Dagens namn är Disa och Hjördis. Ordet ”dís” är den fornvästnordiska beteckningen på ett slags kvinnliga gudaväsen. Den nordiska mytologins diser uppträder kollektivt och var mottagare av offer vid den s.k. disabloten. Namnet på diserna har levt kvar i ordet ”distingen” som ursprungligen var de tingsförhandlingar som hölls i förbindelse med disabloten. Under kristen medeltid hölls distingen i Uppsala vid kyndelsmässan i början på februari, och den åtföljdes av en marknad som alltjämt äger rum i början av februari. Till distingsmarknaden kom folk inte bara från Uppsalas omgivningar, utan från hela Norden. På 1600-talet spelade studenterna vid universitetet upp skådespelet ”Disa”, författat av Johannes Messenius, där Disa framställs som en klok bonddotter som blir drottning och räddar landet från hungersnöd genom att se till att de norrländska landskapen koloniseras. Antagligen är det Messenius som skapat namnet Disa för att förklara ordet ”disting”. Det gamla folkliga namnet på dagen var Blåsmäss. Den dagen fick man inte göra några arbeten som gick runt, t.ex. spinna, för då skulle taken blåsa av husen.

Today's names are Disa and Hjördis. The word "dís" is the Old West Nordic term for a kind of female deity. The díses of Nordic mythology appear collectively and were given offers at the so-called disabloten. The name of the díses has survived in the word "distingen" (Dís-Thing) which was originally the political gathering that was held in connection with the disablot. During the Christian Middle Ages, the dís gathering was held in Uppsala at the Candle fair in early February, and it was accompanied by a market that still takes place in early February. People came to the dís market not only from Uppsala's surroundings, but from all over the Nordic regions. In the 17th century, the students at the university played the play ''Disa'', written by Johannes Messenius, in which Disa is portrayed as a wise peasant daughter who becomes queen and saves the country from famine by ensuring that the northern landscapes are colonized. It is probably Messenius who created the name Disa to explain the word "disting". The old popular name for the day was Blåsmäss/Blow Fair. That day you were not allowed to do any work that went around, e.g. spin, because then the roofs of the houses would blow off.

Ordet ”kyndelsmässa” är en ombildning av latinets ”missa candelarum”, ljusmässa, där även påverkan från det gamla svenska ordet ”kinda/kynda”, tända eld, spelat in. I gamla almanackor kallas dagen ibland ”kindermässa” eller ”kyndermässa”. Före 1901 var dagens vanligaste namn kyndelsmässodagen eller Marie kyrkogångsdag. Ibland har den även kallats ”Marie renselses dag” eller ”Purificatio Mariae”. Kyndelsmässodagen är tillsammans med Marie bebådelsedag de enda av de många medeltida Mariadagarna som fortfarande uppmärksammas i det svenska kyrkoåret. Den firas till åminnelse av att Maria bar fram Jesus i templet 40 dagar efter hans födelse. I Gamla Testamentet står skrivet att mödrar ska frambära offer i templet 40 dagar efter det att de fött ett barn (40 dagars väntan om det var en son och 80 dagars väntan om det var en flicka 😦 ). Lukasevangeliets beskrivning av hur Maria följde föreskrifterna ledde till att det blev sed i den kristna världen att mödrar skulle kyrktagas, dvs. ledas av prästen in i kyrkan när 40 dagar hade passerat efter förlossningen. Fram till dess betraktades de som orena och fick inte besöka kyrkan. Seden var allmän i det svenska bondesamhället fram till 1900-talets början.

