Historiska promenader i Älvkarleby Historical walks in Älvkarleby

Förra helgen åkte jag tillbaka till Älvkarleby kommun för att uppleva mer av den till fots. Jag valde två vandringsleder – den mer natursköna Kungarnas promenad i Älvkarleby och den mer historiska Klamparnas promenad i Skutskär.

Last weekend I went back to Älvkarleby municipality to experience more of it on foot. I chose two hiking trails - the more scenic Kungarnas promenade in Älvkarleby and the more historic Klamparnas promenade in Skutskär.

Kungarnas promenad i Älvkarleby (ca. 4 km / 3 t.)

Många av Sveriges kungar har besökt Älvkarleby eller aktivt varit inblandade i särskilda händelser. Med en smarttelefon kan du lyssna till informationen om kungarnas relation till Älvkarleby genom att scanna QR-koden på respektive informationstavla.
Du kan välja mellan alternativa promenadvägar, en orangefärgad och en lilafärgad, som
finns markerade på kartan. Den kortaste vägen är ca 2,5 km. Ett par relativt höga backar finns efter promenaden. Oavsett val av promenad – Laxön, den skogbeklädda ön mitt i Älvkarlebyfallen har under århundranden spelat en stor roll. Det är en plats mättad av historia där kampen om laxen varit särskilt intensiv. Laxön har mycket riktigt fått sitt namn av den rikliga fångst som både kronan, kyrkan och allmogen ville ha sin del av. Här fanns fasta fiskeanordningar där laxen fångades. När älven, på grund av kraftverksbygget, dämdes upp i början av 1900-talet förändrades allt. Idag strömmar numera endast vattnet i Kungsådran, väster om ön. Älvfåran direkt öster om Laxön kallas Mellanfallet och tillsammans med Storfallet längst i öster omger dessa båda älvfåror Flakön. Från 1880 och under drygt hundra år framåt var Laxön platsen där Svea Ingenjörstrupper var förlagda under den tid då broslagning övades vid Sand längre nedströms den forsande älven. Det är byggnaderna från den perioden som numera dominerar ön. Militärens närvaro skapade arbetstillfällen. Det fanns en dansbana på ön och dit lockades traktens damer. Några hymnens band knöts också! Sedan 1985 används de forna militära anläggningarna till främst turistisk verksamhet.

Many Swedish kings have visited Älvkarleby or been actively involved in special events. With a smartphone, you can listen to the information about the kings' relationship to Älvkarleby by scanning the QR code on each information board. You can choose between alternative walking paths, one orange and one purple, such as
are marked on the map. The shortest way is about 2.5 km. There are a couple of relatively high slopes after the walk. Regardless of the choice of walk - Laxön, the wooded island in the middle of Älvkarlebyfallen, has played a major role for centuries. It is a place saturated with history where the battle for salmon has been particularly intense. Laxön has very rightly got its name from the abundant catch that both the crown, the church and the common people wanted their share of. Here were fixed fishing devices where salmon were caught. When the river, due to the construction of a power plant, was dammed up at the beginning of the 20th century, everything changed. Today, only the water in Kungsådran, west of the island, now flows. The river channel directly east of Laxön is called Mellanfallet and together with Storfallet in the far east, these two river channels surround Flakön. From 1880 and for more than a hundred years onwards, Laxön was the place where Svea Ingenjörstrupper was located during the time when bridging was practiced at Sand further down the rushing river. It is the buildings from that period that now dominate the island. The military's presence created jobs. There was a dance floor on the island and the ladies of the area were attracted to it. Some hymn ties were tied too! Since 1985, the former military installations have been used mainly for tourist activities.

