I det antika Rom var den 1 mars Nyårsdag ända till 153 f.Kr. Nyårsdagen i Rom var tillträdesdag för årets nya konsuler, stadens och rikets högsta ämbetsmän samt överbefälhavare. När riket och armén växte hann inte de nya konsulerna vapenöva soldaterna tillräckligt från 1 mars och innan sommaren då de var ute och krigade. Därför flyttade man konsulbytet, och därmed nyåret, till 1 januari, men de gamla månadsnamnen var det svårt att ändra på, så dem har vi kvar än i dag. Därför heter den nionde månaden september (som faktiskt betyder den sjunde) och skottdagen hamnar i slutet av februari (som då var sista månaden på året).
In ancient Rome, March 1st was New Year's Day until 153 BC. New Year's Day in Rome was the day of inauguration for comming year's new consuls, the city's and the kingdom's highest officials and commanders-in-chief. When the empire and army grew, the new consuls did not have enough time to train the soldiers from March 1st and before the summer when they were out fighting. Therefore, the change of consuls, and thus the New Year, was moved to January 1st, but the old monthly names were difficult to change, so we still have them today. Therefore, the ninth month is called September (which actually means the seventh) and the leap-day lands at the end of February (which was then the last month of the year).
Rom // Rome. Källa // Source: The Guardian
Romarna firade den 1 januari med rejäla fester vilket ogillades av den kristna fornkyrkan som flyttade kyrkoårets början till juldagen, som i Sverige räknades som Nyårsdag ända till 1500-talet. De glada festerna den 1 januari ersattes på 500-talet av kyrkan med firandet av Jesu omskärelse denna dag (enligt Bibeln blev Jesus omskuren åtta dagar efter sin födelse och fick sitt namn då också). I vissa länder menade man att 25 mars borde ses som årets första dag, eftersom Jesus torde kommit till då, och så förblev det i bl.a. England ända fram till 1753.
The Romans celebrated January 1st with real parties, which was disapproved of by the Christian ancient church, which moved the beginning of the church year to Christmas Day, which in Sweden was counted as New Year's Day until the 16th century. The happy celebrations on January 1st were replaced in the 6th century by the church with the celebration of Jesus' circumcision on this day (according to the Bible, Jesus was circumcised eight days after his birth and got his name then as well).
In some countries it was thought that March 25th should be seen as the first day of the year, because Jesus should have been conceived then, and so it remained in i.a. England until 1753.
Fest i Pompeii // Feast in Pompeii. Källa // Source: Wikipedia
I östkyrkan hade man länge sin egen tideräkning som inleddes med världens skapelse. Man hade räknat ut att Gud inledde detta jobb söndagen den 1 september år 5508 f.Kr. och följaktligen var den 1 september nyårsdag för östkyrkan. Hos ryssarna rådde det bysantiska systemet ännu vid Peter den stores maktövertagande i slutet av 1600-talet. Peter den store ville dock göra sitt land mera västerländskt och fyra månader efter det att hans undersåtar firat nyårsdag den 1 september år 7208 var det dags för dem att celebrera nyårsdagen den 1 januari 1700. Den kalender som Peter införde var den julianska, den som Julius Caesar hade introducerat år 45 f.Kr. och som man på den här tiden hade även i Sverige. Den av påven Gregorius XIII år 1582 lanserade gregorianska kalendern tillägnade man sig i Sverige 1753, då man strök de sista 11 dagarna i februari. Denna reform var ryssarna sist med att acceptera i Västerlandet och det skedde inte förrän det att bolsjevikerna tagit makten, dvs. från 1918. Detta gör att oktoberrevolutionen 1917 egentligen ägde rum i november enligt den då giltiga almanackan!
For a long time, the Eastern Church had its own chronology, which began with the creation of the world. It had been calculated that God began this work on Sunday, September 1st, 5508 BC. and consequently September 1st was New Year's Day for the Eastern Church. Among the Russians, the Byzantine system still prevailed at the time of Peter the Great's takeover in the late 17th century. However, Peter the Great wanted to make his country more Western-like and four months after his subjects celebrated New Year's Day on September 1st, 7208, it was time for them to celebrate New Year's Day on January 1st, 1700. The calendar that Peter introduced was the Julian one, the one that Julius Caesar had introduced in the year 45 B.C. and which was also used at this time in Sweden. The Gregorian calendar, launched by Pope Gregory XIII in 1582, was adopted in Sweden in 1753, when the last 11 days in February were deleted. This reform were the Russians last to accept in the West and it did not happen until the Bolsheviks took power, ie. from 1918. This means that the October Revolution of 1917 actually took place in November according to the then valid almanac!
Peter den store // Peter the Great. Källa // Source: Britannica
Den 31 december har Sylvester namnsdag (tidigare även Silvester). Namnet är ett mansnamn av latinskt ursprung med betydelsen ”som hör till skogen” eller ”skogsman”. Silvester I var påve åren 314-335 och blev helgonförklarad efter sin död och fick sin minnesdag på dagens datum. Namnet nådde Sverige första gången 1303 i formen Silvester. Idag bärs namnet endast av ca. 560 svenskar, men anledningen till att det ändå bevarats i almanackorna är dess placering på årets sista dag. Många olika nyårstraditioner har knutits till namnet Sylvester: nyårsnatten har kallats Sylvesternatten, restaurangerna har serverat Sylvestersupéer och det nya året har dansats in på Sylvesterbaler. Nyårsaftonskvällen firar massor av folk på krogen och än fler i hemmiljö, i sällskap av vänner och bekanta. Champagne- eller enklare bubbelvattenkorkar smäller både på restauranger, i radhus- och villakvarter och från höghusbalkonger i kapp med fyrverkerier och kinapuffar, till alla hundägares förtvivlan. Hummer och oxfilé ingår i menyn och gatorna är fyllda av ungdomliga gäng som drar från det ena diskot till den andra baren.
On December 31st, Sylvester has a name day (formerly also Silvester). The name is a male name of Latin origin with the meaning 'belonging to the forest' or 'forester'. Sylvester I was pope in the years 314-335 and was canonized after his death and had his memorial day on today's date. The name first reached Sweden in 1303 in the form Silvester. Today the name is only worn by approx. 560 Swedes, but the reason that it is still preserved in the almanacs is its place on the last day of the year. Many different New Year's traditions have been linked to the name Sylvester: the New Year's night has been called the Sylvester night, the restaurants have served Sylvester suppers and the new year has been danced in at Sylvester balls.
New Year's Eve is celebrated by lots of people in the tavern and even more in the home environment, in the company of friends and acquaintances. Champagne or simpler bubble water corks explode both in restaurants, in townhouses and residential areas and from high-rise balconies in competition with fireworks and china puffs, to the despair of all dog owners. Lobster and beef fillet are included in the menu and the streets are filled with youthful gangs pulling from one disco to the other bar.
Påve Silvester I och kejsare Konstantin den store // Pope Silvester I and Emperor Constantine the Great. Källa // Source: WikipediaStockholm. Källa // Source: Dagens Nyheter
Den förindustriella allmogen markerade helgen främst genom att än en gång äta av julens goda mat. Vanan att ”vaka in” tolvslaget var tämligen okänd hos bönderna som gick till sängs tidigt för att orka upp till nyårsdagens ottesång i kyrkan, men det förekom att ungdomar samlades vid kyrkan och mer eller mindre olovandes tog sig upp i kyrktornet för att ”ringa in” det nya året vid midnatt under stoj och skrik. I brist på kyrkklockor kunde man också ”skjuta in” det nya året med bösskott, en (o)sed som fått ättlingar i vår egen tids mera spektakulära knalleffekter. Den organiserade klockringningen på nyårsnatten blev vanlig efter första världskriget.
The pre-industrial peasantry marked the celebrations mainly by eating the good food of Christmas once again. The custom of awaiting the twelve o'clock beat was rather unknown to the peasants, who went to bed early to get up to the New Year's early morning song in church
, but it happened that young people gathered at the church and more or less unwittingly went up to the church tower to 'ring in' the new year at midnight during noise and shouting. In the absence of church bells, one could also 'shoot in' the new year with gun shots, an (un)-custom that has had descendants in the more spectacular explosive effects of our own time. The organized bell ringing on New Year's Eve became common after the First World War.
Ståndspersoner på landsbygden och borgarna i städerna anordnade ”sylvesterbaler” på nyårsaftonen, medan deras nyårsdagar i stor utsträckning upptogs av visiter. Klockan 4 på morgonen måste man i Stockholm vara färdigklädd för att önska gott nytt år hos de förnämsta vid hovet. Kungen själv gav nyårsaudienser i ottan kl. 6, vilket fick en fortsättning i hovets nyårsvisiter – numera avskaffade. Ute i landsortens residens-, stifts- och regementsstäder var det landshövdingen, biskopen och de högre officerarna som skulle avverkas först, varpå det var vanligt att man gjorde en runda till mindre högtstående chefer och vänner samt äldre släktningar i staden. I småstäder fick man nöja sig med borgmästaren. Visitraseriet började dö ut under andra världskriget.
Nobles in the countryside and the burghers in the cities organized 'Sylvester Balls' on New Year's Eve, while their New Year's days were largely occupied by visits. At 4 in the morning, one in Stockholm must be fully dressed to wish a happy new year to the most distinguished at the court. The king himself gave New Year's audiences in the early hours of the morning at 6, which was continued in the court's New Year's visits - now abolished. Out in the country's residences, diocesan and regimental towns, it was the governor, the bishop and the senior officers who were to be visited first, after which it was common to make a round of less senior leaders and friends as well as older relatives in the city. In small towns you had to make do with the mayor. The visitation series began to die out during World War II.
I bondesamhället gav nyårshelgen möjligheter till förutsägelser om det stundande året och även till att påverka framtiden: slå smält bly i vatten eller äggvita i kokande vatten för att sedan ur de uppkomna figurerna läsa ut sitt öde under nästa år. I allmogetraditionen dominerade förr olika ”tecken” som kunde tipsa om framtida, som t.ex. att notera om det första besöket på nyårsdagen gjordes av en man eller en kvinna – om det var en man skulle husbondens redskap bli vassa och matmors porslin hålla, medan om en kvinna kom först var det olycksbådande. Och den som steg upp tidigt på nyårsmorgonen skulle komma att vara morgonpigg och morgontidig hela året! Det ”förstas” betydelse i folktron märks även på andra föreställningar: var man ledsen eller sömnig den dan så blev man det hela året. Var man vresig och arg skulle det dåliga humöret vara kvar ända till nästa nyårshelg!
In the farming community, the New Year's celebrations provided opportunities for predictions about the coming year and also for influencing the future: pouring molten lead in water or egg whites in boiling water and then reading out the fate from the figures that emerged next year. Folk tradition was dominated by various 'signs' that could suggest the future, such as to note if the first visit on New Year's Day was made by a man or a woman - if it was a man, the master's utensils would be sharp and the wife's crockery hold, while if a woman came first it was ominous. And whoever got up early on New Year's morning would be early in the morning all year round! The 'first's' meaning in folklore is also noticeable in other performances: if you were sad or sleepy that day, you became so the whole year. If you were grumpy and angry, the bad mood would remain until the next New Year's celebrations!
Ett spännande ögonblick är det då man ska få veta vad det kommande året ska innebär för en. Det gäller att noga studera och tolka den form, som det smälta blyet har stelnat till. Är det ett kors, som betyder död, eller är det en krona som tyder på giftermål, eller hur ska man tolka det hela? // It is an exciting moment when you get to know what the coming year will mean for you. It is important to carefully study and interpret the form in which the molten lead has solidified. Is it a cross, which means death, or is it a crown that indicates marriage, or how should one interpret it all?
Mest omtalad i Sverige är seden att ”niga för nyårsnyet”, dvs. för den första nymånen på det nya året. Ogifta unga damer, som ville få veta sitt öde, skulle ensamma ge sig ut i natten, niga tre gånger för nymånen och sedan på måfå slå upp en medförd Bibel eller psalmbok. Ur texten på de uppfallna sidorna skulle hon sedan kunna dra slutsatser om sin framtid. Idag har vi från kontinenten fått den nya seden att ”avlägga nyårslöften” i hemlighet såklart.
Most talked about in Sweden is the custom of 'curtsying for the New Year's New Moon', ie. for the first new moon of the new year. Unmarried young ladies, who wanted to know their fate, would go out alone at night, curtsy three times for the new moon and then at random look up a Bible or a book of psalms. From the text on the noticed pages, she could then draw conclusions about her future. Today, we have received from the continent the new custom of 'making New Year's resolutions', in secret, of course.
Källa // Source: Lifehealing
Det som definitivt placerade nyårsvakan i svenskt familjeliv var radion, som 1924 började sända sina högtidliga och seriösa nyårsprogram. Sedermera övertrumfades radion av tv:s mera underhållningsbetonade nyårsfirande, men i båda fallen lästes Alfred Tennysons ”Nyårsklockan” från 1850 som en högtidlig kulmen.
What definitely placed the New Year's vigil in Swedish family life was the radio, which in 1924 began broadcasting its solemn and serious New Year's programs. Later, the radio was trumped by television's more entertaining New Year's celebrations, but in both cases Alfred Tennyson's 'New Year's bell' from 1850 was read as a solemn culmination.
Tegelsmora är en ganska okänd socken, men icke desto mindre intressant. Jag hade inte så mycket förkunskaper om socknen, men namnet lät lockande. Mora som i Dalarna? ”Tegel”, alltså har man producerat tegel här?
Tegelsmora is a fairly unknown parish, but nonetheless interesting. I did not have much prior knowledge of the parish, but the name sounded enticing. Mora as in Dalarna? 'Tegel // Brick', so have they produced bricks here?
Tegelsmora socken har en yta på ca. 111 km2 och en befolkning på ca. 2 180 invånare. Socknen ligger sydost om Tierp och är en flack mossrik skogsbygd med odlingsbygd vid vattendragen. Tegelsmora socken genomflyts av Vendelån, Fyrisåns största biflöde med ca. 50 km. De största sjöarna är Strömaren i nordväst, Fälaren i norr och Vendelsjön i söder. Socknen genomlöps av väg 292 (mellan Söderfors och Hargshamn i Stockholms län). Namnet är först belagt år 1282 (Tighlismoru). Efterleden innehåller mor, ”(sumpig) granskog”. Förleden är flertydig och kan innehålla ett äldre namn Tighir på Kyrksjön som då innehåller tigla, ”ge ofta och litet åt gången”, syftande på fisket i sjön. Alternativt kan det innehålla ett personnamn Tighlir, ”den sparsamme”. Ytterligare en möjlighet är att den innehåller tygel syftande på den långsmala dalgången norr om Kyrksjön.
Tegelsmora parish has an area of approx. 111 km2 and a population of approx. 2,180 inhabitants. The parish is located southeast of Tierp and is a flat mossy forest area with an agricultural area by the watercourses. Tegelsmora parish is flowed through by Vendelån, Fyrisån's largest tributary with approx. 50 km. The largest lakes are Strömaren in the northwest, Fälaren in the north and Vendelsjön in the south. Road 292 runs through the parish. The name was first used in 1282 (Tighlismoru). The trail contains mor, '(swampy) spruce forest'. The first part of the word is ambiguous and may contain an older name Tighir of Kyrksjön, which then contains tigla, 'give often and a little at a time', referring to fishing in the lake. Alternatively, it may contain a personal name Tighlir, 'the frugal'. Another possibility is that it contains tygel aimed at the long narrow valley north of Kyrksjön.
Jag börjar mitt utforskande i Tobo dit jag körde på väg 292. Tobo är en tätort och en gammal bruksort med ca. 675 invånare, belägen mellan Tierp (14 km.) och Örbyhus (5 km.). Samhället omnämns första gången 1540 och hemmanet säljs 1675 till Emanuel de Geer (1624-1692). Tobo bruk fick sin första masugn 1676 och länge försåg Lövstabruk med tackjärn. I Tobo finns Munters, en fabrik för tillverkning av avfuktningsutrustning, ett glasblåseri och restaurang. Upptåget har en station här. Tobo har ett rikt musikliv tack vare Eric Sahlström-institutet på Bruksgatan, ett utbildningsinstitut döpt efter den uppländske riksspelmannen Eric Sahlström (1912-1986), som betytt mycket för nyckelharpans återkomst i det svenska musiklivet. På institutet ordnas ofta konserter. Jag tog en promenad där bruket en gång låg. Där ligger idag bara masugnen och den gamla bron. Ganska fint, men det är ett modernt industriområde här idag. Bruksgatan är också vacker med de gamla, röda bruksarbetarhusen.
I am starting my exploration in Tobo where I drove on road 292. Tobo is an urban area and an old ironworks with approx. 675 inhabitants, located between Tierp (14 km.) and Örbyhus (5 km.). The community is first mentioned in 1540 and the homestead is sold in 1675 to Emanuel de Geer (1624-1692). Tobo ironworks got its first blast furnace in 1676 and for a long time supplied Lövstabruk with pig iron. In Tobo, there is Munters, a factory for the manufacture of dehumidification equipment, a glassblower and a restaurant. Upptåget has a station here. Tobo has a rich musical life thanks to the Eric Sahlström Institute on Bruksgatan, an educational institute named after the Uppland national fiddler Eric Sahlström (1912-1986), who meant a lot for the key harp's return to Swedish music life. Concerts are often arranged at the institute. I took a walk where the ironworks once was. Today, only the blast furnace and the old bridge are located there. Pretty nice, but it's a modern industrial area here today. Bruksgatan is also beautiful with the old, red ironworkers' houses.
Gamla Tobo Bruk // the Old Tobo IronworksErik Sahlströmsinstitutet
Strax utanför Tobo (i nordöstlig riktning) ligger byn Skala med enfamiljshus och bondgårdar. Byn omtalas först 1492. I Skala tog jag vänster mot Försäter och Österlövsta (i Österlövsta socken). I Elgarbo svängde jag vänster mot Vibo och Strömma, där Strömabadet ligger. Här, vid sjön Strömarens södra ände, är landskapet ganska vackert. Runtomkring är skogen så vacker och nära badplatsen ligger en brygga nedanför klippberget. Härifrån har man en fin utsikt över sjön. Sedan åkte jag tillbaka till den stora vägen och kom efter ett par km. till Sixarby, omtalad först 1540 och som ligger i ett öppet landskap. Här tog jag vänster och körde till Esarby, en vacker klungby omtalad först 1540 och som ligger i ett vackert åkerlandskap. Vidare kom jag till Knutbo och sockengränsen med Österlövsta där vägen kommer väldigt nära Strömaren. Här ligger socknens högsta punkt med 38 m.ö.h. Efter gränsen är man i Hillebola.