Eftersom Jesu födelsedag i fornkyrkan förlades till den 6 januari hamnade det äldsta kyndelsmässofirandet på den 14 februari, men år 542 bestämde den östromerske kejsaren Justinianus I att det skulle flyttas till den 2 februari för att bättre stämma överens med julens först hypotetiska och sedan definitiva placering den 25 december. Långt innan kristendomen ägnade sig antikens romare åt en fest den 15 februari, kallad lupercalierna. Ordet kommer av latinets ”lupus” (varg) och festens ursprungliga syfte var att skrämma bort vargarna inför boskapens betessläppning. Ritualet började med att man slaktade en hund och ett får, varpå man smetade djurens blod i pannan på två ynglingar. Därefter torkades blodet bort med en i mjölk doppad ulltott och under denna tvättning skulle gossarna utbrista i ett långdraget gapskratt. Sedan skar man pisksnärtar av offerdjurens hudar och med dem i händerna, och döljande sin nakenhet med resterna av skinnen, sprang stadens präster och piskade de kvinnor som väntade med sina nakna rumpor vända mot gatan. Syftet var att fruar som inte lyckats bli med barn nu skulle bli fruktsamma. På kvällen hade kvinnorna ljusprocessioner över fälten för att rena dem från ont. Lupercalierna var ännu på 400-talet den mest omhuldade årsfesten i Rom och det var påven Gerlasius I som insåg att den enda chansen att bli av med den var att kristna högtiden. De hedniska riterna den 15 februari blev alltså år 494 delvis hopslagna med Jungfru Marie reningsfest. Detta låg nära till hands eftersom det latinska månadsnamnet februari har med ”februa” (rening) att göra. Av firandet kring lupercalierna var det särskilt ljusceremonin som kunde passa i kristen klädnad, och denna satte spår i namnet ”kyndelsmäss” och de ljustrollerier som kyrkan brukade ägna sig åt den dagen och som fick följa med till de 2 februari.

I vissa delar av Götaland satte man slutgiltigt punkt för julfirandet på kyndelsmässodagen, som gick under namnet ”lillejul” och firades med ett sista kalas på julmaten och dans kring granen. I vissa bygder associerades namnet till ”kvinnomässa”, den rätta dagen för kvinnor att festa utan störiga karlars närvaro och på vissa håll motiverade man kalaset med att man skulle träffas för att granska varandras vävar. Vid kyndelsmäss ska man tvätta kläder, för då har Jungfru Maria lagt såpa i vattnet, har man sagt i västra Sverige. Bakgrunden är antagligen att smältvattnet får lödder att bildas på vattenytan i åar och bäckar. I sydligaste Sverige har man väntat sig en rejäl köldknäpp just den här dagen, den s.k. ”kyndelsmässeknutan”. I norra Sverige har bönderna fruktat töväder den dagen och menat att det skulle få till följd att sommarvädret blev dåligt. Ett gammalt rim lyder: ”Kyndelsmässtö, / fruset korn och ruttet hö.”

Kyndelsmässodagen var helgdag i Sverige fram till 1772 och sedan dess har dagen firats på närmast liggande söndag. I den medeltida kyndelsmässan ingick en särskild ljusgivning som följdes av ljusprocession och ljusmässa vilka tagits upp på nytt i vår tid. Kom tillbaka på söndag för att se bilder från dagens kyrkofirande!

The word ''kyndelsmässa'' / "candle mass" is a transformation of the Latin "missa candelarum", candle mass, where the influence from the old Swedish word "kinda/kynda", to lit fire, can be traced. In old almanacs, the day is sometimes called "kindermässa" or "kyndermässa". Before 1901, the most common name for the day was Candlemas Day or Marie's Presentation to the Temple Day. Sometimes it has also been called "Marie Purification Day" or "Purificatio Mariae". Candlemas Day, together with Marie Annunciation Day, are the only of the many medieval Mary Days that are still celebrated in the Swedish church year. It is celebrated in memory of Mary carrying Jesus to the temple 40 days after his birth. In the Old Testament it is written that mothers should offer sacrifices in the temple 40 days after giving birth to a child (40 days waiting if it was a son and 80 days waiting if it was a girl :(). Luke's description of how Mary followed the instructions led to the custom in the Christian world that mothers should be taken to church, ie. led by the priest into the church when 40 days had passed after the birth. Until then, they were considered unclean and were not allowed to visit the church. The custom was common during the Swedish Agrarian Period until the beginning of the 20th century.

