, Erik’s teacher.Gustav Vasa håller sitt avskedstal till stånden vid midsommartid 1560. Han dör i september samma år. Delar av talet finns återgivna under målningen. // Gustav Vasa gives his farewell speech to the estates at Midsummer time 1560. He dies in September of the same year. Parts of the speech are reproduced under the painting.
Stjärnhimlen tillkom i slutet av 1830-talet, liksom freskomålningarna och dekorationsmålningarna på valvribbor, runt fönstren och kring målerierna, samtliga utförda av arkitekt Per Axel Nyström (1793-1868). Dessa målades dock över under Helgo Zettervalls restaurering 1885-93. Akademiritmästaren Johan Ways (1792-1873) glasmålningar till korfönstren från 1841 ersattes av Zettervall med nya från Svenska Glasmåleriaktiebolaget i Göteborg som med tiden visade sig vara av dålig kvalitet. Dessa ersattes i sin tur vid restaureringen 1971-76 med kopior av Johan Ways fönster, tillverkade vid konstglasmästeriet NP Ringström AB i Stockholm. Valvets stjärnhimmel och de äldre dekorationsmålningarna togs också fram igen.
The starry sky-ceiling was added at the end of the 1830s, as were the frescoes and decorative paintings on vaulted ribs, around the windows and around the paintings, all made by architect Per Axel Nyström (1793-1868). However, these were painted over during Helgo Zettervall's restoration in 1885-93. Academician Johan Way's (1792-1873) stained glass for the choir windows from 1841 was replaced by Zettervall with new ones from Svenska Glasmåleriaktiebolaget in Gothenburg, which over time turned out to be of poor quality. These were in turn replaced during the restoration in 1971-76 with copies of Johan Way's windows, manufactured at the art glassworks NP Ringström AB in Stockholm. The starry sky of the vault and the older decorative paintings also emerged again.
Ett troligt självporträtt av den medeltida stenmästaren Estienne de Bonneuill med arkitektens redskap i bältet – passare och vinkelhake – på sydöstra pelaren. // A probable self-portrait of the medieval stonemason Estienne de Bonneuill with the architect’s tools in his belt – compass and angle bracket – on the south-eastern pillar.Grindarna är prydda med Vasaättens symbol vasen/kärven. Framför ingången ligger nedgången till kryptan med en trappa ner till rummet där kungarna och drottningarna ligger begravda. // The gates are decorated with the Vasa family’s symbol the sheaf. In front of the entrance is the descent to the crypt with a staircase down to the room where the kings and queens are buried.Mellan Finstakoret och Vasakoret hänger ståthållare Jakob Clos (1662-1700) vapen. // Between Finsta Choir and Vasa choir hangs governor Jakob Clos (1662-1700) coat-of-arms.
I golvet invid pelaren på södra sidan av gravkoret samt dold under stenplattorna ligger runsten U 922 vars inskrift lyder: ”Ingemund och Tord, Jarl och Vigbjörn (?) läto resa stenen efter Ingefast, sin fader, skeppshövdingen, som for ut till Grekland, son till Ionha(?), och efter Igulbjörn. Öpir ristade”. Av byggnadstekniska skäl och pga rasrisk har man beslutat att låta runstenen ligga kvar i golvet.
I golvet invid pelaren på norra sidan av gravkoret samt dold under stenplattorna ligger runsten U 923 vars inskrift lyder: ”Ingefast lät resa stenen till minne av (sin) syster Nitilkiardhi(?) och sin dotter … och Fastlög …”. Av byggnadstekniska skäl och pga rasrisk har man beslutat att låta även denna runsten ligga kvar i golvet.
Erik den heliges relikskrin flyttades till domkyrkan 1273 och placerades i eller i nära anslutning till högkoret. Det första skrinet tros ha varit relativt enkelt och ett nytt, förgyllt silverskrin gjordes klart i början av 1400-talet. Johan III beslagtog dock detta skrin 1573 och lät smälta ner det. 1574 beställdes ett nytt relikskrin och 1579 placerades kvarlevorna i det nuvarande skrinet som är tillverkat av guldsmederna Hans Rosenfeldt och Gillis Coyet. Det består av 34,16 kg. silver, 0,64 kg. guld och 1,6 kg. koppar. Skyddskuren i alabaster placerades runt skrinet 1588 och de rosprydda järngallren är fortfarande kvar. Kronan över skrinet är från 1584 och en likadan hänger i Jagellonska gravkoret. Skelettdelarna har kol-14-daterats och de är med största sannolikhet Erik Jedvardssons (d. 1160). I skrinet finns också Eriks begravningskrona från 1100-talet, Sveriges äldsta bevarade kungakrona, gjord av förgylld koppar och dekorerad med halvädelstenar i rött, grönt och blått. Sockeln från 1971-76 är av kalksten och den latinska texten lyder: ”Sankt Erik, kung och martyr”.
Erik the Holy's shrine was moved to the cathedral in 1273 and placed in or near the high altar. The first casket is believed to have been relatively simple and a new, gilded silver casket was completed in the early 15th century. Johan III, however, confiscated this casket in 1573 and had it melted down. In 1574 a new shrine was ordered and in 1579 the remains were placed in the current shrine made by the goldsmiths Hans Rosenfeldt and Gillis Coyet. It consists of 34.16 kg. silver, 0.64 kg. gold and 1.6 kg. copper. The protective shed in alabaster was placed around the casket in 1588 and the rose-decorated iron bars are still there. The crown over the casket is from 1584 and a similar one hangs in the Jagellon grave choir. The skeletal parts have been carbon-14 dated and they are most likely Erik Jedvardsson's (d. 1160). The casket also contains Erik's funeral crown from the 12th century, Sweden's oldest preserved royal crown, made of gilded copper and decorated with semi-precious stones in red, green and blue. The plinth from 1971-76 is made of limestone and the Latin text reads: 'Saint Erik, king and martyr'.
Kung Erik den helige. Källa: Wikipedia // King Erik the Holy. Source: WikipediaKälla // Source: su.seMinnesplatta från påve Johannes Paulus II:s besök i domkyrkan 1989, det första påvliga besöket i Sverige. Till höger påvens vapen, till vänster ärkebiskopen Bertil Werkströms. Båten symboliserar ekumeniken. // Memorial plaque from Pope John Paul II’s visit to the cathedral in 1989, the first papal visit to Sweden. To the right the Pope’s coat of arms, to the left Archbishop Bertil Werkström’s. The boat symbolizes ecumenism.
Finstakoret har fått sitt namn efter lagmannen Birger Persson till Finsta i Roslagen (d. 1327). Han är begraven tillsammans med sin hustru Ingeborg Bengtsdotter till Finsta av Folkungaätten (d. 1314) och deras grav ligger i detta kor. De var föräldrar till den heliga Birgitta (1303-73) och är avporträtterade på gravstenen som är en av domkyrkans äldsta och det förnämsta medeltida gravmonument vi känner. Det är beställt i Tournai i Belgien efter 1314 och innehåller ett språkband som lyder: ”Här vilar Riddaren Birger Persson, lagman över Uppland – bed för oss – och hans hustru Fru Ingeborg jämte deras barn, vilkas själar vilar i frid”. I gravstenens vänsterkant finns sönerna avbildade och till höger döttrarna.
Finstakoret is named after the lawmaker Birger Persson of Finsta in Roslagen (d. 1327). He is buried together with his wife Ingeborg Bengtsdotter of Finsta of the Folkunga family (d. 1314) and their grave is in this choir. They were the parents of Saint Birgitta (1303-73) and are portrayed on the tombstone which is one of the cathedral's oldest and most important medieval tomb monument we know. It was ordered in Tournai in Belgium after 1314 and contains a language band that reads: 'Here rests the Knight Birger Persson, lawman over Uppland - pray for us - and his wife Mrs. Ingeborg along with their children, whose souls rest in peace'. On the left edge of the tombstone are the sons pictured and to the right the daughters.
Målning på silkessammet av konstnären Rudolf Gowenius (1896-1960) föreställande Birger Persson och domprost Andreas And vid stadfästandet av Upplandslagen 1296. Textilen skänktes som gåva från Upplands fornminnesförening i samband med domkyrkans 500-årsjubileum 1935. // Painting on silk velvet by the artist Rudolf Gowenius (1896-1960) depicting Birger Persson and Dean Andreas And at the ratification of the Upplandslagen 1296. The textile was donated as a gift from Upplands fornminnesförening in connection with the cathedral’s 500th anniversary in 1935.Ett porträtt av Birgitta i korets östra fönster // Portrait of Birgitta in the choir’s eastern windowEtt annat porträtt av Birgitta i väggmålningen över Sankt Eriks skrin // Another portrait of Birgitta i the wall painting above Saint Erik’s shrine
KURIOSA: Det äldsta porträttet av Birgitta finns att bese på hennes föräldrars gravhäll i Finstakoret. I gravstenens nedre högerkant får vi en bild av den tonåriga Birgitta med fladdrande lockar och svepande kjolar. Det är ett idealiserat porträtt i gotisk stil. Det märkvärdiga med det kan vi tycka om vi jämför med de andra två bilderna nedan är att detta porträtt saknar ett helgons fromhet och det är förståeligt eftersom bilden höggs långt innan Birgitta fått sina uppenbarelser. Det är helt enkelt den första bilden av det blivande helgonet 🙂
CURIOSITY: The oldest portrait of Birgitta can be seen on her parents' tombstone in Finsta Choir. In the lower right edge of the tombstone there is a picture of the teenage Birgitta with fluttering curls and sweeping skirts. It is an idealized portrait in Gothic style. The strange thing about it, we can think, if we compare with the other two pictures below, is that this portrait lacks a saint's piety and it is understandable because the picture was cut long before Birgitta received her revelations. It is simply the first image of the future saint 🙂
Katarina Ulfsdotter (1331-81), Birgittas dotter, avbildad på västra väggen. Hon saligförklarades 1381 och fick ett altare i detta kor som tidigare varit tillägnat Sankt Nikolaus och Sankta Katarina av Alexandria // Katarina Ulfsdotter (1331-81), Birgitta’s daughter, pictured on the west wall. She was beatified in 1381 and received an altar in this choir which was previously dedicated to Saint Nicholas and Saint Catherine of AlexandriaI skrinet i Birgittamonument från 1990 förvaras en benflisa av Birgittas höftben skänkt till domkyrkan år 1986 av birgittinersystrarna i Rom. Skrinet är tillverkat av silversmeden Olof Sundqvist (f. 1962) och är utformat som korets takvalv och som nunnornas dok. Glaskupan med järndetaljer är ritad av heraldikern Bengt Olof Kälde (1936-2014) och anknyter till nunnornas dräkt där linnekronan över slöjan har fem röda punkter symboliserande Jesu fem sår. // In the shrine of the Birgitta Monument from 1990 is kept a bone chip of Birgitta’s hip bone donated to the cathedral in 1986 by the Birgitta sisters in Rome. The casket is made by the silversmith Olof Sundqvist (b. 1962) and is designed as the choir’s vault and as the nuns’ dock. The glass dome with iron details is designed by the herald Bengt Olof Kälde (1936-2014) and is connected to the nuns’ costume where the linen crown over the veil has five red dots symbolizing Jesus’ five wounds.Gravsten över hertiginnan Elisabet av Mecklenburg (1549-97), yngsta dotter till Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud // Tombstone of Duchess Elisabet of Mecklenburg (1549-97), youngest daughter of Gustav Vasa and Margareta LeijonhufvudOkänd konstnär: Prinsessan Elisabet Grh 442. Källa // Source: WikipediaVäggtextilen heter ”Det dagas” och är vävd i HV-teknik med kypertvariationer av konstnären Anna-Lisa Odelqvist-Kruse (1925-2000) i samband med restaureringen 1971-76. Kompositionen är stram och det mörkt grå i västra änden övergår i ljusare nyanser och slutar i ljust grått och silver. Formerna föreställer timglas, schackrutor och kors. // The wall textile is called ‘It’s dawning’ and is woven in HV technology with twill variations by the artist Anna-Lisa Odelqvist-Kruse (1925-2000) in connection with the restoration 1971-76. The composition is tight and the dark gray at the western end changes to lighter shades and ends in light gray and silver. The shapes represent hourglasses, chessboards and crosses.Anna-Lisa Odelqvist Kruse. Källa // Wikipedia
Den paranoide kung Erik XIV (1533-1577) lät mörda 1567 greve Svante Stensson Sture (1517-1567) och hans två tjugoåriga söner Nils Svantesson och Erik Svantesson (1547-1567). När Erik hade besinnat sig så bekostade han deras begravning och de tre Sturarna fick vila i det som då kan ha varit Maria Magdalenas kor, nuvarande Sturekoret. De kläder som de bar när de mördades omhändertogs av Svantes änka och sönernas mamma Märta Leijonhufvud och förvarades i en järnkista i Sturekoret ända in på 1700-talet. Kläderna, liksom kistan, är idag utställda i museet Skattkammaren.
The paranoid king Erik XIV (1533-1577) had Count Svante Stensson Sture (1517-1567) and his two twenty-year-old sons Nils Svantesson and Erik Svantesson (1547-1567) murdered in 1567. When Erik had regained his composure, he paid for their funeral and the three Sturars were allowed to rest in what may then have been Maria Magdalena's cows, now the Sturekoret. The clothes they wore when they were murdered were taken care of by Svante's widow and the sons' mother Märta Leijonhufvud and kept in an iron coffin in Sturekoret until the 18th century. The clothes, like the coffin, are today on display in the Treasury Museum.
Domenicus Verwilt: Erik XIV. NM 4617. Källa // Source: WikipediaSvante Sture. Källa // Source: WikipediaOkänd: Nils Sture. Grh 924. Källa // Source: WikipediaErik Sture. Källa // Source: Historiska-Personer.nuPå västra väggen hänger en minnestavla som berättar om Sturarna. // On the west wall hangs a plaque that tells about the Sture family.Till vänster om minnestavlan över Sturarna, 4 meter upp, finns en mörkare ruta som visar hur stor skillnaden blev sedan målningarna rengjordes 1971-76. // To the left of the epitaph over Sture family, 4 meters up, is a darker box that shows how big the difference was since the paintings were cleaned in 1971-76. Mellan fönstren hänger ett epitafium uppsatt till minne av den höge militären Peder Axelsson Banér (d. 1565). // Between the windows hangs an epitaph erected in memory of the high military Peder Axelsson Banér (d. 1565).Bakom altarskåpet hänger ett epitafium över Ebba Leijonhufvud, hennes två makar och dottern. // Behind the altar cabinet hangs an epitaph over Ebba Leijonhufvud, her two husbands and daughter.
Främsta prydnaden i detta kor är utan tvivel det senmedeltida altarskåpet, tillverkat i Bryssel i början av 1500-talet. Det köptes av domkyrkan år 1912 av Skånela kyrka i södra Uppland. Träsniderierna är av hög kvalitet och berättar legenden om Anna och Joakim, jungfru Marias föräldrar, ett exempel på den starka Mariafromheten vid medeltidens slut. Skåpet läses som en bilderbok, från vänster till höger. Skåpet stängs under passionstiden på våren och då syns hela den heliga familjen på luckornas utsida: Anna och Joakim, Annas tre döttrar och deras män, Annas tre dottersöner och fyra småpojkar som var släktingar till Jesus. Gud i kejsarkrona är målad överst till vänster.
The main ornament in this choir is without a doubt the late medieval altar cabinet, made in Brussels in the early 16th century. It was bought by the cathedral in 1912 from Skånela church in southern Uppland. The wood carvings are of high quality and tell the legend of Anna and Joakim, the parents of the Virgin Mary, an example of the strong piety of Mary at the end of the Middle Ages. The cabinet is read like a picture book, from left to right. The cupboard closes during the passion season in the spring and then the whole holy family can be seen on the outside of the doors: Anna and Joakim, Anna's three daughters and their husbands, Anna's three grandsons and four little boys who were relatives of Jesus. God in the imperial crown is painted at the top left.
På skåpets vänstra lucka: Annas och Joakims trolovning, sedan delar de av sitt välstånd till fattiga och sist offrar Joakim i templet. // On the left door of the tryptych: Anna and Joakim’s betrothal, then they share their wealth with the poor and finally Joakim sacrifices in the temple.Det snidade partiet: A. Vänster: Joakim lämnar Anna eftersom hon inte ka få barn; den övergivna Anna och Joakim får bud om att mötas framför Gyllene porten i Jerusalem. / B. Mitt: De omfamnas och Anna blir havande / C. Höger: Maria föds; den treåriga Maria överlämnas av en ängel till översteprästen i templet. Längst ner i mitten syns Anna med Maria och barnbarnet Jesus; bakom dem Joakim, Marias man Josef samt Annas två nya män efter Joakim, Salomas och Kleofas. // The carved part: A. Left: Joakim leaves Anna because she cannot have children; the abandoned Anna and Joakim are invited to meet in front of the Golden Gate in Jerusalem. / B. Middle: They are embraced and Anna becomes pregnant / C. Right: Mary is born; the three-year-old Mary is handed over by an angel to the high priest in the temple. At the bottom center, Anna is seen with Mary and her grandson Jesus; behind them Joakim, Mary’s husband Joseph and Anna’s two new husbands after Joakim, Salomas and Cleopas.På skåpets högra lucka: Anna och Joakim återvänder hem bedrövade; Anna vakar över Joakims dödsbädd (hans själ i form av ett barn lyfts av en ängel) och Anna bedjande vid Joakims kista. // On the right door of the cupboard: Anna and Joakim return home distressed; Anna watches over Joakim’s deathbed (his soul in the form of a child is lifted by an angel) and Anna prays at Joakim’s coffin.
Mindre gudstjänster hålls här och koret används ofta som dopkapell. Mässa firas här flera gånger i veckan. Dopfunten i ek är från 1981 och formgiven av konstnären Staffan Östlund (1924-2007), samt dekorerad med olika kristna symboler.
Smaller services are held here and the choir is often used as a baptismal chapel. Mass is celebrated here several times a week. The baptismal font in oak is from 1981 and designed by the artist Staffan Östlund (1924-2007), and decorated with various Christian symbols.
Väggarna täcks sedan 1970-talet av textilen ”Fuga” av Uppsalakonstnären Vanja Brunzell (1928-2010), målad på en botten av kypertvävt linne. Designen är inspirerad av orgelpipor och valvens spetsbågar och ringkors, solkors och åttaformen, evighetssymbolen, också förekommer. // The walls have been covered since the 1970s by the textile ‘Fuga’ by Uppsala artist Vanja Brunzell (1928-2010), painted on a base of twill-woven linen. The design is inspired by organ pipes and the vaults’ pointed arches and ring crosses, sun crosses and the eight shape, the symbol of eternity, also appear.En flyttbar orgel, en s.k. kistorgel, med tre stämmor, byggd 2002 av orgelfirman Johannes Menzel i Härnösand. // A movable organ, a so-called chest organ, with three parts, built in 2002 by the organ company Johannes Menzel in Härnösand. Begravningsvapen för Jurgen Paykull (d. 1657) på pelaren som gränsar till Jagellonska gravkoret // Funeral coat of arms for Jurgen Paykull (d. 1657) on the pillar bordering the Jagellon grave choir
Mansnamnet Valentin är latinskt och kommer från Valentinus, en avledning av adjektivet valens (frisk, stark). Anledningen till att just Sankt Valentin blivit känd är helt enkelt att hans minnesdag råkat bli 14 februari 🙂 Biskop Valentin bodde i staden Terni norr om Rom. Han ska ha dött på Via Flamina norr om Rom där han blev ihjälslagen med käppar och klubbor och därefter halshuggen, allt detta kring år 270 under kejsar Claudius Gothicus. Enligt en legend ska han i hemlighet ha massvigt många ogifta unga män med deras kärestor. Annars skulle dessa tvångsrekryteras till kejsarens armé. Valentins handlande uppdagades och han blev satt i fängelse där han ska ha dött den 14 februari. Idag är det ca. 8 900 svenskar som heter Valentin.
The male name Valentin is Latin and comes from Valentinus, a derivation of the adjective valens (healthy, strong). The reason why Saint Valentine became famous is simply that his memorial day happened to be February 14th 🙂 Bishop Valentin lived in the city of Terni north of Rome. He is said to have died on Via Flamina north of Rome where he was killed with sticks and clubs and then beheaded, all this around the year 270 under Emperor Claudius Gothicus. According to a legend, he secretly and massively married many unmarried young men to their betrothed. Otherwise they would be forcibly recruited to the emperor's army. Valentin's actions were discovered and he was imprisoned where he is said to have died on February 14th. Today, there are approx. 8,690 Swedes named Valentin.
Källa // Source: Wikipedia
Men bakom dessa legender ligger en äldre romersk tradition. Den 15 februari firades i Rom lupercalierna. Under detta firande brukade romerska ynglingar få dra lott om stadens vackraste ogifta tjejer genom att plocka upp lappar med deras namn på. Tjejerna parades då ihop med de killar som dragit upp deras namn, en sed som levt kvar i Storbritannien. Läs mer om lupercalierna i inlägget om Kyndelsmässodagen.
But behind these legends lies an older Roman tradition. On February 15th, the Lupercalieres were celebrated in Rome. During this celebration, Roman youths used to draw lots for the city's most beautiful unmarried girls by picking up notes with their names on them. The girls were then paired with the boys who had drawn up their names, a custom still alive in Britain. Read more about the lupercalies in the post about Candlemas Day.
Lupercalierna. Källa // Source: Museo del Prado
Våren brukar göra sitt intåg runt Medelhavet vid denna tid och fåglarna ansågs bilda par runt Valentindagen. I det medeltida England, Skottland och Frankrike parades ungdomar samman genom lottning på denna dag. Seden levde vidare in på 1900-talet i Storbritannien och USA där förälskade ungdomar fortfarande brukar skicka valentinkort till sina utvalda, oftast innehållande en vers som exempelvis ”Roses are red, violets are blue. / Cherries are sweet, and so are you”. I dessa länder anordnas även Valentinbaler och man kan ge sin utvalda tjej blommor och choklad.
Spring usually makes its way in the Mediterranean region at this time and the birds were considered to form pairs around Valentine's Day. In medieval England, Scotland and France, young people were paired together by drawing lots on this day. The custom lived on into the 20th century in Great Britain and the United States, where young people in love usually send Valentine's cards to their chosen one, usually containing a verse such as 'Roses are red, violets are blue. / Cherries are sweet, and so are you'. In these countries, Valentine's Balls are also organized and you can give your chosen girl flowers and chocolate.
Källa // Source: Pinterest
I Sverige introducerades Valentinfirandet i mitten av 1980-talet vilket berodde på att blomsterhandlare och andra kommersiella spekulanter hade verkat aktivt för dess firande ända sedan 1960-talet! I början av 1980-talet brukade kvinnor uppvakta sina väninnor med blomsteruppsatser planterade i hjärtformade små porslinsskålar. I början av 1990-talet fick seden enorm popularitet i skolor där bruket att ungdomar uppvaktar varandra med blommor den dagen fortfarande är populärt. Uppvaktas man med en nejlika betyder det vänskap, blir det i stället en ros så betyder det kärlek. Även färgen på rosen kan variera: gult betyder vänskap, rosa flirt och rött kärlek! Alla hjärtans dag firas idag med blomsterbuketter, romantiska kort, hjärtprydda bakelser och hjärtformade askar fyllda med röda geléhjärtan.
In Sweden, the Valentine's Day was introduced in the mid-1980s, which was due to the fact that florists and other commercial speculators had been actively working for its celebration since the 1960s! In the early 1980's, women used to court their girlfriends with flower arrangements planted in heart-shaped small porcelain bowls. In the early 1990s, it then gained enormous popularity in schools where the custom among young people to courting each other with flowers on the day it is still popular. If you are greeted with a carnation, it means friendship, if it is a rose, it means love. The color of the rose can also vary: yellow means friendship, pink flirtation and red love! Valentine's Day is celebrated today with flower bouquets, romantic cards, heart-adorned pastries and heart-shaped boxes filled with red jelly hearts.
Själv ser jag på denna relativt nya sed som exkluderande. Vad händer med dem som inte blir uppvaktade och inte får något, speciellt elever i skolmiljö? Vad om dem som är mindre framgångsrika, mindre vackra och med låg självkänsla? Vad händer dem som inte passar in i den heterosexuella normen? Visst blir de besvikna och sårade? Några kanske går även ett steg längre och begår självmord. Tänk på det nästa gång ni firar Alla hjärtans dag! Är verkligen allas hjärtan glada och kärleksfyllda den dagen?
