Utflykt till Hållnäs / Excursion to Hållnäs

Hållnäshalvön är mitt eget smultronställe i Tierps kommun. Det känns inte som att halvön tillhör övriga Uppland. Både naturen och kulturlandskapet är så annorlunda än i övriga Uppland. Först och främst så har vi den otroligt vackra kusten med höga klippor som bjuder på enastående utsikter och fiskelägen där man man lära sig mer av fiskarnas liv och vardag och köpa sig rökt fisk. Sedan så har vi det vackra kulturlandskapet med många små byar, gamla stenmurar mellan gårdarna, fornlämningar och månghundraåriga slåttermarker. Jag åker hit flera gånger per år och varje gång upptäcker jag något nytt. Hållnäs slutar inte att överraska mig.

I nordligaste Roslagen skjuter Hållnäshalvön ut i Bottenhavet med den lilla fyrförsedda ön Björn som en sista utpost. Halvön – med fem mil relativt orörd kust, fiskelägen, orkidéängar och slingrande småvägar – är som gjord för att utforskas med cykel eller bil i sakta mak. Landhöjningen är snabb här: 6,5 mm på ett år. I områden med flacka stränder får det till följd att nytt land stiger ur havet fortare än någon annanstans i landet! Hållnäs socken har en yta på ca 235 km2 och en befolkning på ca. 1 210 invånare. Socknen ligger nordost om Tierp och omfattar störra delen av Hållnäshalvön, mellan Öregrundsgrepen i öst och Lövstabukten i väst. Hållnäs består av odlingsbygd med inslag av skogsbygd. En stor sjö ligger i socknen: Norra Åsjön i sydost. Böleån och Sladaån flyter genom socknens nordöstra del och inga riksvägar korsar socknen. Namnet är först belagt år 1312 (”Holdanes”) och består av ”Huld” med betydelsen ”ön som döljer” samt ordet ”näs”. Socknens högsta punkt är 28 m.ö.h. och ligger söder om Fagerviken samt söder om Ängskär.

Hållnäs Peninsula is my own favourite place in Tierp municipality. It does not feel like the peninsula belongs to the rest of Uppland. Both nature and the cultural landscape are so different than in the rest of Uppland. First and foremost, we have the incredibly beautiful coast with high cliffs that offer outstanding views and fishing villages where you can learn more about the fishermen's life and everyday life and buy smoked fish. Then we have the beautiful cultural landscape with many small villages, old stone walls between the farms, ancient monuments and centuries-old hayfields. I go here several times a year and every time I discover something new. Hållnäs does not stop surprising me.

In the northernmost Roslagen, the Hållnäs Peninsula juts out into the Bothnian Sea with the small island of Björn with its lighthouse as a last outpost. The peninsula - with 50 km of relatively untouched coastline, fishing villages, orchid meadows and winding small roads - is perfect for exploring by bike or car slowly. Land uplift is fast here: 6.5 mm in one year. In areas with flat beaches, the result is that new land rises from the sea faster than anywhere else in the country! Hållnäs parish has an area of ​​about 235 km2 and a population of approx. 1,210 inhabitants. The parish is located northeast of Tierp and includes most of the Hållnäs peninsula, between Öregrundsgrepen in the east and Lövsta Bay in the west. Hållnäs consists of a cultivated area with elements of forest area. A large lake is located in the parish: Norra Åsjön in the southeast. Böleån and Sladaån flow through the northeastern part of the parish and no national roads cross through the parish. The name is first dated 1312 ("Holdanes") and consists of 'huld' meaning 'island that hides' and the word 'näs//isthmus'. The highest altitude in the parish is 28 m.o.s. and is located south of Fagerviken as well as south of Ängskär.

Jag körde från Tierp och Skärplinge (i grannsocknen Österlövsta) och kom efter ca. 3 km. fram till byn Griggebo med en bevarad såg från 1930-talet. Vägen är mycket bra och bred och har en hastighetsgräns på 80. Griggebosåg är väl skyltad och en liten parkering finns. Här kan man ta och fika medan man lyssnar på det forsande vattnet. En liten idyll i det annars skogiga Hållnäs. Efter en kort paus här fortsatte jag köra mot Konradslund där vägen delar sig åt tre håll. Först svängde jag höger mot Lövstabruk och körde igenom byn Kärven där Kärvenskatten från 1100-talet hittades år 1954. Efter ca. 4 km. nådde jag sockengränsen till Österlövsta och vände därför tillbaka till Konradslund. 
I drove from Tierp and Skärplinge (in the neighboring parish of Österlövsta) and came after approx. 3 km. to the village of Griggebo with a preserved saw from the 1930s. The road is very good and wide and has a speed limit of 80. Griggebo saw is well signposted and there is a small parking lot. Here you can have coffee while listening to the rushing water. A small idyll in the otherwise forested Hållnäs. After a short break here, I continued driving towards Konradslund where the road divides in three directions. First I turned right towards Lövstabruk and drove through the village Kärven where the Kärven treasure from the 12th century was found in 1954. After approx. 4 km. I reached the parish border to Österlövsta and therefore returned to Konradslund.

I Konrandslund fortsatte jag nu rakt fram och körde då igenom ett rikt kulturlandskap genom byarna Böle, Barknåre först omtalad 1312 och viktig för kulturvärdet då många medeltida byar har grävts fram här, samt Åsmundbo där man kan åka vidare mot Skållbo. Från Pålsbo kan man ta höger och åka till Slada naturreservat (se nedan). Efter ca. 3,5 km. kom jag till Hållnäs som är socknens centralort. Här besökte jag Hållnäs kyrka med medeltida anor, en väldigt intressant byggnad utvändigt. Sedan besökte jag den lilla hembygdsgården och inhandlade proviant på den lilla söta Ica-butiken mittemot kyrkan. Kyrkan tillhör Hållnäs-Österlövsta församling i Tierps pastorat i Uppsala stift. Hållnäs är en småort med ca. 95 invånare och där kyrkbyn Edvalla, först omtalad 1312, ligger. I Hållnäs finns även en skola. 

In Konrandslund I continued straight ahead and then drove through a rich cultural landscape through the villages Böle, Barknåre which was first mentioned 1312 and important for the cultural value as many medieval villages have been excavated here, and Åsmundbo where you can continue towards Skållbo. From Pålsbo you can turn right and go to Slada nature reserve (see below). After approx. 3.5 km. I came to Hållnäs, which is the parish's central village. Here I visited Hållnäs church with medieval origins, a very interesting building from outside. Then I went to the small homestead and bought provisions at the small sweet Ica shop opposite the church. The church belongs to Hållnäs-Österlövsta parish in Tierp's pastorate in Uppsala diocese. Hållnäs is a small community with approx. 95 inhabitants and where the church village Edvalla, first mentioned 1312, is located. There is also a school in Hållnäs.

Från Edvalla kan man också åka i tre olika riktningar. Först fortsatte jag rakt fram mot Fagerviken och körde först igenom byn Lönnö där man kan svänga vänster och åka mot Skvallermyrens naturreservat instiftat 2008 och där kalken fortsätter sätta sina spår. Efter Lönnö fortsatte jag ca. 2 km. till Lingnåre, ett vikingatida och medeltida kulturreservat instiftat 2004. Nu var det dags för ett riktigt uppehåll. Intill parkeringen finns en gammal lada som inrymmer info om kulturreservatet. Läs dig igenom traktens historia innan du beger dig ut i reservatet. På andra sidan vägen ligger den äldre delen av kulturreservatet, nämligen den vikingatida delen. Kulturlandskapet är såååå vackert här – inga märkbara rester efter vikingarna syns till här, men man kan föreställa sig gårdarna och hur landskapet kan ha sett ut med hjälp av många skyltar som i text och bild berättar om det vikingatida samhället. Stigen går runt i hela reservatet med varierade rester efter vikingarna – kulturlager, stenmurar, åkrar, stenrösen, gravar och runsten U1139. Tillbaka till ladan så kan man följa slingan runt i denna del av reservatet som är den medeltida delen. Kulturlandskapet är inte lika vackert, det är bara massa gräs, betande kor och skog, men i skogsbrynet ligger en medeltida brunn och rester efter källaren till ett medeltida hus. Här sattes min fantasi igång. Att bara strosa runt en plats där en familj bodde för ca. 1000 år sedan är så fantastiskt. Tänk dig bara att barn sprang omkring, männen gjorde utomhussysslor och tog hand om djuren, kvinnorna satt och lagade mat. Vilket liv 🙂 Lingnåre är ett kulturlandskap i samma klass som Mälardalens kulturlandskap.

Från Lingnåre fortsatte jag mot Fagerviken och strax efter Lingnåre kom jag till en korsning där man kan svänga vänster och åka till Skärplinge och Sund-Julö naturreservat, inrättat 2007 och känt för sina idegranar och skogsfåglar. Jag åkte inte dit utan fortsatte köra och då körde jag genom Julö och Edsätra och sedan var jag framme i Fagerviken, en småort och fiskeläge med ca. 130 invånare, belägen vid Lövstabukten. Utanför Fagervikskusten ligger en liten skärgård med många små öar och holmar varav den största är Lövholmen. I hamnen ligger flera fiskebodar och där har man också en vacker utsikt över viken. Det är vackert här speciellt i solnedgången. Från Fagerviken åkte jag åt nordost längst kusten mot Såghamn och Storsand och Källarbergets naturreservat, inrättat 2017, ett av mina favoritplatser i Uppland. Enligt mig är Källarberget den vackraste platsen i Norduppland och en av de vackraste i hela Uppland. Här finns storslagen havsutsikt, sträckande fåglar, barrskog, sandstränder, stentorg och vackra geologiska formationer. Uppe på berget med utsikt över vida havet ligger Lotsstugan som man kan hyra och det gjorde jag. Stugan är mysig och väl utrustad. Här finns plats för 4 personer samt utedass. Grillplats finns nere nära stranden. Vi hyrde stugan för bara 300 kr. och tillbringade en natt här. Vi grillade och stannade ute och pratade ända till midnatt. Det var så magiskt att se elden flamma i den svarta natten och kolla på den stjärnbeströdda himlen. Långt bort från stadens ljus kunde vi här se Vintergatan och fallande stjärnor vilka vi inte sett på länge. Slut ögonen och lyssna på havets vågor medan elden sprakar och sprider värme. 

From Edvalla you can also go in three different directions. First I continued straight ahead towards Fagerviken and first drove through the village Lönnö where you can turn left and go towards Skvallermyren nature reserve established in 2008 and where the limestone continues to leave its mark. After Lönnö I continued approx. 2 km. to Lingnåre, a Viking-age and medieval cultural reserve established in 2004. Now it was time for a real break. Next to the car park is an old barn that houses information about the cultural reserve. Read through the history of the area before heading out to the reserve. On the other side of the road is the older part of the cultural reserve, namely the Viking Age part. The cultural landscape is soooo beautiful here - no noticeable remains of the Vikings can be seen here, but you can imagine the farms and what the landscape may have looked like with the help of many signs that tell in text and pictures about the Viking age society. The path goes around the entire reserve with varied remains of the Vikings - cultural layers, stone walls, fields, cairns, graves and runestone U1139. Back to the barn you can follow the path around this part of the reserve which is the medieval part. The cultural landscape is not as beautiful, it is just lots of grass, grazing cows and forest, but in the forest edge is a medieval well and remains of the basement of a medieval house. This is where my imagination was awaken. To just stroll around a place where a family lived for approx. 1000 years ago is so amazing. Just imagine the children running around, the men doing outdoor chores and taking care of the animals, the women sitting and cooking. What a life 🙂 Lingnåre is a cultural landscape in the same class as Mälardalen's cultural landscape.
From Lingnåre I continued towards Fagerviken and shortly after Lingnåre I came to an intersection where you can turn left and go to Skärplinge and Sund-Julö nature reserve, established in 2007 and known for its yews and forest birds. I did not go there but continued driving and then I drove through Julö and Edsätra and after that I arrived in Fagerviken, a small community and fishing village with approx. 130 inhabitants, located by Lövsta Bay. Off the coast of Fagerviken there is a small archipelago with many small islands and islets, the largest of which is Lövholmen. In the harbor there are several fishing huts and there you also have a beautiful view of the bay. It's beautiful here especially at sunset. From Fagerviken I went northeast along the coast towards Såghamn and Storsand and Källarberget nature reserve, established in 2017, one of my favorite places in Uppland. In my opinion, Källarberget is the most beautiful place in North Uppland and one of the most beautiful in all of Uppland. Here you will find magnificent sea views, stretching birds, coniferous forests, sandy beaches, stone squares and beautiful geological formations. Up on the mountain with a view of the wide sea is Lotsstugan which you can rent and I did. The cottage is cozy and well equipped. There is room for 4 people and an outdoor toilet. A barbecue area is located down near the beach. We rented the cottage for only SEK 300. and spent one night here. We grilled and stayed outside and talked until midnight. It was so magical to see the fire blaze in the black night and look at the starry sky. Far away from the city lights, we could see the Milky Way and falling stars which we had not seen for a long time. Close your eyes and listen to the waves of the sea while the fire crackles and spreads heat.