Just outside Tobo (in a northeasterly direction) is the village of Skala with single-family houses and farms. The village is first mentioned in 1492. In Skala I turned left towards Försäter and Österlövsta (in Österlövsta parish). In Elgarbo I turned left towards Vibo and Strömma, where Strömabadet is located. Here, at the southern end of Lake Strömaren, the landscape is quite beautiful. All around, the forest is so beautiful and near the bathing place is a jetty below the rocky mountain. From here you have a nice view of the lake. After that I went back to the main road and came after a couple of km. to Sixarby, first mentioned in 1540 and located in an open landscape. Here I turned left and drove to Esarby, a beautiful cluster village first mentioned in 1540 and located in a beautiful field landscape. Furthermore, I came to Knutbo and the parish border with Österlövsta where the road comes very close to Strömaren. Here there is the highest point in the parish at 38 m over sea level. After the border you are in Hillebola.
Från Knutbo vände jag tillbaka till Esarby och svängde vänster och körde genom klungbyarna Göksby, först omtalad 1540 och hemvist för författaren Sven Nordqvist (f. 1946) och Fillsarby. Dessa tre byar är så vackra som ligger i anslutning till varandra och omringade av öppna åkerfält. I Fillsarby svängde jag vänster och körde förbi reservatgränsen till Florarna och efter Ulvsbo kom jag till sockengränsen med Österlövsta. Fortsätter man den vägen så kommer man till Lövstabruk (i grannsocknen Österlövsta). Längs denna väg finns det flera ingångar till naturreservatet Florarna, dock inte de största entréerna som ligger i Östhammars kommun.
From Knutbo I turned back to Esarby and turned left and drove through the cluster villages Göksby, first mentioned in 1540 and home to the author Sven Nordqvist (b. 1946) and Fillsarby. These three villages are so beautiful being adjacent to each other and surrounded by open fields. In Fillsarby I turned left and drove past the reserve border with Florarna and after Ulvsbo I came to the parish border with Österlövsta. If you continue that way, you will come to Lövstabruk (in the neighboring parish of Österlövsta). Along this road there are several entrances to the nature reserve Florarna, but not the largest entrances which are located in Östhammar municipality.
Tillbaka till Fillsarby fortsatte jag söderut till Prästarby, en vacker klungby först omtalad 1540 och belägen vid Tegelsmoraån. Härifrån kan man åka till Sixarby, bara 1 km. bort. Jag fortsatte genom de vackra åkerfälten förbi Götby och kom fram till Tegelsmora kyrka från 1400-talet och tillhörande Vendel-Tegelsmora församling i Upplands norra kontrakt av Uppsala stift. Socknen saknar kyrkby. Kyrkan ligger vackert vid den översvämningsbara Kyrksjön. Landskapet är så vackert här och lite magiskt, med den gråa kyrkan nedanför vägen, skogen, husen och det öppna landskapet bakom, allt påminner mig om en tavla från Romantiken. Det enda som saknas är månen 🙂 Från kyrkan åkte jag först till Skala genom Broddby som ligger på en höjd med utsikt över både kyrkan och sjön.
Back to Fillsarby, I continued south to Prästarby, a beautiful cluster village first mentioned in 1540 and located by Tegelsmoraån. From here you can go to Sixarby, only 1 km. away. I continued through the beautiful fields past Götby and came to Tegelsmora church from the 15th century and a part of Vendel-Tegelsmora parish in Uppland's northern contract of Uppsala diocese. The parish lacks a church village. The church is beautifully situated by the floodable Kyrksjön. The landscape is so beautiful here and a bit magical, with the gray church below the road, the forest, the houses and the open landscape behind, everything reminds me of a painting from Romanticism. The only thing missing is the moon 🙂 From the church I first went to Skala through Broddby which is located on a hill overlooking both the church and the lake.
Från kyrkan fortsatte jag söderut mot Örbyhus genom Persbylånga, en småort med ca. 70 invånare. I Gyllby svängde jag höger till Örbyhus, en tätort med ca. 2 250 invånare. Bara tätortens norra del, norr om järnvägsstationen, ligger i Tegelsmora socken, ett område endast med bebyggelse, samt idrottsplatsen och Björkbackskyrkan. Utanför Örbyhus ligger Upplanda, en annan tätort med ca. 230 invånare, först omtalad 1309. Vid Berg är man tillbaka på väg 292 som jag genomkorsade och sedan körde jag vidare söderut mot Knypplan i grannsocknen Vendel. Den östra halvan av den norra delen av Vendelsjön ligger i Tegelsmora socken.
From the church I continued south towards Örbyhus through Persbylånga, a small community with approx. 70 inhabitants. In Gyllby, I turned right to Örbyhus, an urban area with approx. 2,250 inhabitants. Only the northern part of the urban area, north of the railway station, is located in Tegelsmora parish, an area with only buildings, as well as the sports field and Björkbackskyrkan. Outside Örbyhus is Upplanda, another urban area with approx. 230 inhabitants, first mentioned 1309. At Berg you are back on road 292 which I crossed and then I drove further south towards Knypplan in the neighboring parish of Vendel. The eastern half of the northern part of Vendel Lake is located in Tegelsmora parish.
Socknens nordöstra del utgörs av en mindre del utav Florarnas naturreservat, vars största del ligger inom grannsocknen Österlövsta och grannkommunen Östhammar.
The northeastern part of the parish consists of a small part of the Florarna nature reserve, most of which is located in the neighboring parish of Österlövsta and the neighboring municipality of Östhammar.
Det första jag tänkte på när jag såg namnet Tierp var tråksamhället Tierp där kommunresidenset ligger. Men nej, jag hade fel. Tierps socken är den gamla, medeltida socknen där Tierps kyrkby ligger. Man skulle kunna säga att bygdens centralort ligger här, kyrkbyn, som gett namn åt hela socknen, bygden och kommunen, samt varit inspiration till kommunvapnet. Det är här Tierp föddes och det såg jag fram emot att upptäcka.
The first thing I thought when I saw the name Tierp was the boring community Tierp where the municipal residence is located. But no, I was wrong. Tierp parish is the old, medieval parish where Tierp church village is located. One could say that the district's centre is located here, the church village, which gave name to the whole parish, the district and the municipality, and was the inspiration for the municipal coat of arms. This is where Tierp was born and I was looking forward to discovering it.
Tierps socken har en yta på ca. 365 km2 och en befolkning på ca. 2 300 invånare. Socknen ligger sydväst om Tierp och är en slättbygd omgiven av en flack skogsbygd. Tierps socken genomflyts av Tämnarån och största sjön är Tämnaren som ligger i söder och som med sina 33 km2 är Upplands största sjö. Dess höjd är 35 m.ö.h. Socknen genomlöps av Uppsalaåsen och genomkorsas av E4:an, Gamla E4:an (mellan Uppsala och Mehedeby) samt länsväg 292 (mellan Söderfors och Hargshamn i Stockholms län). En mindre, avskild del av socknen, ligger i norr, söder om Dalälven. Namnet är först belagt år 1280 (Tyerp). Förleden har ovisst ursprung, medan efterleden kan innehålla arp i betydelsen ”skorpa” eller ”harp, skrovlighet” vilket kan syfta på den leriga slätten. Socknen har sin egen sång, Tierpssången,skriven av kyrkoherden Sam Rönnegård (1893-1974) under namnet Det lyser sol kring Tämnarå. Socknen är också en av tre uppländska socknar som har en egen folkdräkt, den s.k. Tierpdräkten.
Tierp parish has an area of approx. 365 km2 and a population of approx. 2,300 inhabitants. The parish is located southwest of Tierp and is a plain surrounded by a flat forest area. Tierp parish is flown through by the Tämnarån and the largest lake is Tämnaren which is located in the south and which with its 33 km2 is Uppland's largest lake. Its height is 35 m. The parish is run through by Uppsala Ridge and is crossed by the E4, Gamla/Old E4 (between Uppsala and Mehedeby) and county road 292 (between Söderfors and Hargshamn in Stockholm county). A small, secluded part is located in the north, south of Dalälven. The name is first dated in 1280 (Tyerp). The first part of the word has an uncertain origin, while the second part of the word may contain arp in the sense 'crust' or 'harp, roughness', which may refer to the muddy plain. The parish has its own song, Tierp Song, written by the pastor Sam Rönnegård (1893-1974) under the name 'The sun shines around Tämnarå'. The parish is also one of three Uppland parishes that have their own folk costume, the so-called Tierp costume.
Carl Anders Dahlström (1863), Wikipedia
Jag började i den avskilda delen av socknen kring Mehedeby. Jag tog E4:an genom Tolfta socken och efter själva Tierp svängde jag av mot Mehedeby. Efter avfarten kom jag till en korsning där man kan antingen köra rakt fram mot Untra och Söderfors, svänga vänster mot Tierp och Uppsala (Gamla E4:an) eller svänga höger mot Mehedeby vilket jag också gjorde. Mehedeby är en tätort vars gamla namn är Mehede. Mehedeby ligger vackert mellan Uppsalaåsen i öster och Dalälvens fjärdar i väster (Prästösundet). Den gamla E4:an passerar genom tätorten och Upptåget gör uppehåll här. Tätorten har en befolkning på ca. 410 invånare och är först belagd år 1391. Byn är belägen längs gamla E4:an och det enda jag hittade intressant var badplatsen vid Dalälven. En stor, vacker och trevlig badplats med brygga. Härifrån har man en vacker utsikt över Dalälven och några av dess öar – Mehede-Granön, Bodholmen och Prästön.
I started in the secluded part of the parish around Mehedeby. I took the E4 through Tolfta parish and after Tierp itself I turned off towards Mehedeby. After the exit I came to an intersection where you can either drive straight ahead towards Untra and Söderfors, turn left towards Tierp and Uppsala (Old E4) or turn right towards Mehedeby, which I also did. Mehedeby is an urban area whose old name is Mehede. Mehedeby is beautifully situated between Uppsala Ridge in the east and Dalälven bays in the west (Prästösundet). The old E4 passes through the urban area and Upptåget stops here. The urban area has a population of approx. 410 inhabitants and was first mentioned in 1391. The village is located along the old E4 and the only thing I found interesting was the bathing place by Dalälven. A large, beautiful and pleasant bathing area with jetty. From here you have a beautiful view of the Dalälven river and some of its islands - Mehede-Granön, Bodholmen and Prästön.
Söder om Mehedeby ligger byn Grimsarbo vars västra del ligger i grannsocknen Söderfors. Resten av denna avskilda del av Tierps socken är upptagen av Båtfors naturreservatinrättat 1991 och som också sträcker sig över i grannkommunen Älvkarleby. Jag vände tillbaka och körde genom Grimsarbo och ända till Söderfors. Där svängde jag in på väg 292 och då var jag tillbaka i Tierps socken, denna gång i dess huvuddel.
South of Mehedeby is the village Grimsarbo, the western part of which is in the neighboring parish of Söderfors. The rest of this secluded part of Tierp parish is occupied by Båtfors nature reserve established in 1991 and which also extends to the neighboring municipality Älvkarleby. I turned back and drove through Grimsarbo and all the way to Söderfors. There I turned onto road 292 and then I was back in Tierp parish, this time in its main part.
Jag körde vidare mot Tierp via Dymmelsbo. Vägen är mycket bra och rak och man kör igenom skog och öppna fält. Nära Dymmelsbo ligger byarna Bäcklösen och Villbo samt Tierps flygfält strax utanför Ordsbo. Jag körde ända till den stora korsningen före Tierp där man kan ta vänster mot Mehedeby, köra rakt fram mot Tierps köping eller ta höger mot kyrkbyn. Jag svängde höger in på gamla E4:an och körde till Fäcklinge. Här är vi högt uppe på Uppsalaåsen och från korsningen vid Torslunda kan man blicka över Tierpsslätten och se kyrkan och Tämnarån. Det är ett mycket vackert, öppet landskap, speciellt på sommaren. Området vid Torslunda är fornminnesrikt. Här där Tämnarån flyter långsamt mellan två åsar finns många gravhögar från stenåldern samt en slalombacke. Torslunda omtalas först 1538. I Torslunda svängde jag vänster och fortsatte längs med Tämnarån mot Tierp. Strax efter passagen under E4:an och Svanby är man framme i Tierps köping och grannsocknen Tolfta.
I drove on towards Tierp via Dymmelsbo. The road is very good and straight and you drive through forests and open fields. Near Dymmelsbo are the villages Bäcklösen and Villbo as well as Tierp airfield just outside Ordsbo. I drove all the way to the big intersection before Tierp where you can turn left towards Mehedeby, drive straight ahead towards Tierp or turn right towards the church village. I turned right onto the old E4 and drove to Fäcklinge. Here we are high up on Uppsala Ridge and from the intersection at Torslunda you can look over the Tierp Plain and see the church and Tämnarån. It is a very beautiful, open landscape, especially in summer. The area by Torslunda is rich in ancient monuments. Here, where the Tämnarån flows slowly between two ridges, there are many burial mounds from the Stone Age and a slalom slope. Torslunda is first mentioned in 1538. In Torslunda I turned left and continued along the Tämnarån towards Tierp. Shortly after the passage under the E4 and Svanby, you arrive in the town of Tierp and the neighboring parish of Tolfta.
Jag kom tillbaka till Torslunda och fortsatte på gamla E4:an och efter ca. 1 km. kom jag fram till Kyrkbyn. Tierps kyrkby är en småort med ca. 165 invånare belägen längs gamla E4:an, ca. 5 km. söder om Tierp. Kyrkbyn ligger vackert mitt på slätten med öppna landskap runtomkring. Tierps kyrka härstammar från 1300-talet och tillhör Tierp-Söderfors församling och pastorat i Upplands norra kontrakt av Uppsala stift. Den är en av Upplands största landsortskyrkor. Målningarna uppfördes på 1470-talet av Tierpsmästaren. Kulturmiljön kring kyrkan är väldigt rik. På kyrkogården intill bogårdsmuren står runstenarna U1143 och U1144 resta. Kyrkogården är stor och parkliknande. Den mäktiga klockstapeln tornar upp sig en liten bit ifrån kyrkoingången. Invid parkeringen bakom kyrkan står många gamla gravhällar från 1600-talet uppställda mot bogårdsmuren. Även landskapet runtomkring kyrkbyn är fornminnestätt. Jag tog den lilla grusvägen bakom kyrkan och över Tämnarån och fortsatte ca. 1 km mot Lilla Frebro där många järnåldersgravar ligger uppe på en ås. Från åstoppen har man en vid utsikt över slätten, kyrkbyn och kyrkan. Ta en promenad på den vältrampade stigen bland gamla och hemlighetsfulla gravhögar och låt naturen och historien viska till dig. Öster om Frebro ligger Tierps kommuns högsta punkt på en ås ca. 72 m.ö.h.
I came back to Torslunda and continued on the old E4 and after approx. 1 km. I arrived at Kyrkbyn. Tierp's church village is a small community with approx. 165 inhabitants located along the old E4, approx. 5 km. south of Tierp. The church village is beautifully situated in the middle of the plain with open landscapes all around. Tierp's church dates from the 14th century and belongs to Tierp-Söderfors parish and pastorate in Uppland's northern contract of Uppsala diocese. It is one of Uppland's largest rural churches. The paintings were executed in the 1470s by Tierp Master. The cultural environment around the church is very rich. In the cemetery next to the farmyard wall, the runestones U1143 and U1144 are erected. The cemetery is large and park-like. The mighty belfry stands a short distance from the church entrance. Next to the car park behind the church are many old tombstones from the 17th century set up against the wall. The landscape around the church village is also ancient. I took the small gravel road behind the church and over Tämnarån and continued approx. 1 km towards Lilla Frebro where many Iron Age tombs are located on a ridge. From the ridge you have a wide view of the plain, the church village and the church. Take a walk on the well-trodden path among old and mysterious burial mounds and let nature and history whisper to you. East of Frebrois Tierp kommun's highest point up on a ridge at about 72 meters over sea level.
Lilla Frebro
Tillbaka till kyrkbyn så tog jag en sväng till Halls, 1 km. därifrån. Västra Halls ligger på en backe ovanför Gallbäcken, med gamla hus och en vacker utsikt över slätten. Jag körde runt till Väster-Ensta och fortsatte sedan västerut längs Enstabäcken mot Munga, omnämnd 1413 och en av Nordupplands största byar på medeltiden. Från Munga fortsatte jag norrut till Stönnansbo där jag tog en liten avstickare till Smedsbo och Tierp Arena som är en motorsportsarena invigd 2011. En imponerande byggnad mitt i de norduppländska skogarna, men föga passande. Jag fortsatte då köra mot Pilbo och efter någon km. var jag tillbaka till väg 292. Jag vände tillbaka till Väster-Ensta och i Vida svängde jag mot Djupa. Körde först genom ett lantbrukslandskap som snart övergick i ett skogslandskap. Vägen är en ganska dålig grusväg som löper längs Enstabäcken. Från Munga kan man ta sig till Munga-Sandarna naturreservat inrättat 2011. 36 meter över marken höjer sig mäktiga granar och aspar, sida vid sida. Munga-Sandarna är ett litet naturreservat med påtaglig naturskogskänsla och en rik fauna. Ett annat naturreservat i närheten är Lissmossens naturreservat inrättat 2011. Lissmossen är ett område med nästan helt orörda löv- och barrsumpskogar. Hög och jämn fuktighet i kombination med en stor andel gamla och döda träd gör att både ovanliga mossor och lavar trivs här. Byn Djupa ligger på gränsen till grannsocknen Söderfors.
Back to the church village I took a turn to Halls, 1 km. from there. Västra Halls is located on a hill above Gallbäcken, with old houses and a beautiful view of the plain. I drove around to Väster-Ensta and then continued west along Enstabäcken towards Munga, mentioned in 1413 and one of North Uppland's largest villages in the Middle Ages. From Munga I continued north to Stönnansbo where I took a small detour to Smedsbo and Tierp Arena which is a motorsport arena inaugurated in 2011. An impressive building in the middle of the northern Uppland forests, but not very suitable. I then continued driving towards Pilbo and after a few km. I was back to road 292. I turned back to Väster-Ensta and in Vida I turned towards Djupa. First drove through an agricultural landscape that soon turned into a forest landscape. The road is a rather bad gravel road that runs along Enstabäcken. From Munga you can get to Munga-Sandarna nature reserve established in 2011. 36 meters above the ground rise mighty spruces and aspens, side by side. Munga-Sandarna is a small nature reserve with a distinct natural forest feel and a rich fauna. Another nature reserve nearby is Lissmossen Nature Reserve established in 2011. Lissmossen is an area with almost completely untouched deciduous and coniferous swamp forests. High and even humidity in combination with a large proportion of old and dead trees means that both unusual mosses and lichens thrive here. The village of Djupa is located on the border with the neighboring parish of Söderfors.