Personally, I see this relatively new custom as exclusive. What happens to those who are not courted and do not receive anything, especially students in a school environment? What happens to those who are less successful, less beautiful and with low self-esteem? What about those who do not fit into the heterosexual norm? Surely they will be disappointed and hurt? Some may even go a step further and commit suicide. Think about it next time you celebrate Valentine's Day! Are everyone's hearts really happy and full of love that day?
Här kommer en rolig grej – ett recept på halloncheesecake att söta allas tillvaro med 🙂
Here comes a fun thing - a recipe for raspberry cheesecake to sweeten everyone's existence with 🙂
Svenska traditioner av Jan-Öjvind SwahnOch min egen produktion // My own production
Själva ordet ”kyndelsmässa” är en ombildning av latinets missa candelarum, dvs. ”ljusmässa”. Kyndel är ett gammalt svenskt ord som betyder ”tända eld/ljus” – kinda, kynda. Ordet kan ha med latinets candela att göra (dvs. vax- eller talgljus). Dagen är den ena av endast två Mariadagar (den andra är Marie bebådelsedag i mars) som är kvar från den katolska tiden. Kyndelsmässodagen firas till åminnelse av att Maria bar fram Jesus i templet 40 dagar efter hans födelse.
The very word 'Candle Mass' is a transformation of the Latin missa candelarum. Kyndel is an old Swedish word meaning 'lighted fire / candle' - kinda, kynda. The word may have to do with the Latin candela (ie wax or tallow candle). The day is one of only two Mary days (the other is Marie Annunciation Day in March) that are left from Catholic times. Candlemas Day is celebrated in memory of Mary carrying Jesus to the temple 40 days after his birth.
Källa // Source: Wikipedia
Enligt både Gamla och Nya testamentet skulle nyblivna mödrar kyrktagas, dvs. ledas av prästen in i kyrkan och frambära reningsoffer 40 dagar efter förlossningen (om man fött en pojke, annars blev det hela 80 dagar!), vilket även Maria gjorde. Innan dess betraktades de som orena och fick inte besöka kyrkan, en sed som blev kvar i Sverige fram till 1900-talets början! Då man i fornkyrkan firade Jesu födelsedag den 6 januari hamnade kyndelsmässofirandet på den 14 februari, men flyttades till den 2 februari år 542 då juldagen placerades den 25 december.
According to both the Old and New Testaments, new mothers were to be taken to church, ie. led by the priest into the church and offer purification offerings 40 days after the birth (if they gave birth to a boy, otherwise it was a full 80 days!), which also Mary did. Before that, they were considered unclean and were not allowed to visit the church, a custom that remained in Sweden until the beginning of the 20th century! Since the ancient church celebrated Jesus' birthday on January 6th, the Candle Mass celebration was placed on February 14th, but was moved to February 2nd in 542, when Christmas Day was placed on December 25th.
Källa // Source: Wikipedia
Innan kristendomen spreds till Romarriket firade romarna lupercalierna den 15 februari. Ordet kommer från latinets lupus, varg, och festens syfte var att skrämma bort vargarna inför boskapens betessläppning. Man började med att slakta en hund och ett får och djurens blod smetades i pannan på två ynglingar varefter torkades blodet bort med en ulltott doppad i mjölk under vilken ritual gossarna skulle gapskratta. Efteråt skar man pisksnärtar av djurens hudar och med dem i handen sprang prästerna nakna (med könspartierna dolda av resten av hudarna) runt i staden och piskade kvinnorna som väntade med sina bara rumpor vända mot gatan. Detta var ett slags fruktbarhetsritual då syftet var att de fruar som inte lyckats bli med barn skulle bli fruktsamma. Ljusprocessioner hölls av kvinnor på kvällen i reningssyfte. De hedniska riterna kristnades och blev år 494 inslag i Marie reningsfest. Även det latinska månadsnamnet februari har med februa, rening, att göra.
Before Christianity spread to the Roman Empire, the Romans celebrated the Lupercalis on 15th of February. The word comes from the Latin lupus, wolf, and the purpose of the celebrations was to scare away the wolves before the cattle grazing. They started by slaughtering a dog and a sheep and the animals' blood was smeared on the foreheads of two youngsters, after which the blood was wiped off with a woolen cloth dipped in milk during which the boys would ritually laugh. Afterwards, they cut whips from the animals' skins and with them in their hands, the priests ran naked (with the genitals hidden with the rest of the skins) around the city and whipped the women who were waiting with their bare buttocks facing the street. This was a kind of fertility ritual as the purpose was that the wives who failed to have children would become fertile. Light processions were held by women in the evening for purification purposes. The pagan rites were Christianized and in 494 became part of the Mary purification celebrations. The Latin monthly name February also has to do with februa, purification.
Källa // Source: Wikipedia
Kyndelsmässodagen var fram till 1772 helgdag och har sedan dess firats i kyrkorna på närmast liggande söndag. Ett nygammalt inslag i dagens kyrkofirande är ljusvigning följd av ljusprocession och ljusmässa vilka ju givit dagen dess namn. Före 1901 har dagen hetat Marie kyrkogångsdag,Marie renselses dag, Purificatio Mariae och även ”kvindersmäss”.
Candlemas Day was a holiday until 1772 and has since been celebrated in the churches on the nearest Sunday. A new-old element in today's church celebration is consecration of candles followed by a light procession and candle mass, which of course gave the day its name. Before 1901, the day was called Mary's Church-going, Marie Purification Day, Purificatio Mariae and also 'Women's Mass'.
Källa // Source: Svenska kyrkan
I vissa delar av västra och södra Sverige avslutade man definitivt julfirandet denna dag som gick under namnet ”lillejul” som blev firad med ett sista kalasande på julmaten och dans kring granen. Kyndelsmässodagen associerades tidigt i vissa bygder med ”kvinnomässa” och då skulle kvinnor festa utan karlars närvaro.
In some parts of western and southern Sweden, the Christmas celebrations were definitely ended on this day, which went by the name 'little Christmas', and was celebrated with a final feast on Christmas food and dancing around the Christmas tree. Candlemas Day was early associated in some areas with 'women's fair' and tis day women would party without the presence of men.
Källa // Source: Institutet för språk och folkminnen
Vid kyndelsmäss skulle man tvätta kläder, för då sades det i västra Sverige att Jungfru Maria lagt såpa i vattnet vilket förmodligen kan gå tillbaka på att smältvattnet får lödder att bildas på vattenytan i åar och bäckar så här års. I sydligaste Sverige har man väntat sig en rejäl köldknäpp då, den s.k. kyndelsmässeknutan. Även i norra Sverige har bönderna fruktat töväder den dagen och menat att det skulle få till följd att sommarvädret blev dåligt – ”Kyndelsmässtö, fruset korn och ruttet hö”, löd ett gammalt rim.
At Candlemass Day, clothes were to be washed, because then it was said in western Sweden that the Virgin Mary put soap in the water, which can probably go back to the melt water causing foam to form on the water surface in rivers and streams this time of the year. In southernmost Sweden, a real cold snap has been expected then, the so-called 'candle mass knot'. Even in northern Sweden, the farmers have feared thaw weather that day and thought that it would result in the summer weather becoming bad - 'Candlemass thaw, frozen barley and rotten hay', was an old rhyme.
Gravkoret tillhör domkyrkans äldsta. Här fanns från början slutna rum – kapitelsalen (där präster och beslutsfattare sammanträdde) och sakristian. Rummen byggdes om på initiativ av kung John III till ett gravkor för sin älskade polsk-litauiska hustru, drottning Katarina Jagllonica (1526-1583). Monumentet är gjort av marmor, kalksten och alabaster av hovmålaren och bildhuggaren Willem Boy (ca. 1520-1592) och medhjälparen Arent Paladin.
The grave choir is one of the cathedral's oldest. From the beginning, there were closed rooms here - the chapter hall (where priests and decision-makers met) and the sacristy. The rooms were rebuilt on the initiative of King John III into a burial ground for his beloved Polish-Lithuanian wife, Queen Katarina Jagllonica (1526-1583). The monument is made of marble, limestone and alabaster by the court painter and sculptor Willem Boy (ca. 1520-1592) and his assistant Arent Paladin.
En skildring av drottning Katarinas liv finns ingraverad i fyra förgyllda väggtavlor ovanför gravmonumentet. Den börjar såhär: ”Du, vandrare, som betraktar prakten i detta ståtliga gravmonument, lär hellre känna vem jag är, eller vem jag var, så att du av mitt växlande öde påminns om vad slags beständighet som finns i människolivet.” // A depiction of Queen Katarina’s life is engraved in four gilded plaques above the tomb monument. It begins like this: ‘You, wanderer, who looks at the splendor of this stately tombstone, would rather get to know who I am, or who I was, so that you will be reminded by my changing destiny of the kind of permanence that exists in human life.’En finurlig detalj: i den latinska texten är några bokstäver skrivna i större versaler. Om man tyder dem som romerska siffror och summerar dem rad för rad får man sex tal, en summa för varje rad, som adderade tillsammans ger talet 1583 som är drottningens dödsår. Texten lyder: ”Katarina må i salighet finna ro i himlen. Hon var för sina undersåtar den enda vederkvickelsen.” // An ingenious detail: in the Latin text, some letters are written in capital letters. If you interpret them as Roman numerals and sum them up line by line, you get six numbers, a sum for each line, which added together gives the number 1583 which is the queen’s year of death. The text reads: ‘Katarina must in bliss find peace in heaven. She was the only revival for her subjects.’Katarinas grav framför monumentet mitt i koret. Hon begravdes här den 16 februari 1584. // Katarina’s grave in front of the monument in the middle of the choir. She was enterred here February 16th 1584.Katarina Jagellonica. Källa // Source: Wikipedia
Kung Johan III (1537-1592) är gravsatt i kryptan under Vasakoret tillsammans med sin far Gustav Vasa. Detta gravmonument i Jagellonska gravkoret är av samma stenslag som drottningens och beställdes från skulptören Willem von dem Block (d. 1628) i Danzig/Gdansk. Monumentet blev dock klart under Johans bror Karl IX och ingen var längre villig att betala för det. Det var först Gustav III, 200 år senare, som betalade för det och monumentet kom till domkyrkan år 1783, men sattes först upp 1818 och då i detta gravkor.
King Johan III (1537-1592) is buried in the crypt under the Vasa Choir together with his father Gustav Vasa. This tomb monument in the Jagiellonian Tomb Choir is of the same type of stone as the Queen's and was commissioned from the sculptor Willem von dem Block (d. 1628) in Danzig / Gdansk. However, the monument was completed under Johan's brother Charles IX and no one was willing to pay for it anymore. It was not until Gustav III, 200 years later, who paid for it and the monument came to the cathedral in 1783, but was first erected in 1818 and then in this burial choir.
Johan III. Källa // Source: WikipediaI det vänstra fönstret står Katarinas motto ”Nemo nisi mors – Ingen utom döden (ska skilja oss åt)” och i det högra står Johans valspråk ”Deus protector noster – Gud vår beskyddare”. Väggarnas och takets stuckdekorationer är från 1599, den enda stuck i domkyrkan som klarade sig efter branden 1702. // In the left window is Katarina’s motto ‘Nemo nisi mors – No one except death (shall separate us)’ and in the right is Johan’s slogan ‘Deus protector noster – God our protector’. The stucco decorations on the walls and ceiling are from 1599, the only stucco in the cathedral that survived after the fire in 1702.Målning föreställande Stockholm, tillkommen i samband med restaureringen 1885-93. // Painting depicting Stockholm, added in connection with the restoration 1885-93.Målning föreställande Krakow, tillkommen i samband med restaureringen 1885-93. // Painting depicting Krakow, created in connection with the restoration 1885-93.
KURIOSA – Har Johan III två vänsterben?
Som jag skrev ovan, ville inte den nya svenska regeringen efter Johans död och hans son Sigismunds utvisning betala för monumentet och det blev kvar i Danzig tills Gustav III betalade för det. Men konstnären, Willem van der Blocke, lär ha hämnats genom att avbilda Johan med två vänsterben. Stämmer detta? Se själv!
As I wrote above, after Johan's death and his son Sigismund's deportation, the new Swedish government did not want to pay for the monument and it remained in Danzig until Gustav III paid for it. But the artist, Willem van der Blocke, is said to have taken revenge by depicting Johan with two left legs. Is this correct? See for yourself!
Anledningen till att jag valt att skriva om kragstenarna är att de är fascinerande inblick i medeltidens mentalitet samt arkitektur och bildkonst. Inlägget bygger till stora delar på Annika Franzons guidebok om domkyrkan.
The reason why I chose to write about the corbels is that they are fascinating insights into the medieval mentality as well as architecture and visual art. The post is largely based on Annika Franzon's guidebook on the cathedral.
Kragstenarna är avsatser tänkta för statyer och finns tre meter upp på kalkstenspelarna runt högkoret vilka var ett vanligt motiv i medeltida kyrkor. Dessa kragstenar har i Uppsala domkyrka mycket vackra stenhuggeriarbeten, små konstverk från slutet av 1200-talet och början av 1300-talet som hör till de äldsta inredningsdetaljerna i domkyrkan. De är troligen utförda under den franske stenmästaren Estienne de Bonneuill. Motiven på kragstenarna berättar om nattvardens betydelse för frälsning och för ett himmelskt liv efter döden. De kragstenar som är vända in mot högaltaret lyfter fram att Guds nåd kan rädda alla och de mot koromgången lyfter fram vägen till evig salighet. I motiven blandas bibelberättelser, legender och antik mytologi och de var under medeltiden färglagda och även delvis förgyllda. Kragstenarna i Uppsala domkyrka har aldrig haft statyer stående på dem och idag används dem som hyllor för blomsterutsmyckning vid olika högtidliga tillfällen.
The corbels are ledges intended for statues and are found three meters up on the limestone pillars around the chancel which were a common motif in medieval churches. These corbels in Uppsala Cathedral have very beautiful stone carvings, small works of art from the end of the 13th century and the beginning of the 14th century that are among the oldest interior details in the cathedral. They were probably made under the French stonemason Estienne de Bonneuill. The motifs on the corbels tell of the importance of the sacrament for salvation and for a heavenly life after death. The corbels facing the high altar highlight that God's grace can save all, and those toward the choir aisle highlight the path to eternal bliss. The motifs mix biblical stories, legends and ancient mythology and during the Middle Ages they were colored and even partially gilded. The pebbles in Uppsala Cathedral have never had statues standing on them and today they are used as shelves for flower decoration on various solemn occasions.
Bild 1: Ond, bråd död – Två stridande män varav den yngre, mindre rustade får ett dödligt hugg. Att dö på detta sätt, utan tillfälle att bekänna sina synder och ta emot nattvarden och sista smörjelsen, var något den medeltida människan fruktade. // Picture 1: Evil, sudden death – Two warring men, of whom the younger, less equipped one receives a fatal blow. To die in this way, without the opportunity to confess one’s sins and receive communion and final anointing, was something the medieval man feared. Bild 2: God död – Den åldrade Marias död. Maria är omgiven av lärjungarna och änglar sprider väldoftande rökelse över henne. Marias själ som Kristus lyfter till himlen symboliseras av en miniatyrbild av henne i hans famn. // Picture 2: Good death – The death of the aged Mary. Mary is surrounded by the disciples and angels spread fragrant incense over her. Mary’s soul that Christ lifts to heaven is symbolized by a thumbnail of her in his arms.
KURIOSA
Framsidan av sten 3 upptas av en stor sugga med mycket framträdande tryne och vars kropp är täckt av hår eller en styv kam av borst. Fötterna har utmejslade klövar. En man med toppig hatt och korkskruvslockar vid tinningen (en judes kännetecken) matar suggan med ekollon. Under suggan finns det två andra judar som diar henne, varav den ene är naken. En fjärde jude kommer flygande och har precis tappat sin hatt (med en extra ring kring toppen). Hans ansikte är mycket större, med kroknäsa och kraftiga läppar (en rabbin?), och han lyfter upp suggans svans. Judesuggan var ett mycket vanligt medeltida motiv i antisemitiska bildmotiv. I kristen kontext tolkas den som en skymf mot judarna då dessa bildmotiv visar dem med vad som för dem var höjden av orenhet. Judesuggan i Uppsala domkyrka har väckt olika reaktioner och många menar att den ska tas bort och andra att det är ohistoriskt att undertrycka budskap bara för att de idag anses kränkande. Enligt Svenska kyrkans uttalande (se nedan) så är det viktigt att man begrundar dess roll i den kristna kyrkans historia som uppvisat intolerans mot judarna och lär av den.
The front of stone 3 is occupied by a large sow with a very prominent snout and whose body is covered with hair or a stiff comb of bristles. The feet have chiseled hooves. A man with a top hat and corkscrew caps at the temple (a Jew's characteristic) feeds the sow with acorns. Under the sow, there are two other Jews suckling her, one of whom is naked. A fourth Jew comes flying and has just dropped his hat (with an extra ring around the top). His face is much larger, with a crooked nose and strong lips (a rabbi?), and he lifts the sow's tail. The Jewish sow was a very common medieval motif in anti-Semitic imagery. In the Christian context, it is interpreted as an insult to the Jews as these image motifs show them with what for them was the height of impurity. Judesuggan in Uppsala Cathedral has provoked different reactions and many believe that it should be removed and others that it is unhistorical to suppress messages just because they are today considered offensive. According to the Church of Sweden's statement (see below), it is important to consider its role in the history of the Christian Church, which has shown intolerance towards the Jews and learn from it.
Bild 3: Judendomen – En grupp judiska män diande en sugga. Judesuggor var en antijudisk symbol i det medeltida Europa. // Picture 3: Judaism – A group of Jewish men breastfeeding a sow. Jewish sows were an anti-Jewish symbol in medieval Europe.Bild 4: Hedendom och otro – En skildring av hednisk oferrit. I mitten står en varelse med drag av fladdermus, rovfågel och drake (djävulen eller en avgud). Kvinnan till höger håller i en kvast eller en spann (offerblodsstänkning). Figuren till vänster kom till i mitten av 1800-talet. // Picture 4: Paganism and unbelief – A depiction of pagan inferiority. In the middle is a creature with the features of a bat, bird of prey and dragon (the devil or an idol). The woman on the right is holding a broom or a bucket (sacrificial blood splattering). The figure on the left was created in the middle of the 19th century.Bild 5: Kristen tro – Nattvarden. Mansansiktet i mitten är vinträdet personifierat. De tolv bladen symboliserar lärjungarna. Till vänster ser vi Jesus hållande handen upp och till vänster om honom en kamel, som kan ha både ett positivt eller ett negativt symbolvärde 🙂 // Picture 5: Christian faith – The Lord’s Supper. The male face in the middle is the vine personified. The twelve leaves symbolize the disciples. To the left we see Jesus holding his hand up and to the left of him a camel, which can have both a positive or a negative symbolic value 🙂Bild 5 fortsättning: Mannen till höger är vinodlaren med en druvklase i handen, symbol för nattvarden. Till höger om mannen ser vi en elefant, som liksom kamelen kan ha ett både positivt och negativt symbolvärde. // Picture 5 continued: The man on the right is the winegrower with a bunch of grapes in his hand, a symbol of the Lord’s Supper. To the right of the man we see an elephant, which like the camel can have both a positive and negative symbolic value. Bild 6: Okristligt leverne. Den ridande kvinnan i mitten tolkas som Luxuria, symbolen för dödssynden vällust. Djuret är en vädur eller bock. Till vänster om henne en musiker, bild för lättsinne. // Picture 6: Unchristian living. The riding woman in the middle is interpreted as Luxuria, the symbol of the deadly sin of lust. The animal is a ram or buck. To her left a musician, picture for frivolity.Bild 6 fortsättning: Till höger om Luxuria en annan musiker, bild för lättsinne. // Picture 6 continued: To the right of Luxuria another musician, picture for frivolity.Bild 6 fortsättning: Till vänster om musikern en narr, också den bild för lättsinne. Haren och hunden är symboler för otukt och okyskhet. // Picture 6 continued: To the left of the musician a fool, also the picture for frivolity. The hare and the dog are symbols of fornication and chastity. Bild 7: Julnattens under. Staffan och fyra hästar samt i övre högra hörnet stjärnan lysande över Betlehem. Vissa tolkar bilden som aposteln Paulus omvändelse. // Picture 7: The wonder of Christmas night. Staffan and four horses and in the upper right corner the star shining over Bethlehem. Some interpret the image as the conversion of the apostle Paul.Bild 8: Hålla fast vid tron – Martyren Stefanus död. Bödlarna stenar honom till döds. Han har knäppt sina händer till bön och Guds hand sträcker sig mot honom genom molnen. // Picture 8: Holding on to the faith – The death of the martyr Stephen. The executioners stone him to death. He has clasped his hands for prayer and God’s hand reaches out to him through the clouds.Bild 9: Kristi frälsargärning – Jesu död. Pelikanhonan till vänster hackar på sitt bröst tills de hungriga fågelungarna kan dricka hennes blod. Till höger fågeln Fenix som symbol för Kristi uppståndelse. // Picture 9: The work of Christ’s salvation – Jesus’ death. The female pelican on the left chops on her breast until the hungry chicks can drink her blood. To the right the phoenix as a symbol of Christ’s resurrection.Bild 10: Vägen till evigt fördärv – Denna kragsten höggs bort på 1700-talet och en ny bild sattes upp i slutet av 1800-talet. Bilden visar hur Sankt Eriks relikskrin bärs från den gamla domkyrkan i (Gamla) Uppsala till den nya (nuvarande) domkyrkan. // Picture 10: The road to eternal ruin – This collar stone was cut away in the 18th century and a new picture was erected at the end of the 19th century. The picture shows how St. Erik’s shrine is carried from the old cathedral in (Old) Uppsala to the new (current) cathedral.Bild 11: Nåderika förbund med Gud. Till vänster brottas Gud i en okänd mans skepnad med Jakob. Till höger Josua, Moses efterträdare. // Figure 11: Graceful covenants with God. On the left, God wrestles with Jacob in the form of an unknown man. To the right Joshua, Moses’ successor.Bild 12: Kristi seger. Till vänster fabeln om räven och lejonet. Till höger örnen som besegrar en drake symboliserar Kristi seger över djävulen. // Picture 12: Christ’s victory. To the left the fable of the fox and the lion. To the right the eagle that defeats a dragon symbolizes Christ’s victory over the devil.Den medeltida koromgången // The Medieval ambulatoryEn del av koromgången tak // A part of the ceiling of the ambulatoryMellan Vasakoret och högkoret finns en gravhäll med namnet Jakob Ulvsson Örnfot (d. 1521), ärkebiskop och Uppsala universitets grundare 1477. // Between the Vasa Choir and the high choir there is a tombstone with the name Jakob Ulvsson Örnfot (d. 1521), archbishop and founder of Uppsala University 1477.Jakob Ulvsson. Källa // Source: Svenska KyrkanBredvid ärkebiskopens gravhäll står konstverket Maria (Återkomsten) av konstnären Anders Widoff (f. 1953), en gåva från Huseliusfonden och invigd 2005. Skulpturen är i polyester och silikon och kläderna är sydda av ateljén Handarbetets Vänner. // Next to the archbishop’s tombstone is the artwork Maria (The Return) by the artist Anders Widoff (b. 1953), a gift from the Huselius Foundation and inaugurated in 2005. The sculpture is in polyester and silicone and the clothes are sewn by the studio Handarbetets Vänner. Widoff. Källa // Source: HV TextilMinnestavla över teologie professor Erik Odhelius (1620-66) // Plaque of theology Professor Erik Odhelius (1620-66) Odhelius. Källa // Source: Wikipedia
Namnet Knut är nordiskt och det kan ursprungligen ha varit ett binamn, identiskt med substantivet knut. Under vikingatiden fanns den magiska tankegången att man genom namnet ”slog en knut” så att barnet blev det sista i barnaskaran. Under medeltiden bars namnet av flera danska och svenska kungar, bland vilka Danmarks kung Knut den store var länge ihågkommen som Englands erövrare (1000-talet). Idag bärs namnet av ca. 14 100 svenskar. Den vanligaste smekformen är Knutte som ingår i kåsören Red Tops ord för en ung motorcyklist, skinnknutte.