Dagen efter återvände jag till Lingnåre och därifrån åkte till Sikhjälma och vidare till Sikhjälma fiskehamn vid Sågviken och Kapplasse naturreservat inrättat 1971. Här finns en milslång klippkust med vida klapperstensfält och vindpinade martallar. Jag parkerade i fiskehamnen och gick runt där längs fiskebodarna och ut på piren. Här finns en grillplats och toalett och om man fortsätter runt Marskär kommer man till klipporna och fyren. Här har man en mycket vacker utsikt över havet. Sätt dig eller lägg dig på någon klippa och lyssna på havets vågor. Klipporna har en fin, rödaktig färg här. Sedan vände jag tillbaka till parkeringen och fortsatte ett par hundra meter ner mot entrén till Kapplasse naturreservat. Jag följde stigen genom skogen tills jag kom till ett stort klapperstensfält, kanske det största i Norduppland, och fortsatte sen mot Kapplasse med höga klippor och stup där vågorna slås dramatiskt mot berget. Det är lite svårt att komma fram till berget, det finns många sprickor och man måste klättra, men utsikten är enastående och värd mödan. 

The next day I returned to Lingnåre and from there went to Sikhjälma and on to Sikhjälma fishing harbor by Sågviken and Kapplasse nature reserve established in 1971. Here is a mile-long rocky coast with wide cobblestone fields and windswept pine trees. I parked in the fishing harbor and walked around there along the fishing huts and out on the pier. There is a barbecue area and toilet and if you continue around Marskär you will reach the cliffs and the lighthouse. Here you have a very beautiful view of the sea. Sit down or lie down on a cliff and listen to the waves. The rocks have a nice, reddish color here. Then I turned back to the parking lot and continued a couple of hundred meters down towards the entrance to the Kapplasse nature reserve. I followed the path through the forest until I came to a large cobblestone field, perhaps the largest in North Uppland, and then continued towards Kapplasse with high cliffs and cliffs where the waves hit dramatically against the mountain. It is a bit difficult to get up to the mountain, there are many cracks and you have to climb, but the view is outstanding and worth the effort.





Efteråt vände jag tillbaka till Sikhjälma, men fortsatte inte mot Lingnåre, utan svängde vänster och körde direkt till Hållnäs. Innan svängen ligger Grönlundsbacken, ett vikingatida gravfält med väl synliga gravrösen. Härifrån fortsatte jag söderut igenom Hjälmunge där jag svängde vänster mot Fågelsundet. Efter att ha kört förbi byn Hållen som behållit sin medeltida karaktär av klungby med utspridda gårdar runtomkring kom jag fram till Fågelsundet, Upplands största fiskeläge och fritidshusområde beläget vid Östersjön, med välbevarade knuttimrade fiskebodar. Fågelsundet är Upplands största fiskeläge. Från Fågelsundet kan man ta båten ut i Björns skärgård där Björns skärgård naturreservat inrättat 2018 ligger med de största öarna Fågeln, Källen och Björn och med en fyr från 1958. I hamnen parkerade jag bilen och bara gick runt bland vackra hus och fiskebodar. Här kan man se gamla bodar och nya fritidshus samt man kan köpa olika sorters fisk. På vägen tillbaka till Hjälmunge, strax efter att man lämnat Fågelsundet, svängde jag vänster mot Romsmaren och fortsatte köra på en grusväg till Rödhäll, en del av Hållnäskustens naturreservat, bildat 1995. Naturreservatet sträcker sig längs halvöns östkust, från den fina utsiktsklippan Rödhäll i norr till den grunda skärgården kring Örnsten i söder. I små vattensamlingar innanför kusten kan man i juni höra områdets verkliga exklusivitet, den olivgröna gölgrodan som bara finns just i Roslagen. Jag parkerade bilen vid entrén till reservatet och promenerade ca. 1 km. till Rödhäll där det finns en stuga som man kan hyra samt en grillplats. Havsutsikten är enastående även här. Vänster om Rödhäll finns Tierps kommuns nordligaste punkt. Jag återvände sedan till Hållen och körde tillbaka till Hållnäskustens naturreservat, den här gången till dess södra del. Jag körde genom skog och parkerade bilen där grusvägen tog slut och följde sedan stigen genom skogen. Här ligger Örnstenen med en stenlabyrint och ett berg med en vacker utsikt över havet. På vägen tillbaka fortsatte jag inte mot Hållen, utan mot Enskär på en grusväg som bara naturreservatets gäster kan använda. Innan svängen stannade jag bilen och gick en kort promenad (ca. 200 m.) in i skogen för att titta på runsten U1138, en av de största jag hittills sett.    





Afterwards I turned back to Sikhjälma, but did not continue towards Lingnåre, but turned left and drove directly to Hållnäs. Before the turn is Grönlundsbacken, a Viking-era burial ground with well-visible burial mounds. From here I continued south through Hjälmunge where I turned left towards Fågelsundet. After driving past the village of Hållen, which has retained its medieval character of a cluster village with scattered farms all around, I arrived at Fågelsundet, Uppland's largest fishing village and holiday home area located by the Baltic Sea, with well-preserved knot-timbered fishing huts. Fågelsundet is Uppland's largest fishing village. From Fågelsundet you can take the boat out to Björn's archipelago where Björn's archipelago nature reserve established in 2018 is located with the largest islands Fågeln, Källen and Björn and with a lighthouse from 1958. In the harbor I parked the car and just walked around among beautiful houses and fishing huts. Here you can see old sheds and new holiday homes and you can buy different kinds of fish. On the way back to Hjälmunge, shortly after leaving Fågelsundet, I turned left towards Romsmaren and continued driving on a gravel road to Rödhäll, part of Hållnäskusten nature reserve, formed in 1995. The nature reserve stretches along the peninsula's east coast, from the beautiful view cliff Rödhäll in the north to the shallow archipelago around Örnsten in the south. In small bodies of water within the coast, you can hear the real exclusivity of the area in June, the olive green frog that is only found in Roslagen. I parked the car at the entrance to the reserve and walked approx. 1 km. to Rödhäll where there is a cottage that you can rent and a barbecue area. The sea view is outstanding here too. To the left of Rödhäll is Tierp's kommun's northernmost point. I then returned to Hållen and drove back to the Hållnäs coast nature reserve, this time to its southern part. I drove through the forest and parked the car where the gravel road ended and then followed the path through the forest. Here is Örnstenen with a stone labyrinth and a mountain with a beautiful view of the sea. On the way back, I did not continue towards Hållen, but towards Enskär on a gravel road that only the nature reserve's guests can use. Before the turn, I stopped the car and went for a short walk (approx. 200 m.) into the forest to look at the runestone U1138, one of the largest I have seen so far.





Jag bestämde mig för att ändå ta vägen tillbaka till Hållen och sedan till Hjälmunge. Härifrån kan man fortsätta vidare mot Konradslund och Lövstabruk, men jag tog vänster istället och körde mot Klungsten. Då körde jag igenom Slada där man kan svänga vänster och köra till Rönnfjärdsskogens naturreservat, bildat 2006 dit man kan göra en blomutflykt i midsommartid, samt till Djupfjärds naturreservat, bildat 2020, där man är i kalkrika skogar och våtmarker. Vidare åkte jag igenom Klungsten där Slada hamn ligger och sedan var jag framme i Killskär vid Hammarviksfjärden, där Örnstenen också ligger, fast på andra sidan. Här finns en bänk och en vändplats. Vackert, men lite för öde. Vid Slada småbåtshamn ligger en vacker badplats och några bänkar där man kan sitta och njuta av havets vågor. Jag rekommenderar att ni klättrar upp på det lilla berg som reser sig mitt emot fiskebodarna. Där ligger en bänk där man har en vacker utsikt över hela fjärden och den lilla skärgård som ligger en bit bort från fastlandet och som är fågelskyddsområde ifrån. Söder om Klungsten och Slada ligger Slada naturreservat, bildat 2016 och där man hittar både laguner nära havet och skyddsvärda skogar inåt landet. Jag körde söderut genom reservatet och byn Storsten på en ganska dålig grusväg och kom tillbaka till Pålsbo och sen till Konradslund.  





I decided to still take the road back to Hållen and then to Hjälmunge. From here you can continue on towards Konradslund and Lövstabruk, but I took left instead and drove towards Klungsten. Then I drove through Slada where you can turn left and drive to Rönnfjärdsskogen nature reserve, formed in 2006 where you can make a flower excursion in midsummer, and to Djupfärds nature reserve, formed in 2020, where you are in calcareous forests and wetlands. Furthermore, I went through Klungsten where Slada harbor is located and then I arrived in Killskär by Hammarviksfjärden, where Örnstenen is also located, but on the other side. There is a bench and a turning area. Beautiful, but a little too deserted. At Slada marina there is a beautiful bathing place and some benches where you can sit and enjoy the waves of the sea. I recommend that you climb the small mountain that rises opposite the fishing huts. There is a bench where you have a beautiful view of the entire bay and the small archipelago which is located a bit away from the mainland and which is a bird sanctuary. South of Klungsten and Slada is Slada nature reserve, formed in 2016 and where you will find both lagoons near the sea and forests worthy of protection inland. I drove south through the reserve and the village Storsten on a pretty bad gravel road and came back to Pålsbo and then to Konradslund.






Från Konradslund körde jag rakt fram mot Ängskär. Då körde jag igenom Vavd, en by med ca. 50 invånare och först omtalad 1312. Här tog jag först vänster och åkte mot Gudinge. I Gudinge finns en gammal fiskehamn och samhället ligger på en halvö, omgärdad av Barknårsfjärden i väst, Gudingefjärden i norr och Luckaviken i öst. Det är mycket vackert här. Det finns ett campingställe här och många vackra och gamla fiskebodar. Jag rekommenderar en promenad på piren. Härifrån har man en vacker utsikt över Luckaviken och havet och man kan även se fyren på Örskär, norr om Gräsön (i Östhammars kommun). Från Gudinge eller Åddebo kan man åka eller promenera till Lerornas naturreservat, bildat 2016 och där den säregna miljön beror på att berggrunden är rik på kalk.  





From Konradslund I drove straight ahead towards Ängskär. Then I drove through Vavd, a village with approx. 50 inhabitants and first mentioned in 1312. Here I first turned left and went towards Gudinge. In Gudinge there is an old fishing port and the community is located on a peninsula, surrounded by Barknårsfjärden in the west, Gudingefjärden in the north and Luckaviken in the east. It's very beautiful here. There is a campsite here and many beautiful and old fishing huts. I recommend a walk on the pier. From here you have a beautiful view of Luckaviken and the sea and you can also see the lighthouse on Örskär, north of Gräsön (in Östhammar municipality). From Gudinge or Åddebo you can drive or take a walk to Lerornas nature reserve, formed in 2016 and where the peculiar environment is due to the fact that the bedrock is rich in lime.