Från Djupa vände jag tillbaka till kyrkbyn och därifrån fortsatte jag söderut på gamla E4:an. Jag körde till Gryttjom som är en gammal bruksort. Här ligger Stockholms fallskärmsklubb som bedriver fallskärmshoppning på en flygfält i närheten sedan 1958. Här svängde jag av och körde till Ullfors, ett litet brukssamhälle beläget vid Tämnarån samt ett gammalt broställe och gästgiveri. Namnet kommer från asaguden Ull och orten omtalas först 1326. Vallonbruket anlades 1647-59 av tysken Henrik Lemmens (1590-1657) och övertogs av familjen de Geer i början av 1700-talet. Bruket lades ner 1929 och det som är kvar idag är smedsbostäderna längs bruksgatan, mumblingshammaren, Gamla brukskontoret och Spruthuset. Samhället är en sommaridyll. Det är inte stort, men man kan promenera längs bruksgatan och gå ner till ån där det gamla brostället och forsen bjuder på lite svalkande luft. Härifrån kan man fortsätta tillbaka till gamla E4:an genom Yvre eller fortsätta vidare längs Tämnarån vilket jag också gjorde. Jag körde förbi Bro och lämnade Tämnarån vid Finnbo och Onskarby och efter ett par km. kom till gränsen mot grannkommunen Heby och grannsocknen Östervåla.
From Djupa I returned to the church village and from there I continued south on the old E4. I drove to Gryttjom which is an old ironworks. Here is Stockholm's parachute club, which has been parachuting at a nearby airport since 1958. Here I turned off and drove to Ullfors, a small ironworking community located by the Tämnarån river and an old bridge and inn. The name comes from the Asa god Ull and the community is first mentioned in 1326. The Walloon ironworks was founded in 1647-59 by the German Henrik Lemmens (1590-1657) and was taken over by the de Geer family in the early 18th century. The ironworks was closed down in 1929 and what is left today are the blacksmith's homes along the mill street, the mumbling hammer, the Old mill office and the Spray House. Ullfors is a summer idyll. It is not big, but you can walk along the ironworks street and walk down to the river where the old bridge and the rapids offer some cooling air. From here you can continue back to the old E4 through Yvre or continue along Tämnarån, which I also did. I drove past Bro and left Tämnarån at Finnbo and Onskarby and after a couple of km. came to the border with the neighboring municipality of Heby and the neighboring parish of Östervåla.
Då vände jag tillbaka till Gryttjom. Efter att ha kört över Tämnarån kom jag till Husbyborg med gamla anor. Här har en kungsgård legat sedan början av 1300-talet och idag finns kvar bara ruinerna efter en kyrka eller ett kapell från sekelskiftet 1300. Det är så häftigt att bara strosa runt bland ruinerna. Det är bara de stora ytterväggarna som har bevarats, men man känner historiens vingslag väldigt mycket här. Man kan bara föreställa sig kungsgården med vid utsikt över slätten och där kungen stannade till på väg norrut och även gick i kyrkan. Här kring Tämnarån finns många fornlämningar och från Husbyborg kan man ta grusvägen ner till Öster-Ensta och vidare till Eskesta och Frebro. Inte långt härifrån, ca. 1 km., ligger byn Yttrö med medeltida anor (1338) och där runsten U 1145 står. Här ligger också en strutsfarm 🙂
Efter ytterligare 2-3 km. kom jag till Månkarbo, en tätort med ca. 650 invånare, belägen vid gamla E4:an och Tämnarån. Samhället omtalas först 1456 (Mwnkarabodhe) och betyder ”Mungakarlarnas bodar”, dvs. bönderna från byn Munga, belägen längre norrut. I tätorten ligger Bilservice, en grill och pizzeria, bensinmack, en Ica, Tallbacksskolan samt Månkarbokyrkan som tillhör Equmenia. Tur att det finns pendlingsmöjligheter till Uppsala och Tierp 🙂 Där samhället slutar kan man ta vänster och åka in på E4:an, men jag tog höger mot Östervåla och körde strax efter att ha passerat Tämnarån genom Ubblixbo. Strax efter Persbo börjar grannkommunen Heby och grannsocknen Östervåla. Här vid kommungränsen ligger byn Iggelbo och Iggelbo naturreservat inrättat 1992 och belägen vid sjön Tämnaren, Upplands största sjö. Iggelbo är nästan som ett Uppland i miniatyr. Här kan du på en liten yta uppleva en mångfacetterad natur med allt från granskog och torra hällmarker till frodiga lövskogar, ett gammalt odlingslandskap och en fågelrik sjö. Eftersom miljön är omväxlande trivs också en ovanligt stor mängd olika djur och växter. Jag vände tillbaka till den stora korsningen utanför Månkarbo och fortsatte ca. 1 km. till en ny högersväng. Om man fortsätter på gamla E4:an så kommer man till grannsocknen Vendel i samma kommun samt till grannkommunen Uppsala. Jag svängde av innan dess och körde på en mycket dålig väg söder om Tämnaren till Lockelsbo vid gränsen mot grannkommunen Uppsala och Björklinge socken. Här i Tierps kommuns sydvästligaste del ligger bara skog och Tämnarens stränder är översvämmade eller sumpiga. Den östra halvan av Tämnaren ligger inom Tierps socken.
After another 2-3 km. I came to Månkarbo, an urban area with approx. 650 inhabitants, located by the old E4 and Tämnarån. The community is first mentioned in 1456 (Mwnkarabodhe) and means 'The Munga men's sheds', ie. the farmers from the village of Munga, located further north. In the urban area are Car service, a grill and pizzeria, gas station, an Ica, Tallbacksskolan and Månkarbo Church which belongs to Equmenia. Luckily there are commuting opportunities to Uppsala and Tierp 🙂 Where the community ends you can turn left and take the E4, but I turned right towards Östervåla and drove shortly after passing Tämnarån through Ubblixbo. Shortly after Persbo, the neighboring municipality of Heby and the neighboring parish of Östervåla begin. Here at the municipal border is the village Iggelbo and Iggelbo nature reserve established in 1992 and located by the lake Tämnaren, Uppland's largest lake. Iggelbo is almost like an Uppland in miniature. Here, in a small area, you can experience a multifaceted nature with everything from spruce forest and dry rocky lands to lush deciduous forests, an old agricultural landscape and a bird-rich lake. As the environment is varied, an unusually large number of different animals and plants also thrive. I returned to the large intersection outside Månkarbo and continued approx. 1 km. to a new right turn. If you continue on the old E4, you will come to the neighboring parish of Vendel in the same municipality and to the neighboring municipality of Uppsala. I turned off before that and drove on a very bad road south of Tämnaren to Lockelsbo at the border with the neighboring municipality Uppsala and Björklinge parish. Here in Tierp's kommun's southwesternmost pont is only forest and Tämnaren's beaches are flooded or swampy. The eastern half of Tämnaren is located in Tierp parish.
Jag vände tillbaka till Månkarbo och körde över E4:an mot Uggelbo. Strax innan sockengränsen till Vendel ligger Yttröskogens naturreservat inrättat 2006. Naturreservatet består av två åtskilda delar med gammal, bitvis storblockig, skog. Miljön i de två områdena skiljer sig åt och därför är också förutsättningarna för växtlivet olika. I den västra delen är skogsmarken kalkrik, fuktig och frodig medan den östra skogen består av torvmark med mer artfattig flora. Härifrån kan man fortsätta ett par km. norrut parallellt med E4:an för att nå Knaperbergets naturreservat inrättat 2006. Strax intill E4:an ligger en gammal naturskog. Området är ganska litet, men räcker gott för en kortare promenad. I den lättvandrade och omväxlande skogen befinner du dig ena stunden i en sagoliknande John Bauer-miljö med höga granar, mossa och blåbärsris, strax därpå vandrar du genom sumpskog där träden står på höga socklar.
I returned to Månkarbo and drove over the E4 towards Uggelbo. Just before the parish border to Vendel is Yttröskogen nature reserve established in 2006. The nature reserve consists of two separate parts with old, partly large-block, forest. The environment in the two areas differs and therefore the conditions for plant life are also different. In the western part, the forest land is calcareous, moist and lush, while the eastern forest consists of peatland with more species-poor flora. From here you can continue a couple of km. north parallel to the E4 to reach Knaperberget nature reserve established in 2006. Just next to the E4 is an old natural forest. The area is quite small, but enough for a short walk. In the easy-to-walk and varied forest, you find yourself for a moment in a fairy-tale-like John Bauer environment with tall spruces, moss and blueberry rice, shortly afterwards you walk through swamp forest where the trees stand on high pedestals.
Jag vände tillbaka till motorvägen och åkte norrut till Tierp där jag, efter att ha passerat Tämnarån, svängde av mot Svanby och in på väg 292. Efter Tämnarån så kan man svänga vänster mot Skämsta, en by först omtalad 1409. I trakterna här ligger många gravfält som daterats från stenåldern och ända in i medeltiden. Vid Skämsta ligger en vacker bro över Tämnarån som leder in i Tierp. Från byn, som är belägen på en liten ås, har man en vacker utsikt över Tierps köping.
I turned back to the motorway and went north to Tierp where, after passing Tämnarån, I turned off towards Svanby and onto road 292. After Tämnarån you can turn left towards Skämsta, a village first mentioned in 1409. In the area here are many burial grounds dating from the Stone Age to the Middle Ages. At Skämsta is a beautiful bridge over the Tämnarån river that leads into Tierp. From the village, which is located on a small ridge, you have a beautiful view of the town of Tierp.
Sedan fortsatte jag på väg 292 och svängde vänster vid Ingbo och fortsatte mot Mickelsbo. Därefter åker man in i grannsocknen Tolfta. Jag vände tillbaka till väg 292 och körde igenom Gåvastbo. Efter Ruvelsbo är man i grannsocknen Tegelsmora och samhället Tobo. Sjön Strömaren, som ligger öster om Mickelsbo, har sin vänstra halva i Tierps socken.
Then I continued on road 292 and turned left at Ingbo and continued towards Mickelsbo. Then you go into the neighboring parish Tolfta. I turned back to road 292 and drove through Gåvastbo. After Ruvelsbo, you are in the neighboring parish of Tegelsmora and the community Tobo. Lake Strömaren, located east of Mickelsbo, has its left half in Tierp parish.
Själva namnet Söderfors påminner mig om dess läge – på en ö i en av Dalälvens många forsar. Söderfors erbjuder en av Uppsala läns vackraste utflykter längs och kring Dalvälven. Här ligger många öar och holmar, vida fjärdar och massvis med kärr, myrar och vatten. Det är helt enkelt ett vattenparadis. Guldkornet i allt detta naturmyller är förstås Söderfors bruk med sina idylliska gator och hus och med den ståtliga herrgården.
The name Söderfors itself reminds me of its location - on an island in one of Dalälven's many rapids. Söderfors offers one of Uppsala County's most beautiful excursions along and around Dalvälven. Here are many islands and islets, wide bays and lots of marshes, bogs and water. It is simply a water paradise. The golden grain in all this natural waste is of course Söderfors ironworks with its idyllic streets and houses and with the stately mansion.
Söderfors socken har en yta på ca. 107 km2 och en befolkning på ca 1.920 invånare. Socknen ligger nordväst om Tierp och är en myrrik skogsbygd. Dalälven utgör gränsen mot Gävle kommun i Gävleborgs län. Ingsjön på gränsen mot Heby och Gävle kommuner är socknens största sjö. Socknen genomkorsas av länsväg 292 (mellan Söderfors och Hargshamn i Stockholms län) som har sin västligaste punkt i samhället. Namnet är först belagt år 1356 (”Sydderfors”) och syftar på en fors i Dalälven söder om Jörsön och forsarna norr därom.
Söderfors parish has an area of approx. 107 km2 and a population of about 1,920 inhabitants. The parish is located northwest of Tierp and is a marshy forest area. Dalälven forms the border with Gävle municipality in Gävleborg county. Ingsjön on the border with Heby and Gävle municipalities is the parish's largest lake. The parish is crossed by county road 292 (between Söderfors and Hargshamn in Stockholm county) which has its westernmost end here. The name is first recorded in 1356 ('Sydderfors') and refers to a rapids in Dalälven south of Jörsön and the rapids north of it.
Jag tog E4:an upp till Tierp och sedan svängde jag av och in på väg 292 som går genom Tierps socken och strax efter sockengränsen så var jag framme i Söderfors som ligger på Jörsön i Dalälven mellan Fäbodfjärden i söder och Untrafjärden i norr, på gränsen mellan Uppland och Gästrikland. Söderfors är en tätort och bruksort med ca. 1.750 invånare. Söderfors bruk är ett av de uppländska järnbruk som faktiskt överlevt in i modern tid. Det anlades 1676 av bergmästare Claes Depken-Anckarström (1627-1702) och utvecklades av Claes Grill (1705-1767) i vars familjs ägo bruket varit fram till 1907. Här ligger det gamla brukets historiska klenoder – ankarsmedjan, bruksgatorna, klockstapeln och engelska parken med det grekiska templet – sida vid sida med en modern, numera franskägd stålindustri. Även på andra sätt är bruksorten levande. Det finns bl.a. kafé och restaurang, boende av olika slag och en bruksträdgård som har gjorts om till handelsträdgård. Hembygdsföreningen ordnar bruksvandringar inklusive besök på ankarsmedjan. Jämfört med de andra uppländska järnbruken anlades Söderfors bruk relativt sent. Dess uppgift var till en början att tillverka ankare till flottan. När familjen Grill tog över 1750 började bruket blomstra på allvar, inte bara som järnbruk, utan också som kulturellt och vetenskapligt centrum. Adolph Ulric Grill var t.ex. en mångbegåvad man som komponerade musik och samlade konst och hade en helt byggnad full med 600 uppstoppade fåglar (som nu finns på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm). Söderfors kyrka invigdes 1792 och tillhör Tierp-Söderfors församling som utgör ett eget pastorat. Miljön i Söderfors är enastående. Jag tog en promenad från kyrkan längs de olika gatorna. De vitputsade husen ser idylliska ut med sina små fönster och sin vackra trädgård, liksom i en engelsk lantlig idyll. Det finns informationsskyltar vid flera historiska hus. Herrgården med dess innergård och bakgård är pampig. Här kan man bo pampigt och äta gott. På baksidan ligger en fin trädgård med en liten båtbrygga där man har en vacker utsikt mot Grånsundet. Ett annat måste är en promenad i Engelska parken, anlagd 1784 på initiativ av bruksägare Adolf Ulric Grill (1752-1797). Strosa runt i parken och njut av Dalälven, det grekiska templet och grottan. Från Höftet, vid Jörsöns västra ände, har man en vid utsikt över Bramsöfjärden och Gästrikland.
I took the E4 up to Tierp and then I turned off and on road 292 which goes through Tierp parish and just after the parish border I arrived in Söderfors which is located on Jörsön in Dalälven between Fäbodfjärden in the south and Untrafjärden in the north, on the border between Uppland and Gästrikland. Söderfors is an urban area and ironwors with approx. 1,750 inhabitants. Söderfors ironwors is one of the Uppland ironworks that actually survived into modern times. It was built in 1676 by quarry master Claes Depken-Anckarström (1627-1702) and developed by Claes Grill (1705-1767), whose family owned the ironworks until 1907. Here are the old ironworks' historical treasures - the anchor smithy, the mill streets, the bell tower and the English park with the Greek temple - side by side with a modern, now French-owned steel industry. The ironworks is also alive in other ways. There are i.a. café and restaurant, accommodation of various kinds and a working garden that has been converted into a commercial garden. The local community association arranges walks, including visits to the anchor smithy. Compared with the other Uppland ironworks, Söderfors ironworks was built relatively late. Its task was initially to manufacture anchors for the fleet. When the Grill family took over in 1750, the ironworks began to flourish in earnest, not only as an ironworks, but also as a cultural and scientific center. Adolph Ulric Grill was e.g. a gifted man who composed music and collected art and had an entire building full of 600 stuffed birds (which is now at the Swedish Museum of Natural History in Stockholm).
Söderfors Church was consecrated in 1792 and belongs to Tierp-Söderfors parish, which is its own pastorate. The environment in Söderfors is outstanding. I took a walk from the church along the various streets. The whitewashed houses look idyllic with their small windows and beautiful garden, like in an English rural idyll. There are information signs at several historic houses. The mansion with its courtyard and backyard is magnificent. Here you can live grandly and eat well. At the back is a nice garden with a small boat dock where you have a beautiful view of Grånsundet. Another must is a walk in the English Park, built in 1784 on the initiative of ironworks owner Adolf Ulric Grill (1752-1797). Stroll around the park and enjoy the Dalälven, the Greek temple and the cave.From Höftet, at the western end of Jörsön, you have a wide view of Bramsöfjärden and Gästrikland.
Från Söderfors fortsatte jag först norrut mot Gävle och då körde jag tvärs över Jörsön, över till Lilla Käringön, sedan över till den större Kvarnön och sist över in i Gästrikland via Bockholmen och över Bredforsen. Här ligger Bredforsens naturreservat, ett hotat älvlandskap, inrättat 1999. Bredforsen är en del av Nedre Dalälven med öar, holmar och fastland. Här finns en säregen miljö med älvängar, lövskogar och urskogsartade områden som bara har sin motsvarighet i det närliggande reservatet Båtfors. I den del av reservatet som ligger inom Uppsala läns gränser ingår västra delen av Jörsön, norra halvan av Kvarnön och den största delen av Gässön, samt smärre öar och holmar i Bredforsen. Öster om Jörsön ligger Rämsön vars södra och östra delar ligger inom sockengränsen. Här breder Untrafjärden ut sig, ett vattenparadis. Här omkring ligger Tierps kommuns västligaste punkt.
From Söderfors I first continued north towards Gävle and then I drove across Jörsön, over to Lilla Käringön, then over to the larger Kvarnön and finally over into Gästrikland via Bockholmen and over Bredforsen. Here is Bredforsen nature reserve, an endangered river landscape, established in 1999. Bredforsen is part of the Nedre Dalälven river with islands, islets and the mainland. Here is a distinctive environment with river meadows, deciduous forests and primeval forest-like areas that only have their equivalent in the nearby reserve Båtfors. The part of the reserve that lies within the boundaries of Uppsala County includes the western part of Jörsön, the northern half of Kvarnön and the largest part of Gässön, as well as smaller islands and islets in Bredforsen. East of Jörsön is Rämsön, the southern and eastern parts of which are within the parish boundary. Here Untrafjärden spreads out, a water paradise. Around here there is Tierp kommun's westernmost point.
Jag vände tillbaka till Söderfors och körde istället söderut utmed älven (Fäbodfjärden) mot Juvansbo (i Gävle kommun, Gästrikland). Jag körde igenom Fäbodarna (vid Fäbodviken) där man har en vid och vacker utsikt över fjärden och över Ingsån, på gränsen till Gävle kommun i Gästrikland. Här vände jag om och innan Ingsån (från Söderfors-hållet) svängde jag av och körde på en grusväg mot Östervåla (i Heby kommun) via Hyttan.
