En blandning av vacker natur, fornlämningar och modern bebyggelse. Hammarby är den centrala socknen av de tre som utgör Upplands Väsby kommun. Den ligger i och nordost om Upplands-Väsby. Socknen har en yta på 23,5 km2 och en befolkning på 25 320 invånare. Största ån är Väsbyån (2,9 km) som rinner mellan Edssjön i söder och Oxundasjön i norr och som utgör den västra sockengränsen. Det intressanta med Väsbyån är att den rinner mot norr vilket väldigt få svenska vattendrag gör. Ingen större sjö ligger helt inom socknen, men de två större sjöar som delvis ligger inom socknens gränser är Fysingen i norr och Oxundasjön i nordväst. Socknen genomlöps av Stockholmsåsen (som börjar vid Östuna kyrka i Knivsta socken och fortsätter ca 60 km söderut mot Västerhaninge), E4:an samt Ostkustbanan. Socknens natur består mest av slättbygd med inslag av skogar.
Socknen är medeltida och namnet är först belagt år 1291 (Hamarbo). Det innehåller hammar som betyder ”stenig höjd” så sockennamnet betyder ungefär ”byn vid höjden”.
Oxundasjön ligger i nordväst, har en yta av 1,5 km2 och ligger 1 m.ö.h. Intill gränsen mot grannkommunen Sigtuna, på ett bergskrön, ligger Verka fornborg som är socknens högsta punkt med 29 m.ö.h. Jag gick inte upp på krönet pga högt gräs. Den är tyvärr outforskad.
Fysingen är en stor slättsjö vars södra del ligger inom Hammarby socken. Sjöns yta är 4,7 km2 och den ligger 2 m.ö.h. Vid sjöns sydvästra ände ligger Löwenströmska lasarettet, en tätort med ca. 580 invånare som vuxit runt det lasarett/sjukhus som gett dess namn. Hur hänger Löwenströmska ihop med Gustav III:s mord 1792?Sjukvårdsanstalten grundades av Gustaf Adolf Löwenström (1764-1813) som ursprungligen hette Anckarström och var yngre bror till kungamördaren Jacob Johan Anckarström. Löwenström instiftade sjukhuset som gottgörelse och anstalten förvaltades av Serafimerorden fram till 1876 när Stockholms läns landsting tog över förvaltningen. Mellan 1970-talet och 2009 stod lokalerna tomma då ett nytt lasarett byggdes och tog över det gamlas funktioner. De gamla lokalerna hade hunnit förfalla och är delvis förfallna än idag.
Söder om gamla lasarettet, i korsningen Gamla Lasarettvägen och Klockbackavägen, står runsten U 276. Den är från 1000-talet och inskriften lyder: ”Djärv och Andsvar och Fulluge läto resa stenen efter Gerbjörn, sin fader. Gud och Guds moder hjälpe hans ande och själ.”
Vid Fysingens södra ände ligger Hammarby kyrka. Den vänstra delen av långhuset är det enda som idag återstår av den rappade gråstenskyrkan som restes kring år 1200. Under 1300-talet revs det ursprungliga koret, långhuset förlängdes och kyrkan fick ett nytt, bredare kor. Ungefär samtidigt byggdes också sakristian. Vapenhuset tillkom på 1400-talet, då kyrkan också fick kryssvalv. Norra muren är fönsterlös enligt nordisk medeltida sed och den symboliserar Kristi kärleks makt över mörker, ondska och död. Konstruktionen erbjöd också skydd mot de kalla nordanvindarna som svepte in norrifrån sjön. Idag är det endast ett fåtal medeltida kyrkor som har kvar sina fönsterlösa nordmurar! Till kyrkans äldsta inventarier hör altarskåpet av ek från 1460-talet. Nuvarande altaruppsats är från 1704. Kyrkan var stängd när jag var där, men kyrkogården och omgivningarna är värda ett besök. Det är så fridfullt här. Man kan föreställa sig den nybyggda medeltida kyrkan bara ett stenkast ifrån sjön Fysingen. Bakom kyrkan, från parkeringsplatsen, går Ingegärdsleden vidare mot Vik, en vacker promenadväg nära åkrar och träddungar.
Hela området sydost om Fysingen och fram till sockengränsen består av hundratals fornlämningar, från fornåkrar och bebyggelselämningar till stensättningar och gravrösen. Vid Fysingens östra strand, nära gränsen med grannkommunen Sigtuna, ligger Torsåker slott. Godset tillhörde under början av 1300-talet Skokloster och riksrådet Johan Sparre (1587-1632) blev dess ägare 1629. Andra ägare har varit greve Hans Wachtmeister (1828-1905) från 1872 och friherre Åkerhielm från 1900. Nuvarande slottsbyggnaden är uppförd på 1870-talet. Sedan 2010 ägs slottet av familjeföretagarinnan Antonia Ax:son Johnson (f. 1943) och är därför privat liksom omgivningarna. Men det går bra att besöka cafét the Nut House, inrymt i slottets gamla trädgårdsmästeri. Mysigt och trevligt. I slottets omgivningar finns tre runstenar vilka jag, på grund av att slottet är privat, tyvärr inte kunnat besöka. Det gäller U 284 (på en sluttande berghäll i Skarphagen öster om slottet), U 285 (i parken vid infartsvägen nordost om slottet) och U 286 (längst ut på Parkudden nära Fysingen).
I jämnhöjd med Hammarby kyrka, fast vänster om E4:an, ligger Stora Väsby slott, känt sedan slutet av 1300-talet. Dess förste kände ägare var väpnaren Erik Nilsson. Nuvarande herrgården byggdes under 1750- och 1760-talen av de stora arkitekterna Carl Hårleman (1700-1753) och Jean Eric Rehn (1717-1793). Sedan 1600-talet ägs slottet som är ett fideikomiss av den friherrliga familjen de Geer. Stora Väsby är ett av de bäst bevarade rokokoslotten i Uppland. Barockträdgården anlades i slutet av 1600-talet av Nicodemus Tessin d.y. (1654-1728). Skatten i Stora Väsby hittades 1827 av en piga från godset. Fyndet bestod av några arabiska silvermynt och traktens barn började gräva och fann minst 446 mynt. Skatten är från 800-talet, dvs. från vikingatiden. Stora Väsby gravfält från järnåldern är bland de största i Uppland med ca. 200 gravar.
Den allra sydligaste delen av socknen upptas av tätorten Upplands Väsby som i sig är en del av den större tätorten Upplands Väsby och Sollentuna. Upplands Väsby ligger 25 km norr om Stockholm och 45 km söder om Uppsala och är kommunens centralort. Tätorten ligger i alla tre distrikt och har en befolkning på 37 600 invånare.
Öster om E4:an, i socknens södra delar, ligger bostadsområdena Skälby, Brunnby och Karlslund. I utkanten av Brunnby, intill ett dike i kanten av en liten kulle i åkern mellan Brunnby och Brunnby-Vik, nästan uppslukad av all vegetation, står runsten U 275. Den är från 1000-talet och står troligen på ursprunglig plats.
I norra Skälby, i ett vackert gärde mellan bostadsområdena till väster och villaområdet till höger, står runsten U 279. Den är från 1000-talet och inskriften lyder: ”Björn och Igulfast och Jon läto göra bron åt Torsten, sin broder. Öpir ristade runorna.”
I nordligaste Skälby, i Vik, står tre andra runor, samtliga från 1000-talet.
Namnet Karlslund kommer från en snickeriverkstad ägd av Karl Engström och som fanns här vid sekelskiftet 1900. Småländskan Maria Krantzon startade en asyl för utvecklingsstörda i Karlslund som hon drev fram till 1925. År 1985 anordnades Sveriges första bomässa i Karlslund.
Andra stadsdelar är Väsbyskogen, Apoteksskogen, Vilunda (namnet betyder ”offerplats”) med Vilunda kyrka från 1975, Odenslunda (öster om E4:an), Ekebo samt Smedby.