Jag återvände till Vavd där kan man svänga höger och åka längst Vallboån till Årböle vid Årböleån och Norra Åsjön. Jag svängde inte utan fortsatte köra mot Ängskär. Strax efter Årbölesvängen svängde jag höger igen och körde till Göksnåre via Malen. Här ligger också Göksnåre naturreservat, bildat 2019, med en artrik slåtteräng och barrblandskog med orkidéer. Jag vände tillbaka till Ängskärsvägen och fortsatte köra igenom Lissbo och förbi Strönningsviks natureservat, bildat 2014 och som består av en myr med mineraler runt sjön Strönningsvik. Strax efter kom jag fram till Ängskär, en liten by och två uddar omringade av Ängskärsviken i väst, Ängskärssundet i mitten och Öregrundgrepen/Östersjön i norr och öst. På Bondskärshalvön ligger Bondskärets naturreservat, bildat 1972 och på Klubbsudden ligger Ängskärs naturreservat, bildat 1985. Bondskäret är ett gammalt kulturlandskap vid havet med ängar, hagar och skogar. Ängskärs fiskar- och bondby var på 1700-1800-talen en viktig utskeppningshamn för järn från Lövstabruk. Den ståtliga, vita byggnaden är en järnbod som står kvar som ett minne från denna tid. Här började jag min promenad längst Ängskärssundets vänstra strand och gick ända ut till Ytterhällarna där man har en vacker utsikt över Gudingefjärden. Sedan promenerade jag tillbaka till järnboden längst Ängskärsviken med öppna ängar och rester efter ett gammalt kulturlandskap. På Klubben ligger också Ängskärs havscamping. Här parkerade jag bilen och gick på den asfalterade vägen ända till båthamnen där man har en mycket vacker utsikt över Ängskärssundet. Här finns en restaurang belägen vid vattnet, en liten brygga, en liten badplats samt en stor campingplats. Ett vackert ställe där man kan sitta och fika och ändå njuta av naturen, havet som ligger en bit bort, det lugna vattnet och de många fåglarna i fågelskyddsområdet mitt i sundet. Bakom restaurangen finns en stig som tar dig in i Ängskärs naturreservat – bad och fågelskådning, idylliska promenader, karga klippor, bronsåldersgroda samt en vacker vårdkase belägen på en klippa där man har en vid utsikt över havet. I den norra delen ska du hålla utkik efter en öppen göl med vita näckrosor, Ruddammen. Där lever Upplands egen groda – gölgrodan. Denna kväkande raritet finns bara vid norra Upplands kust och anses vara en kvarleva från en period med varmare klimat under bronsåldern! Tillbaka till campingens reception tog jag en kaffe och satte mig ute på klipporna utanför restaurangen. Härifrån kan man skymta Örskärs fyr, men själva området känns lite trist och öde, även mitt på sommaren, trots att restaurangen har öppet. 





I returned to Vavd where you can turn right and drive along Vallboån to Årböle by Årböleån and Norra Åsjön. I did not turn but continued driving towards Ängskär. Shortly after Årböle turn, I turned right again and drove to Göksnåre via Malen. Here is located Göksnåre nature reserve, formed in 2019, with a species-rich meadow and coniferous forest with orchids. I returned to the road to Ängskär and continued driving through Lissbo and past Strönningsvik nature reserve, formed in 2014 and consisting of a bog with minerals around Lake Strönningsvik. Shortly after, I arrived at Ängskär, a small village and two peninsulas surrounded by Ängskär Bay in the west, Ängskär Sound in the middle and Öregrundgrepen/Baltic Sea in the north and east. On Bondskäret peninsula is located Bondskäret nature reserve, formed in 1972 and on Klubben peninsula is Ängskär nature reserve, formed in 1985. Bondskäret is an old cultural landscape by the sea with meadows, pastures and forests. In the 1700s and 1800s, Ängskär's fishing and farming village was an important shipping port for iron from Lövstabruk. The stately, white building is an iron shed that remains as a memory from this time. Here I started my walk along the left bank of Ängskär Sound and walked all the way out to Ytterhällarna where you have a beautiful view of Gudinge Bay. Then I walked back to the iron shed along Ängskär Bay with open meadows and remains of an old cultural landscape. Ängskär's sea camping is also located at Klubben. Here I parked the car and walked on the paved road all the way to the marina where you have a very beautiful view of Ängskär Sound. There is a restaurant located by the water, a small wharf, a small swimming area and a large campsite. A beautiful place where you can sit and have coffee and still enjoy nature, the sea that is a bit away, the calm water and the many birds in the bird sanctuary in the middle of the strait. Behind the restaurant there is a path that takes you into Ängskär nature reserve - swimming and bird watching, idyllic walks, barren cliffs, Bronze Age frog and a beautiful prhyctoria located on a cliff where you have a wide view of the sea. In the northern part, you should look out for an open pond with white water lilies, Ruddammen. Uppland's own frog lives there - the göl frog. This quacking rarity is only found on the coast of northern Uppland and is considered to be a remnant of a period with a warmer climate during the Bronze Age! Back at the campsite's reception, I had a coffee and sat out on the rocks outside the restaurant. From here you can glimpse Örskär's lighthouse, but the area itself feels a bit sad and deserted, even in the middle of summer, despite the restaurant being open.






Från Ängskär fortsatte jag köra söderut mot Forsmark (i Östhammars kommun) via Skaten vid Skatviken, där Skaten-Rångsens naturreservat också ligger. Reservatet utgör ett kustområde samt 30 större och många mindre öar i Öregrundsgrepen (en liten skärgård) och bildades 1998. I den reservatdel som ligger inom Tierps kommun finns inte parkeringsplatser, utan den består mest av en ytterskärgård som man kan upptäcka i båt samt en smal kustlinje. Strax innan Stor-Rångsen passerar man gränsen till Östhammars kommun och här finns också Tierps kommun östligaste del. 





From Ängskär I continued to drive south towards Forsmark (in Östhammar municipality) via Skaten by Skatviken, where Skaten-Rångsen nature reserve is also located. The reserve is a coastal area and 30 larger and many smaller islands in Öregrundsgrepen (a small archipelago) and was formed in 1998. In the reserve part located in Tierp municipality there are no parking spaces, but it consists mostly of an outer archipelago that can be discovered by boat and a narrow coastline. Just before Stor-Rångsen, you cross the border into Östhammar municipality and here is also Tierp's kommun's easternmost point.





 

	


	





	

		
Vårutflykt till Älvkarleby                                            Spring excursion to Älvkarleby
	


	
	

		

Namnet Älvkarleby väcker fina minnen hos mig. Laxön var bland det första jag besökte när jag flyttade till Uppsala. Jag tog bussen från Uppsala och steg av vid fallområdet och sedan promenerade på Laxön. Annars så betyder Älvkarleby mycket skog för mig bara. Rullsand, Mellansveriges riviera, är fint, men hit kommer väldigt många som campar här på sommaren och det kan bli väldigt fullt och trångt. Trots det så är Rullsand ett ställe jag återkommit till i princip varje år. 





Distriktet motsvarar större delen av Älvkarleby socken. Socknen har en yta på ca. 237 km2 och en befolkning på ca. 1 960 invånare. Socknen består av myrrik skogsbygd och ligger vid norra Upplandskusten med tillgång till Östersjön (Gävlebukten). Socknen genomflyts av Dalälven som mynnar ut i Gävlebukten och största sjön är Storfjärden eller Marmafjärden som genomflyts av Dalälven. Socknen genomkorsas av E4:an, riksväg 76 (en ca. 165 km. lång väg mellan Norrtälje i Stockholms län och Gävle i Gävleborgs län) och länsväg 291 (en ca. 15 km. lång väg mellan Mehedeby i Tierps kommun och Älvkarleby). Ostkustbanan mellan Stockholm och Sundsvall samt Upptåget har hållplats här. Socknen är först belagd år 1167 (Eluekarlebuj) och innehåller förledet ”älvakarl” i betydelsen ”befolkningen vid älven”. 





The name Älvkarleby evokes fond memories in me. Laxön was among the first things I visited when I moved to Uppsala. I took the bus from Uppsala and got off at the fall area and then walked on Laxön. Otherwise, Älvkarleby means a lot of forest to me only. Rullsand, Central Sweden's riviera, is nice, but a lot of people come here to camp here in the summer and it can get very full and crowded. Despite that, Rullsand is a place I have returned to almost every year.

The district corresponds to most of Älvkarleby parish. The parish has an area of ​​approx. 237 km2 and a population of approx. 1,960 inhabitants. The parish consists of marshy woodland and is located on the northern Uppland coast with access to the Baltic Sea (Gävle Bay). The parish is flowed through by Dalälven which empties into Gävle Bay and the largest lake is Storfjärden or Marmafjärden through which Dalälven flows. The parish is crossed by the E4, national road 76 (between Norrtälje in Stockholm county and Gävle in Gävleborg county) and county road 291 (between Mehedeby in Tierp municipality and Älvkarleby). The East Coast Line between Stockholm and Sundsvall and Upptåget have a stop here. The parish was first mentioned in 1167 (Eluekarlebuj) and contains the prefix "älvkarl" in the sense "population by the river".





Jag körde från Uppsala på E4:an och då kan man köra igenom socknen mot Gävle. Då kör man över Dalälven som utgör den inofficiella gränsen mot Norrland. E4:an är tvåfilig här och ganska stor och bred (motorvägen sträcker sig mellan Haparanda och Helsingborg och är 1 590 km. lång). Till vänster om E4:an ligger en del av Båtfors naturreservat (där kommunens och socknens sydligaste och västligaste punkter ligger) med Hyttöfjärden och till höger om motorvägen ligger Storfjärden, en sjö som ingår i Dalälvens avrinningsområde. Jag svängde av höger från E4:an på länsväg 291 och besökte Dragon Gate, enligt mig en svart fläck på Älvkarlebys karta. Kan faktiskt inte hitta något mer opassande och fult än det här kinesiska centret. Redan när man närmar sig Dragon Gate från bägge hållen så ser det ut som ett asiatiskt fängelse eller ett kallt tempel vars Buddha-staty reser sig mitt i den norduppländska skogen. Här finns ett affärs- och kulturcentrum med hotell, konferens, butik och museum. Hotellet och konferenscentret ser ut som ett övergivet fängelse. I butiken fanns förut en restaurang, nu finns det bara ett café och en butik med väldigt billiga saker. Hela stället andas dålig smak och kitsch. Det enda som jag tyckte var intressant var museet med ett torg som liknar Himmelska fridens torg i Dongcheng, Kina, en byggnad som hyser kopior efter den berömda terrakottaarmén samt två långa gångar med tavlor och bilder med olika kinesiska motiv. Mitt på torget står en staty av en buddhistisk gud. Men allt det hela känns dock övergivet, att ingen tar hand om detta ställe längre. Det är bara bensinstationen som känns levande.  





I drove from Uppsala on the E4 and then you can make it through the parish towards Gävle. Then you drive over Dalälven which is the unofficial border with Norrland. The E4 is two-laned here and quite large and wide (the motorway stretches between Haparanda and Helsingborg and is 1,590 km long). To the left of the E4 is a part of Båtfors nature reserve (where the municipality's and the parish's southernmost and westernmost points are located) with Hyttöfjärden and to the right of the motorway is Storfjärden, a lake that is part of the Dalälven catchment area. I turned right from the E4 on county road 291 and visited Dragon Gate, in my opinion a black spot on Älvkarleby's map. Can't actually find anything more inappropriate and ugly than this Chinese center. Even when approaching Dragon Gate from both sides, it looks like an Asian prison or a cold temple whose Buddha statue rises in the middle of the northern Uppland forest. Here is a business and cultural center with hotel, conference, shop and museum. The hotel and conference center look like an abandoned prison. In the shop there used to be a restaurant, now there is only a café and a shop with very cheap things. The whole place exudes bad taste and kitsch. The only thing I found interesting was the museum with a square similar to Tiananmen Square in Dongcheng, China, a building that houses replicas of the famous terracotta army and two long corridors with paintings and pictures with different Chinese motifs. In the middle of the square stands a statue of a Buddhist god. But all this feels abandoned, that no one takes care of this place anymore. It is only the gas station that feels alive here.