Stopp 1 – Karl XIII:s bro // The bridge of Karl XIII

När man förr i tiden färdades mellan Uppsala och Gävle var det vanligt att passera Dalälven med färja i Älvkarleby en bit nedanför fallen. Många drunkningsolyckor inträffade med färjan. Man hade länge talat om behovet av en bro i Älvkarleby. Den första bron blev klar 1797, men den bröts sönder av vårfloden sju år senare. En ny stod klar år 1816. Den fick namn efter Carl XIII (1809-1818), som var kung när bron invigdes. Han besökte dock inte Älvkarleby vid invigningen. Bron, som står kvar än i dag, konstruerades av byggmästare Olof Forsgren, född i Älvkarleö bruk. Han var känd som en skicklig byggmästare och Carl XIII:s bro har kallats ett mästerverk inom brobyggnadskonsten.

When in the past you traveled between Uppsala and Gävle, it was common to cross the Dalälven by ferry in Älvkarleby a bit below the falls. Many drowning accidents occurred with the ferry. There had long been talk of the need for a bridge in Älvkarleby. The first bridge was completed in 1797, but it was broken by the spring flood seven years later. A new one was completed in 1816. It was named after Carl XIII (1809-1818), who was king when the bridge was inaugurated. However, he did not visit Älvkarleby at the inauguration. The bridge, which still stands today, was constructed by builder Olof Forsgren, born in Älvkarleö Ironworks. He was known as a skilled builder and Carl XIII's bridge has been called a masterpiece in the art of bridge building.

Stopp 2 – Kung Karl XI och skjutspojken // King Charles XI and the conveyance boy

Karl XI gjorde under sin regeringstid 1672-1697 många resor genom Sverige. Han var hellre på jakt eller övade med armén än att delta i sammanträden på slottet. Omkring år 1690 besökte Karl XI Älvkarleby och tog in på gästgivargården i Västanå. När han färdades vidare med häst, hade han bakom sig på hästryggen en språksam skjutspojke. När de skulle passera en bäck, sporrade kungen hästen så att pojken föll av mitt i bäcken. Våt och förargad sprang pojken efter och när han kom ikapp kungen sa han argt: ”När var och en får göra som han vill, så gör han som han är karl till”. Skjutspojken fick sitta upp på hästen igen och envisades med att klaga över hur kungen betett sig. Kungen försökte lugna honom med att de nog skulle bli goda vänner igen. När de kom fram till nästa skjutshåll, utfärdade kungen ett gåvobrev på gästgivargården i Västanå
till pojken och hans efterkommande. Under sitt namn Carolus, skrev han: ”När var och en får göra som han vill, så gör han som han är karl till”.

During his reign 1672-1697, Charles XI made many trips through Sweden. He would rather hunt or practice with the army than attend meetings at the castle. Around 1690, Karl XI visited Älvkarleby and visited the inn in Västanå. When he traveled on horseback, he had a talkative conveyance boy behind him on horseback. When they were about to cross a stream, the king spurred the horse so that the boy fell off in the middle of the stream. Wet and annoyed, the boy ran after and when he caught up with the king, he said angrily: "When everyone is allowed to do as he pleases, he does as he is a man". The boy had to sit on the horse again and insisted on complaining about how the king behaved. The king tried to reassure him that they would probably become good friends again. When they arrived at the next conveyance, the king issued a gift certificate at the inn in Västanå to the boy and his descendants. Under his name Carolus, he wrote: "When everyone is allowed to do as he pleases, he does as he is a man."

Detta är en rolig skröna, men tyvärr så finns det inga spår efter den. Det som man däremot kan se vid stopp 2 är notvarpet och en mycket vacker grillplats med bord och bänkar. Härifrån har man en vacker utsikt över Dalälven.

This is a funny tale, but unfortunately there are no traces of it. What you can see at stop 2, however, is the net warp and a very beautiful barbecue area with tables and benches. From here you have a beautiful view of the Dalälven river.

Stopp 3 – Kung Carl XVI Gustaf invigde anläggningar och fiskade // King Carl XVI Gustaf inaugurated facilities and fished

Carl XVI Gustaf och drottning Silvia besökte Älvkarleby i september 1988. Kungen förrättade tre invigningar under besöket: nya Mellanfallsdammen, Fiskeristyrelsens försöksstation i Brobacken (nuvarande SLU:s fiskeriförsöksstation) och de nya hängbroarna över älven vid ön Korallen. På hängbroarna, som ingår i Vattenfalls miljösatsningar i fallenområdet, finns Carl XVI Gustafs emblem. Hängbroarna är så häftiga att gå på och man har en mycket vacker utsikt över älvdalen. Vid SLU:s fiskeriförsöksstation finns ett monument med kungens namnteckning inhuggen i sten. En fisketur i älven ingick också i besöket.