The name Knut is Nordic and it may originally have been a nickname, identical to the noun knut/knot. During the Viking Age, there was the magical idea that the name 'tied a knot', so that the child became the last in the group of children. During the Middle Ages, the name was carried by several Danish and Swedish kings, among whom Denmark's King Canute the Great was long remembered as the conqueror of England (1000s). Today the name is carried by approx. 14,100 Swedes. The most common form of caress is Knutte, which is part of Red Top's words for a young motorcyclist, leather knot.
Knut den store. Källa: Wikipedia // Canute the Great. Source: Wikipedia
Den figur som dock gett namn åt dagens datum är den danske hertigen Knut Lavard (ca. 1096 – 7 januari 1131). Han blev mördad av kusinen Magnus Nilsson som såg Knut som en rival om den danska tronen. Knuts maka, Ingeborg, var havande när mordet inträffade och sonen Valdemar lyckades bli kung 1157 och få sin far helgonförklarad redan 1169. Knut Lavards dödsdag den 7 januari var julhelgen slut och man återvände till vardagen. Dagen bär än i dag hans namn i Danmark. Vid slutet av 1600-talet förlängdes julfirandet en vecka och Knut flyttades år 1680 till 13 januari då varje stor kyrkohögtid i äldre tid hade en efterfest åtta dagar senare, en s.k. oktav.
The figure that, however, gave name to today's date is the Danish Duke Knut Lavard (ca. 1096 - 7th January 1131). He was murdered by his cousin Magnus Nilsson who saw Knut as a rival for the Danish throne. Knut's wife, Ingeborg, was pregnant when the murder occurred and his son Valdemar managed to become king in 1157 and have his father canonized as early as 1169. On Knut Lavard's death day on January 7th, the Christmas celebrations were over and people returned to everyday life. The day still bears his name in Denmark. At the end of the 17th century, the Christmas celebrations were extended for a week and Knut was moved in 1680 to January 13th, because every major church celebration in older times had an after-celebration feast eight days later, a so-called octave.
Knut Lavard. Källa // Source: Wikipedia
Alla traditioner knutna till Knut flyttades tillsammans med namnet till 13 januari, även det gamla talesättet ”Knut kör julen ut” samt seden att klä ut sig till knutgubbar (särskilt på kvällen innan). Två till Knutrim är: ”Slut på julen och slut på ljusen / och slut på brännvinet i alla husen!” samt ”Här kommer Knut, / som kör julen ut. / Låt den inte stilla stå / utan bort till grannen gå!” (från Bohuslän). De flesta Knutstraditioner är lokala och inte så gamla. I Sunnetrakten i Värmland går folk fortfarande runt till grannarna med masker för ansiktet. I Gimo i Uppland ordnas ett tåg genom samhället där deltagarna bär stora papier-maché-masker föreställande kända personer, en slags vintrig karneval. På Knutsdagen skulle gillena avslutas och allt som fanns kvar av julmat och -dryck skulle förtäras. Under 1900-talet har det blivit vanligt med julgransplundringar på tjugondag Knut då julgranen slängs ut, därav rimmet ”Tjugondag Knut åker granen ut!”. Själva termen ”julgransplundring” är tidigast känd i tryck i tidningen ”Husmodern” från 1922.
All the traditions associated with Knut were moved together with the name to 13th January, including the old saying 'Knut drives Christmas outä and the custom of dressing up as Knut-men (especially the night before). Two more Knut rhymes are: 'End of Christmas and end of candles / and end of brandy in all the houses!' and 'Here comes Knut, / who drives Christmas out. / Do not let it stand still / but go to the neighbor!' (from Bohuslän). Most Knut traditions are local and not so old. In the Sunne area in Värmland, people still walk around to the neighbors with masks on their faces. In Gimo in Uppland, a procession is arranged through the community where the participants wear large papier-mâché masks representing famous people, a kind of winter carnival. On Knut Day, the festivities would end and everything that was left of Christmas food and drink would be consumed. During the 20th century, it has become common with Christmas tree looting on the twentieth day Knut when the Christmas tree is thrown out, hence the rhyme 'Twenty-day Knut walks out the Christmas tree!'. The very term 'Christmas tree looting' is first known in print in the magazine 'Husmodern' from 1922.
Julen dansas ut i en av bondstugorna på Boo herrgård. Tavla av Hugo Hamilton. Källa: WikipediaKnutgubbar 1922. Källa: Wikipedia // Knut-men 1922. Source: Wikipedia
Den äldsta skildringen av svenskt tjugondagsfirande finns dock hos Olof Rudbeck d.ä. i hans Atlantica (1679-1702): ”Husbonden kommer in i gästabudsstugan och hugger fast en yxa mitt på golvet. Efter honom kommer stugpigan med sopkvasten, kokerskan med kniven och stekspettet, drängen med syltan, källardrängen med tunnetappen och mera sådana sällskap, viljandes liksom köra ut gästerna, dock med allt skämt.”
The oldest description of Swedish twenty-day Knut celebrations can though be found in Olof Rudbeck sr's Atlantica (1679-1702): 'The master enters the guest house and chops an ax in the middle of the floor. After him comes the maid with the broom, the cook with the knife and the skewer, the boy with the jam, the cellar boy with the barrel tap and more such company, willingly as if to drive out the guests, but all as jest.'
Korsmitten, kyrkans mittpunkt, ligger där långskeppet möter tvärskeppen. Korsmitten kalls även för kröningsvalvet då alla regenter från Gustav Vasa (1528) till Ulrika Eleonora (1719) hade sin kröningsceremoni i domkyrkan (förutom Kristina och Karl XII) och antas ha haft en del av ceremonin just här. Slutstenen, på 27 meters höjd, har en gyllene bild av Guds hand formad till välsignelsens tecken. Hälften av alla korens slutstenar är medeltida.
The center of the church is where the nave meets the transept. The center is also called the coronation vault since all the regents from Gustav Vasa (1528) to Ulrika Eleonora (1719) had their coronation ceremony in the cathedral (except Kristina and Karl XII) and are believed to have had part of the ceremony right here. The capstone, at a height of 27 meters, has a golden image of God's hand shaped into the sign of blessing. Half of all the choirs' keystones are medieval.
Det flyttbara centralaltaret, ritat av slottsarkitekt Ove Hidemark (1931-2015) och tillverkat 1995 i björk med korsdekorationer av hamrad mässing. // The movable central altar, designed by castle architect Ove Hidemark (1931-2015) and made in 1995 in birch with cross decorations of hammered brass. Ljuskronan är domkyrkans största med en höjd på tre meter och är från 1600-talet. Den inköptes 1764 från Storkyrkan i Stockholm och är liksom de övriga ljuskronorna höjas och sänkas maskinellt. Samtliga kyrkans ljuskronor har plats för mer än 530 levande ljus. // The chandelier is the largest of the cathedral’s chandeliers with a height of three meters and is from the 17th century. It was purchased in 1764 from Storkyrkan in Stockholm and, like the other chandeliers, it can be raised and lowered mechanically. All of the church’s chandeliers have room for more than 530 candles.
Predikstolen invigdes 1710 och var en gåva från änkedrottning Hedvig Eleonora. Den är ritad av arkitekt Nikodemus Tessin den yngre (1654-1728) och byggd av bildhuggare Burchardt Precht (1651-1738). Predikstolen är barock och byggd av lind och furu, samt till stora delar förgylld. På ryggstycket ser man Johannes döparen predika i öknen.
The pulpit was inaugurated in 1710 and was a gift from the widowed queen Hedvig Eleonora. It was designed by architect Nicodemus Tessin the Younger (1654-1728) and built by sculptor Burchardt Precht (1651-1738). The pulpit is baroque and built of linden and pine, and largely gilded. On the back you can see John the Baptist preaching in the desert.
Tessin. Källa // Source: WikipediaPå framsidan, bröstvärnet, ser man till vänster Jesu liknelse om husbonden som lejer arbetskraft till sin vingård. Taket kröns av en skulptur föreställande aposteln Paulus buren av änglar. Nedanför finns bokstäverna HERS som står för Hedvig Eleonora Regina Sueciae. // On the front, the breastplate, you can see on the left Jesus’ parable of the master who hires labor for his vineyard. The roof is crowned by a sculpture depicting the apostle Paul carried by angels. Below are the letters HERS which stand for Hedvig Eleonora Regina Sueciae.Nicolas Vallari: Hedvig Eleonora, 1636-1715, drottning av Sverige, prinsessa av Holstein-Gottorp. Grh 1869. Källa // Source: WikipediaPå bröstvärnets framsida ser man motivet aposteln Paulus som predikar i Athen. // On the front of the breastplate is the motif of the apostle Paul preaching in Athens.Predikstolens trappa. Ovanför dörren står gestalten Fides (Tron) med bevingade barn vid sin sida som symboliserar lagen (Gamla testamentet eller katolicismen) och evangeliet (Nya testamentet eller protestantismen). // The stairs of the pulpit. Above the door stands the figure of Fides (Faith) with winged children by its side, symbolizing the law (Old Testament or Catholicism) and the gospel (New Testament or Protestantism).
Orgeln på läktaren över vapenhuset byggdes 1871 av Per Larsson Åkerman (1826-1876) i Stockholm. Den har 50 stämmor, tre manualer, pedalverk och 3 200 pipor av vilka de största är 12 m. höga! Åkermanorgeln är ett av de finaste exemplen på svensk orgelbyggnadskonst och Sveriges största bevarade orgel från sin tid.
The organ in the gallery above the coat of arms was built in 1871 by Per Larsson Åkerman (1826-1876) in Stockholm. It has 50 parts, three manuals, pedals and 3,200 pipes, the largest of which are 12 m high! The Åkerman organ is one of the finest examples of Swedish organ building art and Sweden's largest preserved organ from its time.
Åkerman. Källa // Source: Wikipedia
Mellan högaltaret och mittgången finns minnesstenen över vetenskapsmannen och professorns vid Uppsala universitet Olof Rudbeck (1630-1702). Han är begravd på annan plats i långhuset. På stenen står i svensk översättning: ”Om hans odödlighet vittnar Atlantican, om hans dödlighet denna grav”. I Atlantican försökte Rudbeck bevisa att Sverige var världens äldsta rike och urhem för andra kulturer 🙂
Between the high altar and the aisle is the memorial stone to the scientist and professor at Uppsala University Olof Rudbeck (1630-1702). He is buried elsewhere in the nave. On the stone is written in Swedish translation: 'On his immortality testifies Atlantica, on his mortality this grave'. In 'Atlantica', Rudbeck tried to prove that Sweden was the world's oldest kingdom and the home of the other cultures 🙂
Rudbeck. Källa // Source: Wikipedia
I högkoret finns högaltaret och detta är byggnadens centrum vilket markeras även med en trappa. Högkoret är platsen för vigning av stiftets präster och diakoner och av Svenska kyrkans alla biskopar. Koret har behållit sin medeltida form med de spetsbågiga valven och var under medeltiden avskärmat från resten av kyrkan av ett gotiskt korskrank, troligtvis en gallerlik vägg av sten eller trä, som försvann för länge sedan. Korets nuvarande målningar kom till vid restaureringen 1885-93.
The high choir contains the high altar and this is the center of the building, which is also marked with a staircase. Högkoret is the place for the consecration of the diocese's priests and deacons and of all the bishops of the Church of Sweden. The choir has retained its medieval shape with the pointed arches and was during the Middle Ages shielded from the rest of the church by a Gothic screen wall, probably a grate-like wall of stone or wood, which disappeared a long time ago. The choir's current paintings were created during the restoration in 1885-93.
Korset, skapat av konstnären Bertil Berggren-Askenström (1917-2006), är nästan tre meter högt och har stått här sedan 1976. Det är av silver och diamantslipat kristallglas med slipade symboler inuti. Vid dess fot finns två mindre kors som symboliserar de två rövare som korsfästes samtidigt med Jesus. // The cross, created by the artist Bertil Berggren-Askenström (1917-2006), is almost three meters high and has stood here since 1976. It is made of silver and diamond-cut crystal glass with cut symbols inside. At its foot are two smaller crosses that symbolize the two robbers who were crucified at the same time as Jesus. Dopfunten av marmormålat trä är från 1757 är skapad av bildhuggaren Magnus Granlund (d. 1779). // The baptismal font of marble-painted wood is from 1757 and was created by the sculptor Magnus Granlund (d. 1779).Laurentius Petri Nericius (1499-1573) grav. Han var den första lutherska ärkebiskopen. // Grave of Laurentius Petri Nericius (1499-1573). He was the first Lutheran archbishop.Nericius. Källa // Source: WikipediaNathan Söderbloms (1866-1931) grav. Inför hans begravning gjordes ett undantag från det sena 1700-talets förbud mot begravning inomhus. Askan efter hans hustru Anna begravdes 1955 på samma plats. Hällen är utförd av skulptör Christian Eriksson (1858-1935). // Nathan Söderblom’s (1866-1931) grave. Prior to his funeral, an exception was made from the late 18th century ban on indoor burial. The ashes of his wife Anna were buried in 1955 in the same place. The slab is made by sculptor Christian Eriksson (1858-1935). Nathan Söderblom fick Nobels fredspris 1930 för sin viktiga insats för det internationella ekumeniska arbetet. Bildkälla: Wikipedia. // Nathan Söderblom received the Nobel Peace Prize in 1930 for his important contribution to international ecumenical work. Source of the picture: WikipediaÄrkebiskopinnan Anna Söderblom (1870-1955). Källa: Wikipedia // Archbishop’s wife Anna Söderblom. Source: Wikipedia
Förutom dessa väl kända gravar så finns det även några gravar längre fram i högkoret där flera av Sveriges mer kända ärkebiskopar är begravda, som t.ex. Jöns Bengtsson Oxenstierna (ca. 1417-67) som troligen är begravd tillsammans med familjemedlemmar under stenhällen nära dopfunten. Jag har tyvärr inte kunnat identifiera dessa gravhällar så jag bifogar här fler bilder på olika gravhällar.
In addition to these well-known graves, there are also some graves further in the choir where several of Sweden's more famous archbishops are buried, such as Jöns Bengtsson Oxenstierna (ca. 1417-67) who is probably buried together with family members under the stone slab near the baptismal font. Unfortunately, I have not been able to identify these tombstones, so I enclose more pictures of different tombstones here.
Oxenstierna. Källa // Source: WikipediaSilverkronan är gjord av drottning Kristinas guldsmed Herman Kaufmann (d. 1670). Den har plats för 12 ljus och var en gåva till domkyrkan från grevinnan Ebba Leijonhufvud (d. 1654), till minne av hennes dotter Anna Margareta som dog ung 1615. Hon lät gravera en varnande text på kronan: ”Förbannad vare den som Herrens Tempel röfvar denna krona eller i något måtto förvanskar eller brukar den för anners än hon är ärnad, Gud till ära i Herrens hus”. // The silver crown is made by Queen Kristina’s goldsmith Herman Kaufmann (d. 1670). It has room for 12 candles and was a gift to the cathedral from Countess Ebba Leijonhufvud (d. 1654), in memory of her daughter Anna Margareta who died young in 1615. She had a warning text engraved on the crown: ‘Cursed be he that smiteth the temple of the Lord, or profaneth it, or perverteth it for any other purpose than that which is done unto him, to the glory of God in the house of the Lord.’
Under medeltiden hade väggar, valv och pelare kalkmålningar samt dekorativa mönster. Högkoret vitkalkades (tyvärr!) på 1570-talet, men resten av kyrkan vitkalkades 1649-50. Nya kyrkomålningar fick domkyrkan i början av 1890-talet. Arbetena pågick i två år och de leddes av arkitekt Agi Lindgren (1858-1927) som försökte återskapa det medeltida utseendet med hjälp av några ytterst få rester av de överkalkade målningarna samt inlånade mönster från andra kyrkor i landet. I bilden ovan som finns ovanför högaltaret ser vi Kristus på sin tron och bakom honom en regnbåge symboliserande förbundet mellan Gud och människor. Runtomkring står apostlarna med sina attribut. Högt upp under fönstervåningen är berättelser ut Nya testamentet illustrerade och nedanför syns lovsjungande änglar och instrumentspelande änglar samt kända personer ur kyrkohistorien.
During the Middle Ages, walls, arches and pillars had frescoes as well as decorative patterns. The high choir was whitewashed (unfortunately!) in the 1570s, but the rest of the church was whitewashed 1649-50. The church received new church paintings in the early 1890s. The work lasted for two years and was led by architect Agi Lindgren (1858-1927) who tried to recreate the medieval appearance with the help of a very few remnants of the whitewashed paintings as well as borrowed patterns from other churches in the country. In the image above, which is above the high altar, we see Christ on his throne and behind him a rainbow symbolizing the covenant between God and man. All around are the apostles with their attributes. High up under the window floor, stories from the New Testament are illustrated and below you can see praise-singing angels and instrument-playing angels as well as famous people from church history.
Högkorets orgel tillverkades 1950 av Marcussen & Soen i Aabenraa, Danmark och är den första kororgel byggd i Sverige. Den har 15 stämmor, två manualer och pedal.
The central choir organ was manufactured in 1950 by Marcussen & Soen in Aabenraa, Denmark and is the first choir organ built in Sweden. It has 15 voices, two manuals and a pedal.
Trettondagen är överallt, förutom hos svenskar, finlandssvenskar och norrmän, julens sista riktiga helgdag. Nu började julmaten ta slut och man fick nöja sig med att skava det sista från skinkben och revbensspjäll, varför ett annat namn på denna helg var ”benraskedagen”.
I kyrkan heter helgen med ett grekiskt, fornkristet namnet epifáneia, från ett verb med betydelsen ”visa upp, framträda”, dvs. uppenbarelsefesten. Namnet beror på att dagen i den äldsta fornkyrkan firades till minne av Kristi framträdande i världen då Johannes Döparen döpte honom och då hans profetbana inleddes. I de östliga kyrkorna firar man det fortfarande. Men namnet kan också syfta på att stjärnan över Betlehem hade uppenbarat för de vise männen från österns länder att Jesus var född. OBS! Det står ingenstans att läsa hur många de var eller vad de hette! Uppgifterna att de var tre samt deras namn förekommer tidigast i en latinsk legend från 300-talet. Dagen firades redan på 100-talet och är den äldsta högtidsdagen under julperioden.
Jesu dop // The Baptism of Jesus. Källa // Source: Wikipedia
När västkyrkorna på 300-talet bestämt sig för att förlägga Jesu födelse till den 25 december, knöt de samtidigt trettondagshelgen till julfirandet och gav den ett nytt innehåll, nämligen att den skulle firas till minne av de tre vise männens (Kaspar, Melkior och Baltasar) besök i stallet i Betlehem. Från början ”mager” (astrologer) avancerade de plötsligt till Heliga Tre Konungar. Enligt legenden dog de alla tre ungefär samtidigt och hamnade i samma grav, där de hittades av drottningen och helgonet Helena, död ca. 330 och mor till Konstantin den store. Hon tog deras rester med sig till Konstantinopel och lät dem placeras i en präktig marmorsarkofag. År 324 skänkte kejsar Konstantin en grekisk präst i Milano de tre liken och sarkofagen vilka fraktades till Milano. Där vilade de sedan i lugn och ro ett tag, men år 1163 donerade den tyske kejsaren Fredrik Barbarossa (som erövrat Milano samma år) stoftet till sin rikskansler, Rainald von Dassel, ärkebiskop i Köln. Relikerna hamnade således i Köln, lades i ett av kristenhetens ståtligaste guldskrin och finns än i dag i Kölnerdomen.
De tre vise männen, mosaik i Ravenna, Italien. Källa: Wikipedia // The Three Wise Men, mosaic in Ravenna, Italy. Source: Wikipedia
Källa // Source: Wikipedia
I Sverige var det till en början de djäknar anknutna till stiftsstädernas gymnasieskolor och eleverna vid andra större skolor som hade tillstånd att i organiserad form och med rektor som dirigent vandra ”ostiatimgång”, dvs. gå från hus till hus och sjunga sina julsånger (visor med Staffansvisan som mest känd samt psalmer), för vilket de kunde få ganska bra betalt i form av kontanter och gåvor in natura vilka kunde bidra till deras uppehälle under följande termins studier. Bland dessa gossar fanns även en lustig gestalt som kallades Judas med pungen som var sällskapets inkasserare eller också en julbock. Det var säkerligen dessa gossars sockengång som sedan inspirerade ungdomar i byarna att själva gå omkring som stjärngossar eller ”staffanssångare” då pojken som gick i spetsen hade en stor stjärna på en stång. Stjärngossar kunde vara sju till antalet: tre kungar, tre vise män och en ”pajas” som kunde vara Judas, Herodes eller julbocken. Dessa har ursprung i den medeltida katolska kyrkans mysteriespel som framställdes åskådligt för menigheten och förbjöds på 1700-talet av den protestantiska kyrkan.
Stjärngossar i Nås i Dalarna går med ”ljusa stjärnan” i gårdarna. Två ”tiggare” fanns med: en som vill ha mat i sin kont och en som önskar få brännvin i sin kagge. En tredje tiggare är Judas, han som har spetsig näverhatt och näveransikte med skägg av svart ull. Man åt inte upp det ihoptiggda på stället, utan det sparades till en gemensam fest som ungdomarna i byn ordnade på trettondagskvällen.
Trettondagsafton var på många håll sista tillfället för ungdomslagen att hålla gille och lekstuga under julhelgen, och det var på dessa fester som stjärngossarna tiggde mest om bidrag. Idag är stjärngossetåget endast bara ett inslag som kör och svans i Luciaprocessionerna, iförda struthattar med guldstjärnor på.
Ett gäng stjärngossar i Uppland med en stjärna av gatlyktetyp sjunger sin inledningssång ”Goder afton, goder afton, båd herre och fru…” och hoppas bli insläppta. I Uppland liksom i västra Sverige tillhör seden annandagen, medan den i det övriga landet är knuten till trettondagen. Teckning av A. Malmström 1882. Källa: Nordiska Museet. //
Den 6 januari har Kasper, Melker och Baltsar namnsdag. Mansnamnet Kasper är format som ombildning av ett persiskt namn med betydelsen ”skattmästare” och användes tidigast i Sverige år 1465 (Caspar förekom redan 1430). Namnet förknippas också med gamla tiders dockteater (kasperteater), där Kasper är en komisk figur som slåss med djävulen och dennes arga hustru. Idag bärs namnet med alla dess olika stavningar av ca. 10 845 män.
Kasperteater, Burattini. Källa: Wikipedia // Kasper Theater, Burattini. Source: Wiktipedia
Mansnamnet Melker återgår på Melchior som anses vara hebreiskt och sammansatt av melk ”kung” och or ”ljus”. Namnet är först belagt år 1479 (stavat Melcher), medan Melchior förekom redan 1426. Idag bärs namnet med alla dess olika stavningar av ca. 8 985 män.
Mansnamnet Baltsar återgår på Balthazar, ett babyloniskt namn som tolkas ”må Gud (Baal) skydda kungen”. Namnet är först belagt år 1473 (stavat Baltzar) och bärs idag av endast ca. 800 män.
I spanskspråkiga länder är trettondedagen den dag under julen då barnen får sina presenter. Föräldrarna berättar för barnen att det är los Reyes Magos (de heliga tre konungarna) som kommit med dem.
I norra tvärskeppet fanns förmodligen Johannes döparens altare under medeltiden och kanske också en dopfunt. Troligen var rummet också kultplats för Sankt Lars.
In the northern nave there was probably the altar of John the Baptist during the Middle Ages and perhaps also a baptismal font. The room was probably also a place of worship for Saint Lars.
Över porten sitter ett av domkyrkans rosfönster, kallat även Andens eller livgiverskans fönster. Glasen till samtliga tre stora fönster skänktes av Carl Ekman, bankkassör i Uppsala, i samband med restaureringen i slutet av 1800-talet. Fönstren tillverkades av Svenska glasmåleriaktiebolaget i Göteborg. Detsamma gäller domkyrkans övriga glasmålningar med sju undantag (Vasakoret samt ett fönster vardera i Finstakoret och Horns gravkor). Uppsala domkyrka startade en glashytta 2013 för att rengöra och konservera fönstren. En tolkning är att fönstren över portarna skildrar den heliga treenigheten. Rosfönstret i norra tvärskeppet är det äldsta av de stora fönstren och i klassisk gotisk stil. Med stor sannolikhet tillverkades det av stenhuggarna från Frankrike. Fönstret är också mycket lika tvärskeppsrosorna i Notre Dame i Paris. Masverket eller spröjsen av kalksten måste bytas ut 1885-93, men har samma utformning som när fönstret byggdes i slutet av 1200-talet. Duvan och elden symboliserar Guds ande och finns med i sjupasset i fönstrets mitt.