I returned to Söderfors and instead drove south along the river (Fäbodfjärden) towards Juvansbo (in Gävle municipality, Gästrikland). I drove through Fäbodarna (by Fäbodviken) where you have a wide and beautiful view of the bay and over Ingsån, on the border to Gävle municipality in Gästrikland. Here I turned around and before Ingsån (from the Söderfors direction) I turned off and drove on a gravel road towards Östervåla (in Heby municipality) via Hyttan.
Jag återvände tillbaka till Söderfors och fortsatte köra åt nordost utmed älven (Untrafjärden) mot Mehedeby (i Tierps socken). Vid Brusbo svängde jag vänster och körde på en ganska dålig väg till Untraverket, ett vattenkraftverk i Dalälven kallat även ”Vattenslottet vid Dalälven”. Kraftverket från 1918 var Stockholms stads första vattendrivna kraftverk. Turbinerna i den vackra byggnaden levererar fortfarande ström. Guidade visningar efter överenskommelse. Här ligger också många små öar och holmar, däribland de små Hunsöarna, Stora Kvarnön där verket är placerat och Övre Tylleroppsön. På andra sidan älvarmen och verket ligger den stora Norra Kvarnön och Båtfors naturreservat, inrättat 1991 och som är en mosaik av forsar, svämskog, svämäng och gammelskog och ett av länets artrikaste områden. Reservatet består av hundratals öar och holmar samt strandpartier och fortsätter in i Älvkarleby kommun.
I returned to Söderfors and continued driving northeast along the river (Untrafjärden) towards Mehedeby (in Tierp parish). At Brusbo I turned left and drove on a rather bad road to Untraverket, a hydropower plant in Dalälven also called 'The Water Palace by Dalälven'. The power plant from 1918 was Stockholm' city's first water-powered power plant. The turbines in the beautiful building still supply power. Guided tours by appointment. There are also many small islands and islets, including the small Hunsöarna, Stora Kvarnön where the plant is located and Övre Tylleroppsön. On the other side of the river and the plant is the large Norra Kvarnön and Båtfors nature reserve, established in 1991 and which is a mosaic of rapids, flooded forest, flooded meadow and old-growth forest and one of the county's most species-rich areas. The reserve consists of hundreds of islands and islets as well as beach areas and continues into Älvkarleby municipality.
Sist vände jag tillbaka till landsvägen och körde de sista 500 m igenom Grimsarbo som även ligger i Tierps socken. Öster om Grimsarbo finns socknens högsta punkt med 62 m.ö.h. Vägen mellan Tierp och Mehedeby går igenom socknens östra del. Från Untra kan man köra på en asfalterad väg genom skogen via Lundsved och tillbaka till väg 291.
Finally, I turned back to the country road and drove the last 500 m through Grimsarbo which is also located in Tierp parish. East of Grimsarbo there is the parish's highest point at 62 m over sea level. The road between Tierp and Mehedeby goes through the eastern part of the parish. From Untra you can drive on a paved road through the forest via Lundsved and back to road 291.
Förra helgen åkte jag tillbaka till Älvkarleby kommun för att uppleva mer av den till fots. Jag valde två vandringsleder – den mer natursköna Kungarnas promenad i Älvkarleby och den mer historiska Klamparnas promenad i Skutskär.
Last weekend I went back to Älvkarleby municipality to experience more of it on foot. I chose two hiking trails - the more scenic Kungarnas promenade in Älvkarleby and the more historic Klamparnas promenade in Skutskär.
Kungarnas promenad i Älvkarleby (ca. 4 km / 3 t.)
Många av Sveriges kungar har besökt Älvkarleby eller aktivt varit inblandade i särskilda händelser. Med en smarttelefon kan du lyssna till informationen om kungarnas relation till Älvkarleby genom att scanna QR-koden på respektive informationstavla. Du kan välja mellan alternativa promenadvägar, en orangefärgad och en lilafärgad, som finns markerade på kartan. Den kortaste vägen är ca 2,5 km. Ett par relativt höga backar finns efter promenaden. Oavsett val av promenad – Laxön, den skogbeklädda ön mitt i Älvkarlebyfallen har under århundranden spelat en stor roll. Det är en plats mättad av historia där kampen om laxen varit särskilt intensiv. Laxön har mycket riktigt fått sitt namn av den rikliga fångst som både kronan, kyrkan och allmogen ville ha sin del av. Här fanns fasta fiskeanordningar där laxen fångades. När älven, på grund av kraftverksbygget, dämdes upp i början av 1900-talet förändrades allt. Idag strömmar numera endast vattnet i Kungsådran, väster om ön. Älvfåran direkt öster om Laxön kallas Mellanfallet och tillsammans med Storfallet längst i öster omger dessa båda älvfåror Flakön. Från 1880 och under drygt hundra år framåt var Laxön platsen där Svea Ingenjörstrupper var förlagda under den tid då broslagning övades vid Sand längre nedströms den forsande älven. Det är byggnaderna från den perioden som numera dominerar ön. Militärens närvaro skapade arbetstillfällen. Det fanns en dansbana på ön och dit lockades traktens damer. Några hymnens band knöts också! Sedan 1985 används de forna militära anläggningarna till främst turistisk verksamhet.
Many Swedish kings have visited Älvkarleby or been actively involved in special events. With a smartphone, you can listen to the information about the kings' relationship to Älvkarleby by scanning the QR code on each information board. You can choose between alternative walking paths, one orange and one purple, such as
are marked on the map. The shortest way is about 2.5 km. There are a couple of relatively high slopes after the walk. Regardless of the choice of walk - Laxön, the wooded island in the middle of Älvkarlebyfallen, has played a major role for centuries. It is a place saturated with history where the battle for salmon has been particularly intense. Laxön has very rightly got its name from the abundant catch that both the crown, the church and the common people wanted their share of. Here were fixed fishing devices where salmon were caught. When the river, due to the construction of a power plant, was dammed up at the beginning of the 20th century, everything changed. Today, only the water in Kungsådran, west of the island, now flows. The river channel directly east of Laxön is called Mellanfallet and together with Storfallet in the far east, these two river channels surround Flakön. From 1880 and for more than a hundred years onwards, Laxön was the place where Svea Ingenjörstrupper was located during the time when bridging was practiced at Sand further down the rushing river. It is the buildings from that period that now dominate the island. The military's presence created jobs. There was a dance floor on the island and the ladies of the area were attracted to it. Some hymn ties were tied too! Since 1985, the former military installations have been used mainly for tourist activities.
Stopp 1 – Karl XIII:s bro // The bridge of Karl XIII
När man förr i tiden färdades mellan Uppsala och Gävle var det vanligt att passera Dalälven med färja i Älvkarleby en bit nedanför fallen. Många drunkningsolyckor inträffade med färjan. Man hade länge talat om behovet av en bro i Älvkarleby. Den första bron blev klar 1797, men den bröts sönder av vårfloden sju år senare. En ny stod klar år 1816. Den fick namn efter Carl XIII (1809-1818), som var kung när bron invigdes. Han besökte dock inte Älvkarleby vid invigningen. Bron, som står kvar än i dag, konstruerades av byggmästare Olof Forsgren, född i Älvkarleö bruk. Han var känd som en skicklig byggmästare och Carl XIII:s bro har kallats ett mästerverk inom brobyggnadskonsten.
When in the past you traveled between Uppsala and Gävle, it was common to cross the Dalälven by ferry in Älvkarleby a bit below the falls. Many drowning accidents occurred with the ferry. There had long been talk of the need for a bridge in Älvkarleby. The first bridge was completed in 1797, but it was broken by the spring flood seven years later. A new one was completed in 1816. It was named after Carl XIII (1809-1818), who was king when the bridge was inaugurated. However, he did not visit Älvkarleby at the inauguration. The bridge, which still stands today, was constructed by builder Olof Forsgren, born in Älvkarleö Ironworks. He was known as a skilled builder and Carl XIII's bridge has been called a masterpiece in the art of bridge building.
Kraftverket till vänster och bron till höger // The power plant to the left and the bridge to the right
Stopp 2 – Kung Karl XI och skjutspojken // King Charles XI and the conveyance boy
Karl XI gjorde under sin regeringstid 1672-1697 många resor genom Sverige. Han var hellre på jakt eller övade med armén än att delta i sammanträden på slottet. Omkring år 1690 besökte Karl XI Älvkarleby och tog in på gästgivargården i Västanå. När han färdades vidare med häst, hade han bakom sig på hästryggen en språksam skjutspojke. När de skulle passera en bäck, sporrade kungen hästen så att pojken föll av mitt i bäcken. Våt och förargad sprang pojken efter och när han kom ikapp kungen sa han argt: ”När var och en får göra som han vill, så gör han som han är karl till”. Skjutspojken fick sitta upp på hästen igen och envisades med att klaga över hur kungen betett sig. Kungen försökte lugna honom med att de nog skulle bli goda vänner igen. När de kom fram till nästa skjutshåll, utfärdade kungen ett gåvobrev på gästgivargården i Västanå till pojken och hans efterkommande. Under sitt namn Carolus, skrev han: ”När var och en får göra som han vill, så gör han som han är karl till”.
During his reign 1672-1697, Charles XI made many trips through Sweden. He would rather hunt or practice with the army than attend meetings at the castle. Around 1690, Karl XI visited Älvkarleby and visited the inn in Västanå. When he traveled on horseback, he had a talkative conveyance boy behind him on horseback. When they were about to cross a stream, the king spurred the horse so that the boy fell off in the middle of the stream. Wet and annoyed, the boy ran after and when he caught up with the king, he said angrily: "When everyone is allowed to do as he pleases, he does as he is a man". The boy had to sit on the horse again and insisted on complaining about how the king behaved. The king tried to reassure him that they would probably become good friends again. When they arrived at the next conveyance, the king issued a gift certificate at the inn in Västanå to the boy and his descendants. Under his name Carolus, he wrote: "When everyone is allowed to do as he pleases, he does as he is a man."
Detta är en rolig skröna, men tyvärr så finns det inga spår efter den. Det som man däremot kan se vid stopp 2 är notvarpet och en mycket vacker grillplats med bord och bänkar. Härifrån har man en vacker utsikt över Dalälven.
This is a funny tale, but unfortunately there are no traces of it. What you can see at stop 2, however, is the net warp and a very beautiful barbecue area with tables and benches. From here you have a beautiful view of the Dalälven river.
Stopp 3 – Kung Carl XVI Gustaf invigde anläggningar och fiskade // King Carl XVI Gustaf inaugurated facilities and fished
Carl XVI Gustaf och drottning Silvia besökte Älvkarleby i september 1988. Kungen förrättade tre invigningar under besöket: nya Mellanfallsdammen, Fiskeristyrelsens försöksstation i Brobacken (nuvarande SLU:s fiskeriförsöksstation) och de nya hängbroarna över älven vid ön Korallen. På hängbroarna, som ingår i Vattenfalls miljösatsningar i fallenområdet, finns Carl XVI Gustafs emblem. Hängbroarna är så häftiga att gå på och man har en mycket vacker utsikt över älvdalen. Vid SLU:s fiskeriförsöksstation finns ett monument med kungens namnteckning inhuggen i sten. En fisketur i älven ingick också i besöket.
Carl XVI Gustaf and Queen Silvia visited Älvkarleby in September 1988.
The king performed three inaugurations during the visit: the new Mellanfallsdammen, The Swedish Board of Fisheries' experimental station in Brobacken (now SLU's fishing experimental station) and the new suspension bridges over the river at the island Korallen. On
the suspension bridges, which are part of Vattenfall's environmental investments in the fall area, you can see Carl XVI Gustaf's emblem. The suspension bridges are so cool to walk on and you have a very beautiful view of the river valley.
At SLU's fishing experimental station, there is a monument with the king's signature engraved in stone. A fishing trip in the river was also included in the visit.
Bron över till ön Notören // The bridge over to the island Notören
Kungens emblem på bron mellan Notören och Korallen // The king’s emblem on the bridge between Notören and Korallen
Stopp 4 – Kung Gustaf VI Adolf, sportfiskeintresserad // King Gustaf VI Adolf, interested in sport fishing
Sportfiskeintresset har funnits hos många av Sveriges kungar. Gustaf VI Adolf, farfar till Carl XVI Gustaf och kung 1950-1973, var en entusiastisk spösvingare och prövade fiskelyckan i Älvkarleby.
The interest in sport fishing has been with many Swedish kings. Gustaf VI Adolf, grandfather of Carl XVI Gustaf and king 1950-1973, was an enthusiastic rod swinger and tried his luck at fishing in Älvkarleby.
Stopp 5 – Carl von Linné, blomsterkungen, fascinerades av vattnets raseri // Carl Linnaeus, the flower king, was fascinated by the rage of the water
Blomsterkungen Carl von Linné besökte Älvkarleby år 1732 under sin resa till Lappland. Han hade hört talas mycket om Älvkarleby-fallen och gjorde där ett uppehåll för att se hur ”vattnet faller till en 12 á 15 alnar höjd utför, så att det bliver vitt, brusar som i raseri, ja kastar dropparna i vädret så att av detta kontinuerligen står såsom en rök”. Linné besökte också sågkvarnen vid fallet, och noterade att sågaren, som hela dagarna var tvungen att stå i en sådan rök, såg väldigt blek ut. Linné beskriver också marknadsplatsen i Älvkarleby, som han liknar vid en stad med många köpmansbodar. På sin resa norrut passerade han älven med hjälp av en färjkarl i närheten av marknadsplatsen. På Västanå, strax norr om Älvkarleby, fick Linné se en blomma, som han aldrig tidigare observerat i Norden, nämligen Pulsatilla vernalis, mosippan.
The flower king Carl von Linné visited Älvkarleby in 1732 during his trip to Lapland. He had heard a lot about the Älvkarleby falls and made a stop there to see how “the water falls to a height of 12 á 15 cubits down, so that it becomes white, roars as in rage, yes throws the drops in the air so that from this continuously stands like a smoke”. Linnaeus also visited the sawmill at the fall, and noted that the sawyer, which had to stand in such smoke all day, looked very pale. Linnaeus also describes the marketplace in Älvkarleby, which he likens to a town with many merchant stalls. On his journey north, he crossed the river with the help of a ferryman near the market place. In Västanå, just north of Älvkarleby, Linnaeus saw a flower, which he had never before observed in the Nordic countries, namely Pulsatilla vernalis, spring pasqueflower.
Kraftverket // The power plant
Stopp 6 – Kung Knut Eriksson läxade upp älvkarlebybönderna // King Knut Eriksson taught the peasants of Älvkarleby a lesson
Knut Eriksson var Sveriges kung 1167-1195. Han var son till Erik den helige, Sveriges skyddshelgon. Kung Knut gav munkarna i Viby kloster nära Sigtuna rätt att fiska lax i Älvkarleby. Älvkarlebyborna betraktade dock fisket som sin tillhörighet och många tvister uppstod mellan älvkarlebybönderna och munkarna. En sägen berättar att en av munkarna, som hade uppsikt över laxfisket, blev knuffad i älven ovanför fallen. Munken fastnade på en klippa mitt i fallet. Efter några dagar var han försvunnen och hittades senare död i älven nedanför fallen. Klippan kallas Munkklippan. Ett kors finns nu på klippan som ett minne av händelsen. Striderna mellan älvkarlebybönderna och munkarna fortsatte. Munkarnas fiskebyggnader förstördes av förbittrade älvkarlebybor. Konung Knut Eriksson skrev ett brev till ”alla inbyggare i Älvkarleby” där han påminde dem om att munkarna hade rätt att fiska i älven. Kungen dömde älvkarlebybönderna till böter och att bygga upp det som de förstört.
Knut Eriksson was King of Sweden 1167-1195. He was the son of Erik the Holy, Sweden's patron saint. King Knut gave the monks in Viby monastery near Sigtuna the right to fish for salmon in Älvkarleby. The residents of Älvkarleby, however, regarded fishing as their affiliation and many disputes arose between the Älvkarleby farmers and the monks. Legend has it that one of the monks, who was in charge of the salmon fishing, was pushed into the river above the falls. The monk got stuck on a cliff in the middle of the falls. After a few days he had disappeared and was later found dead in the river below the falls. The cliff is called Munkklippan. A cross is now on the rock as a reminder of the event. The battles between the Älvkarleby farmers and the monks continued. The monks' fishing buildings were destroyed by embittered villagers. King Knut Eriksson wrote a letter to "all the inhabitants of Älvkarleby" in which he reminded them that the monks had the right to fish in the river. The king sentenced the farmers to a fine and to rebuild what they had destroyed.
Stopp 7 – Kung Gustav Vasa och tvisterna om laxfisket // King Gustav Vasa and the disputes over salmon fishing
Stridigheter om laxfisket i Älvkarleby pågick under århundradena efter kung Knut Eriksson. Magnus Ladulås, Magnus Eriksson, Sten Sture den äldre och Johan II var alla inblandade i tvisterna, där bönder från Hedesunda, Österfärnebo och Dalarna klagade över att laxen inte kunde ta sig förbi de fasta fiskebyggnaderna i Älvkarleby och upp till deras fiskevatten. När Gustav Vasa blev kung lovade han undersöka förhållandena i Älvkarleby. År 1528 besökte han därför Älvkarleby och bestämde att kronan (staten) skulle få 2/3 av fångsten och älvkarlebybönderna 1/3. Dalkarlarna var inte alls nöjda med vad kungen bestämt och krävde att Kungsådran skulle öppnas så att laxen fritt kunde vandra förbi Älvkarleby-fallen. Gustav Vasa avfärdade Dalkarlarnas klagomål. Tvisterna om laxfisket i Älvkarleby fortsatte under 1600- och 1700-talen. Bl.a. protesterade dalaallmogen genom att kring år 1700 komma till Älvkarleby och försöka gräva en ny älvfåra genom Laxön, så att fisken kunde vandra förbi fiskeplatserna i Kungsådran. Arbetet avbröts då man hindrades av fast berg.
Disputes over salmon fishing in Älvkarleby went on for centuries after King Knut Eriksson. Magnus Ladulås, Magnus Eriksson, Sten Sture the Elder and Johan II were all involved in the disputes, where farmers from Hedesunda, Österfärnebo and Dalarna complained that the salmon could not get past the permanent fishing buildings in Älvkarleby and up to their fishing waters. When Gustav Vasa became king, he promised to investigate the conditions in Älvkarleby. In 1528 he therefore visited Älvkarleby and decided that the crown (the state) would get 2/3 of the catch and the Älvkarleby farmers 1/3. The people from Dalarna were not at all satisfied with what the king had decided and demanded that Kungsådran be opened so that the salmon could pass freely past the Älvkarleby falls. Gustav Vasa dismissed the their complaint. Disputes over salmon fishing in Älvkarleby continued during the 17th and 18th centuries. As an example, the Dalarna peasants protested by coming to Älvkarleby around 1700 and trying to dig a new river channel through Laxön, so that the fish could pass past the fishing spots in Kungsådran. The work was stopped when it was hindered by solid rock.