Carl XVI Gustaf and Queen Silvia visited Älvkarleby in September 1988.
The king performed three inaugurations during the visit: the new Mellanfallsdammen, The Swedish Board of Fisheries' experimental station in Brobacken (now SLU's fishing experimental station) and the new suspension bridges over the river at the island Korallen. On
the suspension bridges, which are part of Vattenfall's environmental investments in the fall area, you can see Carl XVI Gustaf's emblem. The suspension bridges are so cool to walk on and you have a very beautiful view of the river valley.
 At SLU's fishing experimental station, there is a monument with the king's signature engraved in stone. A fishing trip in the river was also included in the visit.

Stopp 4 – Kung Gustaf VI Adolf, sportfiskeintresserad // King Gustaf VI Adolf, interested in sport fishing

Sportfiskeintresset har funnits hos många av Sveriges kungar. Gustaf VI Adolf, farfar till Carl XVI Gustaf och kung 1950-1973, var en entusiastisk spösvingare och prövade fiskelyckan i Älvkarleby.

The interest in sport fishing has been with many Swedish kings. Gustaf VI Adolf, grandfather of Carl XVI Gustaf and king 1950-1973, was an enthusiastic rod swinger and tried his luck at fishing in Älvkarleby.

Stopp 5 – Carl von Linné, blomsterkungen, fascinerades av vattnets raseri // Carl Linnaeus, the flower king, was fascinated by the rage of the water

Blomsterkungen Carl von Linné besökte Älvkarleby år 1732 under sin resa till Lappland. Han hade hört talas mycket om Älvkarleby-fallen och gjorde där ett uppehåll för att se hur ”vattnet faller till en 12 á 15 alnar höjd utför, så att det bliver vitt, brusar som i raseri, ja kastar dropparna i vädret så att av detta kontinuerligen står såsom en rök”. Linné besökte också sågkvarnen vid fallet, och noterade att sågaren, som hela dagarna var tvungen att stå i en sådan rök, såg väldigt blek ut. Linné beskriver också marknadsplatsen i Älvkarleby, som han liknar vid en stad med många köpmansbodar. På sin resa norrut passerade han älven med hjälp av en färjkarl i närheten av marknadsplatsen. På Västanå, strax norr om Älvkarleby, fick Linné se en blomma, som han aldrig tidigare observerat i Norden, nämligen Pulsatilla vernalis, mosippan.

The flower king Carl von Linné visited Älvkarleby in 1732 during his trip to Lapland. He had heard a lot about the Älvkarleby falls and made a stop there to see how “the water falls to a height of 12 á 15 cubits down, so that it becomes white, roars as in rage, yes throws the drops in the air so that from this continuously stands like a smoke”. Linnaeus also visited the sawmill at the fall, and noted that the sawyer, which had to stand in such smoke all day, looked very pale. Linnaeus also describes the marketplace in Älvkarleby, which he likens to a town with many merchant stalls. On his journey north, he crossed the river with the help of a ferryman near the market place. In Västanå, just north of Älvkarleby, Linnaeus saw a flower, which he had never before observed in the Nordic countries, namely Pulsatilla vernalis, spring pasqueflower.