Since Jesus' birthday in the ancient church was celebrated on January 6th, the oldest Candle Mass celebration took place on February 14th, but in 542 the Eastern Roman emperor Justinian I decided to move it to February 2nd to better match first the hypothetical and then the definitive placement of Christmas on December 25th. Long before Christianity, the ancient Romans engaged in a feast on February 15th, called the Lupercalia. The word comes from the Latin "lupus" (wolf) and the original purpose of the feast was to scare away the wolves before the cattle realease. The ritual began with the slaughter of a dog and a sheep, after which the blood of the animals was smeared on the foreheads of two youngsters. Then the blood was wiped away with a woolen cloth dipped in milk and during this washing the boys would burst out in a prolonged gaping laugh. Then they whipped the skin of the sacrificial animals and with them in their hands, and hiding their nakedness with the remnants of the skins, the priests of the city ran and whipped the women who were waiting with their naked butts facing the street. The aim was that wives who failed to have children would now become fertile. In the evening, the women had light processions across the fields to cleanse them from evil. The Lupercalia was still in the 400s the most cherished annual feast in Rome and it was Pope Gerlasius I who realized that the only chance to get rid of it was to Christianize the holiday. The pagan rites on February 15th were thus in 494 partly merged with the Virgin Mary Purification Feast. This was close at hand because the Latin monthly name February has to do with "februa" (purification). Of the celebrations around the lupercalia, it was especially the candle ceremony that could fit into Christian clothing, and this left its mark on the name "candle mass" and the candle charms that the church used to engage in that day and which were transfered to the 2nd of February.

In some parts of Götaland, the Christmas celebrations ended on Candlemas Day, which went by the name "little Christmas" and was celebrated with one last party from the Christmas dinner and dancing around the Christmas tree. In some districts, the name was associated with "women's fair", the right day for women to party without the presence of noisy men, and in some places the party was motivated by women wanting to meet in order to examine each other's weaves. At Candle Mass, clothes should be washed, because then the Virgin Mary puts soap in the water, it has been said in western Sweden. The background is probably that the melt water causes foam to form on the water surface in rivers and streams. In southernmost Sweden, a real cold snap has been expected just this day, the so-called ''candle mass knot''. In northern Sweden, farmers have feared thaw weather that day and believed that it would result in bad summer weather. An old rhyme reads: "Candle Mass thaw, / frozen barley and rotten hay."

Candlemas Day was a holiday in Sweden until 1772 and since then the day has been celebrated on the nearest Sunday. The medieval Candle Mass included a special candlelight vigil followed by a light procession and candle mass which were taken up again in our time. Come back on Sunday to see pictures from the day's church celebration!

Kvinnonamnet Gunilla är en latinisering av det nordiska Gunhild, med betydelsen ”strid”. Namnet ingår i ett norrländskt kalenderrim – ”Karl spår, Gunhild rår”. Innebörden är att vädret på Karldagen (28 januari) spår vädret för den närmaste tiden. Men skulle det bli väderomslag på Gunhilddagen, så är det den dagens väder som kommer att hålla i sig 🙂

The female name Gunilla is a Latinization of the Nordic Gunhild, meaning "battle". The name is part of a Norrland calendar rhyme - "Karl spår, Gunhild rår" / ''Karl foretells, Gunhild rules''. The meaning is that the weather on Karl's Day (January 28th) predicts the weather for the near future. But should there be a change of weather on Gunhild Day, it will be the weather of the day that will last 🙂

Det germanska mansnamnet Karl är identiskt med substantivet ”karl” i betydelsen ”fri man” och förekommer redan på runstenar. Av de svenska kungarna med namnet Karl är de tidigaste sagokungar, medan den tidigaste som med säkerhet är historisk är Karl Sverkersson (död 1167). Andra kända kungar är Karl Knutsson (1408/1409-1470), Karl IX (1550-1611), Karl XII, Karl XIV Johan och Karl XV. Karldagen har varit en märkesdag för väderleken, särskilt i Norrland. Som vädret är på Karl, så ska det vara i sju veckor, har man sagt där. Karldagen är idag flaggdag då man firar konungens namnsdag (Carl XVI Gustaf).

The Germanic male name Karl is identical with the noun "karl" in the sense of "free man" and already appears on rune stones. Of the Swedish kings with the name Karl, the earliest are saga kings, while the earliest that is certainly historical is Karl Sverkersson (died 1167). Other famous kings are Karl Knutsson (1408/1409-1470), Karl IX (1550-1611), Karl XII, Karl XIV Johan and Karl XV. Karl's Day has been a landmark day for the weather, especially in Norrland. As the weather is on Karl, it should be for seven weeks, it has been said there. Karl's Day is today flag day because the king's name day is celebrated (Carl XVI Gustaf).

I äldre tid bar dagen namnet ”Pauli omvändelse” och firades som halv helgdag fram till år 1772. Tillsammans med nyårsdagen och trettondedagen har Paulus eller Pålsmäss varit januaris viktigaste folkliga märkesdag. ”Skiner solen så länge Påvalsmässodagen, att en drucken man hinner sadla sin häst, så blir det ett gott år”, har man sagt i Österbotten. Enligt norrländsk tradition har halva vintern gått när man kommer till Pålsmäss. Den dagen vänder sig björnen i idet och börjar suga på den andra ramen. Det är det gamla namnet ”Pauli omvändelse” som har inspirerat till talesättet om björnen som vänder sig.

In older times, the day was called "Pauli's conversion" and was celebrated as a half holiday until the year 1772. Together with New Year's Day and the thirteenth day of Christmas, Paul or Pål Fair has been January's most important popular anniversary. "If the sun shines for so long on Pål Fair Day, that a drunk man has time to saddle his horse, it will be a good year," it has been said in Ostrobothnia. According to northern tradition, half the winter has passed when you come to Pål Fair. That day, the bear turns in the den and begins to suck on the other frame. It is the old name "Pauli's conversion" that has inspired the saying about the bear that turns in its den.

Dagens namn var ända från medeltiden och fram till 1901 Ericus translatus. Det som firades var att Sankt Eriks ben den 24 januari 1273 överfördes (lat. translatus = överförd) från Gamla Uppsala kyrka till den nya domkyrkan i Uppsala. Domkyrkan blev en vallfartsort och skrinet med Eriks reliker fördes varje år runt åkrarna på Uppsalaslätten för att garantera god årsväxt. Den medeltida uppländska Erikskulten är förklaringen till att efternamnet Eriksson är vanligare i Uppland än i andra svenska landskap.

Today's celebration was from the Middle Ages until 1901 Ericus translatus. What was celebrated was that St. Erik's bones were transferred on 24 January 1273 (lat. translatus = transferred) from Old Uppsala Church to the new cathedral in Uppsala. The cathedral became a place of pilgrimage and the casket with Erik's relics was moved every year around the fields on the Uppsala plain to guarantee good annual growth. The medieval Uppland Erik cult is the explanation why the surname Eriksson is more common in Uppland than in other Swedish landscapes.

I was born in a pretty big city and lived all my life in the city. The countryside was flat and the only mountains I ever saw were in the Geography book. It was 2001. Every summer since then, my and my Mum went to the mountains for one week. The mountains gave me a feeling of greatness and it was there that I discovered how beautiful our world it is. I started reading travel books and not little was the excitment when my mother’s cousin, one sunny day back in 2008, asked me and my mother to join her and her husband on a one-day car trip. Almost every weekend that summer and the coming summer, we went on car-trips and thus visited almost all of Romania. Then I moved to Sweden and started exploring this beautiful country of the North, as well as the rest of Europe.

Now, at the moment of writing, I have been to 31 countries (Germany, Switzerland, Liechtenstein, Austria, Poland, Czech Republic, Hungary, Romania, Portugal, Spain, Monaco, Italy, the Vatican, Malta, Slovenia, Croatia, Bosnia and Herzegovina, France, Belgium, Luxemburg, the Netherlands, the UK, Ireland, Sweden, Norway, Denmark, Iceland, Finland, Latvia, Lithuania and Egypt), 29 capital cities (Berlin, Vaduz, Viena, Warsaw, Prague, Budapest, Bucharest, Lisbon, Monaco, Rome, the Vatican, Valletta, Ljubljana, Paris, Bruxelles, Luxemburg, Amsterdam, the Hague, London, Edinburgh, Dublin, Stockholm, Oslo, Copenhagen, Reykjavík, Helsinki, Riga, Vilnius and Cairo) and hundreds of cities. I have also visited most parts of Sweden, Norway and Denmark.

With this blog, I want firstly to make this amazing country that is Sweden known to the entire world. Secondly, I want this blog to be a helpful resource for those travelling in Sweden and wanting to explore its beauties. I will do my best to write about a lot of places from many perspectives (geographical, cultural, historical, artistic, political, religious etc.) and at least in two languages. With a background (M.A.) in literature, languages, history of ideas and culture, I will do my best to offer a broad perspective of Sweden. I will include useful information, useful advice, links, videos, maps etc.

Now prepare for the adventure. Carpe diem!

#travel#Sweden#fotos#Stockholm#Uppsala#Swedish#zerotohero#