För att komma tillbaka till Laxön rekommenderar jag promenaden tillbaka på älvens västra strand. Då går man igenom lummiga skogsdungar med mycket vattenvegetation och olika skyltar som berättar om denna. Längre fram kommer man till en gammal trefaldighetskälla – sitt en stund på bänken intill källan och njut av den friska luften 🙂
To get back to Laxön, I recommend the walk back on the river's west bank. Then you walk through lush forest groves with a lot of aquatic vegetation and various signs that tell about this. Further on you come to an old spring of The Trinity - sit for a while on the bench next to the spring and enjoy the fresh air 🙂
Stopp 8 – Kung Oscar II besökte Laxön // King Oscar II visited Laxön
Under en del av Oscar II:s regeringstid 1892-1907 var Sverige i union med Norge. Svea Ingenjörstrupper etablerade år 1880 ett sommarläger på Laxön för att träna broslagning i strömmande vatten. Oscar II besökte Laxölägret den 9 juni 1887. Till minne av besöket restes minnesstenen på kullen intill Bifrosthyddan. År 1890 besökte Oscar II också kommunen, då ägarna till Skutskärs sågverk gav middag för kungen med följeslagare bl a arvprinsen, blivande Gustaf V.
During part of Oscar II's reign 1892-1907, Sweden was in union with Norway. In 1880, Svea Ingenjörstrupper established a summer camp on Laxön to train bridging in flowing water. Oscar II visited Laxölägret on June 9th, 1887. In memory of the visit, a memorial stone was erected on the hill next to Bifrosthyddan. In 1890, Oscar II also visited the municipality, when the owners of Skutskär's Ironworks prepared dinner for the king and his companions, including the Crown Prince, future Gustaf V.
Klamparnas och sågarnas promenad i Skutskär (ca. 6 km. / ca. 2 t.)
Klamparna var en av yrkesgrupperna som jobbade på sågverket. De hade en förtroendeställning då de kvalitetsbedömde de sågade brädorna och sorterade dem i olika klasser. Virke av högsta kvalitet märktes med ”STORA”. Andra yrkeskategorier på sågen/brädgården var tummare (klassificerade timret efter kvalitet och kvantitet), sågare, stabbläggare (som la upp virket i stabbar/staplar) och ströläggare (som ofta var pojkar). Under promenaden får du bekanta dig med det gamla sågverkssamhället Skutskär, som växte fram från 1868, då de norska affärsmännen Astrup och Sörensen startade sågverksamheten. Platsen var tidigare i stort sett ödemark. Det första bostadsområdet var Torget, som byggdes efter engelskt mönster. Där fanns allt en familj behövde: affär, sjukstuga, tvättstuga, bagarstuga, dansbana, cirkusplats, torghandelsplats, hotell, café, arrestlokal och likbod. Bolaget sörjde både för arbetarnas arbete och fritid, även barnens skolgång mm. Inga privata företag släpptes in på Bolagets mark. När sågverket expanderade och antalet arbetare ökade, byggdes nya bostadsområden: Haga, Svarthamn, Gagnef, Nyhamn och Stadsplan. Många av arbetarna under sågens första tid var säsongsarbetare, som vandrade tillbaka till sina hemtrakter när verksamheten avstannade i och med vinterns ankomst. Sågverket, som ägdes av Stora Kopparbergs AB sedan år 1885, lades ned 1987. De flesta av de gamla arbetarbostäderna är nu jämnade med marken.
Klamparna was one of the professional groups that worked at the ironworks. They had a position of trust when they assessed the quality of the sawn boards and sorted them into different classes. Timber of the highest quality was marked with "LARGE". Other occupational categories on the ironworks were timbermen (classified the timber according to quality and quantity), sawyers, stackers (who laid the wood in stacks) and spreaders (who were often boys). During the walk, you will get to know the old ironworks community Skutskär, which grew up from 1868, when the Norwegian businessmen Astrup and Sörensen started the business. The place used to be largely wasteland. The first residential area was Torget, which was built according to the English pattern. There was everything a family needed: shop, hospital, laundry, bakery, dance floor, circus square, market place, hotel, café, detention center and morgue. The company provided for both the workers' work and leisure, including the children's schooling etc. No private companies were allowed on the Company's land. When the ironworks expanded and the number of workers increased, new residential areas were built: Haga, Svarthamn, Gagnef, Nyhamn and Stadsplan. Many of the workers during the first days of the ironwors were seasonal workers, who migrated back to their home areas when the business came to a halt with the arrival of winter. The ironworks, which was owned by Stora Kopparbergs AB since 1885, was closed down in 1987. Most of the old workers' housing is now leveled.
Promenaden går till stor del genom bebyggt område, förutom den långa sträckan i skogen mellan Kopphuslandet och Svarthamn. Där kan man faktiskt köra bil. Några nedslag från min promenad:
The promenade goes largely through built-up area, in addition to the long stretch in the forest between Kopphuslandet and Svarthamn. There you can actually drive. Some hints from my walk:
Stopp 5
Stenmuren strax väster om vägen var en skyddsvall, 300 meter, för tavelställen på skjutbanan, som byggdes 1902 och var i bruk ända in på 1960-talet. Även Hemvärnet övade prickskytte.
The stone wall just west of the road was a protective wall, 300 meters, for picture points on the shooting range, and was built in 1902 and in use until the 1960s. The Home Guard also practiced sniping.
Stopp 7
Förr hade en del anställda vid sågen en hushållsgris. Svinstiorna låg på rad här vid sidan om vägen. Rester av byggnaderna fanns kvar på 1950-talet. Inget kvar idag.
In the past, some employees at the ironworks had a domestic pig. The pig pens were lined up here by the side of the road. Remains of the buildings remained until the 1950s. Nothing left today.
Stopp 8
Söder om vägen låg bostadsområdet Nyhamn som också gick under namnet Svinrumpan. Fem flerbostadshus fanns längs vägen och ytterligare tre bakom dessa (de finns fortfarande kvar). På andra sidan vägen (norr om) låg Mjölkmagasinet där man kunde köpa mjölk. I samma byggnad fanns en tvättstuga.
South of the road was the residential area Nyhamn, which also went by the name Svinrumpan (Pig's bum). There were five apartment buildings along the road and another three behind them (they are still there). On the other side of the road (north) was Mjölkmagasinet where you could buy milk. In the same building there was a laundry room.
Stopp 10
Längs fortsättningen av Östra vägen låg bostadsområdet Svarthamn. Det bestod av 12 flerbostadshus och byggdes på 1870- och 80-talet. Husen hade öknamn som Betlehem, Slottet, Helvetet, Kalvriket, Kasern mm. Trappan till Slottet finns kvar nära vägen. Området revs 1972-1973.
Along the continuation of Östra vägen was the residential area Svarthamn. It consisted of 12 apartment buildings and was built in the 1870s and 80s. The houses had nicknames such as Bethlehem, Castle, Hell, Calf Kingdom, Barracks etc. The stairs to the Castle are still there today, close to the road. The area was demolished in 1972-1973.
Stopp 12
De två gula villorna var förmansbostäder. De olika yrkesgrupperna bodde för det mesta skilda åt i olika bostadsområden.
The two yellow villas were foreman's residences. The different occupational groups mostly lived separately in different residential areas.
Vattentornet // The water tower
Stopp 13 och 14
Den gula villan norr om vägen var förr förvaltarbostad. Den byggdes tidigt i sågverkssamhällets historia (troligen på 1870-talet). På en gammal karta står det ”bostad för högreståndsperson”. Mitt emot förvaltarbostaden låg badhuset som byggdes av bolaget år 1908. Det var nog rätt unikt att ett industrisamhälle på den tiden hade ett badhus med simbassäng. Herrarna badade på torsdagar och lördagar och damerna på fredagar. Badbyxor och baddräkter användes inte. Alla badade nakna. Badhuset revs 1978.
The yellow villa north of the road used to be the manager's residence. It was built early in the history of the ironworks community (probably in the 1870s). An old map says "housing for high-income people". Opposite the manager's house was the bathhouse, which was built by the company in 1908. It was probably quite unique that an industrial society at that time had a bathhouse with swimming pool. The men bathed on Thursdays and Saturdays and the women on Fridays. Swimwear and swimsuits were not used. Everyone bathed naked. The bathhouse was demolished in 1978.
Stopp 15
Brukshandeln byggdes av bolaget 1892, upphörde 1932. Inrymde senare Konsum 9:an. Där handlade man över disk. Många varor såldes i lösvikt.
The ironworks shop was built by the company in 1892, closed in 1932. Later housed Konsum 9. There people shopped over the counter. Many goods were sold in bulk.
Stopp 15 (på Sågarnas promenad)
Herrgården uppfördes 1870-71 i ett plan, senare, 1874-1875, tillkom en våning som bostad åt disponent Olrog. Bottenvåningen var Astrups sommarbostad. Revs 1958, ersattes av en atriumvilla. Idag Skutskärs Bruks representationsvilla.
The manor was built in 1870-71 in one floor only, later, 1874-1875, an apartment was added as a residence for manager Olrog. The ground floor was Astrup's summer home. It was demolished in 1958 and replaced by an atrium villa. Today it is Skutskärs Bruk's representation villa.
Stopp 16
Den vita byggnaden nära vägen var sågverkets vaktstuga och brandstation. Skutskärs sågverk startade år 1868 och var en tid Sveriges, kanske världens största sågverk. Som mest arbetade där ca 1 500 personer (inkl. brädgård). Sågen lades ned år 1987.
The white building near the road was the ironworks' guardhouse and fire station. Skutskär's ironworks started in 1868 and was for a time Sweden's, perhaps the world's largest ironworks. At most, about 1,500 people worked there (incl. sawmill). The ironworks closed in 1987.
Stopp 17
Torget var det första bostadsområdet som byggdes i sågverkssamhället. 13 hyreskaserner uppfördes intill sågverket år 1870. Planen följde engelskt mönster med ett torg i mitten och vedbodar mm på utsidan av området. Nu finns bara träden, som kantade den öppna torgplatsen kvar. Revs 1996.
Torget was the first residential area built in the ironworks community. 13 rental barracks were built next to the sawmill in 1870. The plan followed an English pattern with a square in the middle and woodshed etc. on the outside of the area. Now there are left only the trees that lined the open square. It was demolished in 1996.
Stopp 17 (på Sågarnas promenad)
Sågverkskontoret byggdes 1913. Tidigare inrymt i Herrgårdens ena flygelbyggnad.
The ironwworks office was built in 1913. Previously housed in one of the manor's wing buildings.
Stopp 20
Stadsplan hette bostadsområdet som låg där Berget nu finns. På båda sidor om allén intill telestationen (vita byggnaden) fanns några av de elva fyrfamiljshusen på Stadsplan. Revs 1963.
Stadsplan was the name of the residential area that was located where Berget is now. On both sides of the avenue next to the telecommunications station (the white building) were some of the eleven four-family houses on Stadsplan. It was demolished in 1963.
Stopp 21
Missionskyrkan byggdes 1908. Församlingen grundades år 1878. På andra sidan vägen fanns livsmedelsaffär, café, skomakeri, läskedrycksfabrik mm.
The Mission Covenant Church of Sweden was built in 1908. The parish was founded in 1878. On the other side of the road there was a grocery store, café, shoemaker, soft drink factory and more.
Stopp 25
Skutskärs idrottsplats byggdes 1917 och bekostades av Bolaget. Skutskärs IF byggde den konstfrusna bandybanan 1961 och Skutskärs Sportklubb byggde ishallen 1976.
Skutskär's sports ground was built in 1917 and paid for by the Company. Skutskärs IF built the artificially-frozen bandy track in 1961 and Skutskärs Sportklubb built the ice hall in 1976.
Harbo ligger i nordvästra Uppland, nordost om centralorten Heby. Socknen har en yta på ca 132 km2 och en befolkning på ca 1 480 invånare. Den är en slättbygd med odlingsbygd och med inslag av myrrik skogsbygd. Socknen genomflyts av Harboån och större sjöar är Tämnaren (Upplands största sjö) med Sörsjön. Socknen genomkorsas av länsväg 272 som även kallas ”Tidernas väg” (Uppsala-Ånge). Namnet Harbo är först belagt år 1312 (Harir), och är en pluralform av har med betydelsen ”stenig mark, stenröse”. Efterleden ”bo” lades till på 1500-talet.
Väg 272 mellan Uppsala och Östervåla (Tidernas väg)
Käbbo, först omnämnd 1312
By, SO om Käbbo, först omnämnd 1312
Haga, en småort med ca 70 invånare, där snickerifabriken Scandinavian Kitchen är belägen.
Stalbo, SV om Haga, först omnämnd 1312 (Staflabodhum)
Svinabäcken
Svina, först omnämnd 1312. Namnet syftar på det fornsvenska svin som betyder ställe betäckt av grunt eller upptorkat vatten.
Ön, NO om Svina, först omtalad 1415
Marbäck, först omtalad 1312
Harboär en tätort och socknens kyrkby med ca. 820 invånare. Det finns inte så mycket i Harbo – en skola, matbutik, restaurang och en medeltida kyrka. Invid Harboån ligger skolan och längre bort Harbo kyrka från 1400-talet, som idag tillhör Östervåla-Harbo församling och pastorat.
Harbo kyrka. Socknen omtalas första gången 1312.Interiör. Kalkmålningarna kom till vid restaureringen 1892. Triumfkrucifixet härstammar från 1400-talet.Dopfunten av Harbomarmor från 1952Predikstolen från 1951-52Senmedeltida madonnaskulpturOrgeln från 1850, renoverad 1952 av Th. Frobenius & Co från KöpenhamnSkulptur föreställande den heliga Birgitta, 1400-talets mitt
Kvarsta, i norra Harbo, omtalas först 1312 (Querestum). Förleden går troligen tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Kvaere. Byn Diken ingår i Harbo och omtalas först 1528 (Tijke). Den kallas också Öja och Harbo hembygdsgård ligger här.
Hembygdsgården består av vackra rödmålade gamla byggnader som påminner mig mycket om Dalarna 🙂
Smedsbo är också en del av Harbo, väster om väg 272 och öster om Harboån, först omtalad 1528 (Smidhzbodha). Täppan och Forsbo ligger också väster om väg 272, men väster om Harboån. Bägge byarna omtalas först 1528 (Teppe). Norrbo, söder om Harbo, omtalas först 1346, medan Guttorp, också det söder om Harbo, omtalas först 1528. Torpen i Kik ligger nordväst om tätorten och omnämns första gången 1653 (Kijk) och namnet syftar troligen på en utkikspunkt.
Precis nära den södra infarten till Harbo, på höger sida om väg 272, ligger Viby säteri från 1600-talet, med anor från medeltiden (först omtalat 1346). Själva förleden vittnar om en gammal kultplats (ett vi). Kända ägare har varit ätterna Sture, Bielke, Brahe och Pfalz-Zweibrucken. Familjen Nordenflycht förvärvade säteriet 1728 och Viby bruk uppbyggdes. Författarinnan Hedvig Charlotta Nordenflycht (1718-63) spenderade sina ungdomsår här. Järnbruket anlades 1603-07 av rikskansler Svante Bielke (1567-1609) som lät bygga en masugn här som lades ner redan 1650. Bruket återstartades 1735 och lades slutligen ned ca 1800.
Hässelby, först omtalad 1312 (Aesliby). Förleden betyder troligen hasselbestånd. Runsten U 1177 från 1000-talet står på ett åkerfält i närheten av byn. Inskriften lyder: ”Åsger och Mäginbjörn och Litle läto resa stenen efter Tobbe, Åsgärds fader. Öpir ristade”. Runstenen har ursprungligen stått i ett gärde ca 100 m längre åt NÖ. Den restes på sin nuvarande plats 1924. Runmästaren Öpir var mycket produktiv vid 1000-talets slut.
Gransätra, först omtalad 1312. Gården har varit i fler familjers ägo, bl a Stenbock och Skytte.
Norrsälja, en by uppdelad mellan Östervåla och Harbo och först omtalad 1312
Brattberg, först omtalad 1312. Namnet betyder ”det branta berget”.
Vägen Hässelby – Kalvnäs
Holm, först omtalad 1312
Järpebo och dess fäbodar omtalas först 1727.
Harbonäs herrgård ligger på en udde i Tämnaren och omtalas först 1312 (Nessium). Huvudbyggnaden uppfördes någon gång mellan 1637 och 1668. Dess förste ägare i källorna anges vara Görvel Posse (1600-71). Säteriet förvärvades 1922 av ingenjör Sven Lundberg (1891-1964) som också dog här och vars ättlingar fortfarande äger herrgården.
Kalvnäset naturreservat inrättat 1960 består av ett skogsbete med mäktiga ekar och lindar. Reservatet ligger på en udde mellan Tämnarens Hagviken i nordväst och Sörsjön i söder som är en avsnörpt vik av Tämnaren där Harboån/Vretaån mynnar ut. På Kalvnäsets udde vandrar du genom tät, djungellik skog. Utmed stigarna står flera grova, vidkroniga ekar och lindar. Träden, som är flera hundra år gamla, växte upp när hela udden var öppen ängsmark. I skogen kan du också få se en rad olika växter och fåglar.
Så fridfullt att bara sitta här längst ute på Kalvnäsets udde och meditera eller grilla och samtidigt njuta av denna vackra utsikt över Tämnaren 🙂 TämnarenDet djungellika naturreservatet
Sjömossen-Svinasjöns naturreservat inrättat 1997 ligger i sydvästra delen av socknen runt Svinasjön, 0,2 km2 stor och belägen 71 m.ö.h. Strax väster om reservatet ligger Stalbosjön, 0,2 km2 stor och belägen 72 m.ö.h.
Marstalla naturreservat väst inrättat 2004 utgörs av en gammelskog på blockig mark och sumpskogar. Reservatet ligger i sydöstra delen av socknen, sydost om byn Marstalla, först omtalad 1312. KURIOSA: kung Fredrik I (1676-1751) sov i byn under sin björnjakt i trakterna 🙂
Östervåla ligger i nordvästra Uppland, har en yta på ca 253 km2 och en befolkning på ca 3 130 invånare. Socknen ligger nordost om Heby och är en dalgångsbygd med inslag av myrrika skogsbygder. Den genomflyts av Åbyån och Harboån och större sjöar är Tämnaren (Upplands största sjö) samt Ingsjön och Toften i norr. Socknen genomkorsas av länsväg 272 som även kallas ”Tidernas väg” (Uppsala-Ånge). Namnet Östervåla är först belagt år 1296 (Valir), och är en pluralform av vål med betydelsen ”samling av kullfallna träd, rishög”. Förleden ”öster” lades till på 1600-talet för att skilja socknen från den västmanländska socknen Västervåla.