Stopp 6 – Kung Knut Eriksson läxade upp älvkarlebybönderna // King Knut Eriksson taught the peasants of Älvkarleby a lesson

Knut Eriksson var Sveriges kung 1167-1195. Han var son till Erik den helige, Sveriges skyddshelgon. Kung Knut gav munkarna i Viby kloster nära Sigtuna rätt att fiska lax i Älvkarleby. Älvkarlebyborna betraktade dock fisket som sin tillhörighet och många tvister uppstod mellan älvkarlebybönderna och munkarna. En sägen berättar att en av munkarna, som hade uppsikt över laxfisket, blev knuffad i älven ovanför fallen. Munken fastnade på en klippa mitt i fallet. Efter några dagar var han försvunnen och hittades senare död i älven nedanför fallen. Klippan kallas Munkklippan. Ett kors finns nu på klippan som ett minne av händelsen. Striderna mellan älvkarlebybönderna och munkarna fortsatte. Munkarnas fiskebyggnader förstördes av förbittrade älvkarlebybor. Konung Knut Eriksson skrev ett brev till ”alla inbyggare i Älvkarleby” där han påminde dem om att munkarna hade rätt att fiska i älven. Kungen dömde älvkarlebybönderna till böter och att bygga upp det som de förstört.

Knut Eriksson was King of Sweden 1167-1195. He was the son of Erik the Holy, Sweden's patron saint. King Knut gave the monks in Viby monastery near Sigtuna the right to fish for salmon in Älvkarleby. The residents of Älvkarleby, however, regarded fishing as their affiliation and many disputes arose between the Älvkarleby farmers and the monks. Legend has it that one of the monks, who was in charge of the salmon fishing, was pushed into the river above the falls. The monk got stuck on a cliff in the middle of the falls. After a few days he had disappeared and was later found dead in the river below the falls. The cliff is called Munkklippan. A cross is now on the rock as a reminder of the event. The battles between the Älvkarleby farmers and the monks continued. The monks' fishing buildings were destroyed by embittered villagers. King Knut Eriksson wrote a letter to "all the inhabitants of Älvkarleby" in which he reminded them that the monks had the right to fish in the river. The king sentenced the farmers to a fine and to rebuild what they had destroyed.

Stopp 7 – Kung Gustav Vasa och tvisterna om laxfisket // King Gustav Vasa and the disputes over salmon fishing

Stridigheter om laxfisket i Älvkarleby pågick under århundradena efter kung Knut Eriksson. Magnus Ladulås, Magnus Eriksson, Sten Sture den äldre och Johan II var alla inblandade i tvisterna, där bönder från Hedesunda, Österfärnebo och Dalarna klagade över att laxen inte kunde ta sig förbi de fasta fiskebyggnaderna i Älvkarleby och upp till deras fiskevatten. När Gustav Vasa blev kung lovade han undersöka förhållandena i Älvkarleby. År 1528 besökte han därför Älvkarleby och bestämde att kronan (staten) skulle få 2/3 av fångsten och älvkarlebybönderna 1/3. Dalkarlarna var inte alls nöjda med vad kungen bestämt och krävde att Kungsådran skulle öppnas så att laxen fritt kunde vandra förbi Älvkarleby-fallen. Gustav Vasa avfärdade Dalkarlarnas klagomål. Tvisterna om laxfisket i Älvkarleby fortsatte under 1600- och 1700-talen. Bl.a. protesterade dalaallmogen genom att kring år 1700 komma till Älvkarleby och försöka gräva en ny älvfåra genom Laxön, så att fisken kunde vandra förbi fiskeplatserna i Kungsådran. Arbetet avbröts då man hindrades av fast berg.

Disputes over salmon fishing in Älvkarleby went on for centuries after King Knut Eriksson. Magnus Ladulås, Magnus Eriksson, Sten Sture the Elder and Johan II were all involved in the disputes, where farmers from Hedesunda, Österfärnebo and Dalarna complained that the salmon could not get past the permanent fishing buildings in Älvkarleby and up to their fishing waters. When Gustav Vasa became king, he promised to investigate the conditions in Älvkarleby. In 1528 he therefore visited Älvkarleby and decided that the crown (the state) would get 2/3 of the catch and the Älvkarleby farmers 1/3. The people from Dalarna were not at all satisfied with what the king had decided and demanded that Kungsådran be opened so that the salmon could pass freely past the Älvkarleby falls. Gustav Vasa dismissed the their complaint. Disputes over salmon fishing in Älvkarleby continued during the 17th and 18th centuries. As an example, the Dalarna peasants protested by coming to Älvkarleby around 1700 and trying to dig a new river channel through Laxön, so that the fish could pass past the fishing spots in Kungsådran. The work was stopped when it was hindered by solid rock.