Sedan fortsatte jag på länsväg 291 mot Älvkarleby (hastighetsgräns 80 km.) och efter 3 km. kom jag till Marma, en tätort med ca. 340 invånare och först omtalad 1365. Namnet kan betyda ”boplatsen vid den grunda viken”. I Marma har Upptåget en hållplats. I tätorten finns en vacker strand vid Marmafjärden (en utvidgning av Dalälven) samt Marma kyrkan från 1927 och Marma skjutfält med Marma läger från 1881, nu ett av Försvarsmaktens skjutfält. Vid skjutfältet, i jämnhöjd med byn Ambricka, ligger kommunens högsta punkt på 55 m.ö.h. Jag rekommenderar att ni lämnar bilen eller cykeln nere vid stranden och bara tar en promenad på stranden, badar eller tittar i Flottarmuseet. Marmafjärden är verkligen vacker här. Från stranden som faktiskt ligger i centrum svängde jag höger och körde på en grusväg mot Västland (i Tierps kommun) genom Myrbo, en ort med ca. 50 invånare och som ligger ca. 1,5 km. från Marma centrum. Om man däremot fortsätter rakt fram på länsväg 291 (samma hastighetsgräns som ovan) så passerar man byn Ambricka vid Storfjärden (en utvidgning av Dalälven, där den lilla Gropholmarnas naturreservat som inrättades 1997 ligger) samt Ostkustbanan och är efter ca. 7 km. framme i Älvkarleby.    





Then I continued on county road 291 towards Älvkarleby (speed limit 80 km.) and after 3 km. I came to Marma, an urban area with approx. 340 inhabitants and first mentioned in 1365. The name can mean "the settlement by the shallow bay". In Marma, Upptåget has a stop. In the urban area there is a beautiful beach by Marmafjärden (an extension of Dalälven) as well as Marma church from 1927 and Marma firing range with Marma camp from 1881, now one of the Armed Forces firing ranges. At the firing range, at the same level as the village of Ambricka, there is the municipality's highest point at 55 m. above sea level.
I recommend that you leave your car or bike down by the beach and just take a walk on the beach, swim or check the Navy Museum. Marmafjärden is really beautiful here. From the beach which is actually in the center, I turned right and drove on a gravel road towards Västland (in Tierp municipality) through Myrbo, a small community with approx. 50 inhabitants and located approx. 1.5 km. from Marma center. If, on the other hand, you continue straight ahead on county road 291 (same speed limit as above), you pass the village Ambricka by Storfjärden (an extension of Dalälven, where the small Gropholmarnas nature reserve established in 1997 is located) and Ostkustbanan and find yourself after approx. 7 km. in Älvkarleby.






Från väg 291 svängde jag sedan in i Älvkarleby och besökte Laxön, en liten och brant ö mitt i Älvkarlebyfallen i Dalälven. Här ligger en av länets vackraste platser enligt mig, en gammal militärförläggning från 1880 med bevarade hus och nöjesplatser. Lämna bilen på någon av parkeringarna på ön (störst är parkeringen mittemot restaurang Kungsådran). På Laxön finns idag vandrarhem, hantverkare, restaurang och butiker. Restaurang Kungsådran rekommenderas varmt, mycket god mat (vi åt en fantastisk burgundisk gryta) och trevlig personal och inte alls dyrt. Gå bara runt på den lilla ön, ta en kaffe, gå runt Laxön och ta en promenad på dammarna. Gå också till Laxtrappan där SLU bedriver forskning och där man kan se laxarna hoppa. Kom sedan tillbaka till Laxön på Carl XIII:s bro.





Från Laxön svängde jag vänster mot E4:an och efter att ha passerat Upptågets hållplats i Fisket kom fram till Älvkarleö på norra sidan Dalälven. Älvkarleö är en tätort med ca. 250 invånare. Här ligger Älvkarleö Bruk från 1659, anlagt av Claes Depken-Anckarström och David Leijel samt Söderhällgården, ett museum från 1950-talet. Parkera vid bruket och strosa runt i parken, bland gamla träd och gamla byggnader. Dammen bakom huvudbyggnaden är bara så vacker med sin lilla konstgjorda ö. När man kommer in i samhället från Älvkarleby-hållet så ligger flera gamla byggnader kvar från brukstiden, däribland klockstapeln, huvudkontoret och logen. I Älvkarleö ligger också Lanforsens kraftstation från 1919-31 (ägd idag av Stockholm Energi AB), samt en mycket vacker badplats intill Nygård herrgård. Från Älvkarleö fortsatte jag runt Storfjärden (hastighetsgräns 80 km) tills jag kom tillbaka till E4:an och här körde jag rakt fram på en asfalterad väg (ca. 1,6 km.) mot Hyttön, ett gammalt järnbruk från 1664 beläget vid Lerån, exakt på gränsen till Gävleborgs län och Gästrikland, och som idag består av bara några ruiner som är svåra att upptäcka (det finns ingen skyltning).   





From road 291 I turned to Älvkarleby and visited Laxön, a small and steep island in the middle of Älvkarlebyfallen in Dalälven. Here is one of the county's most beautiful places in my opinion, an old military base from 1880 with preserved houses and entertainment venues. Leave the car in one of the parkings on the island (the largest being opposite the Kungsådran restaurant). Today, Laxön has hostels, craftsmanship, restaurants and shops. Restaurant Kungsådran is highly recommended, very good food (we ate a fantastic Burgundian stew) and friendly staff and not at all expensive. Just walk around the small island, have a coffee, walk around Laxön and take a walk on the dams. Also go to Laxtrappan where SLU conducts research and where you can see the salmon jumping. Then come back to Laxön on Carl XIII's bridge.

From Laxön I turned left towards the E4 and after passing Upptåget's stop in Fisket came to Älvkarleö on the north side of Dalälven. Älvkarleö is an urban area with approx. 250 inhabitants. Here is Älvkarleö Ironworks from 1659, built by Claes Depken-Anckarström and David Leijel and Söderhällgården, a museum from the 1950s. Park at the ironworks and stroll around the park, among old trees and old buildings. The pond behind the main building is just so beautiful with its small artificial island. When you enter the community from the Älvkarleby direction, several old buildings remain from the period of use, including the belfry, the head office and the lodge. In Älvkarleö is also Lanforsen's power station from 1919-31 (owned today by Stockholm Energi AB), as well as a very beautiful bathing place next to Nygård manor. From Älvkarleö I continued around Storfjärden (speed limit 80 km) until I came back to the E4 and here I drove straight ahead on a country road (approx. 1.6 km.) towards Hyttön, an old ironworks from 1664 located by Lerån, exactly on the border with Gävleborg County and Gästrikland, only ruins today that are difficult to find (no signage).






Från Älvkarleby centrum kan man svänga höger och ta väg 76 mot Östhammar/Norrtälje eller fortsätta rakt genom tätorten tills man kommer till Älvkarleby kyrka från 1492. Kyrkan tillhör Älvkarleby-Skutskärs församling och pastorat i Uppsala stift. Älvkarleby är en tätort med ca. 1 500 invånare, men trots namnet är den inte centralort i kommunen, utan Skutskär. En känd Älvkarlebybo är författaren Stig Dagerman (1923-1954) född på Norrgärdet och begravd på Älvkarleby kyrkas kyrkogård. I Älvkarleby ligger Älvkarleby Kraftverk från 1915 där SLU driver olika verksamheter, Sörgärdets skola samt Fiskecamping på den lilla ön Sandören. Älvkarleby känns ganska upplivat och detta kan bero på Laxön och den forskning som SLU bedriver här, samt på Rullsand. Jag rekommenderar ett besök i kyrkan och på kyrkogården samt på Sandören där det finns en vacker grillplats och utsikt mot Västanån. Från Laxön åkte jag längs vänstra sidan av Dalälven genom Västanån, en småort med ca. 100 invånare, där ett vikingatida gravfält ligger. Gravfältet är väl synligt på våren och vintern och skyltning och parkering finns åt Skutskär-hållet. Även ett stopp där det gamla kapellet sägs ha stått rekommenderas, där har man en vid utsikt över Dalälven och Älvkarleby. Efter Västanån kommer man ut på riksväg 76 (i Skutskärs distrikt) och då kan man antingen svänga vänster mot Skutskär eller höger mot Älvkarleby. Om man väljer det sista så kör man över bron över Dalälven (hastighetsgräns 80 km.) och innan bron så är man tillbaka i Älvkarleby distrikt.





From Älvkarleby center you can turn right and take road 76 towards Östhammar/Norrtälje or continue straight through the town until you reach Älvkarleby church from 1492. The church belongs to Älvkarleby-Skutskär parish and pastorate in Uppsala diocese. Älvkarleby is an urban area with approx. 1,500 inhabitants, but despite the name, it is not the central town in the municipality, but Skutskär. A well-known Älvkarleby resident is the author Stig Dagerman (1923-1954) born in Norrgärdet and buried in Älvkarleby church cemetery. Älvkarleby Kraftverk from 1915 is located in Älvkarleby, where SLU runs various activities, Sörgärdet's school and Fiskecamping on the small island of Sandören. Älvkarleby feels quite enlivened and this may be due to Laxön and the research that SLU conducts here, as well as to Rullsand. I recommend a visit to the church and the cemetery and to Sandören where there is a beautiful barbecue area and a view towards Västanån. From Laxön I drove along the left side of Dalälven through Västanån, a small community with approx. 100 inhabitants, where a Viking burial ground is located. The burial ground is clearly visible in the spring and winter and signage and parking are available in the Skutskär direction. A stop where the old chapel is said to have stood is also recommended, where you have a wide view of the Dalälven and Älvkarleby. After Västanån you come out on highway 76 (in Skutskär district) and then you can either turn left towards Skutskär or right towards Älvkarleby. If you choose the latter, you drive over the bridge over Dalälven (speed limit 80 km.) and before the bridge you are back in Älvkarleby district.






Strax efter att man passerat bron så kan man fortsätta rakt fram mot Älvkarleby eller svänga vänster mot Rullsand. Strax efter svängen körde jag genom Överboda, en småort med ca. 130 invånare där hängbron över Dalälven som leder till Mon i Skutskär ligger. Från Överboda kan man svänga höger och åka mot Komossens naturreservat, ett av länets yngsta reservat, inrättat 2019. Om man fortsätter mot Rullsand (hastighetsgräns 70 km.) kör man igenom Ytterboda och efter ytterligare 2-3 km svängde jag vänster mot Rullsand och Billuddens naturreservat inrättat 1979. Billudden utgör Uppsalaåsens nordligaste utpost på land. Vid Rullsand finns havsbad, naturum, naturistbad samt den största campingen i länet med ca. 350 platser. Rullsand kallas även för Mellansveriges Riviera och är verkligen ett upplivat ställe på sommaren i den annars skogiga Älvkarleby kommun. På sommaren kan det bli väldigt trångt med väldigt många som campar, men sommar som vinter så kan man alltid ta en promenad här. Ett fantastiskt naturställe är halvön Billudden, ca. 3 km lång. Gå förbi Billhamn och ända upp till udden där en liten fyr ligger. Jag rekommenderar en promenad på vänstra sidan av Billudden, där går man på en smal stig i skogen och samtidigt nära havet. Vid uddspetsen har man vid utsikt över havet. Billskaten räknas också som Upplands och därmed Uppsala läns, Älvkarleby kommuns och socknens nordligaste punkt. I Rullsand kan man promenera ända till Brämsand, där Dalälven mynnar ut i Gävlebukten, och sedan kan man ta vägen tillbaka på stranden. Ta ett dopp eller ligg/sitt och lyssna på vågorna. Ett besök på naturistbadet är också rekommenderat, där är det inte alls trångt, men vattennivån är djupare och havet är ganska vågigt här. Fortsätt promenera på nakenstranden till Billudden. 