Vägen Månkarby – Östervåla (C746)
Hindersbo: omtalad först 1409 (Henrichsbodha)
Aspnäs. Här ligger Aspnäs gård med medeltida anor (först omtalad 1326, Aspanes), som idag ägs av Östervåla-Harbo församling. Ätten Sparre av Aspnäs bodde här under 1300-talet. Aspnäs gårdskyrka från början av 1300-talet står kvar intill gården, vid Tämnaren. Andra släkter som bott här är Trolle, Posse och Sparre. Dagens byggnad är från 1700-talet, byggd av hovjägmästare Anders Schönberg d.ä. (1689-1759) som också dog här. Det är så vackert och stillsamt här och platsen inbjuder definitivt till meditation.
Ätten Sparre av Aspnäs vapen. Ätten nämns tidigast 1310 och blev utslocknad redan 1380. Källa: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:COA_family_sv_Sparre_av_Aspn%C3%A4s.svgHerrgården till vänster och gårdskyrkan till höger. Så fridfullt!Den medeltida gårdskyrkanDet är inte svårt att föreställa sig Heliga Birgitta promenera eller sitta här och meditera över livets mening 🙂Öndbo, eller Gammel-Aspnäs, från 1933 ligger ca 1 km väster om Aspnäs gård. Jag promenerade hit längs en stig i naturreservatet. Öndbo by omtalas första gången 1326 (Öndabodhae). Förleden går tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Önd.Öndbo, interiör
Aspnäs naturreservat, inrättat 1973 och bestående av halva Tämnaren som är en grund slättsjö, strandängar och hagar i kulturhistorisk miljö. Tämnaren är en 32,6 km2 stor slättsjö (den största i Uppland) belägen 35 m.ö.h. Tämnarån har sin källa i Tämnaren som används som vattentäkt för Uppsala stad (via Fyrisån).
Tämnaren, Upplands största sjö
Björkholmen, en av många uddar vid Tämnarens norra strand, där Aspnäs gård ligger. Fint ställe för att grilla eller fira Valborg på 🙂
Gundbo, först omtalad 1357 (Gunaebodhum). Förleden går tillbaka på mansnamnet Gunne.
Stigmota, byn där vägar möts, först omtalad 1362 (Stighamote).
Bärby, först omtalad 1312 (Byaerby). Förleden syftar på berg, höjd.
Svina, först omtalad 1326
Fågelsta, först omtalad 1409 (Foghelstadha). Stensättningar ligger utspridda här i området.
Hemmingsbo, först omtalad 1398 (Hemigsbodhom). Förleden går tillbaka på mansnamnet Hemming.
Korbo, först omtalad 1408 (Kofrabodhum). Förleden går tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Kofre.
Smedsbo, först omtalad 1386 (Smydsbole)
Mångsbo, först omtalad 1454 (Magnussabodhom). Förleden går tillbaka på mansnamnet Magnus.
Gällarbo, först omtalad 1541 (Gelareboda). Förleden går tillbaka på yrkesbeteckningen ”gällare”, dvs. en som kastrerar djur.
Gästbo, först omtalad 1541 (Gestaboda). Förleden går tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Gaeste.
Brunnsbo, först omtalad 1454 (Brynnilsbodha). Förleden går tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Brynolf.
Borgen, först omtalad 1454 (Borginne).
Helganbo, först omtalad 1454 (Helgonaby)
Huggle, först omtalad 1454 och vars namn går tillbaka på det fornsvenska hughal (kulle).
Åby, först omtalad 1312.
Vägen Östervåla – Gryttjom/Tierp
Lagbo, först omtalad 1312 (Lavaebodhum).
Jugansbo, först omtalad 1541 (Jogansboda). Förleden går tillbaka på mansnamnet Johan.
Buckarby, först omtalad 1427 (Bodhakarlaby, dvs. bodkarlarnas by).
Staffansbo, först omtalad 1518 (Staffansbodha).
Kanikebo, först omtalad 1409 (Kanukabodhum). Gården har troligen ägts eller bebotts av en kanik vid Uppsala domkyrka.
Tobbo, först omtalad 1492 (Twbbae bode)
Långgärdet, först omtalad 1541 (Longagerda).
Ingborgbo, först omtalad 1409 (Jimparabodhum). Förleden är den gamla yrkesbeteckningen impare, dvs. trädskötare, men har knutits till en Ingeborg som lokalt uttalas Imber, därav byns uttal ”Imberbo”.
Lisselbo, först omtalad 1541
Laggarbo, först omtalad 1541 (Lagarbo).
Ragnarbo, först omtalad 1538 (Ragnareboda). Förleden går troligen tillbaka på kvinnonamnet Ragnhild.
Sillebo, först omtalad 1492 (Silläbode). Förleden går tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Sille.
Slättan, först omtalad 1538
Runnebo, först omtalad 1541 (Rumpaboda). Förleden associerar troligen till rumpa, dvs. en gård som ligger vid kanten av eller utanför byägorna 🙂
Ingsjön, en 4 km2 stor sjö belägen 50 mö.h. på gränsen mellan kommunerna Heby, Tierp och Gävle och samtidigt på gränsen mellan Uppland och Gästrikland.
Toften, en ca 2 km2 stor sjö belägen i skogen 51 m.ö.h. Åbyån rinner upp här.
Långhällsmossens naturreservat som är ett våtmarksområde med kärr, mossar och sumpskogar och ganska opåverkat av modernt jord- och skogsbruk. Inrättades 1993.
Nötmosseberget är med sina 61 m.ö.h. socknens högsta punkt.
Västersälja, först omtalad 1366 (Westersaelium).
Ettingbo, först omtalad 1492 (Ethingebode). Förleden är en inbyggarbeteckning bildad efter byn Ettinga, belägen strax norr om Östervåla.
Bragdebo, först omtalad 1376 (Braghadodhum). Förleden går troligen tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Braghi.
Åkerby, först omtalad 1541
Stärte, först omtalad 1366 (Staertö) och som betyder ”stjärt” 🙂 Byn är belägen vid Åbyån.
Upplanda, först omtalad 1376 och belägen vid Åbyån.
Ettinga, först omtalad 1312 (Etinggum)
Hovberga, först omtalad 1312 (Obaerhae).
”Saliga hörnet” brukar ibland Östervålabygden kallas, på grund av att väckelserörelsen varit osedvanligt stark här ända sedan början av 1800-talet. Samtidigt som frikyrkorna växte sig starka uppstod den hantverkstradition som gjort Östervåla känt – stolsnickeri. I början var det fattiga bönder som drygade ut inkomsterna vid hyvelbänken hemma på gården, men i slutet av 1800-talet började snickeriverkstäder växa fram. Den stora engelskt röda östervålastolen på en piedestal mitt i centrala Östervåla symboliserar ortens lansering som Stolriket. Östervåla är en tätort med ca. 1 810 invånare som ligger vid Åbyån. Här ligger Zetterbergs AB med lastbilspåbyggnader, Östervåla skola samt Östervåla kyrka från början av 1300-talet. Lite mer folk kan man se kring Stora torget i centrala Östervåla, annars inget speciellt i detta lilla samhälle.
I korsningen Månkarbovägen-Söderforsvägen står runsten U1180.
Inskriften saknar språklig mening. De flesta tecknen ser ut som runor, men förefaller slumpmässigt ditsatta. Runstenen har varit känd sedan 1600-talet. Den fick sin nuvarande plats nära Åbyån 1940 efter att ha flyttats kortare sträckor i samband med olika vägbyggen. Östervålastolen
I Östervåla möbelmuseum i hembygdsgården i Mårtsbo vid väg 272 visas en snickeriverkstad och en rad olika modeller av Östervålamöbler. Mårtsbo omtalas första gången 1415 (Marthinsbodhum). Förleden går tillbaka på mansnamnet Mårten/Martin.
Reception med utställning av gamla och nya Östervålamöbler samt Östervåladräkter. Huset uppfördes 1994.Snickeriverkstad från 1913Trösklada från Hemmingsbo från 1800-taletLadugård med gethus från Rickebo, 1800-talet.Det lilla hemlighuset kommer från Skogbo, 1700-talet.Byggnaden i mitten med loftgång kallas Frickeboden och är en ängslada från Berg.
Byn Hov är den medeltida by kring vilken samhälle Östervåla växt fram och var troligen kyrkby under medeltiden. Byn omtalas första gången 1316 (Hoff).
Östervåla kyrka med sakristian från 1428 till vänster och västtornet byggt 1806 till högerAltare och altarrund från 1873-74Rosenkransmadonnan och fragment av medeltida målningar tillkomna ca 1520 och tillhörande TierpsskolanOrgeln, en kombination mellan Strandorgeln byggd 1825 av P Z Strand och en orgel byggd 1927 av Åkerman & LundTavla skuren i trä av Bror Hjorth föreställande kyrkoherde Lars Paul Esbjörn med maka, en av grundarna av Augustanasynoden i USA
Woodcut of the Reverend Lars Paul Esbjörn. Source: Wikimedia
Esbjörns grav på Östervåla kyrkogård. Bakom kyrkogården rinner Kyrkån.Runstensfragment U 1178 på kyrkogården bakom kyrkan. Den innehåller också nonsensinskrift.
Väg 272 Östervåla – Gysinge (Tidernas väg)
Offerbo, först omtalad 1312 (Afridaebodhum)
Kullarbo, först omtalad 1415 (Kullarabodhum). Namnet kan betyda Kulles arvingars bodar.
Äspenbo, först omtalad 1527 (Espeboda). Förleden är mansnamnet Esbjörn.
Berg, först omtalad 1400 (Baergh)
Backa, först omtalad 1541
Bjurvalla, först omtalad 1348 (Byrallom). Förleden är ett gammalt namn för bäver och efterleden kan liksom sockennamnet våla syfta på vindfälle. Namnet kan alltså betyda ”bäverhydda” 🙂
Långarsbo, först omtalad 1541 (Longansboda). Förleden kan syfta på binamnet Lång-Hans.
Disebo, först omtalad 1309 (Dysebodhum). Förleden går troligen tillbaka på kvinnonamnet Disa.
Gåvastbo, först omtalad 1396 (Gudwastabodhum). Förleden går tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Gudvast.
Vägen Östervåla – Hedesunda
Ginka, först omtalad 1309 (Ghimka). Förleden kan gå tillbaka på mansnamnet Gimke.
Rickebo, först omtalad 1541 (Rickaboda).
Tängesbo, först omtalad 1366 (Thraengilsbodhum). Förleden går tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Thaengel.
Horsskog, först omtalad 1390 (Horsascoghe). Namnet kan låta konstigt för en nutida svensk, men dess förled går faktiskt tillbaka på det fornsvenska hors, häst och uttalas Hårrskog. Intill gränsen mot Gävleborgs län och Gästrikland ligger en avrättningsplats och en trefaldighetskälla.
Buddbo, först omtalad 1548 (Buddabo). Förleden går tillbaka på det fornsvenska mansnamnet Budde.
Stensjön, 0,3 km2 stor och belägen 66 m.ö.h. I trakterna kring sjön ligger socknens högsta punkt runt 70 m.ö.h.
Vägen Östervåla – Huddunge
Svingbolsta, först omtalad 1316 (Swinabolstad)
Svedäng , först omtalad 1541 (Suedenge). Förleden syftar på svedjebruk.
Tolbo, först omtalad 1492 (Talebode). Förleden går tillbaka på mansnamnet Tord.
Vreta, först omtalad 1418 (Wraetum)
Gräsbo, först omtalad 1350, ligger på en slätt där Vretaån också rinner. Väster om byn ligger Gräsbo naturreservat med lövrik barrskog och sumpskog på näringsrik mark, inrättat 2001.
Väg 272 Östervåla – Uppsala (Tidernas väg)
Olbo, först omtalad 1518 (Ollabodha). Förleden är faktiskt fågelnamnet uggla 😛
Sätra, först omtalad 1418 (Saetrum)
Väderholmen, först omtalad 1538 (Vederholm). Förleden kan syfta antingen på skog eller vädur, dvs bagge.
Lindsbro herrgård, omtalad första gången 1454 (Lindessbro). Nuvarande huvudbyggnaden uppfördes i början av 1800-talet.
Norrsälja, först omtalad 1312. Byn är uppdelad mellan Östervåla och Harbo socknar.
Tolfta, tolv, tolfte av vaddå? En liten, men mångfacetterad bygd. Å ena sidan har vi Tierp, ett enligt mig dött samhälle där det bara finns några mataffärer och ett bibliotek, och å andra sidan ett rikt kulturlandskap med den medeltida kyrkan och vallonbruket Strömsberg.
Tolfta, twelve, twelfth of what? A small but multifaceted region. On the one hand we have Tierp, a dead community in my opinion where there are only a few grocery stores and a library, and on the other hand a rich cultural landscape with the medieval church and the Walloon ironworks of Strömsberg.
Socknen har en yta på ca. 123 km2 och en befolkning på ca. 6 550 invånare. Tolfta ligger nordost om Tierp (och även inkluderar samhället Tierp) och består av dalgångsbygd med inslag av myrrik skogsbygd. Socknen genomflyts av Tämnarån som är paddlingsbar och sjön Strömaren ligger i sydost. Socknen genomkorsas av E4. Namnet är först belagt i början av 1300-talet och innehåller ”tolft” som är en indelning av ”hundare”.
The parish has an area of approx. 123 km2 and a population of approx. 6,550 inhabitants. Tolfta is located northeast of Tierp (and also includes the community Tierp) and consists of a valley area with elements of marshy forest area. The parish is traversed by the Tämnarån, which can be paddled, and Lake Strömaren is located in the southeast. The parish is crossed by E4. The name was first used in the early 14th century and contains "tolft//twelve" which is a division of "hundare//hundred".
Om man tar E4:an från Uppsala kör man förbi Tierp och vidare mot Älvkarleby och Gävle. Efter att ha kört igenom Tierp (se mer om Tierp nedan) och förbi Vallskoga och Söderby så kom jag till Tolfta vars medeltida namn är Ersta. Vägen förbi Tierp har en hastighetsgräns på 60 km/t och därefeter 80. Tolfta är en småort med ca. 110 invånare och kyrkby i socknen, först omtalad 1540 (Erista). Här ligger Tolfta kyrka från 1300-talet, vackert belägen på en ås ovanför Tämnarån. Från Ersta kan man åka mot Säva mosses naturreservat, inrättat 2009 kring en mosse inramad av en fuktig barrskog med spännande mossflora, samt till Ersta naturreservat, inrättat 2005 och bestående av artrik gammelskog med spår av äldre brukande.
If you take the E4 from Uppsala, you drive past Tierp and on towards Älvkarleby and Gävle. After driving through Tierp (see more about Tierp below) and past Vallskoga and Söderby, I came to Tolfta whose medieval name is Ersta. The road past Tierp has a speed limit of 60 km/h and after that 80. Tolfta is a small community with approx. 110 inhabitants and church village in the parish, first mentioned in 1540 (Erista). Here is Tolfta Church from the 14th century located, beautifully situated on a ridge above the Tämnarån. From Ersta you can go to Säva bog nature reserve, established in 2009 around a bog framed by a moist coniferous forest with exciting moss flora, and to Ersta nature reserve, established in 2005 and consisting of species-rich old-growth forest with traces of older farming.
Jag fortsatte åt nordost mot Skärplinge (i Österlövsta socken) och passerade Rocknö där man kan svänga av mot Norrby. Efter Rocknö kom jag fram till Strömsberg som är en bruksort med ett av de bäst bevarade vallonbruken i landet – Strömsbergs bruk. Småorten har ca. 100 invånare. De vitputsade bruksbyggnaderna i Strömsberg ligger vackert och speglar sig i järnverksdammen. Bruket, som lade ner verksamheten 1920, är en sevärd och ovanligt komplett bruksmiljö med arbetarbostäder, hytta och rostugn, kolhus och smedja samt en 1700-talsherrgård. Det var Welam Wervier (d. 1654) som startade verksamheten genom att bygga en masugn och en hammare 1643-1645. Knappt hundra år senare köptes bruket av Charles de Geer som lät bygga herrgården åt sin fru Charlotta Catharina Ribbing. På Strömsbergs bruks hemsida finns ett förslag till bruksvandring för den som vill promenera i den historiska miljön på egen hand. Sommartid finns kafé och ett obemannat informationscentrum. I Strömsbergs före detta ångsåg från 1911 finns ett skogsbruksmuseum och en samling av 600 älghorn från älgar som skjutits på brukets ägor. Julmarknad anordnas i slutet av november.
I continued northeast towards Skärplinge (in Österlövsta parish) and passed Rocknö where you can turn off towards Norrby. After Rocknö I came to Strömsberg which is a community with one of the best preserved Walloon ironworks in the country - Strömsberg ironworks. The small community has approx. 100 inhabitants. The whitewashed buildings in Strömsberg are beautifully situated and reflected in the ironworks pond. The ironworks, which closed down in 1920, is a worth seeing and unusually complete ironworks environment with workers' housing, a cabin and a roasting oven, a coal house and a smithy, as well as an 18th-century mansion. It was Welam Wervier (d. 1654) who started the business by building a blast furnace and a hammer 1643-1645. Less than a hundred years later, the ironworks was bought by Charles de Geer, who had the manor built for his wife Charlotta Catharina Ribbing. On Strömsberg's ironworks' website, there is a proposal for a walk for those who want to walk in the historic environment on their own. In summer there is a café and an unmanned information center. In Strömsberg's former steam sawmill from 1911, there is a forestry museum and a collection of 600 moose horns from moose shot on the ironworks' property. A Christmas market is organized at the end of November.
Från Strömsberg körde jag ca. 1 km till Nostalgimuseet i Domarbo som har en samling massa gamla saker och ting, men mest sevärt är deras samling av gamla transportbilar och arbetsbilar såsom brandkårsbilar, bussar, cyklar och motorcyklar. Sedan vände jag tillbaka till Strömsberg och fortsatte mot Tobo (i Tegelsmora socken) via Hemmingsbo och Ralbo där man kan svänga vänster mot Hillebola (i Österlövsta socken).
From Strömsberg I drove approx. 1 km to the Nostalgia Museum in Domarbo which has a collection of lots of old things, but most interesting is their collection of old transport cars and work cars such as fire brigade cars, buses, bicycles and motorcycles. Then I turned back to Strömsberg and continued towards Tobo (in Tegelsmora parish) via Hemmingsbo and Ralbo where you can turn left towards Hillebola (in Österlövsta parish).