För att komma tillbaka till Laxön rekommenderar jag promenaden tillbaka på älvens västra strand. Då går man igenom lummiga skogsdungar med mycket vattenvegetation och olika skyltar som berättar om denna. Längre fram kommer man till en gammal trefaldighetskälla – sitt en stund på bänken intill källan och njut av den friska luften 🙂

To get back to Laxön, I recommend the walk back on the river's west bank. Then you walk through lush forest groves with a lot of aquatic vegetation and various signs that tell about this. Further on you come to an old spring of The Trinity - sit for a while on the bench next to the spring and enjoy the fresh air 🙂

Stopp 8 – Kung Oscar II besökte Laxön // King Oscar II visited Laxön

Under en del av Oscar II:s regeringstid 1892-1907 var Sverige i union med Norge. Svea Ingenjörstrupper etablerade år 1880 ett sommarläger på Laxön för att träna broslagning i strömmande vatten. Oscar II besökte Laxölägret den 9 juni 1887. Till minne av besöket restes minnesstenen på kullen intill Bifrosthyddan. År 1890 besökte Oscar II också kommunen, då ägarna till Skutskärs sågverk gav middag för kungen med följeslagare bl a arvprinsen, blivande Gustaf V.

During part of Oscar II's reign 1892-1907, Sweden was in union with Norway. In 1880, Svea Ingenjörstrupper established a summer camp on Laxön to train bridging in flowing water. Oscar II visited Laxölägret on June 9th, 1887. In memory of the visit, a memorial stone was erected on the hill next to Bifrosthyddan. In 1890, Oscar II also visited the municipality, when the owners of Skutskär's Ironworks prepared dinner for the king and his companions, including the Crown Prince, future Gustaf V.

Klamparnas och sågarnas promenad i Skutskär (ca. 6 km. / ca. 2 t.)

Klamparna var en av yrkesgrupperna som jobbade på sågverket. De hade en förtroendeställning då de kvalitetsbedömde de sågade brädorna och sorterade dem i olika klasser. Virke av högsta kvalitet märktes med ”STORA”. Andra yrkeskategorier på sågen/brädgården var tummare (klassificerade timret efter kvalitet och kvantitet), sågare, stabbläggare (som la upp virket i stabbar/staplar) och ströläggare (som ofta var pojkar). Under promenaden får du bekanta dig med det gamla sågverkssamhället Skutskär, som växte fram från 1868, då de norska affärsmännen Astrup och Sörensen startade sågverksamheten. Platsen var tidigare i stort sett ödemark. Det första bostadsområdet var Torget, som byggdes efter engelskt mönster. Där fanns allt en familj behövde: affär, sjukstuga, tvättstuga, bagarstuga, dansbana, cirkusplats, torghandelsplats, hotell, café, arrestlokal och likbod. Bolaget sörjde både för arbetarnas arbete och fritid, även barnens skolgång mm. Inga privata företag släpptes in på Bolagets mark. När sågverket expanderade och antalet arbetare ökade, byggdes nya bostadsområden: Haga, Svarthamn, Gagnef, Nyhamn och Stadsplan. Många av arbetarna under sågens första tid var säsongsarbetare, som vandrade tillbaka till sina hemtrakter när verksamheten avstannade i och med vinterns ankomst. Sågverket, som ägdes av Stora Kopparbergs AB sedan år 1885, lades ned 1987. De flesta av de gamla arbetarbostäderna är nu jämnade med marken.