Above the gate is one of the cathedral's rose windows, also called the Holy Spirit's or the giver of life's window. The glass for all three large windows was donated by Carl Ekman, bank treasurer in Uppsala, in connection with the restoration at the end of the 19th century. The windows were manufactured by the Swedish stained glass company in Gothenburg. The same applies to the cathedral's other stained glass windows with seven exceptions (Vasa Choir and one window each in Finsta Choir and Horn's grave choir). Uppsala Cathedral started a glass cabin in 2013 to clean and preserve the windows. One interpretation is that the windows over the gates depict the Holy Trinity. The rose window in the north transept is the oldest of the large windows and in classic Gothic style. In all probability it was made by the stonemasons from France. The window is also very similar to the transept roses in Notre Dame in Paris. The masonry or bar of limestone must be replaced in 1885-93, but has the same design as when the window was built at the end of the 13th century. The dove and the fire symbolize the Holy Spirit of God and are included in the seven passages in the middle of the window.
Under restaureringen 1885-93 utförde konstnären Caleb Althin en stor väggmålning i norra tvärskeppet. Den är idag skymd av orgeln men berättar om missionären Ansgars (801-865) möte med kung Björn.
During the restoration in 1885-93, the artist Caleb Althin made a large mural in the northern transept. It is today obscured by the organ but tells of the missionary Ansgar's (801-865) meeting with King Björn.
Althin. Källa // Source: Wikipedia
Tvärskeppets övriga väggmålningar är på så hög höjd att de är svåra att se från golvet. På västra väggen är fredsängeln målad med en hänvisning till Jesaja 52:7 i bibeln: ”Huru ljufliga äro på bergen budbärarens fötter, som förkunnar frid, som bådar fröjd”. Bilden bredvid ängeln illustrerar hur Gud skapar himmel och jord. På östra väggen fortsätter berättelsen om människans skapelse och om hur Adam och Eva faller för frestelsen att smaka på frukten som Gud sagt åt dem att låta bli. Mindre och delvis skymda bilder föreställer profeterna Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Daniel, Jona, Sakarias och Johannes döparen. Två av Sveriges första kristna kungar har fått sina porträtt i medaljonger, Olof Skötkonung och Erik den helige.
The transept's murals are at such a high height that they are difficult to see from the floor. On the west wall, the angel of peace is painted with a reference to Isaiah 52:7 in the Bible: 'How lovely are the feet of the messenger in the mountains, who proclaim peace, who proclaim joy.' The image next to the angel illustrates how God creates heaven and earth. On the eastern wall, the story of human creation and how Adam and Eve fall for the temptation to taste the fruit that God told them not to. Smaller and partially obscured images represent the prophets Isaiah, Jeremiah, Ezekiel, Daniel, Jonah, Zechariah, and John the Baptist. Two of Sweden's first Christian kings have received their portraits in medallions, Olof Skötkonung and Erik the Holy.
Gud skapar Adam // God creates AdamAdam och Eva // Adam and Eve
1925 invigdes ett Ansgarskapell i norra tvärskeppet som användes i några årtionden vid mindre gudstjänster och vigslar. Kapellet moderniserades under restaureringen 1971-76, men togs sedan bort på 1980-talet. I början av 2000-talet ändrades tvärskeppets utseende igen när domkyrkan fick en ny orgel. Den byggdes av Fratelli Ruffatti i Padova, Italien, och är placerad på en nybyggd läktare. Orgeln invigdes år 2009. Den har ett flyttbart spelbord och lämpar sig för musik från olika tidsepoker. Ruffattiorgeln har 69 stämmor, 4 manualer och en pedal, 4 065 pipor samt 37 klockor.
In 1925, an Ansgar Chapel was inaugurated in the northern transept, which was used for a few decades at smaller services and weddings. The chapel was modernized during the restoration in 1971-76, but was removed in the 1980s. In the early 2000s, the appearance of the transept changed again when the cathedral got a new organ. It was built by Fratelli Ruffatti in Padua, Italy, and is located on a newly built platform. The organ was inaugurated in 2009. It has a movable playing table and is suitable for music from different eras. The Ruffatti organ has 69 parts, 4 manuals and a pedal, 4,065 pipes and 37 bells.
De kraftiga kyrkportarna av ek är från slutet av 1800-talet.
The strong oak church gates date from the end of the 19th century.
Minnestavlorna på tvärskeppets väggar är över tre astronomer: Petrus Elvius (1660-1718) och Martin Strömer på västra väggen, Andreas Spole (1630-1699) på den östra. De skyms idag av orgeln.
The plaques on the walls of the transept are over three astronomers: Petrus Elvius (1660-1718) and Martin Strömer on the west wall, Andreas Spole (1630-1699) on the east. They are obscured today by the organ.
Elvius. Källa // Source: WikipediaSpole. Källa // Source: WikipediaUtanför sakristian hänger vapensköldarna för amiral och friherre Åke Hansson Ulfsparre (1597-1657) till vänster och friherre Lars Gripenhjälm (1600-1671) till höger. // Outside the sacristy hang the coats of arms of Admiral and Baron Åke Hansson Ulfsparre (1597-1657) on the left and Baron Lars Gripenhjälm (1600-1671) on the right.Över vaktmästeriet sitter minnestavlor över bröderna och ärkebiskoparna Jakop Benzelius (1683-1747) och Eric Benzelius den yngre (1675-1743). Begravningsvapnet är för deras bror, Gustav, adlad Benzelstierna. // Above the caretaker’s are memorial plaques of the brothers and archbishops Jakob Benzelius (1683-1747) and Eric Benzelius the Younger (1675-1743). The funeral weapon is for their brother, Gustav, knighted Benzelstierna.Jakob Benzelius. Källa // Source: WikipediaEric Benzelius d.y. Källa // Source: Wikipedia NMGrh 1006Benzelstierna. Källa // Source: Wikipedia
På båda sidor av norra tvärskeppet finns några rum som inte är tillgängliga för allmänheten. Intill Gyllenborgska gravkoret ligger sakristian där präster och andra medverkande samlas inför gudstjänsten och där bl.a. gudstjänstföremål förvaras. Ovanför sakristian ligger ett arbetsrum för anställda. Intill Jagellonska gravkoret finns vaktmästarens expedition och ovanför den ett annat arbetsrum. Ovanför dessa två ligger librariet, biblioteket där man förvarar endast få saker idag.
On both sides of the northern transept there are some rooms that are not accessible to the public. Next to the Gyllenborg burial choir is the sacristy where priests and other participants gather before the service and where, among other things, objects of worship are kept. Above the sacristy is a workroom for employees. Next to the Jagellon grave choir is the caretaker's expedition and above it another study. Above these two is the library where only a few things are stored today.
Fjärde och femte koret i norra sidoskeppet för idag en ganska anonym tillvaro. Masenbachska koret var kanske tillägnat Sankt Jakob under medeltiden och har fått sitt namn efter Hans von Masenbach (d. 1607), ståthållare i Stockholm. Begravningsvapnen högt uppe på väggarna tillhör dock andra personer. På östväggen sitter Petter von Danckwardts (1662-1732) vapen, han var landshövding i Dalarna. På västväggen finns en sköld med en bevingad häst som kommer från hovintendenten Anders von Flygarells (d. 1734) begravning. Koret används idag som barnkor där yngre besökare kan rita, läsa eller leka.
The fourth and fifth choirs in the north aisle have today a fairly anonymous existence. The Masenbach choir was perhaps dedicated to St. Jakob during the Middle Ages and is named after Hans von Masenbach (d. 1607), governor of Stockholm. However, the funeral weapons high up on the walls belong to other people. On the east wall is Petter von Danckwardt's (1662-1732) coat of arms, he was governor of Dalarna. On the west wall is a shield with a winged horse that comes from the court curator Anders von Flygarell's (d. 1734) funeral. The choir is used today as a children's choir where younger visitors can draw, read or play.
Gyllenborgska koret var möjligen tillägnat Sankta Margareta under medeltiden och blev uppkallat efter greve Jacob Gyllenborg (1648-1701). I begravningsvapnet finns förutom den gyllene borgen en grip som håller nyckeln till skattkistan, godsen.
The Gyllenborg Choir was possibly dedicated to Saint Margaret during the Middle Ages and was named after Count Jacob Gyllenborg (1648-1701). In the funeral weapon, in addition to the golden castle, there is a grip that holds the key to the treasure chest, the estate.
Tredje koret i norra sidoskeppet var tillägnat Sankt Andreas, en av Jesu lärjungar. Idag är koret scen för Spångbergstablåerna. De första skulpturerna i träkonstnär Eva Spångbergs (1923-2011) julkrubba kom till domkyrkan 1976. Så småningom kompletterades beställningen med fler tablåer: från Kyndelsmässodagen i början av februari skildras påskens händelser, från Heliga trefaldighets dag på försommaren visar tablån hur Jesus välsignar barnen. Skulpturerna är gjorda i lind och det tropiska träslaget jelutong.
The third choir in the north aisle was dedicated to Saint Andrew, one of Jesus' disciples. Today the choir is the stage for the Spångberg tableaux. The first sculptures in wooden artist Eva Spångberg's (1923-2011) nativity scene came to the cathedral in 1976. Eventually, the order was supplemented with more tableaux: from Candlemas Day in early February depicting Easter events, from Holy Trinity Day in early summer, the tableau shows how Jesus blesses children. The sculptures are made of linden and the tropical wood jelutong.
På väggarna sitter minnestavlor över dem som har sin grav i kryptan. Lucretia Magnusdotter (ca. 1560-1624) var utomäktenskapligt barn till hertig Magnus av Östergötland, Gustav Vasas son. Hon och hennes make landshövdingen Christoffer von Wernstedt begravdes här i början av 1600-talet.
On the walls are plaques of those who have their graves in the crypt. Lucretia Magnusdotter (ca. 1560-1624) was an illegitimate child of Duke Magnus of Östergötland, Gustav Vasa's son. She and her husband, Governor Christoffer von Wernstedt, were buried here in the early 17th century.
Lucretia MagnusdotterFriherre Johan Didrik Duvall (1723-1801) var generallöjtnant och lantmarskalk. Hans hustru Ulrica Kerrmansköld har också sin grav i koret. // Baron Johan Didrik Duvall (1723-1801) was a lieutenant general and land marshal. His wife Ulrica Kerrmansköld also has her grave in the choir. Källa // Source: Wikipedia
Andra rummet längst domkyrkans norra vägg är Banérs gravkor. I kryptan under är Carl Banér (1598-1632) och hans hustru Christina Bielke begravna. Banér var bl.a. viceguvernör i Preussen och ledde både den civila och den militära förvaltningen där. Kapellet var tillägnat Sankt Henrik under medeltiden. Han är Finlands skyddshelgon och kanske även Uppsala domkyrkas tredje skyddspatron.
The second room along the north wall of the cathedral is Banér's tomb. Carl Banér (1598-1632) and his wife Christina Bielke are buried in the crypt below.Banér was i.a. Deputy Governor of Prussia and was in charge of both the civilian and military administrations there.The chapel was dedicated to Saint Henrik during the Middle Ages. He is Finland's patron saint and perhaps also Uppsala Cathedral's third patron saint.
Carl von Linné (1707-1778) var professor i botanik och medicin vid Uppsala universitet och är Sveriges mest kända vetenskapsman genom tiderna. Han var bosatt i Uppsala från 1741 och fram till sin död. Här finns bl.a. Linnéträdgården med Linnémuseet på Svartbäcksgatan och sommarbostaden Hammarby söder om stan. Vid östra väggen i Banérs gravkor finns sedan 1798 ett monument av dalaporfyr över Linné. Poträttmedaljongen i brons modellerades av Johan Tobias Sergel (1740-1814), en av tidens med kända konstnärer.
Carl von Linné (1707-1778) was a professor of botany and medicine at Uppsala University and is Sweden's most famous scientist of all time. He lived in Uppsala from 1741 until his death. Here are i.a. The Linnaeus Garden with the Linnaeus Museum on Svartbäcksgatan and the summer residence Hammarby south of town. On the eastern wall of Banér's Choir, there has been a monument of Dala porphyry over Linnaeus since 1798. The portrait medallion in bronze was modeled by Johan Tobias Sergel (1740-1814), one of the most famous artists of the time.
Inskriptionen lyder: Botanicorum principi – Botanikens furste // The inscription translates: the Prince of BotanyFamiljen Linnés gravplats ligger i golvet utanför Minneskoret. Där begravdes förutom Carl von Linné och hans hustru Sara Lisa Moraea även sönerna Johan och Carl, dottern Lisa Stina och en dotterson. Den enkla gravstenen berättar, i svensk översättning: ”Benen efter Carl von Linné, guldprydd riddare. Åt den bäste av makar och den ende sonen, Carl von Linné, faderns efterträdare, och åt sig själv av Sara Elisabet Moraea”. // The Linnaeus family’s grave is located on the floor outside the Memorial Choir. In addition to Carl von Linné and his wife Sara Lisa Moraea, their sons Johan and Carl, daughter Lisa Stina and a grandson were also buried there. The simple tombstone tells, in Swedish translation: ‘The bones after Carl von Linné, gold-adorned knight. To the best of spouses and the only son, Carl von Linné, the father’s successor, and to himself by Sara Elisabet Moraea’.
Domkyrkan var från början uppkallad efter Sankt Lars och Sankt Erik. Sankt Olof från Norge var ett annat viktigt medeltida helgon. De tre statyerna stod tidigare vid domkyrkans tre ingångar och gav portalerna deras namn: Sankt Eriks portal i väster, Sankt Lars i söder och Sankt Olofs i norr. Efter att Sankt Lars-statyn utsatts för skadegörelse står originalen inne i kyrkan och portalerna har numera kopior.
The cathedral was originally named after Saint Lars and Saint Erik. Saint Olof of Norway was another important medieval saint. The three statues previously stood at the cathedral's three entrances and gave the portals their name: Sankt Erik's portal in the west, Sankt Lars' in the south and Sankt Olof's in the north. After the Sankt Lars statue was damaged, the originals are inside the church and the portals now have copies.
Sandstensstatyn föreställande kung Erik Jedvardsson, Sveriges nationalhelgon (i mitten), gjordes i slutet av 1800-talet av skulptören Teodor Lundberg (1852-1926). Den medeltida Eriksskulpturen var först placerad i södra portalen men flyttades till västra portalen när den blev klar. Eriksbilden togs bort under 1500-talet. // The sandstone statue depicting King Erik Jedvardsson, Sweden’s national saint (in the middle), was made in the late 19th century by the sculptor Teodor Lundberg (1852-1926). The medieval Erik sculpture was first placed in the south portal but was moved to the west portal when it was completed. The statue was removed during the 16th century. Norra portalens staty av kalksten föreställer kung Olav Haraldsson (995-1030), Norges nationalhelgon. Skulpturen är troligen ett svenskt arbete från tidigt 1300-tal. Statyn har haft en yxa i sin hand som kan ha tagits ner från den för att strykas mot pilgrimernas sjuka kroppsdelar. Trollet under hans fötter kallas underliggare och kanske symboliserar helgonets hedniska förflutna eller ondskans makt som han bekämpade som kristen. // The northern portal’s statue of limestone depicts King Olav Haraldsson (995-1030), Norway’s national saint. The sculpture is probably a Swedish work from the early 14th century. The statue has had an ax in its hand that may have been taken down from it to be stroked against the pilgrims’ diseased body parts. The troll under his feet is called the subordinate and perhaps symbolizes the saint’s pagan past or the power of evil that he fought as a Christian. Diakonen Lars håller i en bok. Sankt Lars led martyrdöden i Rom år 258. Skulpturen av kalksten är troligen gjord omkring 1300 av den franske mästaren Estiennes byggnadshytta i Uppsala. Det ursprungliga huvudet är inte bevarat och ett nyare från 1890-talet stals 1998. Från början stod statyn i norra portalen, men flyttades till den södra på 1430-talet. // Deacon Lars holds a book. Saint Lars suffered martyrdom in Rome in 258. The sculpture of limestone was probably made around 1300 by the French master Estienne’s building cabin in Uppsala. The original head is not preserved and a newer one from the 1890s was stolen in 1998. Initially, the statue stood in the north portal, but was moved to the south in the 1430s.
Först i raden av rum längs domkyrkan norra sida ligger Minneskoret eller von Dohnas gravkor. Vid restaureringen 1971-76 beställdes en tvådelad väggtextil till koret av konstnären Ann-Mari Forsberg (1916-1992). Textilen är utförd i gobelängteknik på liggande varp. Tretton bilder mot en smultronröd bakgrund berättar domkyrkans långa historia.
First in the row of rooms along the cathedral's north side is the Memorial Choir or von Dohna's tomb's Choir. During the restoration in 1971-76, a two-part wall textile was ordered for the choir by the artist Ann-Mari Forsberg (1916-1992). The textile is made in tapestry technique on a horizontal warp. Thirteen images against a strawberry red background tell the cathedral's long history.
Bild 1: Mötet i Söderköping 1270 där kung Valdemar tillkännager byggandet av den nya katedralen i Östra Aros // Picture 1: The meeting in Söderköping 1270 where King Valdemar announces the construction of the new cathedral in Östra Aros Bild 2: Ärkebiskop Folke Johansson Ängel (1274-77) och domprost Andreas And (1278-99), inflytelserika under byggets första tid // Picture 2: Archbishop Folke Johansson Ängel (1274-77) and Dean Andreas And (1278-99), influential during the first period of construction Bild 3: Det gyllene relikskrinet med Sankt Eriks reliker, hitflyttat 1273 // Picture 3: The golden relic chest with St. Erik’s relics, moved here in 1273 Bild 4: Franske stenmästaren Estienne de Bonneuil och hans kunniga medarbetare kommer seglande till Uppsala // Picture 4: French stonemason Estienne de Bonneuil and his knowledgeable staff come sailing to Uppsala Bild 5: Invigningen av domkyrkan den 7 juni 1435 av ärkebiskop Olof Larsson. Tornen är ännu inte färdigbyggda // Picture 5: The inauguration of the cathedral on June 7th, 1435 by Archbishop Olof Larsson. The towers are not yet complete. Bild 6: Kristoffer av Bayerns kröning 1441 // Picture 6: Kristoffer of Bavaria’s coronation 1441 Bild 7: Landets första evangelisk-lutherska ärkebiskop, Laurentius Petri Nericius // Picture 7: The country’s first Evangelical-Lutheran Archbishop, Laurentius Petri Nericius Bild 8: Mötet i Uppsala 1593 där den evangelisk-lutherska läran stadfästs som statsreligion // Picture 8: The meeting in Uppsala 1593 where the Evangelical Lutheran doctrine is confirmed as a state religion Bild 9: se nedan // Picture 9: see below Bild 10: Carl Hårleman och de nya, lägre barocktornen år 1745 // Picture 10: Carl Hårleman and the new, lower baroque towers in 1745 Bild 11: Helgo Zettervall med de nuvarande höga tornspirorna 1893 // Picture 11: Helgo Zettervall with the current high tower spiers 1893 Bild 12: Det ekumeniska kyrkomötet i Uppsala 1925, med ärkebiskop Nathan Söderblom i mitten år 1925 // Picture 12: The ecumenical church meeting in Uppsala 1925, with Archbishop Nathan Söderblom in the middle Bild 13: 800-årsjubileet 1964 av att Sverige fått ärkebiskopsstol // Picture 13: The 800th anniversary in 1964 of Sweden receiving the archbishopricBild 9: Gerard de Besches nya tornspiror förstörs i stadsbranden 1702. Professor Olof Rudbeck deltar i släckningsarbetet // Picture 9: Gerard de Besche’s new spiers are destroyed in the city fire of 1702. Professor Olof Rudbeck participates in the extinguishing work
Silverkronan med tre ljushållare skänktes till domkyrkan 1924 av furst Ras Taffari (1892-1975), senare kejsare av Etiopien under namnet Haile Selassie I. Under hela sin livstid bidrog han också med nya vaxljus från den kejserliga biodlingen. De sista kvarvarande ljuset sitter ännu i kronan.
The silver crown with three candle holders was donated to the cathedral in 1924 by Prince Ras Taffari (1892-1975), later emperor of Ethiopia under the name Haile Selassie I. Throughout his life, he also contributed with new wax candles from the imperial beekeeping. The last remaining candles are still in the crown.
Haile Selassie I (1930-1974). Källa // Source: Wikipedia
Vid Minneskorets östra vägg står en åtta meter hög obelisk av svart polerad kalksten, monumentet över fältmarskalken och diplomaten greve Christopher von Dohna (1628-68) och hans hustru Anna Oxenstierna.
At the eastern wall of the Memorial Choir stands an eight-meter-high obelisk of black polished limestone, the monument to the field marshal and diplomat Count Christopher von Dohna (1628-68) and his wife Anna Oxenstierna.
Sju metes upp på västra väggen finns en mörkare ruta i väggmålningen. Vid restaureringen 1971-76 lämnades ett par sådana rutor utan rengöring för att visa hur hårt smutsade väggarna blivit sedan målningarna utfördes på 1890-talet.
Seven meters up on the west wall there is a darker box in the mural. During the restoration in 1971-76, a couple of such squares were left without cleaning to show how heavily soiled the walls have been since the paintings were made in the 1890s.
I det antika Rom var den 1 mars Nyårsdag ända till 153 f.Kr. Nyårsdagen i Rom var tillträdesdag för årets nya konsuler, stadens och rikets högsta ämbetsmän samt överbefälhavare. När riket och armén växte hann inte de nya konsulerna vapenöva soldaterna tillräckligt från 1 mars och innan sommaren då de var ute och krigade. Därför flyttade man konsulbytet, och därmed nyåret, till 1 januari, men de gamla månadsnamnen var det svårt att ändra på, så dem har vi kvar än i dag. Därför heter den nionde månaden september (som faktiskt betyder den sjunde) och skottdagen hamnar i slutet av februari (som då var sista månaden på året).
In ancient Rome, March 1st was New Year's Day until 153 BC. New Year's Day in Rome was the day of inauguration for comming year's new consuls, the city's and the kingdom's highest officials and commanders-in-chief. When the empire and army grew, the new consuls did not have enough time to train the soldiers from March 1st and before the summer when they were out fighting. Therefore, the change of consuls, and thus the New Year, was moved to January 1st, but the old monthly names were difficult to change, so we still have them today. Therefore, the ninth month is called September (which actually means the seventh) and the leap-day lands at the end of February (which was then the last month of the year).
Rom // Rome. Källa // Source: The Guardian
Romarna firade den 1 januari med rejäla fester vilket ogillades av den kristna fornkyrkan som flyttade kyrkoårets början till juldagen, som i Sverige räknades som Nyårsdag ända till 1500-talet. De glada festerna den 1 januari ersattes på 500-talet av kyrkan med firandet av Jesu omskärelse denna dag (enligt Bibeln blev Jesus omskuren åtta dagar efter sin födelse och fick sitt namn då också). I vissa länder menade man att 25 mars borde ses som årets första dag, eftersom Jesus torde kommit till då, och så förblev det i bl.a. England ända fram till 1753.
The Romans celebrated January 1st with real parties, which was disapproved of by the Christian ancient church, which moved the beginning of the church year to Christmas Day, which in Sweden was counted as New Year's Day until the 16th century. The happy celebrations on January 1st were replaced in the 6th century by the church with the celebration of Jesus' circumcision on this day (according to the Bible, Jesus was circumcised eight days after his birth and got his name then as well).
In some countries it was thought that March 25th should be seen as the first day of the year, because Jesus should have been conceived then, and so it remained in i.a. England until 1753.