Tolfta socken är ganska liten. Efter Strömsberg och Dorkarby är man framme i Västlands socken. Den nordvästra delen består mestadels av skog med väldigt lite bebyggelse (byn Fagerdal), liksom den västra och sydvästra delen på andra sidan motorvägen (Odenslätt är socknens högsta punkt med ca. 62 m.ö.h.). Så jag vände tillbaka till ”metropolen” Tierp 🙂 Tierp är en tätort med ca. 6.260 invånare, belägen halvvägs mellan Uppsala och Gävle, och centralort i Tierps kommun. Staden anlades 1874 och växte fram som ett stationssamhälle vid Tämnarån. En känd Tierpsbo är poeten och dramatikern Kristina Lugn (1948-2020). Mitt i tätorten ligger järnvägsstationen där Upptåget har uppehåll. På ena sidan om stationen ligger kulturhuset Möbeln där biblioteket också ligger och på den andra sidan ligger Tierps kommersiella centrum med mataffärer och bank. Några sevärdheter är Nathanaelskyrkan från 1934 (omringad av Ringgatan) och runsten U1146 i samhället Gillberga, utanför Tierp, på andra sidan Tämnarån. Jag tog en promenad i centrum, men det enda jag fann var bara matbutiker. Kulturcentret fann jag också ganska tråkigt förutom själva bibblan som var ganska okej. Några vackra villor och hus från sekelskiftet 1900 ligger utefter Norra Esplanaden. Annars inget sevärt 😦
Tolfta parish is quite small. After Strömsberg and Dorkarby, you arrive in Västland parish. The northwestern part consists mostly of forest with very few houses (the village of Fagerdal), as well as the western and southwestern part on the other side of the highway. Odenslätt is the highest point of the parish with ca. 62 meters over sea level). So I returned to the 'metropolis' Tierp 🙂 Tierp is an urban area with approx. 6,260 inhabitants, located halfway between Uppsala and Gävle, and central town in Tierp municipality. The town was founded in 1874 and grew as a station community by the Tämnarån. A famous Tierp resident was the poet and playwright Kristina Lugn (1948-2020). In the middle of the town is the railway station where Upptåget has a stop. On one side of the station is the culture house Möbeln where the library is also located and on the other side is Tierp's commercial center with grocery stores and a bank. Some sights are the Nathanael Church from 1934 (surrounded by Ringgatan) and the runestone U1146 in the community Gillberga, outside Tierp, on the other side of the Tämnarån. I took a walk downtown, but the only thing I found was only grocery stores. I also found the cultural center quite boring except for the library itself which was quite okay. Some beautiful villas and houses from the turn of the century 1900 are located along the Northern Esplanade. Otherwise nothing worth seeing :(
Kuriosa: På järnbruket i Tierp tillverkas de brunnslock av gjutjärn vars bokstavsbeteckningar blivit en rik källa till modern skrockfullhet. Att trampa på en K-brunn (K som i kärlek) anses betyda tur. Att trampa på ett A-lock (A som i avund, avsky och avbruten kärlek) ger däremot otur, som bara kan hävas om någon dunkar den drabbade tre gånger i ryggen. Egentligen betyder K kloak (toalettvatten) och A betecknar resten av avloppsvattnet. I vissa städer skiljer man inte på avloppsvatten och kloakvatten, utan allt kallas för avlopp. Följaktligen är A-brunnar mycket vanligare än K-brunnar. Snacka om otur :p
Curiosity: At the ironworks in Tierp, the manhole covers are made of cast iron whose letter designations have become a rich source of modern superstition. Stepping on a K-well (K as in kärlek / love) is considered to mean luck. Stepping on an A-lid (A as in avund / envy, avsky / disgust and avbruten kärlek / interrupted love), on the other hand, gives bad luck, which can only be lifted if someone hits the victim three times in the back. Actually, K means kloak / sewer (toilet water) and A denotes the rest of the wastewater. In some cities, there is no distinction between wastewater and sewage, but everything is called sewage. Consequently, A-wells are much more common than K-wells. Talk about bad luck: p
Västland – finns det ett Östland också? Faktiskt inte. Det är socknen i nordvästra delen av kommunen där det finns mycket skog… och åter skog. Och Tämnarån som flyter genom landskapet och ut i havet. Andra saker som jag förknippar Västland med är gamla bruk och rysshärjningar. Höjdpunkten för mig i denna socken är gamla kyrkogården där Västlands kyrka en gång låg och som idag är en ödekyrkogård.
Västlands socken har en yta på ca 185 km2 och en befolkning på ca 1 960 invånare. Socknen ligger nordost om Tierp och består av ett skogsrikt slättområde med inslag av skogsbygd. Socknen genomflyts av Tämnarån som är paddlingsbar. Ån är 60 km lång och har sina källor i sjön Tämnaren i ett höjdläge av 35 m.ö.h. samt mynnar i Lövstabukten (Östersjön). Inga större sjöar finns här. Socknen har öppning till Östersjön (Lövstabukten med flera öar) och genomkorsas av riksväg 76 (mellan Gävle i Gävleborgs län och Norrtälje i Stockholms län, 165 km lång) samt Upplandsleden. Namnet är först belagt år 1312 (”Vesland”) och består av ”Väsla”, ett äldre namn på Tämnarån som kan betyda ”den lilla / sumpiga ån”, och efterleden ”land” med betydelsen ”brukad mark, bygd”.
Västland - is there an Östland as well? Not really. It is the parish in the western part of the municipality where there is a lot of forest ... and again forest. And the Tämnarån that flows through the landscape and out into the sea. Other things I associate Västland with are old mills and Russian pillaging. The highlight for me in this parish is the old cemetery where Västland's church once stood and which today is a deserted cemetery.Västland parish has an area of about 185 km2 and a population of about 1,960 inhabitants. The parish is located northeast of Tierp and consists of a wooded plain area with elements of forest area. The parish is traversed by the Tämnarån, which can be paddled. The river is 60 km long and has its sources in Lake Tämnaren at an altitude of 35 m.ö.h. and empties into Lövsta Bay (Baltic Sea). No major lakes are found here. The parish has an opening to the Baltic Sea (Lövsta Bay with several islands) and is crossed by highway 76 and Upplandsleden. The name is first dated 1312 ('Vesland') and consists of 'Väsla', an older name for Tämnarån which can mean 'the small / swampy river', and 'land' with the meaning 'used land, district'.
Jag körde först från Tierp genom den vackra slätt som vattnas av Tämnarån. Hastigheten är 80 km/h och vägen mycket bra. Första samhället jag körde igenom var Vad, en småort med ca. 50 invånare som ligger vid Tämnarån och som omtalas först 1409. Västra Vad ligger vid landsvägen medan Östra Vad ligger öster om Tämnarån. Jag tycker att vägen genom Östra Vad och Bolstan är vackrare, den är slingrig och därifrån har man en bättre utsikt över Tämnarån. Vägen är en grusväg. Öster om Östra Vad ligger Bolstan-Vads naturreservat, inrättat 2013, som innehåller kalkbarrskog med ovanligt rik svampflora. Sedan stannade jag till i byn Bolstan där Bolstan gravfält från yngre järnåldern ligger. Gravfältet är ett av Nordupplands största gravfält och gravhögarna är tämligen väl synliga. Parkeringsplats saknas såväl som rastplats. Härifrån tog jag en kort promenad ner till Tämnarån där en gammal bro ligger.
I first drove from Tierp through the beautiful plain that is watered by the Tämnarån. The speed is 80 km/h and the road is very good. The first community I drove through was Vad, a small community with approx. 50 inhabitants which is located by the Tämnarån river and which is first mentioned in 1409. Västra Vad is located by the country road while Östra Vad is located east of the river. I think the road through Östra Vad and Bolstan is more beautiful, it is winding and from there you have a better view of Tämnarån. The road is a gravel road. To the east of Östra Vad is the Bolstan-Vad nature reserve, established in 2013, which consists of coniferous forest with an unusually rich fungal flora. After that I stopped in the village Bolstan where Bolstan burial ground from the Late Iron Age is located. The burial ground is one of North Uppland's largest burial grounds and the burial mounds are fairly visible. There is no parking space as well as a rest area. From here I took a short walk down to Tämnarån where an old bridge is located.
Efter den lilla avstickaren på östra sidan om ån kom jag tillbaka till landsvägen och därmed till Västland. Västland (uttalas Vässland) är en småort med ca. 65 invånare och kyrkby i socknen, belägen vid Tämnarån. Här låg Västlands bruk mellan 1612 och 1902. Bruket brändes ned under rysshärjningarna 1719, men återuppbyggdes på nytt. Idag finns bara enstaka byggnader kvar. Mitt i orten och invid Tämnarån tornar Västlands kyrka från 1862 upp sig. Kyrkan har ersatt den medeltida kyrkan från början av 1300-talet som brändes ner under rysshärjningarna 1719. Personligen tycker jag inte om 1800-talskyrkor, men den här gjorde ett gott intryck på mig genom sin storlek och vita interiör. Men det som gjort starkast intryck är platsen där den medeltida kyrkan en gång låg. I korsningen framme vid Stymne, där vägarna från Skärplinge (Österlövsta socken) och Karlholm blir en, ligger en ödekyrkogård, där den gamla kyrkan som brändes ner av ryssarna år 1719 en gång stod. Inga rester av kyrkan syns ovan jord, men några gravar från 1600- och 1700-talet är kvar, däribland Welam Werviers grav från slutet av 1600-talet (Wervier grundade Strömsbergs bruk i grannsocknen Tolfta). Platsen andas mystik och många hemligheter känns begravda här. Det finns några gravar utspridda här och var med den ståtligaste i mitten (Werviers). Kyrkogårdsmuren står kvar samt några stora vackra träd som ger ett magiskt sken vid solnedgången. Detta är mitt smultronställe i Västland.
After the small detour on the east side of the river, I came back to the country road and thus to Västland. Västland (pronounced Vässland) is a small community with approx. 65 inhabitants and church village in the parish, located by Tämnarån. Here was Västland's ironworks located between 1612 and 1902. The ironworks was burned down during the Russian ravages of 1719, but was rebuilt. Today, only a few buildings remain. In the middle of the community and next to Tämnarån,rises Västland church from 1862. The church has replaced the medieval church from the beginning of the 14th century which was burned down during the Russian ravages of 1719. Personally, I do not like 19th century churches, but this one made a good impression on me due to its size and white interior. But what made the strongest impression is the place where the medieval church once stood. At the intersection in front of Stymne, where the roads from Skärplinge (Österlövsta parish) and Karlholm become one, is a deserted cemetery, where the old church that was burned down by the Russians in 1719 once stood. No remains of the church can be seen above ground, but some graves from the 17th and 18th centuries remain, including Welam Wervier's grave from the end of the 17th century (Wervier founded Strömsberg's ironworks in the neighboring parish of Tolfta). The place breathes mystery and many secrets feel buried here. There are some tombs scattered here and there with the most stately in the middle (Wervier's). The cemetery wall remains as well as some large beautiful trees that give a magical glow at sunset. This is my favourite place in Västland.
I korsningen vid den gamla kyrkogården tog jag höger först och fortsatte köra mot Skärplinge (i Österlövsta socken) efter att ha passerat Tämnarån. Hastighetsgränsen är 80. Jag körde förbi samhällena Stav, Väla och Maln där man kan svänga av mot Gällbo. Efter Gällbotorp är man i grannsocknen Hållnäs. Inget märkvärdigt än så länge. Jag vände om och tog vänster i korsningen vid den gamla kyrkogården för att åka mot Karlholm. Strax efter svängen kom jag till Valla där jag tog vänster mot Marma (i Älvkarleby kommun). Vägen är en grusväg med ganska många ojämnheter (trots hastighetsgränsen på 70) och den går mestadels genom skog. Jag körde förbi Sätra naturreservat, inrättat 2001 och bestående av kalkbarrskog, rikligt med död ved och orkidéer, samt samhället Sätra. Från Sätra kan man åka både höger mot Sandby och vidare mot Karlholmsbruk eller vänster mot Sandbyskogens naturreservat, inrättat 2005 och bestående av granna blommor och giftiga svampar, då via Kårbo. Jag fortsatte förbi Sätra och vid Karlsäter nådde jag grannsocknen och -kommunen Älvkarleby. Jag vände tillbaka till Valla och därifrån fortsatte mot Karlholm längs Tämnarån och förbi Näs samt genom Sandby, en småort med ca. 90 invånare. Här mynnar Kårbobäcken ut i Tämnarån. Här finns en väl omfattande historisk beskrivning av Sandby genom tiderna: https://www.karlholm.nu/sandby/1700_talet.html. Från Sandby kan man åka mot Sätra och vidare till Marma (i Älvkarleby kommun). I socknens sydvästra hörn ligger Lohusmyrs naturreservat, inrättat 2020, och bestående av ett litet barrskogsområde med hög luftfuktighet, rikt på mossor, lavar och svampar. Sist innan jag kom fram till väg 76 körde jag genom Finnerånger, en småort med ca. 55 invånare, först omtalad som sätesgård år 1409. Sedan var jag framme i Karlholm, socknens centralort.
At the intersection by the old cemetery, I turned right first and continued driving towards Skärplinge (in Österlövsta parish) after passing Tämnarån. The speed limit is 80. I drove past the communities Stav, Väla and Maln where you can turn off towards Gällbo. After Gällbotorp you are in the neighboring parish of Hållnäs. Nothing remarkable so far. I turned around and turned left at the intersection at the old cemetery to go towards Karlholm. Shortly after the turn I came to Valla where I turned left towards Marma (in Älvkarleby municipality). The road is a gravel road with quite a few bumps (despite the speed limit of 70) and it mostly goes through forest. I drove past Sätra nature reserve, established in 2001 and consisting of coniferous forest, abundant dead wood and orchids, and the community Sätra. From Sätra you can go both right towards Sandby and further towards Karlholmsbruk or left towards Sandbyskogen's nature reserve, established in 2005 and consisting of beautiful flowers and poisonous mushrooms, via Kårbo. I continued past Sätra and at Karlsäter I reached the neighboring parish and municipality of Älvkarleby. I returned to Valla and from there continued towards Karlholm along Tämnaren, past Näs and through Sandby, a small community with approx. 90 inhabitants. Here is where Kårbobäcken empties into the Tämnarån river. From Sandby you can go towards Sätra and on to Marma (in Älvkarleby municipality). In the southwest corner of the parish is Lohusmyr's nature reserve, established in 2020, and consisting of a small coniferous forest area with high humidity, rich in mosses, lichens and fungi. Last before I reached road 76, I drove through Finnerånger, a community with approx. 55 inhabitants, first mentioned as manor in 1409. Then I arrived in Karlholm, the parish's central town.
Karlholmsbruk är en tätort med ca. 1 265 invånare, belägen vid Tämnaråns mynning i Karlholmsfjärden av Lövstabukten. Namnet kommer från dess grundare Charles de Geer (1660-1730). Bruket som ligger vid havet anlades när en masugn flyttades hit från Lövstabruk år 1729. Här växte en egen liten värld upp som snurrade helt kring järnhanteringen. Smederna bodde i speciella arbetarbostäder längs bruksgatorna, indelade dygnet efter klockan i klocktornet som finns kvar än i dag och hämtade sin lön i bruksmagasinet i form av säd, sill och brännvin. Redan 1739 fanns en skola för barnen på bruket (redan hundra år innan den obligatoriska folkskolan infördes!). Järnhanteringen upphörde på 1930-talet, men andra industrier har etablerats istället och ersatt de förlorade arbetstillfällena. Under sommarhelgerna ordnas guidade turer då skolmuseet och den välbevarade lancashiresmedjan från 1880 visas. Karlholms kyrka från 1737 tillhör idag Västlands församling i Tierps pastorat. Karlholm är inte stort alls, men erbjuder en vacker miljö för att vara ett gammalt bruk. Jag tog en promenad längs John Lundbergs väg, intill de gamla bruksbostäderna. Utsikten är som bäst härifrån: på ena sidan har man de charmiga arbetarbostäderna, på andra sidan har man bruksdammen och klockstapeln. Kombinationen av rött och grönt på sommaren är en fröjd för ögat. Jag fortsatte sen förbi klockstapeln och torget samt förbi Lancashire-smedjan och bort mot kyrkan som ligger på ett krön intill Tämnarån. Därifrån gick jag ner till hamnen där det stora stenmagasinet ligger och njöt av vattnet, båtarna och det vackra gräset.
Karlholmsbruk is a small town with approx. 1265 inhabitants, located at the mouth of the Tämnarån river in Karlholmsfjärden by Lövsta Bay. The namne comes from its founder Charles de Geer (1660-1730). The ironworks, which is located by the sea, was built when a blast furnace was moved here from Lövstabruk in 1729. Here, a small world of its own grew up that revolved entirely around iron handling. The blacksmiths lived in special workers' housing along the mill streets, divided the day after the clock into the bell tower that still exists today and collected their wages in the mill magazine in the form of grain, herring and brandy. As early as 1739, there was a school for the children at the ironworks (already a hundred years before the compulsory primary school was introduced!). Iron handling ceased in the 1930s, but other industries have been established instead and replaced the lost jobs. During the summer weekends, guided tours are arranged as the school museum and the well-preserved Lancashire smithy from 1880 are shown. Karlholm's church from 1737 today belongs to Västland's parish in Tierp's pastorate. Karlholm is not big at all, but offers a beautiful environment. I took a walk along John Lundberg's road, next to the old ironworks houses. The view is best from here: on one side you have the charming workers' houses, on the other side you have the pond and the belfry. The combination of red and green in summer is a delight to the eye. I then continued past the belfry and the square as well as past the Lancashire smithy and away towards the church which is located on a crest next to Tämnarån. From there I went down to the harbor where the large stone magazine is located and enjoyed the water, the boats and the beautiful grass.
Efter min promenad fortsatte jag köra söderut igenom Snatrabodarna vid Karlholmsfjärden där Snatra brygga också ligger. Härifrån har man en vacker utsikt över Karlholmsfjärden med dess skärgård. Mellan Karlholm och Snatrabodarna flyter Tämnarån som efter ca. 1 km. mynnar ut i fjärden (Östersjön). Efter Snatrabodarna kan man svänga höger från väg 76 mot Snatra och vidare mot Sandby och Näs. Strax efter skylten mot Svenskär passerade jag gränsen till grannsocknen Österlövsta och vände då tillbaka till Nöttö, ett litet samhälle sammanväxt med Karlholm. Från Nöttö tog jag en liten grusväg mot Djupöbadet, en liten hamn belägen vid Nöttöfjärden. Där njöt jag en stund av havet och vände tillbaka till riksväg 76. Efter ca. 9 km passerade jag gränsen till grannsocknen och -kommunen Älvkarleby. Vägen går endast genom skog och hastigheten är 80. Här nära kommungränsen ligger socknens högsta punkt med 28 m.ö.h.