Klamparna was one of the professional groups that worked at the ironworks. They had a position of trust when they assessed the quality of the sawn boards and sorted them into different classes. Timber of the highest quality was marked with "LARGE". Other occupational categories on the ironworks were timbermen (classified the timber according to quality and quantity), sawyers, stackers (who laid the wood in stacks) and spreaders (who were often boys). During the walk, you will get to know the old ironworks community Skutskär, which grew up from 1868, when the Norwegian businessmen Astrup and Sörensen started the business. The place used to be largely wasteland. The first residential area was Torget, which was built according to the English pattern. There was everything a family needed: shop, hospital, laundry, bakery, dance floor, circus square, market place, hotel, café, detention center and morgue. The company provided for both the workers' work and leisure, including the children's schooling etc. No private companies were allowed on the Company's land. When the ironworks expanded and the number of workers increased, new residential areas were built: Haga, Svarthamn, Gagnef, Nyhamn and Stadsplan. Many of the workers during the first days of the ironwors were seasonal workers, who migrated back to their home areas when the business came to a halt with the arrival of winter. The ironworks, which was owned by Stora Kopparbergs AB since 1885, was closed down in 1987. Most of the old workers' housing is now leveled.

Promenaden går till stor del genom bebyggt område, förutom den långa sträckan i skogen mellan Kopphuslandet och Svarthamn. Där kan man faktiskt köra bil. Några nedslag från min promenad:

The promenade goes largely through built-up area, in addition to the long stretch in the forest between Kopphuslandet and Svarthamn. There you can actually drive. Some hints from my walk:

Stopp 5

Stenmuren strax väster om vägen var en skyddsvall, 300 meter, för tavelställen på skjutbanan, som byggdes 1902 och var i bruk ända in på 1960-talet. Även Hemvärnet övade prickskytte.

The stone wall just west of the road was a protective wall, 300 meters, for picture points on the shooting range, and was built in 1902 and in use until the 1960s. The Home Guard also practiced sniping.

Stopp 7

Förr hade en del anställda vid sågen en hushållsgris. Svinstiorna låg på rad här vid sidan om vägen. Rester av byggnaderna fanns kvar på 1950-talet. Inget kvar idag.

In the past, some employees at the ironworks had a domestic pig. The pig pens were lined up here by the side of the road. Remains of the buildings remained until the 1950s. Nothing left today.

Stopp 8

Söder om vägen låg bostadsområdet Nyhamn som också gick under namnet Svinrumpan. Fem flerbostadshus fanns längs vägen och ytterligare tre bakom dessa (de finns fortfarande kvar). På andra sidan vägen (norr om) låg Mjölkmagasinet där man kunde köpa mjölk. I samma byggnad fanns en tvättstuga.

South of the road was the residential area Nyhamn, which also went by the name Svinrumpan (Pig's bum). There were five apartment buildings along the road and another three behind them (they are still there). On the other side of the road (north) was Mjölkmagasinet where you could buy milk. In the same building there was a laundry room.

Stopp 10

Längs fortsättningen av Östra vägen låg bostadsområdet Svarthamn. Det bestod av 12 flerbostadshus och byggdes på 1870- och 80-talet. Husen hade öknamn som Betlehem, Slottet, Helvetet, Kalvriket, Kasern mm. Trappan till Slottet finns kvar nära vägen. Området revs 1972-1973.

Along the continuation of Östra vägen was the residential area Svarthamn. It consisted of 12 apartment buildings and was built in the 1870s and 80s. The houses had nicknames such as Bethlehem, Castle, Hell, Calf Kingdom, Barracks etc. The stairs to the Castle are still there today, close to the road. The area was demolished in 1972-1973.

Stopp 12

De två gula villorna var förmansbostäder. De olika yrkesgrupperna bodde för det mesta skilda åt i olika bostadsområden.

The two yellow villas were foreman's residences. The different occupational groups mostly lived separately in different residential areas.

Stopp 13 och 14

Den gula villan norr om vägen var förr förvaltarbostad. Den byggdes tidigt i sågverkssamhällets historia (troligen på 1870-talet). På en gammal karta står det ”bostad för högreståndsperson”. Mitt emot förvaltarbostaden låg badhuset som byggdes av bolaget år 1908. Det var nog rätt unikt att ett industrisamhälle på den tiden hade ett
badhus med simbassäng. Herrarna badade på torsdagar och lördagar och damerna på fredagar. Badbyxor och baddräkter användes inte. Alla badade nakna. Badhuset revs 1978.