Shortly after crossing the bridge, you can continue straight ahead towards Älvkarleby or turn left towards Rullsand. Shortly after the turn, I drove through Överboda, a small community with approx. 130 inhabitants where the suspension bridge over the Dalälven river that leads to Mon in Skutskär is located. From Överboda you can turn right and go towards Komossen's nature reserve, one of the county's youngest reserves, established in 2019. If you continue towards Rullsand (speed limit 70 km.) you drive through Ytterboda and after another 2-3 km I turned left towards Rullsand and Billuddens nature reserve established in 1979. Billudden is Uppsala ridge's northernmost outpost on land. At Rullsand there are sea baths, nature baths, naturist baths and the largest campsite in the county with approx. 350 seats. Rullsand is also called Central Sweden's Riviera and is really an enlivened place in the summer in the otherwise forested Älvkarleby municipality. In the summer it can be very crowded with a lot of people camping, but summer and winter you can always take a walk here. A fantastic nature place is the peninsula Billudden, approx. 3 km long. Walk past Billhamn and all the way up to the headland where a small lighthouse is located. I recommend a walk on the left side of Billudden, where you walk on a narrow path in the woods and at the same time near the sea. At the tip of the headland you have a wide view of the sea. Billskaten is also counted as the northernmost point in Uppsala county, Älvkarleby municipality and parish.
 From Rullsand you can walk all the way to Brämsand, where the Dalälven river empties into the Bay of Gävle, and then you can take the road back on the beach. Take a dip or lie/sit and listen to the waves. A visit to the naturist bath is also recommended, where it is not crowded at all, but the water level is deeper and the sea is quite wavy here. Continue walking on the nude beach to Billudden.






Från Rullsand rullade jag vidare mot Långsand (hastighetsgräns 70 km., ca. 5 km.) via Sågarbo, en herrgård från 1600-talet med anknytning till Billudden och de närliggande bruken Lövstabruk och Karlholm (båda i Tierps kommun). Herrgården ägs idag av familjen Tjernström, men det finns ett antal stugor på gården som hyrs ut. Här kan man bo fint, nära till havet och Rullsand.  Långsand är en småort med ca. 140 invånare och med fina sandstränder samt med Långsandsörarna som ligger utanför samhället. En promenad i hamnen och på piren rekommenderas. Från Långsand fortsatte jag vidare på en grusväg genom ett skogsområde (hastighetsgräns 70 km., ca. 5 km.) mot Gårdskär, en tätort med ca. 360 invånare. I tätorten ligger en förskola samt runsten U1150. Ca. 3 km. nordost om tätorten ligger Gårdskärs fiskeläge där man kan ta en promenad och titta på de gamla fiskebodarna och i nordost ligger Mararnas naturreservat, ett våtmarksområde med rikkärr, inrättat 2019. Öster om reservatet ligger Kalvören som är kommunens och socknens östligaste punkt. Ca. 3 km. sydost om Gårdskär ligger Stigenbergsbadet dit man kör på en grusväg genom skogen. Där är väldigt vackert och lugnt, men på högsommaren och sensommaren kan det bli för mycket vass. Om man tar vägen tillbaka till väg 76 och Älvkarleby (hastighetsgräns 80 km.) passerar man Bölsjöns naturreservat, också det ett våtmarksområde med rikkärr, inrättat 2012. Bölsjön är 0,013 km2 och är belägen 19 m.ö.h.





From Rullsand I rolled on towards Långsand (speed limit 70 km. for approx. 5 km.) via Sågarbo, a manor house from the 17th century connected to Billudden and the nearby ironworks of Lövstabruk and Karlholm (both in Tierp municipality). The manor is today owned by the Tjernström family, but there are a number of cottages on the farm that are rented out. Here you can live nicely, close to the sea and Rullsand. Långsand is a small community with approx. 140 inhabitants and with fine sandy beaches and with Långsandsörarna outside the community. A walk in the harbor and on the pier is recommended. From Långsand I continued on a gravel road through a forest area (speed limit 70 km. for approx. 5 km.) towards Gårdskär, an urban area with approx. 360 inhabitants. In the urban area is a preschool and runestone U1150. Approx. 3 km. northeast of the town is Gårdskär's fishing village where you can take a walk and look at the old fishing huts and in the northeast is Mararnas nature reserve, a wetland area with rich marsh, established in 2019. East of the nature reserve is Kalvören which is the municipality's and the parish's easternmost point. Approx. 3 km. southeast of Gårdskär is Stigenbergsbadet to which you drive on a gravel road through the forest. It is very beautiful and quiet there, but in high summer and late summer it can get too reedy. If you take the road back to road 76 and Älvkarleby (speed limit 80 km.), you pass Bölsjön's nature reserve, also a wetland area with rich marshes, established in 2012. Bölsjön is 0,013 km2 and is located 19 m.o.s.



		
	
	


	





	

		
Vårutflykt till Skutskär                                                Spring excursion to Skutskär
	


	
	

		

När jag hör namnet Skutskär så får jag lite dåliga associationer: industri, dålig lukt, en död tätort. Första gången jag kom till Skutskär var hösten 2013. Jag var på väg upp till Hälsingland och tåget till Gävle stannade till i Skutskär. Varenda gång tåget stannade där så luktade det förfärligt från pappersbruket. Efter några år så hade en vän till mig flyttat till Skutskär och jag besökte honom flera gånger. Det var omöjligt att vara ute de gånger jag var där pga. av lukten. Jag förstår inte hur folk kan bo så nära pappersbruket. Det förstör vardagen tycker jag.





Nog med negativa kommentarer dock. Förra veckan var det dags att åka dit igen och utforska distriktet. Distriktet är en del av Älvkarleby socken och har en befolkning på ca. 6 110 invånare. Det består av tätorten Skutskär belägen vid Dalälvens utlopp i Gävlebukten i Östersjön. Dalälven utgör distriktets östra gräns mot Älvkarleby distrikt. Distriktet har två öppningar mot vatten: en mot sjön Trösken (i Gävleborgs län) samt tillgång till Östersjön (Gävlebukten). Skutskärs distrikt genomkorsas av riksväg 76, en ca. 165 km. lång väg som går mellan Norrtälje (i Stockholms län) och Gävle (i Gävleborgs län). Ostkustbanan mellan Stockholm och Sundsvall samt Upptåget har hållplats här. 





When I hear the name Skutskär, I get some bad associations: industry, bad smell, a dead urban area. The first time I came to Skutskär was in the autumn of 2013. I was on my way up to Hälsingland and the train to Gävle stopped in Skutskär. Every time the train stopped there, it smelled horrible from the paper mill. After a few years, a friend of mine had moved to Skutskär and I visited him several times. It was impossible to be out the times I was there due to the smell. I do not understand how people can live so close to the paper mill. It destroys everyday life, I think.

Enough with negative comments. Last week it was time again to visit the area and explore the district. The district is part of Älvkarleby parish and has a population of approx. 6,110 inhabitants. The district consists of the urban area Skutskär at the mouth of the Dalälven river. Dalälven is the district's eastern border with Älvkarleby district. The district has two openings to water: one to Lake Trösken (Gävleborg County) and access to the Baltic Sea (Bay of Gävle). The district is crossed by county road 76, an aprox. 165 km. long road between Norrtälje (Stockholm County) and Gävle (Gävleborg County). The East Coast train line between Stockholm and Sundsvall and Upptåget have a stop here. 





När man kommer söderifrån från Älvkarleby (man kör på väg 76) så är man faktiskt framme i tätorten Skutskär. Det som är intressant med Skutskär är att tätorten är kommun-, landskaps- och länsöverskridande då stadsdelen Harnäs, tillhörande Skutskär, ligger i Gävle kommun, Gävleborgs län i landskapet Gästrikland. Skutskär är centralort i kommunen och ligger 5 meter över havet. Hela tätorten har en befolkning på ca. 7 300 invånare, varav ca. 6 100 i Älvkarleby kommun. Orten omtalas först på 1500-talet som innehållande ett skeppsvarv åt flottan. Skutskär är en aktiv bruksort, där Skutskärs Bruk som ingår i Stora Enso-koncernen och som sedan 1998 producerar pappersmassa har ca. 375 anställda. Det första bruket på orten anlades 1869. Bland kända Skutskärsbor kan vi nämna sångarpastorn inom Missionskyrkan Artur Erikson (1918-2000) samt många namn inom bandy som orten är bl.a. känd för.   





When you come from the south from Älvkarleby (you drive on road 76), you arrive directly to the town of Skutskär. What is interesting about Skutskär is that the town belongs to two municipalities, two landscapes and two counties as the town district of Harnäs, belonging to Skutskär, is located in Gävle municipality, Gävleborg county in the province of Gästrikland. Skutskär is the central town in the municipality and is located 5 meters above sea level. The entire urban area has a population of approx. 7,300 inhabitants, of which approx. 6,100 in Älvkarleby municipality. The town is first mentioned in the 16th century as containing a shipyard for the navy. Skutskär is an active mill site, where Skutskär Bruk, which is part of the Stora Enso Group and which has been producing wood pulp since 1998, has approx. 375 employees. The first mill in the town was established in 1869. Among well-known Skutskär residents, we can mention the singer pastor within the Mission Church Artur Erikson (1918-2000) and many names in bandy as the town is, among others, known for.





Efter att ha passerat hastighetskameran (50 km/h) svängde jag höger mot stadsdelen Mon där man kan se och gå på en hängbro över Dalälven, invigd 1924. På andra sidan väg 76, mittemot Mon, ligger stadsdelen Älvboda bestående av villor. Nära centrum i rondellen vid Willys svängde jag höger och sedan höger igen och körde över till den lilla ön Rotskär som ligger i Dalvälvens utlopp. Ön är ca 60 ha. stor och ägs av Stora Enso, men den är befolkad och här ligger Rotskärsskolan samt Älvskärs småbåtshamn. När man kör tillbaka från Rotskär så ser man Skutskärs kyrka som ligger vackert vid Bodaån (en arm till Dalälven som omringar Rotskär). Kyrkan invigdes 1906 och tillhör Älvkarleby-Skutskärs församling i Uppsala stift. Kyrkans interiör var under renovering när jag var där, men en mycket trevlig vaktmästare visade oss runt i kyrkan och berättade mer om den. Från kyrkan körde jag längst med Bodaån bland fina villor (Kopphuslandet) och sedan åkte jag mot Sandbankarna, en fin sandstrand med en vacker utsikt mot havet, men med en mindre vacker utsikt mot pappersbruksområdet Medora. 





After passing the speed camera (50 km/h), I turned right towards the town district Mon where you can see and walk on a suspension bridge over the Dalälven, inaugurated in 1924. On the other side of road 76, opposite Mon, lies the town district of Älvboda consisting of villas. Near the center, in the roundabout at Willys, I turned right and then right again and drove over to the small island of Rotskär located in the mouth of the Dalvälven. The island is about 60 ha. large and owned by Stora Enso, but it is populated and here you can find Rotskärs School and Älvskär's boat harbor. When you drive back from Rotskär you see Skutskär's church which is beautifully situated by the Boda river (an arm to the Dalälven river that surrounds Rotskär). The church was inaugurated in 1906 and belongs to Älvkarleby-Skutskär parish in Uppsala diocese. The interior of the church was under renovation when I was there, but a very nice caretaker showed us around the church and told us more about it.
 From the church I drove along the river among nice villas (Kopphuslandet) and then turned off towards Sandbankarna, a fine sandy beach with a beautiful view of the sea, but with a less beautiful view of the paper mill area Medora.






Man kan sedan fortsätta vidare på väg 76 mot Furuvik och Gävle och då passerar man Skutskärs Bruk, enligt mig en svart fläck på Skutskärs karta. Det luktar mycket dåligt i området på grund av utsläppen från pappersmassefabriken. Strax innan kommuns-, läns- och landskapsgränsen svängde jag vänster mot Lindsäng där man kan se runsten U1149.  