Fest i Pompeii // Feast in Pompeii. Källa // Source: Wikipedia
I östkyrkan hade man länge sin egen tideräkning som inleddes med världens skapelse. Man hade räknat ut att Gud inledde detta jobb söndagen den 1 september år 5508 f.Kr. och följaktligen var den 1 september nyårsdag för östkyrkan. Hos ryssarna rådde det bysantiska systemet ännu vid Peter den stores maktövertagande i slutet av 1600-talet. Peter den store ville dock göra sitt land mera västerländskt och fyra månader efter det att hans undersåtar firat nyårsdag den 1 september år 7208 var det dags för dem att celebrera nyårsdagen den 1 januari 1700. Den kalender som Peter införde var den julianska, den som Julius Caesar hade introducerat år 45 f.Kr. och som man på den här tiden hade även i Sverige. Den av påven Gregorius XIII år 1582 lanserade gregorianska kalendern tillägnade man sig i Sverige 1753, då man strök de sista 11 dagarna i februari. Denna reform var ryssarna sist med att acceptera i Västerlandet och det skedde inte förrän det att bolsjevikerna tagit makten, dvs. från 1918. Detta gör att oktoberrevolutionen 1917 egentligen ägde rum i november enligt den då giltiga almanackan!
For a long time, the Eastern Church had its own chronology, which began with the creation of the world. It had been calculated that God began this work on Sunday, September 1st, 5508 BC. and consequently September 1st was New Year's Day for the Eastern Church. Among the Russians, the Byzantine system still prevailed at the time of Peter the Great's takeover in the late 17th century. However, Peter the Great wanted to make his country more Western-like and four months after his subjects celebrated New Year's Day on September 1st, 7208, it was time for them to celebrate New Year's Day on January 1st, 1700. The calendar that Peter introduced was the Julian one, the one that Julius Caesar had introduced in the year 45 B.C. and which was also used at this time in Sweden. The Gregorian calendar, launched by Pope Gregory XIII in 1582, was adopted in Sweden in 1753, when the last 11 days in February were deleted. This reform were the Russians last to accept in the West and it did not happen until the Bolsheviks took power, ie. from 1918. This means that the October Revolution of 1917 actually took place in November according to the then valid almanac!
Peter den store // Peter the Great. Källa // Source: Britannica
Den 31 december har Sylvester namnsdag (tidigare även Silvester). Namnet är ett mansnamn av latinskt ursprung med betydelsen ”som hör till skogen” eller ”skogsman”. Silvester I var påve åren 314-335 och blev helgonförklarad efter sin död och fick sin minnesdag på dagens datum. Namnet nådde Sverige första gången 1303 i formen Silvester. Idag bärs namnet endast av ca. 560 svenskar, men anledningen till att det ändå bevarats i almanackorna är dess placering på årets sista dag. Många olika nyårstraditioner har knutits till namnet Sylvester: nyårsnatten har kallats Sylvesternatten, restaurangerna har serverat Sylvestersupéer och det nya året har dansats in på Sylvesterbaler. Nyårsaftonskvällen firar massor av folk på krogen och än fler i hemmiljö, i sällskap av vänner och bekanta. Champagne- eller enklare bubbelvattenkorkar smäller både på restauranger, i radhus- och villakvarter och från höghusbalkonger i kapp med fyrverkerier och kinapuffar, till alla hundägares förtvivlan. Hummer och oxfilé ingår i menyn och gatorna är fyllda av ungdomliga gäng som drar från det ena diskot till den andra baren.
On December 31st, Sylvester has a name day (formerly also Silvester). The name is a male name of Latin origin with the meaning 'belonging to the forest' or 'forester'. Sylvester I was pope in the years 314-335 and was canonized after his death and had his memorial day on today's date. The name first reached Sweden in 1303 in the form Silvester. Today the name is only worn by approx. 560 Swedes, but the reason that it is still preserved in the almanacs is its place on the last day of the year. Many different New Year's traditions have been linked to the name Sylvester: the New Year's night has been called the Sylvester night, the restaurants have served Sylvester suppers and the new year has been danced in at Sylvester balls.
New Year's Eve is celebrated by lots of people in the tavern and even more in the home environment, in the company of friends and acquaintances. Champagne or simpler bubble water corks explode both in restaurants, in townhouses and residential areas and from high-rise balconies in competition with fireworks and china puffs, to the despair of all dog owners. Lobster and beef fillet are included in the menu and the streets are filled with youthful gangs pulling from one disco to the other bar.
Påve Silvester I och kejsare Konstantin den store // Pope Silvester I and Emperor Constantine the Great. Källa // Source: WikipediaStockholm. Källa // Source: Dagens Nyheter
Den förindustriella allmogen markerade helgen främst genom att än en gång äta av julens goda mat. Vanan att ”vaka in” tolvslaget var tämligen okänd hos bönderna som gick till sängs tidigt för att orka upp till nyårsdagens ottesång i kyrkan, men det förekom att ungdomar samlades vid kyrkan och mer eller mindre olovandes tog sig upp i kyrktornet för att ”ringa in” det nya året vid midnatt under stoj och skrik. I brist på kyrkklockor kunde man också ”skjuta in” det nya året med bösskott, en (o)sed som fått ättlingar i vår egen tids mera spektakulära knalleffekter. Den organiserade klockringningen på nyårsnatten blev vanlig efter första världskriget.
The pre-industrial peasantry marked the celebrations mainly by eating the good food of Christmas once again. The custom of awaiting the twelve o'clock beat was rather unknown to the peasants, who went to bed early to get up to the New Year's early morning song in church
, but it happened that young people gathered at the church and more or less unwittingly went up to the church tower to 'ring in' the new year at midnight during noise and shouting. In the absence of church bells, one could also 'shoot in' the new year with gun shots, an (un)-custom that has had descendants in the more spectacular explosive effects of our own time. The organized bell ringing on New Year's Eve became common after the First World War.
Ståndspersoner på landsbygden och borgarna i städerna anordnade ”sylvesterbaler” på nyårsaftonen, medan deras nyårsdagar i stor utsträckning upptogs av visiter. Klockan 4 på morgonen måste man i Stockholm vara färdigklädd för att önska gott nytt år hos de förnämsta vid hovet. Kungen själv gav nyårsaudienser i ottan kl. 6, vilket fick en fortsättning i hovets nyårsvisiter – numera avskaffade. Ute i landsortens residens-, stifts- och regementsstäder var det landshövdingen, biskopen och de högre officerarna som skulle avverkas först, varpå det var vanligt att man gjorde en runda till mindre högtstående chefer och vänner samt äldre släktningar i staden. I småstäder fick man nöja sig med borgmästaren. Visitraseriet började dö ut under andra världskriget.
Nobles in the countryside and the burghers in the cities organized 'Sylvester Balls' on New Year's Eve, while their New Year's days were largely occupied by visits. At 4 in the morning, one in Stockholm must be fully dressed to wish a happy new year to the most distinguished at the court. The king himself gave New Year's audiences in the early hours of the morning at 6, which was continued in the court's New Year's visits - now abolished. Out in the country's residences, diocesan and regimental towns, it was the governor, the bishop and the senior officers who were to be visited first, after which it was common to make a round of less senior leaders and friends as well as older relatives in the city. In small towns you had to make do with the mayor. The visitation series began to die out during World War II.
I bondesamhället gav nyårshelgen möjligheter till förutsägelser om det stundande året och även till att påverka framtiden: slå smält bly i vatten eller äggvita i kokande vatten för att sedan ur de uppkomna figurerna läsa ut sitt öde under nästa år. I allmogetraditionen dominerade förr olika ”tecken” som kunde tipsa om framtida, som t.ex. att notera om det första besöket på nyårsdagen gjordes av en man eller en kvinna – om det var en man skulle husbondens redskap bli vassa och matmors porslin hålla, medan om en kvinna kom först var det olycksbådande. Och den som steg upp tidigt på nyårsmorgonen skulle komma att vara morgonpigg och morgontidig hela året! Det ”förstas” betydelse i folktron märks även på andra föreställningar: var man ledsen eller sömnig den dan så blev man det hela året. Var man vresig och arg skulle det dåliga humöret vara kvar ända till nästa nyårshelg!
In the farming community, the New Year's celebrations provided opportunities for predictions about the coming year and also for influencing the future: pouring molten lead in water or egg whites in boiling water and then reading out the fate from the figures that emerged next year. Folk tradition was dominated by various 'signs' that could suggest the future, such as to note if the first visit on New Year's Day was made by a man or a woman - if it was a man, the master's utensils would be sharp and the wife's crockery hold, while if a woman came first it was ominous. And whoever got up early on New Year's morning would be early in the morning all year round! The 'first's' meaning in folklore is also noticeable in other performances: if you were sad or sleepy that day, you became so the whole year. If you were grumpy and angry, the bad mood would remain until the next New Year's celebrations!
Ett spännande ögonblick är det då man ska få veta vad det kommande året ska innebär för en. Det gäller att noga studera och tolka den form, som det smälta blyet har stelnat till. Är det ett kors, som betyder död, eller är det en krona som tyder på giftermål, eller hur ska man tolka det hela? // It is an exciting moment when you get to know what the coming year will mean for you. It is important to carefully study and interpret the form in which the molten lead has solidified. Is it a cross, which means death, or is it a crown that indicates marriage, or how should one interpret it all?
Mest omtalad i Sverige är seden att ”niga för nyårsnyet”, dvs. för den första nymånen på det nya året. Ogifta unga damer, som ville få veta sitt öde, skulle ensamma ge sig ut i natten, niga tre gånger för nymånen och sedan på måfå slå upp en medförd Bibel eller psalmbok. Ur texten på de uppfallna sidorna skulle hon sedan kunna dra slutsatser om sin framtid. Idag har vi från kontinenten fått den nya seden att ”avlägga nyårslöften” i hemlighet såklart.
Most talked about in Sweden is the custom of 'curtsying for the New Year's New Moon', ie. for the first new moon of the new year. Unmarried young ladies, who wanted to know their fate, would go out alone at night, curtsy three times for the new moon and then at random look up a Bible or a book of psalms. From the text on the noticed pages, she could then draw conclusions about her future. Today, we have received from the continent the new custom of 'making New Year's resolutions', in secret, of course.
Källa // Source: Lifehealing
Det som definitivt placerade nyårsvakan i svenskt familjeliv var radion, som 1924 började sända sina högtidliga och seriösa nyårsprogram. Sedermera övertrumfades radion av tv:s mera underhållningsbetonade nyårsfirande, men i båda fallen lästes Alfred Tennysons ”Nyårsklockan” från 1850 som en högtidlig kulmen.
What definitely placed the New Year's vigil in Swedish family life was the radio, which in 1924 began broadcasting its solemn and serious New Year's programs. Later, the radio was trumped by television's more entertaining New Year's celebrations, but in both cases Alfred Tennyson's 'New Year's bell' from 1850 was read as a solemn culmination.
Tegelsmora är en ganska okänd socken, men icke desto mindre intressant. Jag hade inte så mycket förkunskaper om socknen, men namnet lät lockande. Mora som i Dalarna? ”Tegel”, alltså har man producerat tegel här?
Tegelsmora is a fairly unknown parish, but nonetheless interesting. I did not have much prior knowledge of the parish, but the name sounded enticing. Mora as in Dalarna? 'Tegel // Brick', so have they produced bricks here?
Tegelsmora socken har en yta på ca. 111 km2 och en befolkning på ca. 2 180 invånare. Socknen ligger sydost om Tierp och är en flack mossrik skogsbygd med odlingsbygd vid vattendragen. Tegelsmora socken genomflyts av Vendelån, Fyrisåns största biflöde med ca. 50 km. De största sjöarna är Strömaren i nordväst, Fälaren i norr och Vendelsjön i söder. Socknen genomlöps av väg 292 (mellan Söderfors och Hargshamn i Stockholms län). Namnet är först belagt år 1282 (Tighlismoru). Efterleden innehåller mor, ”(sumpig) granskog”. Förleden är flertydig och kan innehålla ett äldre namn Tighir på Kyrksjön som då innehåller tigla, ”ge ofta och litet åt gången”, syftande på fisket i sjön. Alternativt kan det innehålla ett personnamn Tighlir, ”den sparsamme”. Ytterligare en möjlighet är att den innehåller tygel syftande på den långsmala dalgången norr om Kyrksjön.
Tegelsmora parish has an area of approx. 111 km2 and a population of approx. 2,180 inhabitants. The parish is located southeast of Tierp and is a flat mossy forest area with an agricultural area by the watercourses. Tegelsmora parish is flowed through by Vendelån, Fyrisån's largest tributary with approx. 50 km. The largest lakes are Strömaren in the northwest, Fälaren in the north and Vendelsjön in the south. Road 292 runs through the parish. The name was first used in 1282 (Tighlismoru). The trail contains mor, '(swampy) spruce forest'. The first part of the word is ambiguous and may contain an older name Tighir of Kyrksjön, which then contains tigla, 'give often and a little at a time', referring to fishing in the lake. Alternatively, it may contain a personal name Tighlir, 'the frugal'. Another possibility is that it contains tygel aimed at the long narrow valley north of Kyrksjön.
Jag börjar mitt utforskande i Tobo dit jag körde på väg 292. Tobo är en tätort och en gammal bruksort med ca. 675 invånare, belägen mellan Tierp (14 km.) och Örbyhus (5 km.). Samhället omnämns första gången 1540 och hemmanet säljs 1675 till Emanuel de Geer (1624-1692). Tobo bruk fick sin första masugn 1676 och länge försåg Lövstabruk med tackjärn. I Tobo finns Munters, en fabrik för tillverkning av avfuktningsutrustning, ett glasblåseri och restaurang. Upptåget har en station här. Tobo har ett rikt musikliv tack vare Eric Sahlström-institutet på Bruksgatan, ett utbildningsinstitut döpt efter den uppländske riksspelmannen Eric Sahlström (1912-1986), som betytt mycket för nyckelharpans återkomst i det svenska musiklivet. På institutet ordnas ofta konserter. Jag tog en promenad där bruket en gång låg. Där ligger idag bara masugnen och den gamla bron. Ganska fint, men det är ett modernt industriområde här idag. Bruksgatan är också vacker med de gamla, röda bruksarbetarhusen.
I am starting my exploration in Tobo where I drove on road 292. Tobo is an urban area and an old ironworks with approx. 675 inhabitants, located between Tierp (14 km.) and Örbyhus (5 km.). The community is first mentioned in 1540 and the homestead is sold in 1675 to Emanuel de Geer (1624-1692). Tobo ironworks got its first blast furnace in 1676 and for a long time supplied Lövstabruk with pig iron. In Tobo, there is Munters, a factory for the manufacture of dehumidification equipment, a glassblower and a restaurant. Upptåget has a station here. Tobo has a rich musical life thanks to the Eric Sahlström Institute on Bruksgatan, an educational institute named after the Uppland national fiddler Eric Sahlström (1912-1986), who meant a lot for the key harp's return to Swedish music life. Concerts are often arranged at the institute. I took a walk where the ironworks once was. Today, only the blast furnace and the old bridge are located there. Pretty nice, but it's a modern industrial area here today. Bruksgatan is also beautiful with the old, red ironworkers' houses.
Gamla Tobo Bruk // the Old Tobo IronworksErik Sahlströmsinstitutet
Strax utanför Tobo (i nordöstlig riktning) ligger byn Skala med enfamiljshus och bondgårdar. Byn omtalas först 1492. I Skala tog jag vänster mot Försäter och Österlövsta (i Österlövsta socken). I Elgarbo svängde jag vänster mot Vibo och Strömma, där Strömabadet ligger. Här, vid sjön Strömarens södra ände, är landskapet ganska vackert. Runtomkring är skogen så vacker och nära badplatsen ligger en brygga nedanför klippberget. Härifrån har man en fin utsikt över sjön. Sedan åkte jag tillbaka till den stora vägen och kom efter ett par km. till Sixarby, omtalad först 1540 och som ligger i ett öppet landskap. Här tog jag vänster och körde till Esarby, en vacker klungby omtalad först 1540 och som ligger i ett vackert åkerlandskap. Vidare kom jag till Knutbo och sockengränsen med Österlövsta där vägen kommer väldigt nära Strömaren. Här ligger socknens högsta punkt med 38 m.ö.h. Efter gränsen är man i Hillebola.
Just outside Tobo (in a northeasterly direction) is the village of Skala with single-family houses and farms. The village is first mentioned in 1492. In Skala I turned left towards Försäter and Österlövsta (in Österlövsta parish). In Elgarbo I turned left towards Vibo and Strömma, where Strömabadet is located. Here, at the southern end of Lake Strömaren, the landscape is quite beautiful. All around, the forest is so beautiful and near the bathing place is a jetty below the rocky mountain. From here you have a nice view of the lake. After that I went back to the main road and came after a couple of km. to Sixarby, first mentioned in 1540 and located in an open landscape. Here I turned left and drove to Esarby, a beautiful cluster village first mentioned in 1540 and located in a beautiful field landscape. Furthermore, I came to Knutbo and the parish border with Österlövsta where the road comes very close to Strömaren. Here there is the highest point in the parish at 38 m over sea level. After the border you are in Hillebola.
Från Knutbo vände jag tillbaka till Esarby och svängde vänster och körde genom klungbyarna Göksby, först omtalad 1540 och hemvist för författaren Sven Nordqvist (f. 1946) och Fillsarby. Dessa tre byar är så vackra som ligger i anslutning till varandra och omringade av öppna åkerfält. I Fillsarby svängde jag vänster och körde förbi reservatgränsen till Florarna och efter Ulvsbo kom jag till sockengränsen med Österlövsta. Fortsätter man den vägen så kommer man till Lövstabruk (i grannsocknen Österlövsta). Längs denna väg finns det flera ingångar till naturreservatet Florarna, dock inte de största entréerna som ligger i Östhammars kommun.
From Knutbo I turned back to Esarby and turned left and drove through the cluster villages Göksby, first mentioned in 1540 and home to the author Sven Nordqvist (b. 1946) and Fillsarby. These three villages are so beautiful being adjacent to each other and surrounded by open fields. In Fillsarby I turned left and drove past the reserve border with Florarna and after Ulvsbo I came to the parish border with Österlövsta. If you continue that way, you will come to Lövstabruk (in the neighboring parish of Österlövsta). Along this road there are several entrances to the nature reserve Florarna, but not the largest entrances which are located in Östhammar municipality.
Tillbaka till Fillsarby fortsatte jag söderut till Prästarby, en vacker klungby först omtalad 1540 och belägen vid Tegelsmoraån. Härifrån kan man åka till Sixarby, bara 1 km. bort. Jag fortsatte genom de vackra åkerfälten förbi Götby och kom fram till Tegelsmora kyrka från 1400-talet och tillhörande Vendel-Tegelsmora församling i Upplands norra kontrakt av Uppsala stift. Socknen saknar kyrkby. Kyrkan ligger vackert vid den översvämningsbara Kyrksjön. Landskapet är så vackert här och lite magiskt, med den gråa kyrkan nedanför vägen, skogen, husen och det öppna landskapet bakom, allt påminner mig om en tavla från Romantiken. Det enda som saknas är månen 🙂 Från kyrkan åkte jag först till Skala genom Broddby som ligger på en höjd med utsikt över både kyrkan och sjön.
Back to Fillsarby, I continued south to Prästarby, a beautiful cluster village first mentioned in 1540 and located by Tegelsmoraån. From here you can go to Sixarby, only 1 km. away. I continued through the beautiful fields past Götby and came to Tegelsmora church from the 15th century and a part of Vendel-Tegelsmora parish in Uppland's northern contract of Uppsala diocese. The parish lacks a church village. The church is beautifully situated by the floodable Kyrksjön. The landscape is so beautiful here and a bit magical, with the gray church below the road, the forest, the houses and the open landscape behind, everything reminds me of a painting from Romanticism. The only thing missing is the moon 🙂 From the church I first went to Skala through Broddby which is located on a hill overlooking both the church and the lake.
Från kyrkan fortsatte jag söderut mot Örbyhus genom Persbylånga, en småort med ca. 70 invånare. I Gyllby svängde jag höger till Örbyhus, en tätort med ca. 2 250 invånare. Bara tätortens norra del, norr om järnvägsstationen, ligger i Tegelsmora socken, ett område endast med bebyggelse, samt idrottsplatsen och Björkbackskyrkan. Utanför Örbyhus ligger Upplanda, en annan tätort med ca. 230 invånare, först omtalad 1309. Vid Berg är man tillbaka på väg 292 som jag genomkorsade och sedan körde jag vidare söderut mot Knypplan i grannsocknen Vendel. Den östra halvan av den norra delen av Vendelsjön ligger i Tegelsmora socken.
From the church I continued south towards Örbyhus through Persbylånga, a small community with approx. 70 inhabitants. In Gyllby, I turned right to Örbyhus, an urban area with approx. 2,250 inhabitants. Only the northern part of the urban area, north of the railway station, is located in Tegelsmora parish, an area with only buildings, as well as the sports field and Björkbackskyrkan. Outside Örbyhus is Upplanda, another urban area with approx. 230 inhabitants, first mentioned 1309. At Berg you are back on road 292 which I crossed and then I drove further south towards Knypplan in the neighboring parish of Vendel. The eastern half of the northern part of Vendel Lake is located in Tegelsmora parish.
Socknens nordöstra del utgörs av en mindre del utav Florarnas naturreservat, vars största del ligger inom grannsocknen Österlövsta och grannkommunen Östhammar.
The northeastern part of the parish consists of a small part of the Florarna nature reserve, most of which is located in the neighboring parish of Österlövsta and the neighboring municipality of Östhammar.
Det första jag tänkte på när jag såg namnet Tierp var tråksamhället Tierp där kommunresidenset ligger. Men nej, jag hade fel. Tierps socken är den gamla, medeltida socknen där Tierps kyrkby ligger. Man skulle kunna säga att bygdens centralort ligger här, kyrkbyn, som gett namn åt hela socknen, bygden och kommunen, samt varit inspiration till kommunvapnet. Det är här Tierp föddes och det såg jag fram emot att upptäcka.
The first thing I thought when I saw the name Tierp was the boring community Tierp where the municipal residence is located. But no, I was wrong. Tierp parish is the old, medieval parish where Tierp church village is located. One could say that the district's centre is located here, the church village, which gave name to the whole parish, the district and the municipality, and was the inspiration for the municipal coat of arms. This is where Tierp was born and I was looking forward to discovering it.
Tierps socken har en yta på ca. 365 km2 och en befolkning på ca. 2 300 invånare. Socknen ligger sydväst om Tierp och är en slättbygd omgiven av en flack skogsbygd. Tierps socken genomflyts av Tämnarån och största sjön är Tämnaren som ligger i söder och som med sina 33 km2 är Upplands största sjö. Dess höjd är 35 m.ö.h. Socknen genomlöps av Uppsalaåsen och genomkorsas av E4:an, Gamla E4:an (mellan Uppsala och Mehedeby) samt länsväg 292 (mellan Söderfors och Hargshamn i Stockholms län). En mindre, avskild del av socknen, ligger i norr, söder om Dalälven. Namnet är först belagt år 1280 (Tyerp). Förleden har ovisst ursprung, medan efterleden kan innehålla arp i betydelsen ”skorpa” eller ”harp, skrovlighet” vilket kan syfta på den leriga slätten. Socknen har sin egen sång, Tierpssången,skriven av kyrkoherden Sam Rönnegård (1893-1974) under namnet Det lyser sol kring Tämnarå. Socknen är också en av tre uppländska socknar som har en egen folkdräkt, den s.k. Tierpdräkten.
Tierp parish has an area of approx. 365 km2 and a population of approx. 2,300 inhabitants. The parish is located southwest of Tierp and is a plain surrounded by a flat forest area. Tierp parish is flown through by the Tämnarån and the largest lake is Tämnaren which is located in the south and which with its 33 km2 is Uppland's largest lake. Its height is 35 m. The parish is run through by Uppsala Ridge and is crossed by the E4, Gamla/Old E4 (between Uppsala and Mehedeby) and county road 292 (between Söderfors and Hargshamn in Stockholm county). A small, secluded part is located in the north, south of Dalälven. The name is first dated in 1280 (Tyerp). The first part of the word has an uncertain origin, while the second part of the word may contain arp in the sense 'crust' or 'harp, roughness', which may refer to the muddy plain. The parish has its own song, Tierp Song, written by the pastor Sam Rönnegård (1893-1974) under the name 'The sun shines around Tämnarå'. The parish is also one of three Uppland parishes that have their own folk costume, the so-called Tierp costume.