After my walk I continued to drive south through Snatrabodarna by Karlholmsfjärden where Snatra wharf is also located. From here you have a beautiful view of Karlholmsfjärden with its archipelago. Between Karlholm and Snatrabodarna flows the Tämnarån which after approx. 1 km. empties into the bay (Baltic Sea). After Snatrabodarna, you can turn right from road 76 towards Snatra and on towards Sandby and Näs. Shortly after the sign to Svenskär, I crossed the border to the neighboring parish of Österlövsta and then returned to Nöttö, a small community grown together with Karlholm. From Nöttö I took a small gravel road towards Djupöbadet, a small harbor located by Nöttöfjärden. There I enjoyed the sea for a while and returned to highway 76. After approx. 9 km I crossed the border to the neighboring parish and municipality Älvkarleby. The road only goes through forest and the speed is 80. Here near the municipal boundary is the parish's highest point with 28 m.ö.h.
För all möjlig information om Karlholm, besök deras hemsida // For everything concerning Karlholm, you can visit their homepage: https://www.karlholm.nu/
I Österlövsta ligger det världskända Lövstabruk, kanske det finaste, rikaste och mest väl bevarade 1700-talsbruket i Sverige. När jag tänker på socknen så tänker jag mest på makt, järn, rikedom och 1700-tal. En för länge sedan försvunnen tid. En tid av upptäckter, innovation och industri, men samtidigt en tid av hårt slit, sjukdomar, dåliga arbetsförhållanden och en hård tillvaro. För mig är Lövstabruk en kontrasternas miljö – å ena sidan de rika de Geers och å andra sidan de urfattiga bruksarbetarna.
Österlövsta socken har en yta på ca 276 km2 och en befolkning på ca 1 785 invånare. Socknen ligger nordost om Tierp och består av odlingsbygd med inslag av skogsbygd. Socknen genomflyts av Strömarån, en 25 km lång å som har sina källor öster om Tierp och som mynnar i Lövstabukten utanför Skärplinge. Större sjöar är Strömaren, Finnsjön och Fälaren. Österlövsta har öppning till Östersjön (Fagerviken och Lövstabukten) och genomkorsas av riksväg 76 (en 165 km lång mellan Gävle i Gävleborgs län och Norrtälje i Stockholms län) samt Upplandsleden. Namnet är först belagt år 1312 (”Löstum”) och består av ”löst” med betydelsen ”glänta”. Högsta punkten i socknen är 53 m.ö.h. söder om Hillebola, nära gränsen mot grannsocknen Tegelsmora.
In Österlövsta is located the world-famous Lövsta ironworks, perhaps the finest, richest and most well-preserved 18th century mill in Sweden. When I think of the parish, I think mostly of power, iron, wealth and the 18th century. A time long gone. A time of discovery, innovation and industry, but at the same time a time of hard work, illness, poor working conditions and a hard life. For me, Lövstabruk is an environment of contrasts - on the one hand the rich de Geers and on the other hand the poor iron workers.Österlövsta parish has an area of about 276 km2 and a population of about 1,785 inhabitants. The parish is located northeast of Tierp and consists of agricultural areas with elements of forest area. The parish is traversed by the Strömarån, a 25 km long river that has its sources east of Tierp and which empties into Lövstabukten outside Skärplinge. Larger lakes are Strömaren, Finnsjön and Fälaren. Österlövsta has an opening to the Baltic Sea (Fagerviken and Lövstabukten) and is crossed by highway 76 and the Upplandsleden. The name was first used in 1312 ('Löstum') and consists of 'löst' with the meaning 'glade'. The highest point in the parish is 53 m.o.s. south of Hillebola, near the border with the neighboring parish of Tegelsmora.
Jag körde från Tierp genom grannsocknen Västland och första samhället jag körde igenom var Vidväg. Vet inte hur jag ska tolka namnet – handlar det om en vid (dvs. bred) väg eller samhället ”vid vägen”? Jag körde vidare mot Skärplinge på en mycket bra väg som har 80 som hastighetsgräns. Skärplinge är en tätort som ligger vid Strömarån och har ca. 735 invånare. Den är centralort i socknen. Här finns en skola och en ICA som hela samhället kretsar kring, känns det som. Tätorten är också en viktig transportnod. Annars finns det inget av intresse här.
I drove from Tierp and came from the neighboring parish of Västland and the first community I drove through was Vidväg. I do not know how to interpret the name - is it about a wide ('vid') road or the community "by/vid the road"? I drove on towards Skärplinge on a very good road that has 80 as the speed limit. Skärplinge is a very small town located by the Strömarån river and has approx. 735 inhabitants. Here is a school and an ICA that the whole society revolves around, it feels like. The urban area is also an important transport node. Otherwise, there is nothing of interest here.
Från Skärplinge kan man som sagt åka åt olika håll. Jag körde norrut mot Älvkarleby på riksväg 76 och ca. 2 km. innan kommungränsen ligger Ledskärs fågelskyddsområde. Jag svängde höger vid skylten och först körde jag mellan grindstolparna till gamla Ledskärsgården som ligger 1 km. bort. Man ska köra försiktigt här, det ligger många hus intill grusvägen. Här i Fagerviken ligger en mindre skärgård med de större öarna Skyttskär, Alskär och Svartharen. När Sverige kartlades i ett stort fågelatlasprojekt hamnade Ledskär inklusive omgivningar på första plats med 147 häckande fågelarter! Under flyttningstid har man dessutom chans att se i stort sett alla svenska gäss, änder och vadare passera förbi. Bästa observationsplatsen är fågeltornet vid Ledskärsviken. Vid Ledskär ligger ett annat fågeltorn, en mindre hamn och en grillplats. Platsen är helt enkelt ett paradis för den fågelintresserade.
From Skärplinge you can go in different directions. I drove north towards Älvkarleby on national road 76 and approx. 2 km. before the municipal border is Ledskär's bird protection area. I turned right at the sign and first I drove between the gateposts to the old Ledskär manor which is 1 km. away. You have to drive carefully here, there are many houses next to the gravel road. Here in Fagerviken is a small archipelago with the larger islands Skyttskär, Alskär and Svartharen. When Sweden was mapped in a large bird atlas project, Ledskär, including surroundings, ended up in first place with 147 nesting bird species! During the migration period, you also have the chance to see virtually all Swedish geese, ducks and waders pass by. The best observation point is the bird tower at Ledskärsviken. At Ledskär is another bird tower, a small harbor and a barbecue area. The place is simply a paradise for the bird enthusiast.
Jag åkte vidare tills jag nådde kommungränsen mot Älvkarleby och vände tillbaka mot Skärplinge. Strax innan Skärplinge svängde jag av mot Fagerviken (i Hållnäs socken). Efter att ha passerat Strömarån och byn Sund stannade jag till och besökte två vikingatida gravfält intill Långgärdet. Gravfälten låg på den tiden exakt vid viken, men nu på grund av landshöjningen ligger de en bit bort. En vacker plats, speciellt i solnedgången, med en vacker utsikt över Fagerviken. Härifrån kan man också åka till Sund-Julö naturreservat, inrättat 2007, och som består av idegranar och skogsfåglar. Vidare på vägen mot Fagerviken passerade jag byarna Grönö och Finnhar. Sedan återvände jag till Skärplinge centrum. Vid Ica svängde jag vänster mot Hållnäs (i grannsocknen med samma namn) och fortsatte rakt fram förbi Valnäs och Sund-Julö naturreservat vars ena parkering ligger på gränsen till grannsocknen Hållnäs. Jag vände tillbaka och strax innan Skärplinge svängde vänster mot Ängskär och efter ca. 2 km. nådde sockengränsen mot Hållnäs och återvände än en gång till Skärplinge.
I continued until I reached the municipal border towards Älvkarleby and turned back towards Skärplinge. Just before Skärplinge I turned off towards Fagerviken (in Hållnäs parish). After passing Strömarån and the village Sund, I stopped and visited two Viking-era burial grounds next to Långgärdet. The burial grounds were at that time exactly by the bay, but now due to the land uplift, they are some distance away. A beautiful place, especially at sunset, with a beautiful view of Fagerviken. From here you can also go to the Sund-Julö nature reserve, established in 2007, and which consists of yews and forest birds. Further on the road to Fagerviken I passed the villages Grönö and Finnhar. Then I returned to Skärplinge center. At Ica I turned left towards Hållnäs (in the neighboring parish of the same name) and continued straight ahead past Valnäs and Sund-Julö nature reserve whose one parking lot is on the border with the neighboring parish of Hållnäs. I turned back and just before Skärplinge turned left towards Ängskär and after approx. 2 km. reached the parish border towards Hållnäs and returned once again to Skärplinge.
Från Skärplinge körde jag söderut på väg 76 mot Lövstabruk och Östhammar (i Östhammars kommun). Trots att vägen är väldigt bred och mycket bra så är hastighetsgränsen endast 80. Jag passerade Österänge och kom sedan fram till Försäter. Orten är socknens kyrkby och har ca. 75 invånare samt genomkorsas av Strömarån. Söder om Försäter ligger byn Österlövsta med Österlövsta kyrka från 1451 som tillhör Hållnäs-Österlövsta församling. Kyrkan ligger vackert belägen på ett krön med vida utsikt söderut över slätten. Den är en vackert ornerad tegelkyrka med en mycket vacker interiör. Efter ett uppehåll här fortsatte jag söderut mot Hillebola och Örbyhus (i Vendels och Tegelsmora socknar). Efter ca. 3 km. kom jag till Åkerby som är en tätort med ca. 105 invånare och en gammal bruksort. Här låg Åkerby bruk anlagt 1638 av Henrik Lemmens (1590-1657) och nedlagt 1883. Bruket och tätorten ligger vid Elingeåns mynning i Strömarån. Det är fint att strosa runt här och gå längs bruksgatan samt på torget runt klockstapeln och andas in den gamla brukskänslan. Från Åkerby kan man svänga av först mot Gåsbo och sedan mot Orsbo. Efter Åkerby körde jag ca. 1 km. längst Elingeån och kom fram till Elinge, en småort med ca. 65 invånare, först omtalad 1312. Härifrån kan man svänga av mot Harfall. Hela området från Österlövsta består mest av skog. Jag fortsatte vidare genom de skogiga trakterna mot Hillebola och passerade byarna Larsbo och Valparbo (roligt namn, hoppas det finns många valpar i byn :)) och sedan blev jag framme i bruksorten Hillebola vid Strömarån och vid sjön Strömarens norra ände. Orten omtalas först 1312 och Hillebola bruk anlades år 1640 av samme Henrik Lemmens och nedlades 1882. Bruket var det minsta vallonbruket i Norduppland. Man märker knappt att orten en gång varit ett järnbruk. Det enda som vittnar om detta är de gamla bruksarbetarnas trähus (idag moderniserade), det stora magasinet och här och där järntagg och rester efter järnframställning. Härifrån kan man fortsätta mot Örbyhus (i Vendels och Tegelsmora socknar) samt västerut mot Ralbo (i Tolfta socken) och Tierp.
From Skärplinge I drove south on road 76 towards Lövstabruk and Östhammar (in Östhammar municipality). Although the road is very wide and very good, the speed limit is only 80. I passed Österänge and then came to Försäter. The community is the parish's church village and has approx. 75 inhabitants and is crossed by Strömarån. South of Försäter is the village Österlövsta with Österlövsta church from 1451 which belongs to Hållnäs-Österlövsta parish. The church is beautifully situated on a crest with a wide view to the south over the plain. It is a beautifully decorated brick church with a very beautiful interior. After a stop here, I continued south towards Hillebola and Örbyhus (in Vendel and Tegelsmora parishes). After approx. 3 km. I came to Åkerby which is an urban area with approx. 105 inhabitants and an old ironworks. Here was Åkerby ironworks built in 1638 by Henrik Lemmens (1590-1657) and closed in 1883. The ironworks and the urban area are located at the mouth of the Elingeån river in Strömarån. It is nice to stroll around here and walk along the ironworks street and in the square around the belfry and breathe in the old ironworks feeling. From Åkerby you can turn off first towards Gåsbo and then towards Orsbo. After Åkerby I drove approx. 1 km. along the Elingeån and came to Elinge, a small community with approx. 65 inhabitants, first mentioned 1312. From here you can turn off towards Harfall. The whole area from Österlövsta consists mostly of forest. I continued through the wooded areas towards Hillebola and passed the villages Larsbo and Valparbo (funny name, hope there are many puppies in the village :)) and then I arrived at the village of Hillebola located by Strömarån and by the lake Strömarens north end. The community is first mentioned in 1312 and Hillebola ironworks was established in 1640 by the same Henrik Lemmens and closed down in 1882. The ironworks was the smallest Walloon ironworks in North Uppland. You hardly notice that the community was once an ironworks. The only thing that testifies to this is the old ironworks workers' wooden houses (today modernized), the large magazine and here and there iron tags and remnants of iron production.From here you can continue towards Örbyhus (in Vendel and Tegelsmora parishes) and west towards Ralbo (in Tolfta parish) and Tierp.
Jag återvände till Försäter och fortsatte på väg 76 mot Lövstabruk, en småort med ca. 100 invånare. Lövstabruk är ett internationellt känt vallonbruk och byggnadsminne. Här finns herrgården och kyrkan från 1726 samt kyrkogården där flera medlemmar av familjen de Geer ligger begravda. Kyrkan tillhör Hållnäs-Österlövsta församling i Tierps pastorat. Kyrkogården i sig är liten, men med väldigt pampiga gravar tillhörande olika medlemmar av familjen de Geer. När man kommer in på kyrkogården (som ligger strax efter det att man svängt in från väg 76) känns det som om man träder in i en annan epok med de Geers mausoleum och ståtliga kors och mindre monument.
Lövstabruk är svensk industrihistoria. Järnbruket som anlades på 1620-talet började blomstra på allvar när Louis de Geer tog över det 1643. Skickliga smeder och andra yrkeskunniga hämtades från Vallonien (i nuvarande Belgien). Lövsta utvecklades till Sveriges största järnbruk. 1926 nådde bruksdöden Lövstabruk och smidet upphörde. Smedjorna är i dag rivna, men andra byggnader från brukstiden finns kvar. Smedbostäderna i symmetriska rader längs bruksgatorna, ladugårdar, magasin, en klensmedja (som i dag rymmer konstsmedja och mikrobryggeri) och herrgården från 1740-talet – allt gör att bruksortskänslan är påtaglig. Herrgården var släkten de Geers hem under tre sekler. Under guidade herrgårdsturer visas bl.a. 1700-talsbiblioteket och naturaliekabinettet. Sommartid hålls välbesökta konserter och utställningar. Det finns kafé, ölbryggeri, B&B, och värdshus – och inte minst har många hantverkare sina arbetsplatser i brukets byggnader. För barnen har bl.a. Pettsons skapare Sven Nordqvist byggt Barnens bruk. Jag kommer återkomma till Lövstabruk i ett senare inlägg då själva bruket i sig och dess premisser behöver en hel dag.
I returned to Försäter and continued on road 76 towards Lövstabruk, a small community with approx. 100 inhabitants. Lövstabruk is an internationally known Walloon ironworks and architectural monument. Here is the manor and the church from 1726 as well as the cemetery where several members of the de Geer family are buried. The church belongs to Hållnäs-Österlövsta parish in Tierp's pastorate. The cemetery itself is small, but with very magnificent graves belonging to different members of the de Geer family. When you enter the cemetery (which is located shortly after you turn in from road 76), it feels as if you are entering another era with de Geer's mausoleum and stately crosses and smaller monuments.Lövstabruk is Swedish industrial history. The ironworks, built in the 1620s, began to flourish in earnest when Louis de Geer took over in 1643. Skilled blacksmiths and other professionals were brought from Wallonia (in present-day Belgium). Lövsta was developed into Sweden's largest ironworks. In 1926, the ironworks' death reached Lövstabruk and the forging ceased. The forges have today been demolished, but other buildings from the period of use remain. The blacksmith's homes in symmetrical rows along the ironworks streets, barns, magazines, a small smithy (which today houses an art smithy and microbrewery) and the manor house from the 1740s - all make the ironworks site feel palpable. The mansion was the home of the de Geer family for three centuries. During guided manor tours, the 18th century library and natural history cabinet are shown. In summer, well-attended concerts and exhibitions are held. There is a café, brewery, B&B, and inn - and not least, many craftsmen have their workplaces in the ironworks' buildings. For the children, i.a. Pettson's creator Sven Nordqvist built the Children's Ironworks. I will return to Lövstabruk in a later post because the ironworks itself and its premises need an entire day.
Från Lövstabruk fortsatte jag norrut mot Konradslund och Edvalla (båda i Hållnäs socken) via Långbron. Strax öster om Lövstabruk ligger Saxmarkens naturreservat, inrättat 2012 kring Skälsjön och även kallat spettarnas skog. Jag återvände till Lövstabruk och därifrån svängde jag av mot Örbyhus (i Vendels och Tegelsmora socknar) och körde genom skogiga trakter via Ingstarbo och Fälandbo. Ingstarbo ligger mellan Åkerbysjön och Finnsjön, strax efter Nybroån. Sist kommer byn Kalvsbo vid Fälarån. Här på gränsen till Tegelsmora socken och Östhammars kommun ligger Florarnas naturreservat som jag skrivit om i inlägget från Östhammars kommun. Här vände jag om till Lövstabruk och efter ca. 1 km svängde jag av mot Älglösa och Österbybruk (bägge i Östhammars kommun). Jag körde igen genom skogar via Gåvastbo och Håkansbo. Från Gåvastbo kan man svänga av mot Körbo vid Finnsjön. Sist kommer Källviken med Bystaden, båda vid Finnsjön. Härifrån vände jag tillbaka till väg 76 och fortsatte raka vägen till Östhammar via Giboda där man kan svänga av mot Imundbo och vidare mot Håkansbo.
From Lövstabruk I continued north towards Konradslund and Edvalla (both in Hållnäs parish) via Långbron. Just east of Lövstabruk is Saxmarken nature reserve, established in 2012 around Skälsjön and also called the woodpecker forest. I returned to Lövstabruk and from there I turned off towards Örbyhus (in Vendel and Tegelsmora parish) and drove through wooded areas via Ingstarbo and Fälandbo. Ingstarbo is located between Åkerbysjön and Finnsjön, just after Nybroån. Finally comes the village Kalvsbo by Fälarån. Here on the border to Tegelsmora parish and Östhammar municipality is Florarna nature reserve, which I wrote about in the post from Östhammar municipality. Here I turned to Lövstabruk and after approx. 1 km I turned off towards Älglösa and Österbybruk (both in Östhammar municipality). I drove again through forests via Gåvastbo and Håkansbo. From Gåvastbo you can turn off towards Körbo by Finnsjön. Finally comes Källviken with Bystaden, both by Finnsjön. From here I turned back to road 76 and continued straight on to Östhammar via Giboda where you can turn off towards Imundbo and on towards Håkansbo.
Discover Sweden with Alex 