You can then continue on road 76 towards Furuvik and Gävle and then you pass Skutskär Pulp Mill, in my opinion a black spot on Skutskär's map. It smells very bad in the area due to the emissions from it. Just before the municipal, county and landscape border, I turned left and continued towards Lindsäng where you can see the runestone U1149.





I Skutskär ligger flera förskolor och grundskolor, en vuxenutbildning, men ingen gymnasieskola. Närbutiker, matbutiker, en Willys, flera matställen (restauranger) och bensinstationer, apotek, tandvård och vårdcentral, samt kommunhuset ligger i centrala Skutskär. 





In Skutskär there are several preschools and primary schools, one adult education, but no upper secondary school. Convenience stores, grocery stores, a Willys, several restaurants and gas stations, pharmacies, dental care and health center, as well as the town hall are located in central Skutskär.

	


	





	

		
Vårutflykt till Stavby / Spring excursion to Stavby
	


	
	

		

Förra veckan gjorde jag min sjunde vårutflykt i Uppland – Stavby. Socknen har en yta på ca 66 km2 och en befolkning på ca 710. Socknen ligger nordost om Uppsala och består av odlingsbygd med inslag av skogsbygd. Den genomflyts av Olandsån, landskapets största. En sjö ligger i socknen: Lydingesjön. Hallstaviksvägen genomkorsar socknen i dess södra delar och länsväg 288 mot Östhammar genomkorsar den i dessa centrala och norra delar. Namnet är först belagt år 1291 och består av ”stav” med betydelsen ”gränsmärke, klippstup eller resta stavar” samt ordet ”by”.





Om man tar Hallstaviksvägen från Uppsala passerar man genom socknens södra delar som faktiskt är en skogsbygd. Om man däremot kommer från Österedinge i Tuna socken kör man på en grusväg förbi Lydinge säteri (och hästgård) från 1700-talet (med anor från 1200-talet) samt genom samhället Gränome och kommer slutligen ut på väg 288.





Om man tar väg 288 från Uppsala kan man, efter att ha passerat vägen mot Gränome/Lydinge, svänga höger mot Gamla Gränome, med bevarad 1700-talsmiljö och som idag erbjuder logi (B&B). Från 288:an kan man svänga höger igen lite längre fram och då kommer man till Inninge och vidare till Vittja (i Tuna socken). Fortsätter man på väg 288 kommer man till Stavby by, avsides på vänster sida om vägen, socknens kyrkby och en småort med ca 140 invånare. Konstnären och friherren Alexander Rudbeck föddes här 1829 (död 1908). I byn ligger Stavby kyrka från 1200-talet och öster om den ett gravfält från vikingatiden. Kyrkan tillhör Rasbo pastorat som är en del av Uppsala stift. I kyrkans södra vägg ligger inmurad runsten U1122. Nära kyrkan ligger Stavby skola och bakom den en stor grop i marken orsakad av ett meteoritfall. 





Om man fortsätter på väg 288 från kyrkan eller kyrkbyn kan man efter ett par kilometer svänga vänster mot Kölinge (i Rasbokils socken) och passera Nyby och Väsby som ligger i korsningen. På andra sidan väg 288 ligger Mjölsta. Fortsätter man på väg 288 så kommer man efter ytterligare ett par kilometer fram till Skeberga, en småort med ca 60 invånare. Här kan man svänga vänster mot Lyan i Östhammars kommun (Alunda socken) och köra längst Lyaån förbi Bärsta och Ubby. Fortsätter man på 288:an så kommer man till Jönninge, innan man kör över kommungränsen och in i Östhammars kommun. 





Last week I did my seventh spring trip in Uppland - Stavby. The parish has an area of ​​about 66 km2 and a population of about 710. The parish is located northeast of Uppsala and consists of agricultural areas with elements of forest area. The Oland River flows through the parish, the largest in the province. A lake is located in the parish: Lydingesjön. Hallstaviksvägen crosses the parish in its southern parts and county road 288 towards Östhammar crosses it in its central and northern parts. The name was first used in 1291 and consists of "stav" meaning "boundary marker, cliff or raised rods" and the word "village".





If you take Hallstaviksvägen from Uppsala, you pass through the southern parts of the parish, which are actually forest areas. If, on the other hand, you come from Österedinge in Tuna parish, you drive on a gravel road past Lydinge manor (and horse farm) from the 18th century (dating from the 13th century) and through the community Gränome and finally come out on road 288.

If you take road 288 from Uppsala, you can, after passing the road towards Gränome / Lydinge, turn right towards Gamla/Old Gränome, with a preserved 18th century environment and which today offers accommodation (B&B). From the 288 you can turn right again a little further ahead and then you come to Inninge and further on to Vittja (in Tuna parish). If you continue on road 288, you will come to Stavby village, on the left side of the road, the parish church village and a small town with about 140 inhabitants. The artist and baron Alexander Rudbeck was born here in 1829 (died 1908). In the village you can find Stavby church from the 13th century and east of it a burial ground from the Viking age. The church belongs to Rasbo pastorate which is part of Uppsala diocese. In the south wall of the church is the walled-in runestone U1122. Near the church you can find Stavby school and behind it a large pit in the ground caused by a meteorite fall.






If you continue on road 288 from the church or the church village, after a couple of kilometers you can turn left towards Kölinge (in Rasbokil parish) and pass Nyby and Väsby which are at the intersection. On the other side of road 288 is Mjölsta. If you continue on road 288, you will after another couple of kilometers reach Skeberga, a small town with about 60 inhabitants. Here you can turn left towards Lyan in Östhammar municipality (Alunda parish) and drive along Lya river past Bärsta and Ubby. If you continue on the 288, you will come to Jönninge, before driving over the municipal border and into Östhammar municipality.

	


	





	

		
Utflykt till Tuna, Uppland
	


	
	

		






Yta: ca 57 km2





Befolkning: ca 1035 invånare





Administrativ tillhörighet: Uppsala kommun i Uppsala län; Tuna församling i Rasbo pastorat inom Uppsala stift





Geografi: odlingsbygd med inslag av småkuperad skogsbygd





Vattendrag: Olandsån, landskapets största å, utgör gränsen till Östhammars kommun i norr och Oraån utgör gränsen mot grannsocknen Faringe i öst.





Sjöar: Testen





Hallstaviksvägen och väg 273 mot Alunda/Arlanda genomkorsar socknen. Namnet är först belagt år 1291 och kommer från ”tunum”, plural av ”tun” dvs. inhägnad.  





Om man kommer från Uppsala kan man mellan Söderedinge och Österedinge svänga höger på en grusväg som leder till Testenbadet, vackert beläget vid sjön Testen, i samhället Bråtorp. Om man däremot svänger vänster mot Söderedinge kommer man till byn Söder-Edinge och vidare mot Norr-Edinge och Lydinge (i Stavby socken). Fortsätter man på Hallstaviksvägen kommer man till en korsning där väg 273 mot Alunda/Almunge tar vid och där byn Österedinge ligger. Om man fortsätter mot Almunge/Arlanda åker man över i Faringe socken, men om man tar väg 273 mot Alunda kör man förbi Saringe och sedan är man framme i Tunaby, en småort med ca 140 invånare, först belagd år 1312 och kyrkby i Tuna socken. Här ligger Tuna kyrka  från slutet av 1200-talet. Kyrkan tillhör Rasbo pastorat som är en del av Uppsala stift. Runsten U1123 ligger invid kyrkan och runstensfragmentet U1124 ligger inmurad i kyrkans östra vägg. I byn ligger också Tuna skola.  





Mitt i småorten ligger en korsning där man kan åka i tre olika riktningar. Tar man höger kör man förbi Eneby och kommer fram till Hässelby gård med anor från 1400-talet, vackert belägen vid Stamsjön. Härifrån kan man åka på en grusväg mot Ora säteri (i Faringe socken) samt Borrlövsta vid Viksjön och tillbaka till väg 273 i Faringe socken. Från Borrlövsta kan man svänga höger mot Myssinge. Om man åker rakt fram på en grusväg från den ovannämnda korsningen kommer man fram till småsamhällena Upplandstuna och Nyvalla. I Upplandstuna ligger den rikskända Krogstastenen (U1125) från ca. 550 e.Kr. Tar man vänster från ovannämnda korsning kör man igenom Börsta och ut på väg 273. Härifrån åker man vidare mot Alunda förbi Häcklinge samt mot Vittja.  










Last week I did my sixth spring trip in Uppland - Tuna. The parish has an area of ​​about 57 km2 and a population of about 830. The parish is located northeast of Uppsala and consists of cultivated areas with elements of small hilly forest areas. Oland River, the province's largest river, forms the border with Östhammar municipality in the north and Ora River forms the border with the neighboring parish Faringe in the east. A large lake is located in the parish: Testen. Hallstaviksvägen and road 273 towards Alunda / Arlanda cross the parish. The name is first dated in 1291 and comes from "tunum", plural of "tun" ie. enclosure.





If you come from Uppsala, you can between Söderedinge and Österedinge turn right on a gravel road that leads to Testenbadet, beautifully situated by Lake Testen, in the community Bråtorp. If, on the other hand, you turn left towards Söderedinge, you come to the village Söder-Edinge and further towards Norr-Edinge and Lydinge (in Stavby parish). Continuing on Hallstaviksvägen you come to an intersection where road 273 towards Alunda / Almunge takes over and where the village Österedinge is located. If you continue towards Almunge / Arlanda you go over to Faringe parish, but if you take road 273 towards Alunda you drive past Saringe and then you arrive in Tunaby, a small town with about 140 inhabitants, first dated in 1312 and church village in Tuna parish. Here we have Tuna Church from the end of the 13th century. The church belongs to Rasbo pastorate which is part of Uppsala diocese. The runestone U1123 is located next to the church and the runestone fragment U1124 is walled in in the church's eastern wall. In the village there is Tuna school as well. 

In the middle of the small town there is an intersection from where you can go in three different directions. If you turn right, you drive past Eneby and arrive at Hässelby manor dating from the 15th century, beautifully situated by Lake Stamsjön. From here you can take a gravel road towards Ora manor (in Faringe parish) and Borrlövsta by Viksjön and back to road 273 in Faringe parish. From Borrlövsta you can turn right towards Myssinge. If you go straight ahead on a gravel road from the above-mentioned intersection, you will reach the small communities Upplandstuna and Nyvalla. In Upplandstuna there is the nationally known Krogstastenen (U1125) from approx. 550 AD. If you turn left from the above-mentioned intersection, you drive through Börsta and onto road 273. From here, you continue towards Alunda past Häcklinge and towards Vittja.

	


	





	

		
Utflykt till Knutby, Uppland
	


	
			

				
			


		
	

		

Yta: ca 144 km2





Befolkning: ca 1 418 invånare (2022)





Administrativ tillhörighet: Uppsala kommun i Uppsala län (Närdinghundra härad i Ö Uppland); Knutby-Bladåkers församling inom Almunge pastorat i Uppsala stift





Geografi: sjörik kuperad skogsbygd med högsta punkten 56 m i Bottenbergen (SV om sjön Sottern)





Vattendrag: Olandsån (35 km)





Sjöar: Söder-Giningen (2,9 km2); Hosjön (2,4 km2); Sottern (2 km2); Norrsjön (1,8 km2); Kärven (1,6 km2)





Kort historia: Namnet är först belagt år 1287 (Knutabii) och innehåller knut(e) med betydelsen ”bergknalle”.