Carl Anders Dahlström (1863), Wikipedia
Jag började i den avskilda delen av socknen kring Mehedeby. Jag tog E4:an genom Tolfta socken och efter själva Tierp svängde jag av mot Mehedeby. Efter avfarten kom jag till en korsning där man kan antingen köra rakt fram mot Untra och Söderfors, svänga vänster mot Tierp och Uppsala (Gamla E4:an) eller svänga höger mot Mehedeby vilket jag också gjorde. Mehedeby är en tätort vars gamla namn är Mehede. Mehedeby ligger vackert mellan Uppsalaåsen i öster och Dalälvens fjärdar i väster (Prästösundet). Den gamla E4:an passerar genom tätorten och Upptåget gör uppehåll här. Tätorten har en befolkning på ca. 410 invånare och är först belagd år 1391. Byn är belägen längs gamla E4:an och det enda jag hittade intressant var badplatsen vid Dalälven. En stor, vacker och trevlig badplats med brygga. Härifrån har man en vacker utsikt över Dalälven och några av dess öar – Mehede-Granön, Bodholmen och Prästön.
I started in the secluded part of the parish around Mehedeby. I took the E4 through Tolfta parish and after Tierp itself I turned off towards Mehedeby. After the exit I came to an intersection where you can either drive straight ahead towards Untra and Söderfors, turn left towards Tierp and Uppsala (Old E4) or turn right towards Mehedeby, which I also did. Mehedeby is an urban area whose old name is Mehede. Mehedeby is beautifully situated between Uppsala Ridge in the east and Dalälven bays in the west (Prästösundet). The old E4 passes through the urban area and Upptåget stops here. The urban area has a population of approx. 410 inhabitants and was first mentioned in 1391. The village is located along the old E4 and the only thing I found interesting was the bathing place by Dalälven. A large, beautiful and pleasant bathing area with jetty. From here you have a beautiful view of the Dalälven river and some of its islands - Mehede-Granön, Bodholmen and Prästön.
Söder om Mehedeby ligger byn Grimsarbo vars västra del ligger i grannsocknen Söderfors. Resten av denna avskilda del av Tierps socken är upptagen av Båtfors naturreservatinrättat 1991 och som också sträcker sig över i grannkommunen Älvkarleby. Jag vände tillbaka och körde genom Grimsarbo och ända till Söderfors. Där svängde jag in på väg 292 och då var jag tillbaka i Tierps socken, denna gång i dess huvuddel.
South of Mehedeby is the village Grimsarbo, the western part of which is in the neighboring parish of Söderfors. The rest of this secluded part of Tierp parish is occupied by Båtfors nature reserve established in 1991 and which also extends to the neighboring municipality Älvkarleby. I turned back and drove through Grimsarbo and all the way to Söderfors. There I turned onto road 292 and then I was back in Tierp parish, this time in its main part.
Jag körde vidare mot Tierp via Dymmelsbo. Vägen är mycket bra och rak och man kör igenom skog och öppna fält. Nära Dymmelsbo ligger byarna Bäcklösen och Villbo samt Tierps flygfält strax utanför Ordsbo. Jag körde ända till den stora korsningen före Tierp där man kan ta vänster mot Mehedeby, köra rakt fram mot Tierps köping eller ta höger mot kyrkbyn. Jag svängde höger in på gamla E4:an och körde till Fäcklinge. Här är vi högt uppe på Uppsalaåsen och från korsningen vid Torslunda kan man blicka över Tierpsslätten och se kyrkan och Tämnarån. Det är ett mycket vackert, öppet landskap, speciellt på sommaren. Området vid Torslunda är fornminnesrikt. Här där Tämnarån flyter långsamt mellan två åsar finns många gravhögar från stenåldern samt en slalombacke. Torslunda omtalas först 1538. I Torslunda svängde jag vänster och fortsatte längs med Tämnarån mot Tierp. Strax efter passagen under E4:an och Svanby är man framme i Tierps köping och grannsocknen Tolfta.
I drove on towards Tierp via Dymmelsbo. The road is very good and straight and you drive through forests and open fields. Near Dymmelsbo are the villages Bäcklösen and Villbo as well as Tierp airfield just outside Ordsbo. I drove all the way to the big intersection before Tierp where you can turn left towards Mehedeby, drive straight ahead towards Tierp or turn right towards the church village. I turned right onto the old E4 and drove to Fäcklinge. Here we are high up on Uppsala Ridge and from the intersection at Torslunda you can look over the Tierp Plain and see the church and Tämnarån. It is a very beautiful, open landscape, especially in summer. The area by Torslunda is rich in ancient monuments. Here, where the Tämnarån flows slowly between two ridges, there are many burial mounds from the Stone Age and a slalom slope. Torslunda is first mentioned in 1538. In Torslunda I turned left and continued along the Tämnarån towards Tierp. Shortly after the passage under the E4 and Svanby, you arrive in the town of Tierp and the neighboring parish of Tolfta.
Jag kom tillbaka till Torslunda och fortsatte på gamla E4:an och efter ca. 1 km. kom jag fram till Kyrkbyn. Tierps kyrkby är en småort med ca. 165 invånare belägen längs gamla E4:an, ca. 5 km. söder om Tierp. Kyrkbyn ligger vackert mitt på slätten med öppna landskap runtomkring. Tierps kyrka härstammar från 1300-talet och tillhör Tierp-Söderfors församling och pastorat i Upplands norra kontrakt av Uppsala stift. Den är en av Upplands största landsortskyrkor. Målningarna uppfördes på 1470-talet av Tierpsmästaren. Kulturmiljön kring kyrkan är väldigt rik. På kyrkogården intill bogårdsmuren står runstenarna U1143 och U1144 resta. Kyrkogården är stor och parkliknande. Den mäktiga klockstapeln tornar upp sig en liten bit ifrån kyrkoingången. Invid parkeringen bakom kyrkan står många gamla gravhällar från 1600-talet uppställda mot bogårdsmuren. Även landskapet runtomkring kyrkbyn är fornminnestätt. Jag tog den lilla grusvägen bakom kyrkan och över Tämnarån och fortsatte ca. 1 km mot Lilla Frebro där många järnåldersgravar ligger uppe på en ås. Från åstoppen har man en vid utsikt över slätten, kyrkbyn och kyrkan. Ta en promenad på den vältrampade stigen bland gamla och hemlighetsfulla gravhögar och låt naturen och historien viska till dig. Öster om Frebro ligger Tierps kommuns högsta punkt på en ås ca. 72 m.ö.h.
I came back to Torslunda and continued on the old E4 and after approx. 1 km. I arrived at Kyrkbyn. Tierp's church village is a small community with approx. 165 inhabitants located along the old E4, approx. 5 km. south of Tierp. The church village is beautifully situated in the middle of the plain with open landscapes all around. Tierp's church dates from the 14th century and belongs to Tierp-Söderfors parish and pastorate in Uppland's northern contract of Uppsala diocese. It is one of Uppland's largest rural churches. The paintings were executed in the 1470s by Tierp Master. The cultural environment around the church is very rich. In the cemetery next to the farmyard wall, the runestones U1143 and U1144 are erected. The cemetery is large and park-like. The mighty belfry stands a short distance from the church entrance. Next to the car park behind the church are many old tombstones from the 17th century set up against the wall. The landscape around the church village is also ancient. I took the small gravel road behind the church and over Tämnarån and continued approx. 1 km towards Lilla Frebro where many Iron Age tombs are located on a ridge. From the ridge you have a wide view of the plain, the church village and the church. Take a walk on the well-trodden path among old and mysterious burial mounds and let nature and history whisper to you. East of Frebrois Tierp kommun's highest point up on a ridge at about 72 meters over sea level.
Lilla Frebro
Tillbaka till kyrkbyn så tog jag en sväng till Halls, 1 km. därifrån. Västra Halls ligger på en backe ovanför Gallbäcken, med gamla hus och en vacker utsikt över slätten. Jag körde runt till Väster-Ensta och fortsatte sedan västerut längs Enstabäcken mot Munga, omnämnd 1413 och en av Nordupplands största byar på medeltiden. Från Munga fortsatte jag norrut till Stönnansbo där jag tog en liten avstickare till Smedsbo och Tierp Arena som är en motorsportsarena invigd 2011. En imponerande byggnad mitt i de norduppländska skogarna, men föga passande. Jag fortsatte då köra mot Pilbo och efter någon km. var jag tillbaka till väg 292. Jag vände tillbaka till Väster-Ensta och i Vida svängde jag mot Djupa. Körde först genom ett lantbrukslandskap som snart övergick i ett skogslandskap. Vägen är en ganska dålig grusväg som löper längs Enstabäcken. Från Munga kan man ta sig till Munga-Sandarna naturreservat inrättat 2011. 36 meter över marken höjer sig mäktiga granar och aspar, sida vid sida. Munga-Sandarna är ett litet naturreservat med påtaglig naturskogskänsla och en rik fauna. Ett annat naturreservat i närheten är Lissmossens naturreservat inrättat 2011. Lissmossen är ett område med nästan helt orörda löv- och barrsumpskogar. Hög och jämn fuktighet i kombination med en stor andel gamla och döda träd gör att både ovanliga mossor och lavar trivs här. Byn Djupa ligger på gränsen till grannsocknen Söderfors.
Back to the church village I took a turn to Halls, 1 km. from there. Västra Halls is located on a hill above Gallbäcken, with old houses and a beautiful view of the plain. I drove around to Väster-Ensta and then continued west along Enstabäcken towards Munga, mentioned in 1413 and one of North Uppland's largest villages in the Middle Ages. From Munga I continued north to Stönnansbo where I took a small detour to Smedsbo and Tierp Arena which is a motorsport arena inaugurated in 2011. An impressive building in the middle of the northern Uppland forests, but not very suitable. I then continued driving towards Pilbo and after a few km. I was back to road 292. I turned back to Väster-Ensta and in Vida I turned towards Djupa. First drove through an agricultural landscape that soon turned into a forest landscape. The road is a rather bad gravel road that runs along Enstabäcken. From Munga you can get to Munga-Sandarna nature reserve established in 2011. 36 meters above the ground rise mighty spruces and aspens, side by side. Munga-Sandarna is a small nature reserve with a distinct natural forest feel and a rich fauna. Another nature reserve nearby is Lissmossen Nature Reserve established in 2011. Lissmossen is an area with almost completely untouched deciduous and coniferous swamp forests. High and even humidity in combination with a large proportion of old and dead trees means that both unusual mosses and lichens thrive here. The village of Djupa is located on the border with the neighboring parish of Söderfors.
Från Djupa vände jag tillbaka till kyrkbyn och därifrån fortsatte jag söderut på gamla E4:an. Jag körde till Gryttjom som är en gammal bruksort. Här ligger Stockholms fallskärmsklubb som bedriver fallskärmshoppning på en flygfält i närheten sedan 1958. Här svängde jag av och körde till Ullfors, ett litet brukssamhälle beläget vid Tämnarån samt ett gammalt broställe och gästgiveri. Namnet kommer från asaguden Ull och orten omtalas först 1326. Vallonbruket anlades 1647-59 av tysken Henrik Lemmens (1590-1657) och övertogs av familjen de Geer i början av 1700-talet. Bruket lades ner 1929 och det som är kvar idag är smedsbostäderna längs bruksgatan, mumblingshammaren, Gamla brukskontoret och Spruthuset. Samhället är en sommaridyll. Det är inte stort, men man kan promenera längs bruksgatan och gå ner till ån där det gamla brostället och forsen bjuder på lite svalkande luft. Härifrån kan man fortsätta tillbaka till gamla E4:an genom Yvre eller fortsätta vidare längs Tämnarån vilket jag också gjorde. Jag körde förbi Bro och lämnade Tämnarån vid Finnbo och Onskarby och efter ett par km. kom till gränsen mot grannkommunen Heby och grannsocknen Östervåla.
From Djupa I returned to the church village and from there I continued south on the old E4. I drove to Gryttjom which is an old ironworks. Here is Stockholm's parachute club, which has been parachuting at a nearby airport since 1958. Here I turned off and drove to Ullfors, a small ironworking community located by the Tämnarån river and an old bridge and inn. The name comes from the Asa god Ull and the community is first mentioned in 1326. The Walloon ironworks was founded in 1647-59 by the German Henrik Lemmens (1590-1657) and was taken over by the de Geer family in the early 18th century. The ironworks was closed down in 1929 and what is left today are the blacksmith's homes along the mill street, the mumbling hammer, the Old mill office and the Spray House. Ullfors is a summer idyll. It is not big, but you can walk along the ironworks street and walk down to the river where the old bridge and the rapids offer some cooling air. From here you can continue back to the old E4 through Yvre or continue along Tämnarån, which I also did. I drove past Bro and left Tämnarån at Finnbo and Onskarby and after a couple of km. came to the border with the neighboring municipality of Heby and the neighboring parish of Östervåla.
Då vände jag tillbaka till Gryttjom. Efter att ha kört över Tämnarån kom jag till Husbyborg med gamla anor. Här har en kungsgård legat sedan början av 1300-talet och idag finns kvar bara ruinerna efter en kyrka eller ett kapell från sekelskiftet 1300. Det är så häftigt att bara strosa runt bland ruinerna. Det är bara de stora ytterväggarna som har bevarats, men man känner historiens vingslag väldigt mycket här. Man kan bara föreställa sig kungsgården med vid utsikt över slätten och där kungen stannade till på väg norrut och även gick i kyrkan. Här kring Tämnarån finns många fornlämningar och från Husbyborg kan man ta grusvägen ner till Öster-Ensta och vidare till Eskesta och Frebro. Inte långt härifrån, ca. 1 km., ligger byn Yttrö med medeltida anor (1338) och där runsten U 1145 står. Här ligger också en strutsfarm 🙂
Efter ytterligare 2-3 km. kom jag till Månkarbo, en tätort med ca. 650 invånare, belägen vid gamla E4:an och Tämnarån. Samhället omtalas först 1456 (Mwnkarabodhe) och betyder ”Mungakarlarnas bodar”, dvs. bönderna från byn Munga, belägen längre norrut. I tätorten ligger Bilservice, en grill och pizzeria, bensinmack, en Ica, Tallbacksskolan samt Månkarbokyrkan som tillhör Equmenia. Tur att det finns pendlingsmöjligheter till Uppsala och Tierp 🙂 Där samhället slutar kan man ta vänster och åka in på E4:an, men jag tog höger mot Östervåla och körde strax efter att ha passerat Tämnarån genom Ubblixbo. Strax efter Persbo börjar grannkommunen Heby och grannsocknen Östervåla. Här vid kommungränsen ligger byn Iggelbo och Iggelbo naturreservat inrättat 1992 och belägen vid sjön Tämnaren, Upplands största sjö. Iggelbo är nästan som ett Uppland i miniatyr. Här kan du på en liten yta uppleva en mångfacetterad natur med allt från granskog och torra hällmarker till frodiga lövskogar, ett gammalt odlingslandskap och en fågelrik sjö. Eftersom miljön är omväxlande trivs också en ovanligt stor mängd olika djur och växter. Jag vände tillbaka till den stora korsningen utanför Månkarbo och fortsatte ca. 1 km. till en ny högersväng. Om man fortsätter på gamla E4:an så kommer man till grannsocknen Vendel i samma kommun samt till grannkommunen Uppsala. Jag svängde av innan dess och körde på en mycket dålig väg söder om Tämnaren till Lockelsbo vid gränsen mot grannkommunen Uppsala och Björklinge socken. Här i Tierps kommuns sydvästligaste del ligger bara skog och Tämnarens stränder är översvämmade eller sumpiga. Den östra halvan av Tämnaren ligger inom Tierps socken.
After another 2-3 km. I came to Månkarbo, an urban area with approx. 650 inhabitants, located by the old E4 and Tämnarån. The community is first mentioned in 1456 (Mwnkarabodhe) and means 'The Munga men's sheds', ie. the farmers from the village of Munga, located further north. In the urban area are Car service, a grill and pizzeria, gas station, an Ica, Tallbacksskolan and Månkarbo Church which belongs to Equmenia. Luckily there are commuting opportunities to Uppsala and Tierp 🙂 Where the community ends you can turn left and take the E4, but I turned right towards Östervåla and drove shortly after passing Tämnarån through Ubblixbo. Shortly after Persbo, the neighboring municipality of Heby and the neighboring parish of Östervåla begin. Here at the municipal border is the village Iggelbo and Iggelbo nature reserve established in 1992 and located by the lake Tämnaren, Uppland's largest lake. Iggelbo is almost like an Uppland in miniature. Here, in a small area, you can experience a multifaceted nature with everything from spruce forest and dry rocky lands to lush deciduous forests, an old agricultural landscape and a bird-rich lake. As the environment is varied, an unusually large number of different animals and plants also thrive. I returned to the large intersection outside Månkarbo and continued approx. 1 km. to a new right turn. If you continue on the old E4, you will come to the neighboring parish of Vendel in the same municipality and to the neighboring municipality of Uppsala. I turned off before that and drove on a very bad road south of Tämnaren to Lockelsbo at the border with the neighboring municipality Uppsala and Björklinge parish. Here in Tierp's kommun's southwesternmost pont is only forest and Tämnaren's beaches are flooded or swampy. The eastern half of Tämnaren is located in Tierp parish.
Jag vände tillbaka till Månkarbo och körde över E4:an mot Uggelbo. Strax innan sockengränsen till Vendel ligger Yttröskogens naturreservat inrättat 2006. Naturreservatet består av två åtskilda delar med gammal, bitvis storblockig, skog. Miljön i de två områdena skiljer sig åt och därför är också förutsättningarna för växtlivet olika. I den västra delen är skogsmarken kalkrik, fuktig och frodig medan den östra skogen består av torvmark med mer artfattig flora. Härifrån kan man fortsätta ett par km. norrut parallellt med E4:an för att nå Knaperbergets naturreservat inrättat 2006. Strax intill E4:an ligger en gammal naturskog. Området är ganska litet, men räcker gott för en kortare promenad. I den lättvandrade och omväxlande skogen befinner du dig ena stunden i en sagoliknande John Bauer-miljö med höga granar, mossa och blåbärsris, strax därpå vandrar du genom sumpskog där träden står på höga socklar.
I returned to Månkarbo and drove over the E4 towards Uggelbo. Just before the parish border to Vendel is Yttröskogen nature reserve established in 2006. The nature reserve consists of two separate parts with old, partly large-block, forest. The environment in the two areas differs and therefore the conditions for plant life are also different. In the western part, the forest land is calcareous, moist and lush, while the eastern forest consists of peatland with more species-poor flora. From here you can continue a couple of km. north parallel to the E4 to reach Knaperberget nature reserve established in 2006. Just next to the E4 is an old natural forest. The area is quite small, but enough for a short walk. In the easy-to-walk and varied forest, you find yourself for a moment in a fairy-tale-like John Bauer environment with tall spruces, moss and blueberry rice, shortly afterwards you walk through swamp forest where the trees stand on high pedestals.
Jag vände tillbaka till motorvägen och åkte norrut till Tierp där jag, efter att ha passerat Tämnarån, svängde av mot Svanby och in på väg 292. Efter Tämnarån så kan man svänga vänster mot Skämsta, en by först omtalad 1409. I trakterna här ligger många gravfält som daterats från stenåldern och ända in i medeltiden. Vid Skämsta ligger en vacker bro över Tämnarån som leder in i Tierp. Från byn, som är belägen på en liten ås, har man en vacker utsikt över Tierps köping.
I turned back to the motorway and went north to Tierp where, after passing Tämnarån, I turned off towards Svanby and onto road 292. After Tämnarån you can turn left towards Skämsta, a village first mentioned in 1409. In the area here are many burial grounds dating from the Stone Age to the Middle Ages. At Skämsta is a beautiful bridge over the Tämnarån river that leads into Tierp. From the village, which is located on a small ridge, you have a beautiful view of the town of Tierp.
Sedan fortsatte jag på väg 292 och svängde vänster vid Ingbo och fortsatte mot Mickelsbo. Därefter åker man in i grannsocknen Tolfta. Jag vände tillbaka till väg 292 och körde igenom Gåvastbo. Efter Ruvelsbo är man i grannsocknen Tegelsmora och samhället Tobo. Sjön Strömaren, som ligger öster om Mickelsbo, har sin vänstra halva i Tierps socken.
Then I continued on road 292 and turned left at Ingbo and continued towards Mickelsbo. Then you go into the neighboring parish Tolfta. I turned back to road 292 and drove through Gåvastbo. After Ruvelsbo, you are in the neighboring parish of Tegelsmora and the community Tobo. Lake Strömaren, located east of Mickelsbo, has its left half in Tierp parish.
Harbo ligger i nordvästra Uppland, nordost om centralorten Heby. Socknen har en yta på ca 132 km2 och en befolkning på ca 1 480 invånare. Den är en slättbygd med odlingsbygd och med inslag av myrrik skogsbygd. Socknen genomflyts av Harboån och större sjöar är Tämnaren (Upplands största sjö) med Sörsjön. Socknen genomkorsas av länsväg 272 som även kallas ”Tidernas väg” (Uppsala-Ånge). Namnet Harbo är först belagt år 1312 (Harir), och är en pluralform av har med betydelsen ”stenig mark, stenröse”. Efterleden ”bo” lades till på 1500-talet.
Väg 272 mellan Uppsala och Östervåla (Tidernas väg)
Käbbo, först omnämnd 1312
By, SO om Käbbo, först omnämnd 1312
Haga, en småort med ca 70 invånare, där snickerifabriken Scandinavian Kitchen är belägen.
Stalbo, SV om Haga, först omnämnd 1312 (Staflabodhum)
Svinabäcken
Svina, först omnämnd 1312. Namnet syftar på det fornsvenska svin som betyder ställe betäckt av grunt eller upptorkat vatten.
Ön, NO om Svina, först omtalad 1415
Marbäck, först omtalad 1312
Harboär en tätort och socknens kyrkby med ca. 820 invånare. Det finns inte så mycket i Harbo – en skola, matbutik, restaurang och en medeltida kyrka. Invid Harboån ligger skolan och längre bort Harbo kyrka från 1400-talet, som idag tillhör Östervåla-Harbo församling och pastorat.
Harbo kyrka. Socknen omtalas första gången 1312.Interiör. Kalkmålningarna kom till vid restaureringen 1892. Triumfkrucifixet härstammar från 1400-talet.Dopfunten av Harbomarmor från 1952Predikstolen från 1951-52Senmedeltida madonnaskulpturOrgeln från 1850, renoverad 1952 av Th. Frobenius & Co från KöpenhamnSkulptur föreställande den heliga Birgitta, 1400-talets mitt
Kvarsta, i norra Harbo, omtalas först 1312 (Querestum). Förleden går troligen tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Kvaere. Byn Diken ingår i Harbo och omtalas först 1528 (Tijke). Den kallas också Öja och Harbo hembygdsgård ligger här.
Hembygdsgården består av vackra rödmålade gamla byggnader som påminner mig mycket om Dalarna 🙂
Smedsbo är också en del av Harbo, väster om väg 272 och öster om Harboån, först omtalad 1528 (Smidhzbodha). Täppan och Forsbo ligger också väster om väg 272, men väster om Harboån. Bägge byarna omtalas först 1528 (Teppe). Norrbo, söder om Harbo, omtalas först 1346, medan Guttorp, också det söder om Harbo, omtalas först 1528. Torpen i Kik ligger nordväst om tätorten och omnämns första gången 1653 (Kijk) och namnet syftar troligen på en utkikspunkt.
Precis nära den södra infarten till Harbo, på höger sida om väg 272, ligger Viby säteri från 1600-talet, med anor från medeltiden (först omtalat 1346). Själva förleden vittnar om en gammal kultplats (ett vi). Kända ägare har varit ätterna Sture, Bielke, Brahe och Pfalz-Zweibrucken. Familjen Nordenflycht förvärvade säteriet 1728 och Viby bruk uppbyggdes. Författarinnan Hedvig Charlotta Nordenflycht (1718-63) spenderade sina ungdomsår här. Järnbruket anlades 1603-07 av rikskansler Svante Bielke (1567-1609) som lät bygga en masugn här som lades ner redan 1650. Bruket återstartades 1735 och lades slutligen ned ca 1800.
Hässelby, först omtalad 1312 (Aesliby). Förleden betyder troligen hasselbestånd. Runsten U 1177 från 1000-talet står på ett åkerfält i närheten av byn. Inskriften lyder: ”Åsger och Mäginbjörn och Litle läto resa stenen efter Tobbe, Åsgärds fader. Öpir ristade”. Runstenen har ursprungligen stått i ett gärde ca 100 m längre åt NÖ. Den restes på sin nuvarande plats 1924. Runmästaren Öpir var mycket produktiv vid 1000-talets slut.
Gransätra, först omtalad 1312. Gården har varit i fler familjers ägo, bl a Stenbock och Skytte.
Norrsälja, en by uppdelad mellan Östervåla och Harbo och först omtalad 1312
Brattberg, först omtalad 1312. Namnet betyder ”det branta berget”.
Vägen Hässelby – Kalvnäs
Holm, först omtalad 1312
Järpebo och dess fäbodar omtalas först 1727.
Harbonäs herrgård ligger på en udde i Tämnaren och omtalas först 1312 (Nessium). Huvudbyggnaden uppfördes någon gång mellan 1637 och 1668. Dess förste ägare i källorna anges vara Görvel Posse (1600-71). Säteriet förvärvades 1922 av ingenjör Sven Lundberg (1891-1964) som också dog här och vars ättlingar fortfarande äger herrgården.
Kalvnäset naturreservat inrättat 1960 består av ett skogsbete med mäktiga ekar och lindar. Reservatet ligger på en udde mellan Tämnarens Hagviken i nordväst och Sörsjön i söder som är en avsnörpt vik av Tämnaren där Harboån/Vretaån mynnar ut. På Kalvnäsets udde vandrar du genom tät, djungellik skog. Utmed stigarna står flera grova, vidkroniga ekar och lindar. Träden, som är flera hundra år gamla, växte upp när hela udden var öppen ängsmark. I skogen kan du också få se en rad olika växter och fåglar.
Så fridfullt att bara sitta här längst ute på Kalvnäsets udde och meditera eller grilla och samtidigt njuta av denna vackra utsikt över Tämnaren 🙂 TämnarenDet djungellika naturreservatet
Sjömossen-Svinasjöns naturreservat inrättat 1997 ligger i sydvästra delen av socknen runt Svinasjön, 0,2 km2 stor och belägen 71 m.ö.h. Strax väster om reservatet ligger Stalbosjön, 0,2 km2 stor och belägen 72 m.ö.h.
Marstalla naturreservat väst inrättat 2004 utgörs av en gammelskog på blockig mark och sumpskogar. Reservatet ligger i sydöstra delen av socknen, sydost om byn Marstalla, först omtalad 1312. KURIOSA: kung Fredrik I (1676-1751) sov i byn under sin björnjakt i trakterna 🙂
Östervåla ligger i nordvästra Uppland, har en yta på ca 253 km2 och en befolkning på ca 3 130 invånare. Socknen ligger nordost om Heby och är en dalgångsbygd med inslag av myrrika skogsbygder. Den genomflyts av Åbyån och Harboån och större sjöar är Tämnaren (Upplands största sjö) samt Ingsjön och Toften i norr. Socknen genomkorsas av länsväg 272 som även kallas ”Tidernas väg” (Uppsala-Ånge). Namnet Östervåla är först belagt år 1296 (Valir), och är en pluralform av vål med betydelsen ”samling av kullfallna träd, rishög”. Förleden ”öster” lades till på 1600-talet för att skilja socknen från den västmanländska socknen Västervåla.
Vägen Månkarby – Östervåla (C746)
Hindersbo: omtalad först 1409 (Henrichsbodha)
Aspnäs. Här ligger Aspnäs gård med medeltida anor (först omtalad 1326, Aspanes), som idag ägs av Östervåla-Harbo församling. Ätten Sparre av Aspnäs bodde här under 1300-talet. Aspnäs gårdskyrka från början av 1300-talet står kvar intill gården, vid Tämnaren. Andra släkter som bott här är Trolle, Posse och Sparre. Dagens byggnad är från 1700-talet, byggd av hovjägmästare Anders Schönberg d.ä. (1689-1759) som också dog här. Det är så vackert och stillsamt här och platsen inbjuder definitivt till meditation.
Ätten Sparre av Aspnäs vapen. Ätten nämns tidigast 1310 och blev utslocknad redan 1380. Källa: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:COA_family_sv_Sparre_av_Aspn%C3%A4s.svgHerrgården till vänster och gårdskyrkan till höger. Så fridfullt!Den medeltida gårdskyrkanDet är inte svårt att föreställa sig Heliga Birgitta promenera eller sitta här och meditera över livets mening 🙂Öndbo, eller Gammel-Aspnäs, från 1933 ligger ca 1 km väster om Aspnäs gård. Jag promenerade hit längs en stig i naturreservatet. Öndbo by omtalas första gången 1326 (Öndabodhae). Förleden går tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Önd.Öndbo, interiör
Aspnäs naturreservat, inrättat 1973 och bestående av halva Tämnaren som är en grund slättsjö, strandängar och hagar i kulturhistorisk miljö. Tämnaren är en 32,6 km2 stor slättsjö (den största i Uppland) belägen 35 m.ö.h. Tämnarån har sin källa i Tämnaren som används som vattentäkt för Uppsala stad (via Fyrisån).
Tämnaren, Upplands största sjö
Björkholmen, en av många uddar vid Tämnarens norra strand, där Aspnäs gård ligger. Fint ställe för att grilla eller fira Valborg på 🙂
Gundbo, först omtalad 1357 (Gunaebodhum). Förleden går tillbaka på mansnamnet Gunne.
Stigmota, byn där vägar möts, först omtalad 1362 (Stighamote).
Bärby, först omtalad 1312 (Byaerby). Förleden syftar på berg, höjd.
Svina, först omtalad 1326
Fågelsta, först omtalad 1409 (Foghelstadha). Stensättningar ligger utspridda här i området.
Hemmingsbo, först omtalad 1398 (Hemigsbodhom). Förleden går tillbaka på mansnamnet Hemming.
Korbo, först omtalad 1408 (Kofrabodhum). Förleden går tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Kofre.
Smedsbo, först omtalad 1386 (Smydsbole)
Mångsbo, först omtalad 1454 (Magnussabodhom). Förleden går tillbaka på mansnamnet Magnus.
Gällarbo, först omtalad 1541 (Gelareboda). Förleden går tillbaka på yrkesbeteckningen ”gällare”, dvs. en som kastrerar djur.
Gästbo, först omtalad 1541 (Gestaboda). Förleden går tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Gaeste.
Brunnsbo, först omtalad 1454 (Brynnilsbodha). Förleden går tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Brynolf.
Borgen, först omtalad 1454 (Borginne).
Helganbo, först omtalad 1454 (Helgonaby)
Huggle, först omtalad 1454 och vars namn går tillbaka på det fornsvenska hughal (kulle).
Åby, först omtalad 1312.
Vägen Östervåla – Gryttjom/Tierp
Lagbo, först omtalad 1312 (Lavaebodhum).
Jugansbo, först omtalad 1541 (Jogansboda). Förleden går tillbaka på mansnamnet Johan.
Buckarby, först omtalad 1427 (Bodhakarlaby, dvs. bodkarlarnas by).
Staffansbo, först omtalad 1518 (Staffansbodha).
Kanikebo, först omtalad 1409 (Kanukabodhum). Gården har troligen ägts eller bebotts av en kanik vid Uppsala domkyrka.
Tobbo, först omtalad 1492 (Twbbae bode)
Långgärdet, först omtalad 1541 (Longagerda).
Ingborgbo, först omtalad 1409 (Jimparabodhum). Förleden är den gamla yrkesbeteckningen impare, dvs. trädskötare, men har knutits till en Ingeborg som lokalt uttalas Imber, därav byns uttal ”Imberbo”.
Lisselbo, först omtalad 1541
Laggarbo, först omtalad 1541 (Lagarbo).
Ragnarbo, först omtalad 1538 (Ragnareboda). Förleden går troligen tillbaka på kvinnonamnet Ragnhild.
Sillebo, först omtalad 1492 (Silläbode). Förleden går tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Sille.
Slättan, först omtalad 1538
Runnebo, först omtalad 1541 (Rumpaboda). Förleden associerar troligen till rumpa, dvs. en gård som ligger vid kanten av eller utanför byägorna 🙂
Ingsjön, en 4 km2 stor sjö belägen 50 mö.h. på gränsen mellan kommunerna Heby, Tierp och Gävle och samtidigt på gränsen mellan Uppland och Gästrikland.
Toften, en ca 2 km2 stor sjö belägen i skogen 51 m.ö.h. Åbyån rinner upp här.
Långhällsmossens naturreservat som är ett våtmarksområde med kärr, mossar och sumpskogar och ganska opåverkat av modernt jord- och skogsbruk. Inrättades 1993.
Nötmosseberget är med sina 61 m.ö.h. socknens högsta punkt.
Västersälja, först omtalad 1366 (Westersaelium).
Ettingbo, först omtalad 1492 (Ethingebode). Förleden är en inbyggarbeteckning bildad efter byn Ettinga, belägen strax norr om Östervåla.
Bragdebo, först omtalad 1376 (Braghadodhum). Förleden går troligen tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Braghi.
Åkerby, först omtalad 1541
Stärte, först omtalad 1366 (Staertö) och som betyder ”stjärt” 🙂 Byn är belägen vid Åbyån.
Upplanda, först omtalad 1376 och belägen vid Åbyån.
Ettinga, först omtalad 1312 (Etinggum)
Hovberga, först omtalad 1312 (Obaerhae).
”Saliga hörnet” brukar ibland Östervålabygden kallas, på grund av att väckelserörelsen varit osedvanligt stark här ända sedan början av 1800-talet. Samtidigt som frikyrkorna växte sig starka uppstod den hantverkstradition som gjort Östervåla känt – stolsnickeri. I början var det fattiga bönder som drygade ut inkomsterna vid hyvelbänken hemma på gården, men i slutet av 1800-talet började snickeriverkstäder växa fram. Den stora engelskt röda östervålastolen på en piedestal mitt i centrala Östervåla symboliserar ortens lansering som Stolriket. Östervåla är en tätort med ca. 1 810 invånare som ligger vid Åbyån. Här ligger Zetterbergs AB med lastbilspåbyggnader, Östervåla skola samt Östervåla kyrka från början av 1300-talet. Lite mer folk kan man se kring Stora torget i centrala Östervåla, annars inget speciellt i detta lilla samhälle.
I korsningen Månkarbovägen-Söderforsvägen står runsten U1180.
Inskriften saknar språklig mening. De flesta tecknen ser ut som runor, men förefaller slumpmässigt ditsatta. Runstenen har varit känd sedan 1600-talet. Den fick sin nuvarande plats nära Åbyån 1940 efter att ha flyttats kortare sträckor i samband med olika vägbyggen. Östervålastolen
I Östervåla möbelmuseum i hembygdsgården i Mårtsbo vid väg 272 visas en snickeriverkstad och en rad olika modeller av Östervålamöbler. Mårtsbo omtalas första gången 1415 (Marthinsbodhum). Förleden går tillbaka på mansnamnet Mårten/Martin.
Reception med utställning av gamla och nya Östervålamöbler samt Östervåladräkter. Huset uppfördes 1994.Snickeriverkstad från 1913Trösklada från Hemmingsbo från 1800-taletLadugård med gethus från Rickebo, 1800-talet.Det lilla hemlighuset kommer från Skogbo, 1700-talet.Byggnaden i mitten med loftgång kallas Frickeboden och är en ängslada från Berg.
Byn Hov är den medeltida by kring vilken samhälle Östervåla växt fram och var troligen kyrkby under medeltiden. Byn omtalas första gången 1316 (Hoff).
Östervåla kyrka med sakristian från 1428 till vänster och västtornet byggt 1806 till högerAltare och altarrund från 1873-74Rosenkransmadonnan och fragment av medeltida målningar tillkomna ca 1520 och tillhörande TierpsskolanOrgeln, en kombination mellan Strandorgeln byggd 1825 av P Z Strand och en orgel byggd 1927 av Åkerman & LundTavla skuren i trä av Bror Hjorth föreställande kyrkoherde Lars Paul Esbjörn med maka, en av grundarna av Augustanasynoden i USA
Woodcut of the Reverend Lars Paul Esbjörn. Source: Wikimedia
Esbjörns grav på Östervåla kyrkogård. Bakom kyrkogården rinner Kyrkån.Runstensfragment U 1178 på kyrkogården bakom kyrkan. Den innehåller också nonsensinskrift.
Väg 272 Östervåla – Gysinge (Tidernas väg)
Offerbo, först omtalad 1312 (Afridaebodhum)
Kullarbo, först omtalad 1415 (Kullarabodhum). Namnet kan betyda Kulles arvingars bodar.
Äspenbo, först omtalad 1527 (Espeboda). Förleden är mansnamnet Esbjörn.
Berg, först omtalad 1400 (Baergh)
Backa, först omtalad 1541
Bjurvalla, först omtalad 1348 (Byrallom). Förleden är ett gammalt namn för bäver och efterleden kan liksom sockennamnet våla syfta på vindfälle. Namnet kan alltså betyda ”bäverhydda” 🙂
Långarsbo, först omtalad 1541 (Longansboda). Förleden kan syfta på binamnet Lång-Hans.
Disebo, först omtalad 1309 (Dysebodhum). Förleden går troligen tillbaka på kvinnonamnet Disa.
Gåvastbo, först omtalad 1396 (Gudwastabodhum). Förleden går tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Gudvast.
Vägen Östervåla – Hedesunda
Ginka, först omtalad 1309 (Ghimka). Förleden kan gå tillbaka på mansnamnet Gimke.
Rickebo, först omtalad 1541 (Rickaboda).
Tängesbo, först omtalad 1366 (Thraengilsbodhum). Förleden går tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Thaengel.
Horsskog, först omtalad 1390 (Horsascoghe). Namnet kan låta konstigt för en nutida svensk, men dess förled går faktiskt tillbaka på det fornsvenska hors, häst och uttalas Hårrskog. Intill gränsen mot Gävleborgs län och Gästrikland ligger en avrättningsplats och en trefaldighetskälla.
Buddbo, först omtalad 1548 (Buddabo). Förleden går tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Budde.
Stensjön, 0,3 km2 stor och belägen 66 m.ö.h. I trakterna kring sjön ligger socknens högsta punkt runt 70 m.ö.h.
Vägen Östervåla – Huddunge
Svingbolsta, först omtalad 1316 (Swinabolstad)
Svedäng , först omtalad 1541 (Suedenge). Förleden syftar på svedjebruk.
Tolbo, först omtalad 1492 (Talebode). Förleden går tillbaka på mansnamnet Tord.
Vreta, först omtalad 1418 (Wraetum)
Gräsbo, först omtalad 1350, ligger på en slätt där Vretaån också rinner. Väster om byn ligger Gräsbo naturreservat med lövrik barrskog och sumpskog på näringsrik mark, inrättat 2001.
Väg 272 Östervåla – Uppsala (Tidernas väg)
Olbo, först omtalad 1518 (Ollabodha). Förleden är faktiskt fågelnamnet uggla 😛
Sätra, först omtalad 1418 (Saetrum)
Väderholmen, först omtalad 1538 (Vederholm). Förleden kan syfta antingen på skog eller vädur, dvs bagge.
Lindsbro herrgård, omtalad första gången 1454 (Lindessbro). Nuvarande huvudbyggnaden uppfördes i början av 1800-talet.
Norrsälja, först omtalad 1312. Byn är uppdelad mellan Östervåla och Harbo socknar.
Administrativ tillhörighet: Uppsala kommun i Uppsala län (Närdinghundra härad i Ö Uppland); Knutby-Bladåkers församling i Almunge pastorat inom Uppsala stift
Geografi: bergig skogsbygd med odlingsbygd; högsta punkten är 37 m (SO om Bladåkersby, intill länsväg 661); öster om Kasbol vid sjön Storklintens västra ände ligger Uppsala kommuns östligaste punkt
Kort historia: Namnet är först belagt år 1303 (Bledaker) och innehåller orden blad (med oklar tolkning) och åker.
Bild: Wikipedia (min egen markering)
Bennebols bruk var i bruk mellan 1683 och 1884 då tackjärn tillverkades här. Bruksmiljön är fint restaurerad med masugn och flera rester efter äldre byggnader. Marken innehåller arsenik så det är kanske bättre att undvika ha picknick här. Mer info finns på deras hemsida: https://www.bennebolsbruk.se/
Masugnen (den vita byggnaden till höger) och rostugnen från 1877 (den röda byggnaden till vänster)RostugnenMasugnens nedre del är från 1737 och överdelen från 1856-57.Ruinerna efter kolhusetEn lummig idyll – svårt att föreställa sig allt buller och förorening från den industri som pågått här i 200 år.
I skogsbygderna här omkring lever olika arter av ugglor, hackspettar och skogshöns. Vägsträckan från Bennebol norrut mot Pettbol och vidare mot sjön Gisslaren i grannkommunen Östhammar är utmärkt om man vill lyssna på ugglor en stilla vårvinterkväll. Söder om Österbyggeby ligger sportfiskeområdet Fyrväpplingen.
Flera naturreservat ligger här som Hästhagen-Kilholmen vid Norrsjön med blandskog, Dammen – en f.d. bruksdamm som nu är öppet kärr, Ekdalen och Pansarudden vid sjön Vällen. Också vid Vällen, men vid dess norra ände, ligger två till naturreservat: Björnsundet och Svanhusskogen med lundmiljöer, granskog och myrar. Måviksbadet vid sjön Vällen har en fin strand och badbrygga.
Måviksbadet vid VällenSjön Vällen sedd från Måviksbadet
Rungarn är en herrgård som ligger vid sjön Söder-Giningen och omtalas som säteri på 1400-talet då det var i Banér-släktens ägo. Idag ägs herrgården av familjen Littorin
Huvudbyggnaden uppfördes 1747
Bladåkersby efter väg 675 är socknens kyrkby och här ligger Bladåkers kyrka från slutet av 1400-talet.
Den lilla sakristian till vänster byggdes samtidigt som kyrkan.Stigluckan i kyrkogårdsmurens norra sidaVapenhuset byggdes samtidigt som kyrksalen.Målningarna tillkom 1623.Ett skåp med Jungfru Marias bild är ett svenskt arbete från medeltidens slutskede.Altartavlan från 1698 utförd av Anna Maria EhrenstrahlPredikstolen skänktes 1709 av Margareta Månesköld på Rungarn.Orgeln av Joh. Lambert Larsson i Ystad och läktaren tillkom 1842.Vapenhusporten är från ca 1500, men beslagen är från 1200-talet, troligen från en tidigare träkyrka som stått på platsen innan den nuvarande kyrkan byggdes. Klockstapeln från perioden 1699-1753
Källor: I Wilcke-Lindqvist Bladåkers kyrka (1983); Almunge pastorats hemsida; Riksantikvarieämbetet; Wikipedia; Mats & Åsa Ottosson Nya Upplev Sverige – en guide till upplevelser i hela landet (2015)
Administrativ tillhörighet: Uppsala kommun i Uppsala län (Hagunda härad i västra Uppland); Hagby församling inom Balingsta pastorat i Uppsala stift
Geografi: dalgångsbygd med skogpartier; högsta punkten är 63 m (i N, nära gränsen med Vänge socken)
Vattendrag: Sävaån (25 km) utgör gränsen med Enköpings kommun i SV
Sjöar: –
Kort historia: Namnet är först belagt år 1220 (Hagbi). Förleden haghi betyder ”gärdesgård” eller ”inhägnad” och efterleden är ”by”.
Källa: Wikipedia (min markering)
Jag åkte först till Focksta kvarn som ligger vid Sävaån på gränsen med Enköpings kommun i socknens sydvästra del. En lugn plats att koppla av och ha picknick på.
Efter Focksta fortsatte jag ett par km norrut till Hagby by som är socknens kyrkby och som också ligger vid Sävaån. Byn omtalas i skrift år 1220 och då i en påvlig handling! I byn, som ligger utefter väg 572, ligger Hagby kyrka i nyklassicistisk stil från 1840. En kyrka har dock funnits på plats sedan mitten av 1200-talet.
Det finns 5 runstenar i hela socknen och den vackraste av dem står invid kyrkan, medan den mest egendomliga finns idag på Historiska museet i Stockholm. Runstensfragment U 878 ska finnas bevarat inne i kyrkan och eftersom denna var stängd när jag var där så har jag tyvärr inte kunnat ta bilder på det.
Runsten U 874 låg på 1600-talet som trappsten i ingången till vapenhuset i Hagby kyrka, men försvann när medeltidskyrkan revs i början av 1800-talet. Den återfanns i samband med grävningar för en åskledare 2016 och restes då på den här platsen till höger om ingången till kyrkan. Inskriften lyder: ”Jarl och … stenen efter Gerfast, sin fader.” Runristaren anses vara Fot. Den vackra fågelfiguren föreställer sannolikt en påfågel och kan symbolisera odödligheten. Runsten U 875 står på ursprunglig plats på en åkerfält i närheten av Focksta kvarn. Inskriften från 1000-talet lyder: ”Tyrvi och Ingegärd och Tjälve de lät uppresa denna sten efter Kalv, Tyrvis man. Gud och Guds moder hjälpe hans ande”. Inskriften är utförd av Åsmund Kåresson. Upptill och på stenens vänstra kant finns några skålgropar som är äldre än inskriften. Redan år 1727 kunde Olof Celsius konstatera att groparna var fullsmorda med fett och att de fortfarande användes för offerhandlingar!Bakom runstenen breder Sävaådalen ut sig.Runsten U 876 står också i ett åkerfält i närheten av Focksta kvarn, troligen på sin ursprungliga plats. Inskriften från 1000-talet lyder: ”Ulv och Holmfast och Ulvger och Gunn(f)rid reste dessa stenar efter *sutiak*, sin far”. Att det står ”dessa stenar” kan syfta på att minnesmonumentet bestått, förutom av runstenen, av en eller flera oristade bautastenar. Faderns namn har tyvärr inte kunnat tolkas. Till höger skymtar Sävaådalen och i bakgrund Focksta kvar.
En av Sveriges egendomligaste och intressantaste runstenar kommer ursprungligen från Möjbro. Det är runsten U 877, också kallad Möjbrostenen, som är den ena av Upplands två urnordiska runstenar. Inskriften tros vara från 500-talet e.Kr. och lyder: ”frawaradaR anahahaislaginaR”. Det finns olika tolkningar av inskriften och den mest vedertagna är att en viss *frawaradaR* har blivit slagen och att *anahaha* vore ett klagorop. Under själva inskriften finns ristad bilden av en krigare till hästs som jagar ett djur. Spännande, va? Läs mer om den i inlägget om Historiska museet i Stockholm.
Källa: Wikipedia
Källor: Balingsta pastorats hemsida; Uppsala kommun; Riksantikvarieämbetet; Wikipedia
Administrativ tillhörighet: Uppsala kommun i Uppsala län (Hagunda härad i västra Uppland); Ramsta församling inom Balingsta pastorat i Uppsala stift
Geografi: svagt kuperad slättbygd med utspridda skogspartier; högsta punkten ca 40 m i de norra delarna
Vattendrag: –
Sjöar: –
Kort historia: Namnet är först belagt år 1282 (Ramstæ). Förleden ravn betyder ”korp” och efterleden är ”stadh” med betydelse ”ställe”. Namnet återgår troligen på mansmanen Ravn och borde då betyda ”Ravns ställe”.
Källa: Wikipedia (min markering)
Det finns inte så mycket att se i Ramsta förutom de böljande åkerfälten med skogspartier här och var, Ramsta kyrka samt en runsten.
Tätorten Ramstalund ligger ca 15 km SV om Uppsala utefter riksväg 55 och har ca 370 invånare (2020). Här finns en grundskola, en pizzeria, en mack och Ramsta kyrka från 1926. En kyrka har funnits på plats sedan 1200-talet, men den medeltida kyrkan revs på 1840-talet eftersom den var i mycket dåligt skick. Den nya kyrkan brann ner 1914 och den nuvarande byggdes i medeltida stil 1925-26.
En intressant altarmålning föreställande det himmelska Jerusalem liksom ur en sagobokDen högt belägna ristningen på det stora flyttblocket vid Bragby i ett skogsbryn intill riksväg 55 kunde synas vida omkring. Inskriften på U 879 från 1000-talet lyder: ”Ingevald och Sven lät rista denna sten efter Håkon, sin far.”
Källor: Balingsta pastorats hemsida; Uppsala kommun; Riksantikvarieämbetet; Wikipedia
Administrativ tillhörighet: Uppsala kommun i Uppsala län (Hagunda härad i västra Uppland); Balingsta församling inom Balingsta pastorat i Uppsala stift
Geografi: svagt kuperad slättbygd; högsta punkten 25 m (väster om kyrkbyn); mellan Viks slott och Frövi ligger också Uppsala kommuns sydligaste punkt
Vattendrag: Sävaån (25 km) utgör gränsen med grannkommunen Enköping i V
Sjöar: Lårstaviken, en vik av Mälarviken Ekoln
Kort historia: Namnet är först belagt år 1292 (Baldingstadh). Förleden återgår förmodligen på binamnet Baldunger och efterleden ”stadh” betyder ”ställe”.