Apoteksskogen är nämnt efter Hammarby gamla apotek, platsen för det rikskända Hammarbymordet. Mordfallet inträffade den 1 december 1913 då apotekare Johan (Eric) Hallbergsson blev knivmördad i apoteketets farstu och hembiträdet Ebba blev svårt skadad. Två italienare åtalades. Uttrycket ”Kyss Karlsson” ska ha myntats i Haga tingshus av domaren som friade de två åtalade italienarna. När de hade frisläppts kastade sig Valentes, den ene italienarens, moder runt domarens hals och kysste honom, varpå han utbrast: ”Kyss inte mig, kyss Carlson!”, dvs. häradshövdingen Axel Carlson, de anklagades försvarare i målet. Uttrycket ”Kyss Karlsson” används som svar på något som uppfattas som otroligt. Mordet är fortfarande olöst. Krog och värdshus fanns på platsen från 1600-talet fram till 1865 då det blev apotek som i sin tur flyttade ut 1967. Idag rymmer lokalen konstnärsateljé och café.
Invid huset står runsten U 277. Den är från 1000-talet och inskriften lyder: ”Kättilgärd lät hugga stenen efter Assur, sin make, och Ulv lät hugga efter Björn.”
I Smedby ligger Vikingagården Gunnes gård, en rekonstruerad vikingagård från 1991. Den bygger på resultaten av arkeologiska undersökningar av en gård från 1000-talet i Pollista, Håbo socken nära Bålsta. Lämningarna hittades när E18 byggdes ut till motorväg på 1980-talet. Ett vikingatida hus lämnar inte så tydliga spår efter sig. Oftast hittar arkeologer gropar i marken efter husens stolpar och väggar. Man kan också finna rester efter de eldstäder där man t.ex. lagade mat. Det brukar även finnas lite sopor och borttappade saker i och omkring husen. Här i Gunnes gård har arkeologer, hantverkare och arkitekter hjälpts åt för att rekonstruktionen skulle bli så bra som möjligt. I Pollista fanns det fler separata hus: ett bostadshus, ett kokhus och en ladugård. Sådana gårdar blev vanliga i Sverige först under medeltid. Människorna i Pollista var kanske lite före sin tid? Gården ligger i ett fornminnesrikt område på Norra berget, där det finns rösen, järnåldersgravfält och fem runstenar. Gårdens namn har hämtats från runsten U 280 som nämner mannen Gunne (se nedan). Jag gick runt och kollade överallt, men det som gjorde mest intryck på mig var örtagården, en liten oas med olika örter och andra växter där man kan sitta och njuta av omgivningen. En promenad i skogen, bakom själva gården, ut till offerlunden och bland gravar är också rekommenderat. Bara föreställ dig hur vardagen kunde te sig för en vikingafamilj. Med mina nutida ögon verkar deras liv så fridfullt, bekymmerslöst och naturligt. Men historien har visat oss en annan sida också som jag försöker förtränga. Ärligt talat så skulle jag så gärna vilja leva som en viking 🙂
I backen nedanför Gunnes Gård ligger Smedby, ett gravfält med ca 35 gravar från yngre järnåldern (500-1050 e Kr). Gravarna syns som låga, runda eller rektangulära stensättningar samt högar. Vägen har anor ända tillbaka till vikingatiden (ca 1000 e Kr). Utefter den står två runstenar kvar på sin ursprungliga plats.
Vid Norra bergets norra del, vid Stallgatan, ligger Vilunda fornlämningar. Gravfältet består av ett 60-tal forngravar. Namnet är från järnåldern, ett vi var en offerplats och en lund förknippade med offer och kult. Gravarna är från yngre järnåldern och här finns stora gravhögar, flacka och övertorvade stensättningar och utvalda stenar i gravarnas kanter som kunde ha varit en gränds mellan levande och döda. Ett 40-tal forngravar undersöktes och togs bort i början av 1960-talet då den nutida tätorten började anläggas. Bland fynden räknas pärlor, keramik, brända ben, kammar, bronsspännen, bärnsten och Torshammarringar. Vilunda kan alltså tolkas som en central kultplats i det forntida Upplands Väsby. I anslutning till gravfältet står tre runstenar, samtliga från 1000-talet.
Discover Sweden with Alex 