Källa: Wikipedia (min markering)





Jag började med att ta väg 1079 (en grusväg) förbi gårdarna Källingby och Söderby som ligger mitt i ett vackert kulturlandskap med gravrösen. Jag körde sedan vidare och strax efter att ha passerat Olandsån kom jag fram till gården Ekeby, först omtalad år 1424. Efter Kolsta och Skäringby kom jag till ett annat vägskäl. Jag svängde höger in på väg 1084 och fortsatte mot Knutby. Jag passerade Rickeby och Gränsta, en småort som vuxit ihop med Knutby och först omtalad år 1396 (Grænistom). Nära Oppgården i Gränsta ligger runsten U 592 som ska ligga inmurad i en ladugårdsgrund som är privat och därför kunde jag inte gå närmare och fota den. Det var faktiskt här i Gränsta som det rikskända Knutbydramat ägde rum år 2004. Filadelfiakyrkan i Knutby lades faktiskt ner 2018 och Helge Fossmo som numera heter Iversen i efternamn frigavs år 2022.





Strax efter Gränsta är man i Knutby, en tätort med ca. 702 invånare (2023) och socknens kyrkby. Det känns som att ett stort tryck lagt sig över Gränsta och Knutby. Jag kan ha blivit emotionellt påverkad av det jag läst om Knutbymorden för jag tyvärr kände hela tiden att området var öde, gudsglömt. Plötsligt kände jag mig som i en dokumentärfilm om amerikanska seriemördare i ödemarken. Tur bara att Knutby inte riktigt är en ödemark, för här ligger en grundskola och Knutby kyrka från 1200-talet som är en av de vackraste kyrkor jag sett i Uppland. Den liknar en katedral med pelare i mitten och vackra dekorationer överallt som är mycket väl bevarade. Även den medeltida stenmuren med tre stigluckor är bevarad. Kyrkans placering speglar förhållandena på medeltiden, då det som idag är åkrar och öppna landskap var under medeltiden en sjö. Vid kyrkan berättas det att Slaget vid Knutby ägde rum år 1469.





Huvudstigluckan





Till höger på bilden ser man västportalen från senare hälften av 1200-talet, idag igenmurad.





Målningarna gjorde på 1400-talet av Albertus Pictors epigoner










Sankt Martin från 1400-talet





Runstensfragment U591 där bara ordet ”och” finns kvar. 





Målning ovanför ett inbyggt skåp föreställande en bröllops- eller trolovningsceremoni eller en tur i en danslek.





Dopfunten av gotländsk kalksten är kyrkans äldsta föremål från ca 1250-80.





Predikstolen utförd 1707 av Joakim Lutkenschwager























Bogårdsmuren från 1400-talet med bevarade stigluckor (ingångar)





Efter kyrkan fortsatte jag på väg 282 mot Edsbro och passerade byarna Sotter och Burvik vid sjön Sottern. Här finns det mycket skog och myrmarker och Sotter tycker jag ligger lite öde. Burvik känns också öde, men Burvik golfresort livar upp byn en smula. I Burvik, på höger sida om länsväg 282, kan man med stor möda hitta runsten U 590. Den står i utkanten av en åker nära en skogsdunge. Ingen skyltning.





Runsten U 590 med följande inskrift: ”Ragnbjörn lät resa stenen efter sin… Vighjälm och Fulluge, Frögers arvinge. Östen (ristade).”





Strax efter Burvik ligger gränsen med Stockholms län. Sjön Sottern där Burvik ligger är kraftigt övergödslad och håller på att växa igen. På andra sidan Sottern ligger Aspbladsmossens naturreservat med naturliga mossar, glupar och hasselrika skogar samt Ryttarhagens naturreservat bestående av en lövlund med lindar. Jag har dock inte besökt dessa två reservat eftersom vägen dit är avstängd.










Rastplatsen ligger i Stockholms län. Burvik i bakgrunden.










Tillbaka i Knutby tog jag väg 675 norrut mot Bladåker och strax efter Knutby, vid Tarv, svängde jag höger på en ganska dålig grusväg och efter ca. 1 km. stannade jag till vid Hosjönsbadplatsen. Väldigt vackert här, men ganska mycket vass och annan växtlighet samt ont om parkering. 





Badplatsen vid Hosjön 













Sedan fortsatte jag på väg 675 mot Bladåker och passerade då Åsby. Strax efter Åsby svängde jag höger på väg 1114 (en grusväg) och åkte till Vällnora Bruk, anlagt år 1684 av Jacob Leijel d.y. och nedlagt år 1890. Bruksruinerna ligger vackert vid Norrsjön. Strax efter bruket kommer man in i grannsocknen Bladåker.















Masugnen





Intill parkeringen, precis på gränsen mellan de två socknarna, finns en skylt som visar vägen till en fornborg, endast 350 m från vägen. Stigen slingrar sig vackert mellan ängen till vänster och berget på högersidan. Efter 350 m. är man uppe på berget där stenmurarna efter fornborgen reser sig. Här uppe har man en vacker utsikt över sjön Vällnoren.




















Sjön Vällnoren





Källor: https://www.knutby.nu/; I Wilcke-Lindqvist Knutby kyrka (1979); Almunge pastorats hemsida; Riksantikvarieämbetet; Wikipedia

	


	





	

		
Utflykt till Almunge, Uppland
	


	
	

		

Yta: ca 169 km2 (kommunens största)





Befolkning: ca 2 989 invånare (2022)





Administrativ tillhörighet: Uppsala kommun i Uppsala län (Närdinghundra och Rasbo härader i Ö Uppland); Almunge församling inom Almunge pastorat i Uppsala stift





Geografi: sjö- och mossrik kuperad skogsbygd med inslag av kuperad slättbygd; högsta punkten är 41 m (Brännskogsberget SO om Almunge kyrkby)





Vattendrag: Olandsån (35 km)





Sjöar: Testen (1 km2); Lötsjön (0,5 km2)





Kort historia: Namnet är först belagt år 1287 (Almungy) och innehåller förleden alm med betydelsen ”växande, översvämning” och efterleden unge som är en inbyggarbeteckning. Förleden går troligen tillbaka på Fladåns gamla namn Alma så namnet Almunge skulle syfta på de almungar vid den växande ån Alma.





Bildkälla: Wikipedia (min markering)





Jag körde efter länsväg 282 från Funbo och kom till Lännalöt, ett litet samhälle invid Lötsjön och sedan till Länna, en tätort med ca 680 invånare, omtalad först 1364. I tätorten ligger Länna Bruk, anlagt 1758 och nedlagt 1905, som idag hyser en restaurang med bl.a. utsökt grekisk mat, samt en förskola och en skola och ett kontor till skogskoncernen Holmen. I Länna har Lännakatten en hållplats (anlagd 1876) och orten har faktiskt gett namn till museijärnvägen. Tar man vänster från Länna åker man mot Sandbol i Rasbo. Om man däremot svänger höger innan man kommer in i Länna kommer man till Borgardalsbadet vid Lötsjön och vidare mot Hummelmyra, Kinnsta och Ösby. Fortsätter man från Länna kommer man till Länna Gård, vackert belägen på en höjd invid Långsjön och omnämnd första gången år 1364 då Nils Peterson Lännaätten och hans fru Holmfrid var ägare till gården.





Om man fortsätter på väg 282 från Länna passerar man Tjäderleksmossens naturreservat på vänster sida och sedan är man framme i Almunge (tidigare Lövsta), en tätort med ca 890 invånare, omtalad först vid mitten av 1200-talet. I Almunge har Lännakatten en hållplats (anlagd 1884) och här finns också en förskola och en skola samt vårdcentral. Om man svänger vänster från Almunge kommer man till Lill-Moga, ett fritidshusområde med ca 60 invånare, och till Moga för att sedan komma ut till väg 273 mot Alunda. Fortsätter man på väg 282 kommer man till Almunge kyrkby, med ca 80 invånare och där skolan, vårdcentralen och Almunge kyrka från ca 1250 ligger.  Kyrkan tillhör Almunge pastorat som är en del av Uppsala stift. Kyrkbyn genomflyts av Fladån. Från kyrkbyn kan man välja att antingen svänga höger och fortsätta på väg 273 mot Arlanda eller fortsätta på väg 282 mot Knutby. Om man väljer det sista passerar man en liten djurpark med renar på höger sidan och efter den kan man svänga av mot Rånäs och då kör man förbi Lilla Söderby vid Södersjön där Södersjöbadet ligger och når slutligen byn Rörsby på gränsen till Stockholms län. Väljer man att fortsätta mot Knutby på väg 282 passerar man Stora Söderby och småorten Gränby med ca 60 invånare. Men från kyrkbyn kan man också välja att köra norrut på väg 273 och då passerar man Stora Ellringe och Seglinge, bägge två centra för travsport, samt Näsby, en småort med ca 90 invånare först belagd år 1366, där klädvaruhuset Thuns ligger idag. I Näsby har Lännakatten sin slutstation, Faringe, anlagd 1885. Sist kör man över Olandsån in i Faringe. 





Länk till socknen här: https://www.hembygd.se/shf/plats/1745;type=fullsize 





Länk till församlingen: https://www.svenskakyrkan.se/almunge










This week I did my second spring trip in Uppland - Almunge. The parish has an area of ​​about 170 km2 and a population of about 2 700. It is located east of Uppsala and consists of a lake- and moss-rich hilly forest area with some plains. Through it flows the Flad river (older Alma). Three large lakes are located in the parish: Lötsjön, Testen and Långsjön. County road 282 towards Edsbro, county road 273 towards Arlanda and the Upplands trail cross the parish as well as the museum railway Uppsala-Länna. The name is first documented in 1287 and may refer to Alma, the Flad river's medieval name, which can mean "flood".





If you follow county road 282 from Funbo, you first come to Lännalöt, a small community next to Löt Lake and then to Länna, an urban area with about 680 inhabitants, mentioned first in 1364. In the urban area you can find Länna Bruk, built in 1758 and closed in 1905, which today houses a restaurant with i.a. delicious Greek food, as well as a preschool and a school and an office for the forest group Holmen. In Länna, Lännakatten has a stop (built in 1876) and the town has actually given its name to the museum railway. If you turn left from Länna, you go towards Sandbol in Rasbo. If, on the other hand, you turn right before entering Länna, you will come to Borgardalsbadet by Lötsjön and on towards Hummelmyra, Kinnsta and Ösby. If you continue from Länna, you come to Länna Gård, beautifully situated on a hill next to Långsjön and first mentioned in 1364 when Nils Peterson Länna family and his wife Holmfrid were the owners of the farm.

If you continue on road 282 from Länna, you pass Tjäderleksmossen nature reserve on the left side and then you arrive in Almunge (formerly Lövsta), an urban area with about 890 inhabitants, mentioned first in the middle of the 13th century. In Almunge, Lännakatten has a stop (built in 1884) and there is also a preschool and a school as well as a health center. If you turn left from Almunge, you come to Lill-Moga, a holiday home area with about 60 inhabitants, and to Moga and then come out to road 273 towards Alunda. If you continue on road 282, you will come to Almunge church village, with about 80 inhabitants and where the school, health center and Almunge church from about 1250 are located. The church village is flowed through by Fladån. From the church village, you can choose to either turn right and continue on road 273 towards Arlanda or continue on road 282 towards Knutby. If you choose the latter, you pass a small animal park with reindeer on the right side and after that you can turn off towards Rånäs and then drive past Lilla Söderby by Söder Lake where Södersjöbadet is located and finally reach the village Rörsby on the border with Stockholm County. If you choose to continue towards Knutby on road 282, you pass Stora Söderby and the small community Gränby with about 60 inhabitants. But from the church village you can also choose to drive north on road 273 and then you pass Stora Ellringe and Seglinge, both two centers for trotting, and Näsby, a small community with about 90 inhabitants first named in 1366, where the clothing store Thuns is located today. In Näsby, Lännakatten has its terminus, Faringe, built in 1885. Finally, you drive across the Oland River into Faringe.