Balingsta är en vacker socken med böljande åkerfält och många dalsänkor samt en av de runstenstätaste socknarna i Uppland. Först åkte jag till kyrkbyn Balingsta som omtalas först 1292 och där det bor ca 50 invånare (2020). Här ligger också Balingsta kyrka vars äldsta delar är från 1100-talets slut. Kyrkan var så illa medfaren i mitten av 1800-talet att en ny tegelkyrka byggdes på andra sidan vägen och den gamla, medeltida kyrkan övergavs år 1872. Den reparerades i början av 1900-talet och togs åter i bruk år 1919, medan tegelkyrkan revs först 1934.
Tornet byggdes på 1200-talet.Sakristian (utbyggnaden till höger) tillkom på 1300-talet och vapenhuset (utbyggnaden till vänster) på 1400-talet.Man tror att den svenske kungen under sin Eriksgata talade till folket från den här hörnstenen som är inmurad i sakristians vägg. Trätaket byggdes i samband med kyrkans återinvigning år 1919.Predikstolen från 1658Målningarna dateras till mitten av 1400-talet.HögkoretOrgeln byggdes 1898 av Åkerman & Lund.Allén som leder till tegelkyrkans gamla plats.Den markerade platsen där tegelkyrkan en gång låg.
Efter kyrkan fortsatte jag till det sägenomspunna Viks slott som är socknens och en av Upplands vackraste sevärdheter. Viks anor går tillbaka till 1200-talet, det äldsta kända skriftliga belägget är från 1303. Då fanns inte dagens pampiga slott, utan troligen ett mindre sten- eller trähus som låg i närheten av dagens Stenhus. I början av 1300-talet ägde fru Ramborg Israelsdotter gården och det var hon som lät bygga det mycket påkostade Västeråkers kyrka där hon är begravd under en dyrbar kopparhäll (se inlägget om Västeråker). Den sexvåningshöga byggnad som vi ser idag är från 1400-talets slut (byggherre antas vara Nils Klausson) och godset ärvdes sedan inom släkterna And, Sparre, Bielke, Horn, von Lieven, de Geer och von Essen fram till 1912 då den kom i privat ägo, bl.a. A Berg, C S Dahlin och sist Uppsala läns landsting som flyttade sin folkhögskola hit i november 1926 och som fortfarande är kvar. Viks slott är en av Sveriges bäst bevarade medeltidsborgar och kan besökas i samband med olika evenemang. Det sägs också att det spökar här 🙂
Denna raka tillfartsväg anlades troligen på 1600-talet.Vilket vackert medeltida slott, liksom i en saga 🙂De fyra små hörntornen tillkom under 1500-talets första hälft. Skulle inte tacka nej till att sitta någonstans i rummen högsta upp och läsa, äta mat eller umgås med familj och vänner.Stenhusets mittparti uppfördes år 1751 i hårlemansk rokokostil som bostad åt herrskapsfolket, medan sidoflyglarna tillkom 1823.Gårdsplanen framför slottet och Stenhuset där den allra första Viksgården antas ha legat.Runstensfragment (U851?) med två fyrfotadjur från Balingsta kyrkas vapenhus, nu inmurat i trapphuset på Viks slott.En kakelugn på femte våningen tillverkad i Stockholm 1760.Trapphuset har kryssvälvda tak och byggdes om på 1600-talet.Riddarsalen byggdes om till sitt nuvarande utseende 1858-60. I södra väggen i Riddarsalen finns inbyggd en öppen spis av gips formad av arkitekt F W Scholander. Huvudbanéret ovanför tillhör Reinhold von Liewen.Fru Ramborg hade bl.a. två barn som dog unga, Arvid och Ramfrid. Deras gravhäll från 1323 från Balingsta kyrka är idag inmurad i väggen i trapphuset.Trappan som leder ner till tredje våningen där det finns café.Efter ett besök på slottet fikade vi på utecaféet och njöt både av fikat och av de vackra omgivningarna.Nobelpristagaren i fysik Svante Arrhenius (1859-1927) föddes på Viksgård (idag riven).Badplatsen nedanför slottet med en liten grusstrand och en badbryggaUtsikt över Lårstaviken från paviljongen vid badplatsenEntrén till den vackra parkenUtsiktsbrygga där man har en vacker utsikt över Lårstaviken.Den långsmala LårstavikenUtsikt över Lårstaviken norr om slottet strax intill parkeringenJulmarknad på slottet (2024)Julmarknad 2024
Efter utflyktens höjdpunkt på Wik så åkte vi runt i socknen för att fota av runstenarna. Det finns inte mindre än 11 runstenar i socknen!
U 851 är ett fragment av en runsten med inskrift från slutet av 1000-talet som lyder: ”Vane(?) och Sigrid … denna efter Ärnfrid och Frö…”. Stenen, som är ristad på båda sidor, har ursprungligen stått rest på kyrkogården vid Balingsta kyrka. Nu står den till höger om huvudingången till slottet. Runsten U 854 står rest vid Prästgården intill väg 591. Inskriften lyder: ”Holmfrid lät både göra bron och uppresa stenen efter sin man Jarl och sina söner Sigurd och Sig… … utförandet av minnesmärket Vane(?) och Hårdsten och Torbjörn och Gunnvid.”Runsten U 855 (Bökstastenen) med inskrift från 1000-talet: ”Inge… och Jogård de läto resa denna sten efter Est, sin son, Ärnfast och bröderna reste (den) efter sin broder.” Bildristningen är väldigt egendomlig: den visar en älgjakt på vintern. En skidlöpare med pil och båge och en ryttare med spjut i handen står beredda att skjuta mot villebrådet. Högst upp på stenen sitter en jakthök och en annan har redan slagit klorna i älgens huvud. Runsten U 856 står vid Frövi i Sävaåns dal och dess inskrift lyder: ”… denna sten efter … och göra bron.”Runsten U 857 står också vid Frövi intill en bondgård några hundra meter ifrån Sävaån. Dess inskrift lyder: ”Igulbjörn och Fastlög … denna sten efter Anund. Gud hjälpe hans ande.”Runsten U 859 står rest vid Måsta intill väg 593 där huvudvägen från Uppsala till Södermanland och götalandskapen gick under vikingatiden (Eriksgatan) och bär följande inskrift från 1000-talet: ”Fastbjörn och Torunn läto uppresa (stenen och) göra bron efter Inge(fast), sin man. Gud hjälpe anden. Åsmund ristade runorna.” Ristaren är Åsmund Kåreson. Runsten U 860 står rest på en gårdstomt i Balingsta by några hundra meter ifrån Balingsta kyrka. Inskriften lyder: ”Fastbjörn och Torunn läto uppresa (stenen och) göra bron efter Inge(fast), sin man. Gud hjälpe anden. Åsmund ristade.” Inskriften är nästan identisk med den på U 859 och stenens fyra (fantasi)djur är egendomliga!Runsten U 861 står rest vid Norsta, vid infartsvägen till Viks slotts ägor. Inskriften lyder: ”Sigtorn … resa sten och göra bro efter Ådjärv, (sin) son, och efter Mö, sin dotter, Etorn och Sven och Vigtorn …”Runsten U 862 står rest intill väg 593 i närheten av Säva. Inskriften från 1000-talet lyder: ”Åsger och Gärdar låto resa denna sten efter sin broder Forseal. Han var Gudbjörns arvinge. Visäte ristade”. Denna runsten är Visätes västligaste.Runsten U 865 står rest till vänster om slottsallén som leder till Viks slott (ungefär halvvägs) och dess inskrift lyder. ”Igulfast (?) och Väderalde reste denna (sten) efter Spjallbode, sin fader.”
Källor: Bertil Nilsson Balingsta kyrka (1985); Herman Bengtsson, Håkan Liby, Olle Nordling, Anna Ölund Vik – historia, miljö & människor (2015); Balingsta pastorats hemsida; Riksantikvarieämbetet; Wikipedia
Administrativ tillhörighet: Uppsala kommun i Uppsala län (Hagunda härad i västra Uppland); Västeråkers församling inom Balingsta pastorat i Uppsala stift
Geografi: svagt kuperad slättbygd med mindre skogbeklädda kullar; högsta punkten 28 m (i närheten av kyrkan)
Vattendrag: –
Sjöar: Lårstaviken, en vik av Mälarviken Ekoln
Kort historia: Namnet är först belagt år 1315 (Aker) och syftade troligen på en helig åker vid kyrkan. Förledet ”väster” lades till 1885.
Källa: Wikipedia Commons (min markering)
Socknen är ganska liten och det mest intressanta besöksmålet är faktiskt kyrkan som är ganska egendomlig på flera sätt 🙂 Västeråkers kyrka ligger i kyrkbyn Västeråker precis intill väg 592. Den byggdes under 1330-talet på initiativ av fru Ramborg på Vik som en egen kyrka som herrskapet på Vik kunde disponera fritt. Kyrkan låg troligen från början i Balingsta socken, men en ny socken började så småningom ta form runt Åker som Västeråker hette då. Att fru Ramborg var en mäktig kvinna framgår inte minst av detta påkostade bygge. Innerväggarna i kyrkan är byggda av tegel som var ett tämligen dyrt material och Ramborg hade nämligen råd att anlita hantverkare och konstnärer från det pågående domkyrkobygget i det närbelägna Uppsala.
Vilken söt liten kyrka 🙂Familjen von Essens familjegravDe dekorativa målningarna i form av stjälkar med blad, blommor och ekollon är från 1300-talet, medan övriga målningar är utförda på 1470-talet av ”Roslagsmästaren”. Två altarskåpsdörrar från Tensta utförda på 1480-talet troligen i LübeckPredikstolen i renässansstil skänktes 1659 av greve Gustaf Horn och hans hustru Sigrid Bielke på Vik.Det i särklass mest intressanta och egendomliga i kyrkan är fru Ramborgs grav i koret. Kopparhällen är väldigt dyrbar och unik i sitt slag (se bild nedan). Nischen är vackert dekorerad och ovanför den finns en kalkstensplatta som talar om vilken frikostig patron fru Ramborg varit! På stenskivan nedanför nischen finns en inskription som innehåller en förbannelse! Den lyder: ”Jag Ramborg, som ligger här, anropar alla rättänkandes ädelmod att de inte må tillåta någon att ta bort denna kopparhäll som är lagd över mig. Men om någon plundrar min grav må Gud vedergälla det. Bed för mig.” Sträckte fru Ramborgs makt sig över onda makter också? Hade hon ingått någon pakt med djävulen? Jag kan inte låta bli att undra över vad som kan gömmas under denna mycket påkostade gravhäll. Kopparhällen är unik i sitt slag i Sverige och tillverkades 1327 i Flandern. Bilden föreställer Ramborg och hennes två vapen, Sparre och And. Bården uppvisar en latinsk text som i svensk översättning lyder: ”År 1327 är jag, Ramborg Israelsdotter från Vik här. Milde Kristus, stå mig bi. Du är vilan och vägen till seger.”Kalkstensplattan är en testamentsurkund på latin som i översättning lyder: ”År 1331 lät jag, Ramborg på Vik, dotter till herr Israel, en gång Upplands lagman, bygga denna kyrka i Åker på egen bekostnad, och jag gav till prästbordet sex öresland i Lunda och ett öresland i Holmbro på det villkoret att prästen på stället skall vara skyldig att läsa en mässa för min själ varje vecka. Till denna kyrka gav jag vidare ett halft markland i Berga och Lunda. Två öresland i Berga gav jag åt klockaren för att han skall ringa vid denna mässa. Den vördnadsvärde fadern herr Olof Björnsson från Forsa, ärkebiskop i Uppsala, har stadfäst detta.” Ett klart bevis på fru Ramborgs makt och rikedom som inte ska glömmas bort!
Medeltida gravhäll föreställande Ramborgs döttrar Ramborg och Birgitta
Jag beundrar verkligen fru Ramborg på Vik. En maktfullkomlig kvinna i 1300-talets Sverige som disponerade över många tillgångar i form av slott, byggnader, jord och pengar och som fick bestämma själv över dessa. Inte att undra att sägner började spridas om hennes ”övernaturliga” makt – en sägen berättar att Ramborg skänkt storklockan till kyrkan och betalat den med en skatt hon funnit i ett trollberg i Kumla i Balingsta socken!
Precis vid ingången till kyrkogården från parkeringen står två mäktiga runstenar från 1000-talet resta i själva kyrkogårdsmuren.
Inskriften på U 846 lyder: ”Jovurfast, —fast, Vigunn, de lät [rista] dessa [runor] efter sin fader, Åse, Kättilbjörn, Ger, efter sin svärfar, … efter sin man.” Riksantikvarieämbetet skriver på infoskylten att stenens ursprungliga plats inte är känd, men att den på 1600-talet låg som tröskelsten utanför vapenhuset och redan då var skadad. Ornamentiken är säregen, möjligen har stenen från början inte varit avsedd att resas utan legat ner. Det andra namnet är skadat men har med säkerhet varit ett kvinnonamn. Det är alltså tre systrar som tillsammans med sina män och mor låtit utföra ristningen.Inskriften på U 847 lyder: ”Åsger och Gislög lät resa denna sten efter sina två söner, Ådjärv och Slode. Åsmund högg rätta runor för den som skall tyda. Åsmund … ristade.” Riksantikvarieämbetet skriver på infoskylten att stenens ursprungliga plats inte är känd, men att den på 1600-talet låg som tröskelsten mellan vapenhuset och kyrkan och redan då var skadad på flera ställen. Stenens övre del var dock täckt av dörrinfattningen och är därför i gott skick. Ristningen är utförd av den kände mästaren Åsmund Kåresson som har signerat ett tjugotal ristningar och ytterligare över trettio kan på säkra grunder hänföras till honom.
Sist så åkte jag vidare mot Balingsta och precis i korsningen mellan väg 592 och väg 590 står runsten U 848 från 1000-talet.
Inskriften lyder: ”Rikvid och Björn lät resa denna sten efter Torsten.” På infoskylten kan man läsa att Rikvid är ett relativt sällsynt namn i runinskrifterna medan Björn och Torsten är bland de allra vanligaste. Trots att ristningen är anbragd på ett flyttblock använder ristaren det gängse uttrycket ”lät resa stenen”.
Källor: Gunnar Smedberg Västeråkers kyrka i Upplands kyrkor 77A (1980); Herman Bengtsson, Håkan Liby, Olle Nordling, Anna Ölund Vik – historia, miljö & människor (2015); Balingsta pastorats hemsida; Riksantikvarieämbetet; Wikipedia
Administrativ tillhörighet: Uppsala kommun i Uppsala län (Hagunda härad i västra Uppland); Dalby församling inom Balingsta pastorat i Uppsala stift
Geografi: slättbygd med insprängda skogspartier; högsta punkten 36 m (vid Kvarnberget sydost om Hässle strax SV om Dalby kyrkby)
Vattendrag: –
Sjöar: Mälarviken Ekoln; Dalkarlskärret i Hammarskogs naturreservat
Kort historia: Namnet är först belagt år 1291 och består av förleden ”dal” och efterleden ”by” som också kan betyda ”gård”.
Källa: Wikipedia Commons (min markering)
Jag körde från Vreta i grannsocknen Uppsala-Näs, förbi Dalkarlskärret och genom hjärtat av Hammarskogs naturreservat ända till Hammarskogs herrgård, som utgör socknens centrum. Herrgården, som omtalas först 1344, ligger på en höjd med vacker utsikt över Dalbyviken och Ekoln.
Ett populärt besöksmål i Hammarskogs naturreservatNuvarande herrgårdsbyggnad stod klar 1655. Här finns idag kafé och restaurang och herrgården utgör startpunkten för ett besök i Hammarskogs naturreservat. Parken är så vacker. Jag satt på den stora stenen till vänster om huvudingången, drack kaffe och njöt av den vackra utsikten. I bakgrunden kan man se Ekoln. En lugnande oas. Jag promenerade runt i parken bland gamla träd. Här kan man ha picknick eller avnjuta sin matsäck. Ca 500 m V om herrgården finns denna utsiktspunkt där man kan sitta och titta på många fåglar, insekter och kor som trivs här i en förlängning av Dalbyviken.Dalbyån flyter ut i Dalbyviken och blir under höga vattenflöden översvämmad. Ca 500 m SO om herrgården ligger Hammarskogsbadet.I bakgrunden finns Dalbyåns mynning och Hammarskogs herrgård.Utsikt mot EkolnPå andra sidan Dalbyviken sett från Hammarskogsbadet tronar Dalby kyrka mäktigt uppe på åsen.Julmarknad 2024Julmarknad i smedjanVi fikade inne i herrgårdsbyggnaden. Svampsoppa och hallonpaj
Hammarskog blev utflyktens höjdpunkt varefter jag körde vidare mot Dalbykyrkan på andra sidan Dalbyviken. På väg upp mot Dalby, i småorten Viggeby (ca 120 invånare), kan man se U 844 och U 845 finnas.
Runstensfragment U 845 ligger på marken strax i närheten av en liten bäck. Svårt att upptäcka i det höga gräset. Inskriften lyder: ”Gisl och Åsger reste denna sten efter Björn, sin broder, den andra efter sin fader”. U 844 står mitt i Viggeby intill väg 592. Inskriften från 1000-talet lyder: ”Gisl och Björn och Asgir läto resa sten efter Torsten sin fader”.
I Dalby kyrkby, som ligger uppe på en höjd med vacker utsikt över Dalbyviken, ligger Dalby kyrka från 1200-talet.
Utsikten från kyrkogården är så vacker. På andra sidan Dalbyviken ligger Vreta udd. Ekoln i bakgrunden.Kyrkan nämns för första gången år 1291 och den första vid namn kända prästen är Andreas, omnämnd 1303. Sakristian härstammar från 1300-talet.På 1480-talet försågs kyrkorummet med målningar utförda antingen av Albertus Pictor eller hans ateljé. Nästan alla målningar är vitrappade. Kyrkorummet imponerar med sitt vackert målade tak och de många adelsvapnen.Otroligt vackra adelsvapen hänger på norra väggen till minne av de många adelsfamiljer som funnit sin sista vila i Dalby kyrka.I koret finns nyare målningar. Mariatavlan skänktes år 1727 av kyrkans patronus, A G Lejonhuvud på Hammarskog, liksom altaruppsatsen från 1719.Krucifixet är tillverkat under 1300-talets första hälft. Korset är en modern rekonstruktion.Uppe på läkaren står Åkerman & Lunds orgel från 1903.Epitafium över Knut Posse på Hammarskog som satt sin prägel på Dalby kyrka.Dopfunten från 1220-talet är kyrkans äldsta klenod.Predikstolen skänktes av Knut Posse i samband med tillbyggnaden av koret år 1659.
Klockstapeln byggdes mellan 1660 och 1664.Runsten U 840 sitter inmurad i sakristians östra vägg. Inskriften lyder: ”Homlfrid och Folkvi lät resa denna sten efter Torsten, sin fader.” Ristaren anses vara Öpir.Runsten U 841 sitter inmurad i kyrkans södra vägg. Inskriften lyder: ”… lät resa stenen … sin fader.”
Sist så avslutade jag min utflykt med ett besök av runsten U 842 som står intill väg 590 i jämnhöjd med byn Hållberga, strax SV om byn Ubby som omtalas först 1292 (Vpby).
Inskriften lyder: ”Ingefrid lät uppresa stenen efter Tord, sin broder. Holmger lät göra minnesmärket efter Holmsten.” Ristaren tros vara Öpir.
Källor: Gunnar Smedberg Dalby kyrka i Upplands kyrkor 76A (1977); Balingsta pastorats hemsida; Uppsala kommun; Riksantikvarieämbetet; Wikipedia
Administrativ tillhörighet: Uppsala kommun i Uppsala län (Ulleråkers härad i centrala Uppland); Uppsala-Näs församling inom Balingsta pastorat (Uppsala stift)
Geografi: småkuperad skogsbygd med dalbygd i mitten; högsta punkten ca 35 m (i NV)
Vattendrag: Näsbäcken; Hågaån utgör gränsen mot Uppsala stad i öster
Sjöar: Mälarviken Ekoln med Vårdsätraviken och Näsviken
Kort historia: Namnet är först belagt år 1291 (Nes) och syftar på näset i Ekoln där kyrkbyn låg.
Källa: Wikipedia Commons (min markering)
Jag tog riksväg 55 från Uppsala och efter ca 5 minuter (ca 10 km) var jag framme i Skärfältens som är en småort med ca 120 invånare som bor mest i enfamiljshus. Här svängde jag in på väg 596 mot Uppsala-Näs. Vägen följer en småkuperad dalgång där Näsbäcken flyter och som blir lite djupare och mycket vackrare ju mer man närmar sig Ekoln. Söderby golf ligger till höger om vägen precis i korsningen, strax efter att man svängt in. Längre in på golffältet, nära skogen, ska runsten U 894 finnas, men jag har tyvärr inte besökt den pga avståndet. En annan runsten, U 893, ska finnas vid Högby gård nära Stabby, men då stenen står på privat mark så har jag tyvärr inte kunnat besöka den heller. Inskriften ska vara gjord av Öpir.
Stabby gård är först omnämnd år 1292 och grannbyn Asplunda är en småort med ca 60 invånare. Intill Stabby och väl synlig från vägkorsningen ligger Stabby hög som egentligen ligger i Hågadalen-Nåstens naturreservat (se annat inlägg). Också en del av reservatet är fornborgen intill Predikstolen som ligger på gränsen till Uppsala stad (se annat inlägg).
I korsningen mellan väg 596 och 597 tog jag höger och fortsatte mot Uppsala-Näs kyrka. Om man tar vänster istället så kommer man till Lurbo och Uppsala. Vägen ner mot kyrkan tycker jag är mycket vacker med kyrkan och Ekoln i bakgrunden och dalgången bakom sig. Kyrkbyn Övernäs omtalas först 1292 (då den kom, och förblev i ett par hundra år, i ärkebiskopens ägo) och här ligger Uppsala-Näs kyrka från 1400-talet.
Kyrkan är från 1400-talet.Men den fristående sakristian på kyrkogården är från tidigt 1200-tal och unik i sitt slag i Sverige.Skulpturen av himladrottningen Maria med barnet i sitt knä, gjord i Tyskland på 1430-talet, är det första man ser när man kliver in i kyrkan. Dopfunten är från 1200-talet och därmed kyrkans äldsta föremål.KyrkorummetPredikstolen från ca 1660 med förgyllda dekorationer från 1665 av Mäster Olof.Altarskåpet från 1400-talet med en ovanlig detalj – Jesusbarnet skriver på en textremsa. Till höger S:t Botvid med sin yxa och till vänster Johannes döparen med lammet.Läktaren är från 1825 och orgeln vars grund är från 1851.
Från åsen norr om kyrkan kan man blicka ut över Näsbäckens dalgång och mynning ut i Näsviken och försöka föreställa sig hur platsen såg ut för 800 år sedan när kyrkoherden Petrus, som nämns i skrift 1291, var verksam här. Kyrkomuren är från 1700-talets andra hälft. Om ännu äldre tider minner runstensfragmentet U 891 från 1000-talet som är inmurat i kyrkans västra gavel. Inskriften lyder: ”… läto resa dessa märken … sin fader.”. Ristaren anses vara Arbjörn.
Uppsala-Näs blev utflyktens höjdpunkt. Efteråt åkte jag vidare till småorten Bodarna med ca 160 invånare som ligger vid Vårdsätraviken som i sin tur är en del av Mälarviken Ekoln dit Hågaån mynnar ut. Bodarna, liksom grannorterna Ytternäs och Vreta, består av enfamiljshus och villor. Jag vände om och strax innan kyrkan svängde jag vänster mot Ytternäs och Vreta som är en tätort med ca 790 invånare belägen vid Mälarviken Ekoln mellan Näsviken i norr och Dalbyviken i söder. Byn Ytternäs är omtalad första gången år 1436 (Ytranæs).
Källor: Gunnar Smedberg Uppsala-Näs kyrka i Upplands kyrkor 41 (1975); Balingsta pastorats hemsida; Riksantikvarieämbetet; Wikipedia