The yellow villa north of the road used to be the manager's residence. It was built early in the history of the ironworks community (probably in the 1870s). An old map says "housing for high-income people". Opposite the manager's house was the bathhouse, which was built by the company in 1908. It was probably quite unique that an industrial society at that time had a bathhouse with swimming pool. The men bathed on Thursdays and Saturdays and the women on Fridays. Swimwear and swimsuits were not used. Everyone bathed naked. The bathhouse was demolished in 1978.

Stopp 15

Brukshandeln byggdes av bolaget 1892, upphörde 1932. Inrymde senare Konsum 9:an. Där handlade man över disk. Många varor såldes i lösvikt.

The ironworks shop was built by the company in 1892, closed in 1932. Later housed Konsum 9. There people shopped over the counter. Many goods were sold in bulk.

Stopp 15 (på Sågarnas promenad)

Herrgården uppfördes 1870-71 i ett plan, senare, 1874-1875, tillkom en våning som bostad åt disponent Olrog. Bottenvåningen var Astrups sommarbostad. Revs 1958, ersattes av en atriumvilla. Idag Skutskärs Bruks representationsvilla.

The manor was built in 1870-71 in one floor only, later, 1874-1875, an apartment was added as a residence for manager Olrog. The ground floor was Astrup's summer home. It was demolished in 1958 and replaced by an atrium villa. Today it is Skutskärs Bruk's representation villa.

Stopp 16

Den vita byggnaden nära vägen var sågverkets vaktstuga och brandstation. Skutskärs sågverk startade år 1868 och var en tid Sveriges, kanske världens största sågverk. Som mest arbetade där ca 1 500 personer (inkl. brädgård). Sågen lades ned år 1987.

The white building near the road was the ironworks' guardhouse and fire station. Skutskär's ironworks started in 1868 and was for a time Sweden's, perhaps the world's largest ironworks. At most, about 1,500 people worked there (incl. sawmill). The ironworks closed in 1987.

Stopp 17

Torget var det första bostadsområdet som byggdes i sågverkssamhället. 13 hyreskaserner uppfördes intill sågverket år 1870. Planen följde engelskt mönster med ett torg i mitten och vedbodar mm på utsidan av området. Nu finns bara träden, som kantade den öppna torgplatsen kvar. Revs 1996.

Torget was the first residential area built in the ironworks community. 13 rental barracks were built next to the sawmill in 1870. The plan followed an English pattern with a square in the middle and woodshed etc. on the outside of the area. Now there are left only the trees that lined the open square. It was demolished in 1996.

Stopp 17 (på Sågarnas promenad)

Sågverkskontoret byggdes 1913. Tidigare inrymt i Herrgårdens ena flygelbyggnad.

The ironwworks office was built in 1913. Previously housed in one of the manor's wing buildings.

Stopp 20

Stadsplan hette bostadsområdet som låg där Berget nu finns. På båda sidor om allén intill telestationen (vita byggnaden) fanns några av de elva fyrfamiljshusen på Stadsplan. Revs 1963.

Stadsplan was the name of the residential area that was located where Berget is now. On both sides of the avenue next to the telecommunications station (the white building) were some of the eleven four-family houses on Stadsplan. It was demolished in 1963.

Stopp 21

Missionskyrkan byggdes 1908. Församlingen grundades år 1878. På andra sidan vägen fanns livsmedelsaffär, café, skomakeri, läskedrycksfabrik mm.

The Mission Covenant Church of Sweden was built in 1908. The parish was founded in 1878. On the other side of the road there was a grocery store, café, shoemaker, soft drink factory and more.

Stopp 25

Skutskärs idrottsplats byggdes 1917 och bekostades av Bolaget. Skutskärs IF byggde den konstfrusna bandybanan 1961 och Skutskärs Sportklubb byggde ishallen 1976.

Skutskär's sports ground was built in 1917 and paid for by the Company. Skutskärs IF built the artificially-frozen bandy track in 1961 and Skutskärs Sportklubb built the ice hall in 1976.