Link to the parish: https://www.hembygd.se/shf/plats/1745;type=fullsize 

Link to the parish: https://www.svenskakyrkan.se/almunge





	


	





	

		
Utflykt till Funbo
	


	
	

		

I veckan gjorde jag min första vårutflykt i Uppland – Funbo. Socknen har en yta på ca 60 km2 och en befolkning på ca 1700. Socknen ligger öster om Uppsala och består av en slättbygd (en del av Uppsalaslätten) och en småkuperad skogsbygd. Den genomflyts av Funboån/Sävjaån (ett biflöde till Fyrisån) som saknar vandringshinder för fisk. Två stora sjöar ligger i socknen: Funbosjön och Trehörningen. Länsväg 282 mot Edsbro genomkorsar socknen liksom museijärnvägen Uppsala-Länna. Namnet är först belagt på runsten U999 från 1000-talet (”in funum”) och kan betyda ”den sumpiga bygden”. 





Följer man länsväg 282 kommer man först till Bärby, en tätort med ca 390 invånare, omtalad 1395. I Bärby har Lännakatten en hållplats (anlagd 1876) och precis vid busshållplatsen i riktning mot Uppsala står runsten U993. Från och med 1950-talet och fram till år 2013 låg här Anstalten Åby med 57 platser. I byn Broby norr om Bärby ligger Ungdomsanstalten Bärby med ca 50 personer samt runstenarna U990, U991 och U992. Broby är omtalad först 1354. Om man fortsätter norrut kommer man till en korsning invid Gråmunkehöga. Här kan man antingen svänga höger och fortsätta mot Funbo kyrka, åka rakt fram mot Rasbo eller svänga vänster mot Skölsta och Jälla. Om man tar vänster kommer man fram till en annan korsning där om man svänger vänster kommer man till Åkerby där runsten U999 står och vidare till väg 282 innan Bärby. Om man fortsätter rakt från den sistnämnda korsningen kommer man fram till herrgården Halmbyboda från 1880-talet, byggd av Enköpingsdoktorn Ernst Westerlund. Hans dotter, Dorothea, gifte sig med Leo Tolstoy dy (son till den store ryske författaren Leo Tolstoy) och idag ägs herrgården av Johan Tolstoy och hans hustru Katarina. 





Om man svänger höger vid Vedyxa kommer man först till Lövsta industriområde och sedan till Lövsta gård anlagd vid 1700-talets mitt av familjen Bielke. I gårdsparken bakom huvudbyggnaden står runsten U997.  Fortsätter man vidare kommer man till SLU:s Lövsta Forskningscentrum. 





Fortsätter man på väg 282 kommer man till Gunsta, en tätort med ca 640 invånare, omtalad först 1355. I Gunsta har Lännakatten en hållplats, anlagd 1876. En plantskola öppen på somrarna samt krogen Stiernhielms Krog & Livs ligger i Gunsta. Från tätorten kan man fortsätta söderut på en grusväg till byn Söderby, omtalad första gången 1368. Tar man den grusväg mot Funbo kyrka som går parallellt med länsvägen passerar man runsten U996 (Karberga), en stor runsten som står en bit in på en tomt.  





Fortsätter man på 282:an så kommer man till Funbo, en tätort med ca 320 invånare där även bebyggelsen i Källtorpet ingår (ca 120 invånare). Funbo kyrka från början av 1200-talet ligger på vänster sida av väg 282, i en dalgång väster om Funboån. Kyrkan tillhör Danmarks-Funbo pastorat som är en del av Uppsala stift. Intill kyrkan ligger Funbo förskola och skola. På kyrkogården står runsten U987 och inne i den gamla huvudingången (södra ingången) står U989. Också på kyrkogården, på kyrkans norra sida, finns familjen Tolstoys till Halmbyboda gravplats. Nordost om Funbo och invid Funbosjön ligger herrgården Hallkved, omtalad år 1288 då Bengt Bosson överläts gården av sin bror ärkebiskop Magnus Bosson.  





Svänger man höger från väg 282 söder om Funbo (i korsningen står en hastighetskamera) kommer man till Marielund, en ort invid sjön Trehörningen, med ca 310 invånare. I Marielund har Lännakatten en hållplats, anlagd 1880, och efter den ligger ett villaområde med många sommarnöjen från sekelskiftet 1900, vackert belägna på sjön Trehörningens västra sida. Också vid sjön, på dess södra sida, ligger Odalgården, hotell och konferens, i en vacker uppländsk miljö. Vid den lilla sjön Gårsjön ligger herrgården Marielund, ursprungligen Lund, ett arvegods från Vasaätten.  Vid Trehörningens norra sida ligger Selknä, en del av tätorten Selknä och Marielund, med ca 50 invånare. I Selknä har Lännakatten en hållplats, anlagd 1915. Efter Selknä kan man ta höger för att åka till Fjällnora friluftsområde där man kan göra olika aktiviteter däribland bada, grilla och vandra. 





Länk till Funbo distrikt: https://www.hembygd.se/shf/plats/1736;type=fullsize  





Länk till församlingen: https://www.svenskakyrkan.se/danmark-funbo/funbo-kyrka





This week I did my first spring trip in Uppland - Funbo. The parish has an area of ​​about 60 km2 and a population of about 1 700. The parish is located east of Uppsala and consists of a plain (part of the Uppsala plain) and a small hilly forest area. It is flowed through by Funbo river/Sävja river (a tributary to Fyris river) which has no obstacles to migration for fish. Two large lakes are located in the parish: Funbo and Trehörningen. County road 282 towards Edsbro crosses the parish as well as the museum railway Uppsala-Länna. The name is first used on rune stone U999 from the 1000s (''in funum'') and can mean "the swampy countryside".

If you follow county road 282, you first come to Bärby, an urban area with about 390 inhabitants, mentioned in 1395. In Bärby, Lännakatten has a stop (built in 1876) and right at the bus stop in the direction of Uppsala is the runestone U993. From the 1950s until 2013, the Institution Åby was located here with 57 places. In the village Broby north of Bärby is the Institution Bärby with about 50 people and the rune stones U990, U991 and U992. Broby is mentioned in 1354. If you continue north, you come to an intersection next to Gråmunkehöga. Here you can either turn right and continue towards Funbo church, go straight ahead towards Rasbo or turn left towards Skölsta and Jälla. If you turn left you come to another intersection where if you turn left you come to Åkerby, where the runestone U999 stands, and on to road 282 before Bärby. If you continue straight from the latter intersection, you will reach the manor Halmbyboda from the 1880s, built by the Enköping doctor Ernst Westerlund. His daughter, Dorothea, married Leo Tolstoy the younger (son of the great Russian writer Leo Tolstoy) and today the manor is owned by Johan Tolstoy and his wife Katarina.

If you turn right at Vedyxa, you first come to the Lövsta industrial area and then to Lövsta manor built in the middle of the 18th century by the Bielke family. In the courtyard park behind the main building you can find the runestone U997. If you continue, you will come to SLU's Lövsta Research Center.

If you continue on road 282, you will come to Gunsta, an urban area with about 640 inhabitants, mentioned first in 1355. In Gunsta, Lännakatten has a stop, built in 1876. A nursery-garden open in the summer and the restaurant Stiernhielms Krog & Livs is located in Gunsta. From the town you can continue south on a gravel road to the village Söderby, first mentioned in 1368. If you take the gravel road towards Funbo church that runs parallel to the county road, you pass the rune stone U996 (Karberga), a large rune stone that stands a bit into a plot.

If you continue on the 282, you will come to Funbo, an urban area with about 320 inhabitants, which also includes the buildings in Källtorpet (about 120 inhabitants). Funbo church from the beginning of the 13th century is located on the left side of road 282, in a valley west of Funbo river. The church belongs to the Denmark-Funbo pastorate which is part of Uppsala diocese. Next to the church is Funbo preschool and school. In the cemetery stands the runestone U987 and inside the old main entrance (southern entrance) is U989. Also in the cemetery, on the north side of the church, is the Tolstoy family grave. Northeast of Funbo and next to Funbo Lake is the manor Hallkved, mentioned in 1288 when Bengt Bosson was left the farm by his brother Archbishop Magnus Bosson.

If you turn right from road 282 south of Funbo (at the intersection there is a speed camera) you come to Marielund, a residential area next to Lake Trehörningen, with about 310 inhabitants. In Marielund, Lännakatten has a stop, built in 1880, and after it is a residential area with many summer houses from the turn of the century 1900, beautifully situated on the west side of Lake Trehörningen. Also by the lake, on its southern side, is Odalgården, hotel and conference, in a beautiful Uppland environment. By the small lake Gårsjön is the manor Marielund, originally Lund, an heirloom from the Vasa family. On the northern side of Trehörningen is Selknä, part of the urban area Selknä and Marielund, with about 50 inhabitants. In Selknä, Lännakatten has a stop, built in 1915.







 Link to Funbo parish: https://www.hembygd.se/shf/plats/1736;type=fullsize





 Link to the parish: https://www.svenskakyrkan.se/danmark-funbo/funbo-kyrka    

	


	





	

		
15 februari, Sigfridsdagen
	


	
	

		

Idag firar man Sigfrid, ett mansnamn av tyskt ursprung, utvecklat ur fornhögtyskans Sigifrith, sammansatt av ”sig” (seger) och ”frid” (fred, skydd). Sigfridsdagen var under medeltiden helgdag och har i folktradition varit en märkesdag för kommande väderlek: ”Sigfrid god och blid / lovar gott år och god tid” har man sagt i Västergötland. I Växjö håller man fortfarande marknad vid Sefframäss (Sigfridsmässan). 





Today we celebrate Sigfrid, a male name of German origin, developed from the Old High German Sigifrith, composed of "sig" (victory) and "frid" (peace, protection). Sigfrid's Day was a holiday during the Middle Ages and has in folk tradition been a landmark day for the coming weather: "Sigfrid good and gentle / promises good year and good time", it has been said in Västergötland. In Växjö, a market is still held at Seffra Mass (Sigfrid's Mass).

	


	





	

		
14 februari, Valentindagen
	


	
	

		

Idag firar man namnet Valentin, ett latinskt namn (Valentinus) avlett av adjektivet ”valens” (frisk, stark). Den 14 februari var en märkesdag då våren vid den tidpunkten börjat ge sig till känna i Sydeuropa och Valentindagen var den dag då fåglarna ansågs bilda par. Redan under medeltiden ledde det i England, Skottland och norra Frankrike till sedvänjan att ungdomar parades samman på denna dag genom lottning. Under ett helt år var de sedan varandras Valentin och Valentine vid ungdomslagets gillen. På de brittiska öarna och senare i USA levde Valentinseden vidare in i nyare tid. På Sankt Valentins dag eller Alla Hjärtans dag kan förälskade ungdomar skicka valentinkort till sin utvalda. Ofta innehåller kortet en vers, t.ex. ”Roses are red, violets are blue / Cherries are sweet, and so are you.” Det anordnas Valentinbaler och man kan även uppvakta sitt hjärtas dam med blommor och choklad. Under 1900-talets sista decennier har Valentinseden fått spridning även i Sverige, vilket delvis beror på att blomsterhandlare och andra komersiella intressenter har verkat aktivt för att introducera den. I många svenska skolor kan ungdomar uttrycka sina känslor för varandra med blommor den dagen.





Today the name Valentin is celebrated, a Latin name (Valentinus) derived from the adjective "valens" (healthy, strong). February 14th was a landmark day when spring at that time began to make itself felt in Southern Europe and Valentine's Day was the day when the birds were considered to form pairs. As early as the Middle Ages, it became customary in England, Scotland and northern France for young people to be mated on this day by drawing lots. For a whole year, they were then each other's Valentin and Valentine at the youth team's guild. In the British Isles and later in the United States, Valentine's custom lived on into more recent times. On St. Valentine's Day, young people in love can send Valentine's cards to their chosen ones. Often the card contains a verse, e.g. ''Roses are red, violets are blue / Cherries are sweet, and so are you.'' Valentine's balls are arranged and you can also greet your heart's lady with flowers and chocolate. During the last decades of the 20th century, Valentine's custom has also spread in Sweden, which is partly due to the fact that florists and other commercial stakeholders have worked actively to introduce it. In many Swedish schools, young people can express their feelings for each other with flowers that day.

	


	



	
		

	



	


	
	










	

		

	

		
		

		
		



		
	


			
		
			
	
	




 


		 	
Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång