Uppsala hette under tidig medeltid Aros vilket betyder åmynning, men även namnet Östra Aros användes, som skillnad mot Västra Aros (dagens Västerås). Under 1270-talet flyttas ärkebiskopskyrkan från Uppsala (nuvarande Gamla Uppsala) in till Aros och namnet Uppsala följer med. Varför namnet Uppsala? Det kanske finns ett samband med den försvunna byn Sala som legat i stadsdelen Salabacke, eller en avsöndring från Sala. Själva ”sal” kan tolkas som bod, lada eller t.o.m. hallbyggnad. Förleden ”upp” visar på ett läge längre in i landet i rapport med Mälaren. Salaån (nuvarande Fyrisån) hade varit farbar ända till (Gamla) Uppsala, men landhöjningen gjorde att Kvarnfallet uppstod runt år 1000 och även åmynningen hade flyttat hit (därav namnet Aros).

Salaån var omkring år 1100 bredare än nu och vidgade sig söder om nuvarande Nybron och Stora torget till en sjö. Den första bebyggelsen tog form just vid åmynningen på den sanka åstranden, kring nuvarande Gamla torget och längs Östra Ågatan. Det lilla Aros var en trafikknut där Dalaleden från Stockholm, Norrlands kustled, Fjädrundaleden och Norrtäljeleden korsade varandra vilket lockade hit köpmän. Så småningom växte Aros runt 1100-talets slut till en stad med regelrätt stadsbebyggelse med bostadshus, fähus, gator och gränder där köpmän och hantverkare bodde och verkade. Mynt slogs här tidigast 1167 och prosten i Tiundaland Rikard hade sitt säte i Aros 1164-67. Den östra åsidan blev köpstaden med en enhetlig plan medan den västra åsidan blev kyrkostaden med oregelbunden arkitektur. De knuttimrade trähusen var troligen låga och gråa och hade torv- eller vedtak. Förråd och fähus var skilda från bostadshuset. Svinen letade efter föda i gränderna, medan korna vallades på ängarna utanför. Tänk dig stanken 😦

Svartbäcksgatan

Svartbäcksgatan nämns redan under medeltiden och sträcker sig idag från Stora torget ända till Bärbyleden. Den lades ut vid stadsregleringen 1643.

Mellan kvarteren Rådstugan och Kransen ligger Påvel Snickares gränd, en smal gata med medeltida anor, döpt efter Påvel Pedersson Snickare som bodde här i en gård på sent 1500-tal.

På Svartbäcksgatan 7-11 ligger Celsiushuset, ett medeltida hus ombyggt 1738-41 då det började inhysa Uppsala astronomiska observatorium på initiativ av astronomen och vetenskapsmannen Anders Celsius (1701-44). Huset följer inte den raka, under stormaktstiden byggda gatuplanen, utan den medeltida då man byggde lite huller om buller. Därför står Celsiushuset litet ”snett” där det står idag vid det lilla Celsiustorget. Huset var själagård under medeltiden, ett slags hus för fattiga, gamla och sjuka, i direkt anslutning till Sankt Pers kyrka från 1200-talets slut. Kyrkan låg där S:t Persgallerian idag ligger och lär ha haft målningar av den berömde Albertus Pictor. Byggnaden förstördes vid den stora stadsbranden 1543 och återuppbyggdes aldrig, men kyrkogården användes fortfarande på 1600-talet.

Celsiushuset blev Sveriges första universitetsobservatorium och ritades av den kände arkitekten Carl Hårleman (1700-53). Från slutet av 1700-talet började huset förfalla och omgärdas av andra byggnader vilket gjorde det olämpligt för astronomiska observationer. Observatoriet flyttade in sommaren 1853 i de nya byggnaderna i Observatorieparken (nära Ekonomikum). Senare ägare av husets olika våningar var apoteket Kronan, Snerikes nation (1855-65), Gästrike-Hälsinge nation (1865-77), idrottsföreningen Vesta (1930-talet-1968). Uppsala Pingstkyrka bildades i husets tredje våning den 21 sept. 1916. 1971 återköptes de övre våningarna av Uppsala universitet och in i markvåningen flyttade hovjuvelerare Markström.

Uppsala över gården – Gunnar Sundgrens bilder

Östra Ågatan

Den börjar vid Järnbron/Linnégatan och slutar där Kungsängsesplanaden tar vid i Industristaden.

Klostergatan

I kvarteret Torget, mellan Klosterparken och Statsvetenskapliga institutionen, ligger ruinerna efter ett franciskankonvent som grundats 1247 (klosterkyrkan tycks dock ha varit färdig omkring 1300). Uppsalaklostret hade en central gård omgiven av en välvd korridor (korsgången) utanför vilken låg kyrkan och de olika klosterflyglarna. Långhuset var tvåskeppigt med mittskepp och sidoskepp medan koret var enskeppigt med tresidig avslutning. Franciskanbröderna blev tvungna att lämna klostret efter reformationen 1527 och lokalerna disponerades 1529 av helgeandshuset varefter de kom att disponeras av stadens borgare. Efter stadsbranden 1543 revs de skadade lokalerna och byggnadsmaterialet användes till kungens befästningar väster om ån. Här i parken finns en örtagård och markerade murar efter konventet som kom till i samband med restaureringar på 1990-talet. Ruinerna ligger kvar under parken.

Kyrkstaden väster om ån

Det stora domkyrkobygget inleddes omkring år 1270 under kung Valdemars regeringstid och byggmästare i första fasen var den franske stenmästaren Estienne de Bonneuil som lär ha kommit till Uppsala tillsammans med sina medhjälpare tidigast 1287. Då den gotiska kyrkan skulle fungera som ärkesäteskyrka och som kröningskyrka samt rymma stora folkmängder så skulle den byggas stor vilket gjorde att invigningen inte skedde förrän tredjedag pingst den 7 juni 1435 i närvaro av ärkebiskop Olof Larsson och rikshövitsman Engelbrekt Engelbrektsson. Det har konstaterats vid utgrävningar att domberget från början var lägre och flackare och att höjden är till stora delar konstgjord då en platå byggdes först av sand, grus och sten. Innan domkyrkobygget fanns här på platsen troligen en kunglig borg omgärdad av en ringmur av gråsten och tegel vars flera delar rivits för att ge plats åt bygget. En ny större ringmur byggdes upp runt om domkyrkan och avbruten på flera ställen av hus och torn. Även resterna efter ett fristående 14 meters brett torn (försvarstorn?) från 1100-talet påträffats.

För mer om Uppsala domkyrka, klicka här och läs om kyrkans historia, de olika koren samt andra spännande delar: Uppsala domkyrka.

KURIOSA! Ingen skildring av det medeltida Uppsala är komplett utan att nämna Erik den helige och legenderna som uppstod kring hans död. Enligt legenden besökte kung Erik Jedvardsson den 18 maj 1160 gudstjänsten i Heliga Trefaldighetskyrkan som enligt samma källa fanns på den plats där domkyrkan så småningom började byggas. Efter gudstjänsten anfölls Erik och hans män av den danske prinsen Magnus Henriksson och hans män och Erik halshöggs i denna strid. Nu tar helgonlegenderna vid som vill framställa kungen som ett vördnadsvärt helgon. På platsen där hans blod spilldes första gången sprang en källa upp vill legenden förtälja. Källan heter fortfarande S:t Eriks källa och ovanpå den står en gjutjärnspump från 1850-talet. Men det finns historiska bevis som tyder på att dråpet ägde rum vid nuvarande Riddartorget där också källan sprang upp och där ett träkapell som kom att bära Eriks namn funnits under medeltiden. Kapellet är borta idag och källan igenlagd. Ett annat under skedde i en blind änkas hus dit Eriks lik burits efter striden. Änkan tog av Eriks blod och strök det över sina ögon varpå hennes syn kom tillbaka. Det nya lokala helgonet Eriks kvarlevor gravställdes i ärkebiskopskyrkan i (Gamla) Uppsala och troligen redan på 1170-talet togs kvarlevorna upp ur graven och placerades i ett relikskrin vilket flyttades vid Distingsmarknaden år 1270 till den nya (nuvarande) domkyrkan i Uppsala och där vilar de ännu i dag i Finstakoret. Läs mer om relikskrinet i Finstakoret här.

Inte alls långt från Domkyrkan, ca. 200 m söder om den, ligger Trefaldighetskyrkan, också den medeltida. Konstigt kan man tycka! Varför bygga två kyrkor så nära varandra? Då Domkyrkan var tänkt som hela Sveriges rikshelgedom så behövde man mindre församlingskyrkor. En av dessa var Trefaldighetskyrkan eller Bondkyrkan som den också kallats och vars församling omfattade domkyrkodelen i Uppsala och landsbygden utanför. Gråstenskyrkan var färdig år 1343, alltså samtidigt som domkyrkobygget pågick i sin första fas, men på platsen där en träkyrka funnits tidigare. Målningarna tillkom på 1400-talet. Kyrkan är idag församlingskyrka i Helga Trefaldighets församling inom Uppsala stift.

KURIOSA: Vid södra kyrkväggen ligger en gravvård som är det enda som är kvar från den på medeltiden anlagda kyrkogården. På den stora gravstenen i mitten står följande: ”Efterkommande unna oss / detta rum / låt tvenne maka / tillsammans här hvila / til des änden kommer”. På den lilla stenen till vänster står följande: ”Till hogkomst af den bästa / maka C.L.E. lät M.S. resa / denna sten 1783. / Ruths B. I:V. 16.17.” Vilka människoöden döljer sig bakom dessa inskriptioner?

Det mesta av det medeltida tegel i ytskiktet byttes ut under restaureringen 1885-93 eller senare vilket ger intrycket att kyrkan kanske inte är så gammal som 750 år!

År 1889 fick domkyrkan en takryttare (den medeltida från 1440-talet totalförstördes i stadsbranden 1702) i vilkens topp sitter kyrktuppen. Kopparängeln i takets östra ände är 3,5 m hög och sattes upp i samband med restaureringen 1885-93.

Tornen användes som utkikspost för brandvakter (kallade tornpelle) ända fram till slutet av 1800-talet. Han tillbringade större delen av sin tid här och fick livsmedel levererade med hjälp av korgar som hissades upp i rep. Han blåste i sin kopparlur varje kvart för att visa att han var vaken. Bostaden i norra tornet är i sitt dåvarande skick. Sedan 1709 hänger domkyrkans klockor i norra tornet efter att det medeltida klocktornet nordost om domkyrkan förstördes i branden 1702. Mellan 1709 och 1914 sköttes ringningen manuellt av ett ringarlag bestående av 20 personer och lett av ringaråldermannen. Storan väger 7 367 kg och har en diameter av 223 cm vilket gör den till Sveriges största kyrkklocka. Den är ursprungligen från 1634 men omgöts 1707. Det finns två inskriptioner på den: ”Kommer här och låter oss Herren Gud prisa: wår salighets tröst med psalmer och lofwisa.” samt ”Jag glädes att mig sagt är, att wij skole gå in uti Herrans huus: och att wåre fötter skola stå i tinom portom Jerusalem”. Storan klämtar varje dag kl 10 och 16 tre gånger tre slag vilket är en lokal tradition med anknytning till den medeltida angelusringningen (en bön som man förväntades be när klockan klämtade mitt under arbetsdagen). Thornan väger 3 574 kg och har en diameter av 166 cm. Den är ursprungligen från 1470-talet (togs som krigsbyte i närheten av det tyska Thorn, idag Torun i Polen) och är därmed Sveriges största medeltida klocka. Den har två inskriptioner: ”Med Guds hielp af Konung Carl d XII tagen med staden Thorn d 4 october Anno 1703.” och på tyska ”Hjälp Gud, Maria bistå oss och den käre herren Sankt Jakob”. Malman väger 2 001 kg och har en diameter av 141 cm. Den göts om 1708 av malmrester efter stadsbranden 1702 och har två inskriptioner. Massan väger 880 kg och har en diameter av 190 cm. Den göts 1708 av malmrester efter branden 1702 och har två inskriptioner. Bönan väger 448 kg och har en diameter av 86 cm. Den göts också 1708 och har tre inskriptioner. Den är domkyrkans minsta klocka som ringer till den dagliga mässan och andra andakter. När alla fem klockorna ringer samtidigt kallades det för fullt spel och det inträffar bara 10 gånger, vid jul, nyår, påsk, pingst och kl 21 på Hiroshimadagen den 6 augusti. I södra tornet finns två mindre klockor från slutet av 1800-talet som anger tiden var 15:e minut (timslag, 1 slag vid kvart över, 2 slag vid halvtimme och 3 slag vid kvart i).

Christian Erikssons skulptur av ärkebiskop Jakob Ulvsson som blickar ut över Odinslund från sin profyrkolonn (1928). Ulvsson grundade Uppsala universitet 1477.

Sammanlagt är nu 18 runstenar kända från Domkyrkan. Runstenarna var tidigare en del av domkyrkans byggnadskonstruktion och satt i yttermurens grund eller under olika pelare inne i kyrkan. Den framstående runmästaren Öpir var verksam under 1000-talets senare hälft och i kyrkan har fem ristningar av honom påträffats.

Konsistoriehuset uppfördes 1749-55 efter ritningar av Carl Hårleman för universitetets beslutande myndighet, konsistoriet. Huset står på grunden av två medeltida hus som ingick i den krans av byggnader som en gång omgärdade domkyrkan. I den vinklade flygeln finns murverk från universitetets gamla bibliotek, som från 1690-talet disponerades av konsistoriet. Byggnadens huvudfasad upptog den södra sidan av det dåvarande Oxtorget där huset, i den branta terrängen, fick tre våningsplan, men endast två mot kyrkan. Innanför de tre portarna mitt på fasaden mot torget förvarades universitetets brandredskap. I gatuplanet låg också universitetets arrest, rum för stadsvakten och det närliggande sjukhusets anatomisal. Mellanplanet disponerades av konsistoriet och på det översta våningsplanet hade fakulteterna sina sammanträdesrum. Fönstren mot kyrkan upptogs på 1820-talet. Konsistoriehuset är uppfört i Hårlemans enkla klassicistiska arkitekturstil. Fasaden mot torget bryts upp av en bred risalit (utskjutande parti) med fronton (triangelformat krön) mitt på fasaden och smalare sidorisaliter. Efter att konsistoriet flyttat in i det nybyggda universitetshuset 1887, disponerades Konsistoriehuset av olika institutioner och är idag kafé.

Torndelen av domtrapphuset räknas som Uppsalas äldsta profana byggnad och är ungefär lika gammal som domkyrkan. Resten av huset byggdes senare under medeltiden och senast i mitten av 1700-talet. I huset finns restaurang, butiker, bostäder och kontorslokaler.

KURIOSA – Skytteanum och den gamle kaniken. År 1622 inrättades i Uppsala den Skytteanska professuren i vältalighet och statskunskap och det ombyggda medeltida hus som tidigare varit domkapitelshus blev bostad för dåvarande innehavaren av professuren Johan Skytte som också gett sitt namn åt byggnaden som sedan dess är känd som Skytteanum. Under medeltiden var huset bostad för en kanik som sägs gå igen!