Administrativ tillhörighet: Sala kommun i Västmanlands län (Övertjurbo härad i NO Västmanland); Sala församling i Sala-Norrby-Möklinta pastorat inom Västerås stift
Geografi: slättbygd; högsta punkten 120 m (NV om Broddbo)
Kort historia: Namnet är först belagt år 1355 (Salum) och är en pluralform av substantivet ”sal” med betydelsen ”hus med ett rum, bod”.
Jugansbo är en småort med 64 invånare (2023). Strax väster om Jugansbo ligger den vackra skogssjön Hillingen.
Sjön Hillingen ligger vackert i skogen utanför Jugansbo. Här kan man fiska och bada.
Söder om Jugansbo ligger Kvarngården med fina lämningar efter den gamla kvarnen vid Sagån, på gränsen mellan Uppland och Västmanland. Vägen mellan Kvarngården och Skälby är vacker och man har en fin utsikt över åkerlandskapet där Sagån flyter obekymrat. Väster om Skälby ligger Ösby där Västmanlands naturbruksgymnasium ligger.
Saladamm och Åby är en sammansatt småort med 145 invånare (2023). Namnet kommer från den numera försvunna vattenkraftsdamm som låg söder om samhället och som försåg Sala silvergruva med vatten i århundraden fram tills dess att den torrlades 1901-02. Idag är det åkermark här. Ca 3 km väster om Åby ligger friluftsområdet Järndammen. Sjön med samma namn är ca 0,2 km2 stor och ligger 81 m.ö.h. Nordost om sjön ligger socknens högsta punkt – Gyltberget med 105 m.ö.h.
Vid Järndammen kan man grilla, fiska och bada…… eller bara strosa runt i skogen.
I socknens nordvästra del ligger Broddbo, en småort med 111 invånare (2023). Orten omtalas först på 1600-talet och namnet lär komma från bonden Nils Larsson Brodde som bodde på orten. År 1886 kom järnvägen (dagens Dalabana) hit. Mellan Broddbo och Sala ligger tre större sjöar med vacker natur, badplatser, fiskemöjligheter samt avkoppling ute i naturen.
Olof-Jons dammSilvköparen, norra änden
Sala är en idyllisk småstad med 13 779 invånare (2023) och centralort i Sala kommun. Lämningar från vikingatiden har hittats i trakten och Sala sockenkyrka byggdes redan i början av 1300-talet. Kyrkan fick tegelvalv som dekorerades ca 1465 av den kände målaren Albertus Pictor. Kyrkan var tyvärr stängd när jag var där. I närheten av kyrkan lät Gustav Vasa anlägga en hytta under 1540-talet med ca 30 byggnader där förädlingen av malmen ägde rum.
I södra väggen finns runinskrift Vs29 inmurad. Inskriften från 1000-talet lyder: ”Visäte och Halvdan läto hugga stenen efter Holme, sin fader, och efter Holmfast, sin broder. Livsten ristade dessa runor”. Runmästaren Livsten var verksam vid mitten av 1000-talet, huvudsakligen i Enköpingstrakten (Riksantikvarieämbetet).
Sala stad anlades på 1500-talet i samband med de första bergsbrytningarna på Sahlberget i det som så småningom kom att bli Sala silvergruva som var under vissa perioder den lönsammaste i hela riket, ”riksens förnämsta Clenodium”! I gruvbyn intill gruvan fanns på 1540-talet ca 400 hushåll som flyttades så småningom till slätten några kilometer nordost. Stadsprivilegier fick Sala av kung Gustav II Adolf den 15 april 1624 och staden började byggas en bit bort från gruvan då gruvbyn redan var för liten och överbefolkad. Holländaren Johan Carels ritade stadsplanen med kvadratiska och rektangulära kvarter, därav smeknamnet ”rutnätsstaden”. De två stora bränderna 1736 och 1880 har ändrat stadens karaktär. Småstaden Sala ligger på gränsen mellan märlardal och bergslagsbygd.
Rådmansgatan mellan Fiskartorget och Stora TorgetGruvgatan sedd från Stora Torget. Kristina kyrkan i bakgrunden.Rådhuset från 1783 vid Stora Torget är en slätputsad byggnad i två våningar med tegeltäckt mansardtak, efter ritningar av konstmästaren vid gruvan Daniel Steinholz. Takryttaren ritad av arkitekt Erik Hahr (1869-1944) är från 1927. Stora Torget med Rådhuset till vänster (den röda byggnaden) och Sparbankshuset till höger (den stora, gula byggnaden). Sparbankshuset är uppfört 1902 av stockholmsarkitekten Erik Lallerstedt (1864-1955). Magasinsgatan med vackra hus i trä och puts från 1700- och 1800-taletEkebydamm invid stadsparken delas av en promenadväg med bro och är skapad av det vattenflöde som rann ned från Långforsen och senare av en utloppskanal från gruvan. Kristina kyrka i bakgrunden. Ekebydamm har fått sitt namn från de bybildningar som fanns här redan under medeltiden.Stadsparken skapades av stadsträdgårdsmästare John E Lantz (1886-1965) och invigdes 1929. Här ekotemplet/musikpaviljongen i den franska parken som syns bakom Carl Eldhs (1873-1954) replikskulptur ”Ungdom” från 1911.I den franska parken finns också Daniel Wretlings (1901-86) skulptur ”Nya vingar” från 1949.
Kristina kyrka tillkom i samband med stadens grundläggning och invigdes den 18 december 1641. Den döptes efter drottning Kristina.
Tornhuven är från tiden strax efter stadsbranden 1736.I samband med restaureringen 1905-06 dekorerades valven med rosenband i friska färger enligt den rådande jugendstilen. Kristina kyrka kallas därför även för ”Rosenkyrkan”. Till vänster predikstolen från 1762 tillverkad av bildhuggare Jonas Holmin i Västerås. Altartavlan skänktes 1738 av drottning Ulrika Eleonora och är troligen gjord av hovmålaren Georg Engelhardt Schröder. De flankerande änglarna är mästerverk av bildhuggaren Daniel Kortz och troligen gjorda före 1710. Epitafium över medlemmar av släkten Bergenstierna: fadern Johan, hans första hustru Aletta Plaan och deras tre söner Daniel, Axel och Johan Otto. De två översta porträtten föreställer Johan och Daniel Bergenstierna och de två nedersta kontraktsprosten Mathias Ramzelius (vänster) och överhovpredikanten Carl Magnus Wrangel (höger). Den praktfulla orgelfasaden tillhör ett verk av Peter Stråhle och Jonas Gren, färdigt 1758. Själva orgelverket är från 1969 och byggt av Emil Hammer i Hannover. Så idylliskt!Konstnären Ivar Aguélis grav på kyrkogården intill Kristina kyrka. Se mer om Aguéli nedan.
Täljstenen är Salas kulturcentrum. Till det gamla varmbadhuset från 1928 flyttade olika konstsamlingar 1962 där de rymdes fram till 2007 då de flyttade in i grannhuset som tidigare varit en elverksbyggnad från 1903. Idag rymmer Täljstenen museum, konstsamlingar, kafé och stadsbiblioteket.
Kulturkvarteret TäljstenenAguélimuseet på Vasagatan 17 utgörs av den Fribergska samlingen donerad till Nationalmuseum till vilket de tillhör av stadsläkaren Carl Friberg (1865-1949). Det är den största samlingen av Aguélis verk i Sverige och innehåller 30 målningar och 11 skisser av Salasonen Ivan Aguéli (1869-1917). Mer om Aguéli kan man läsa på museets hemsida: https://aguelimuseet.se/ivan-agueli/I samlingen finns också verk av bl.a. prins Eugen, Carl Milles, Henri Toulouse-Lautrec och Edvard Munch.Minnesmärket över Ivan Aguéli vid Ivan Aguélis plats. Brunnen är orientaliskt inspirerad och ligger i avslutningen på Lillåpromenaden. Brunnen och parken invigdes på Aguélis födelsedag den 24 maj 2000. Monumentet är skapat av konstnären Acke Oldenburg (1923-2005) och keramikern Åsa Orrmell (f. 1948). Lillåpromenaden i centrala Sala
Väsby kungsgård på Museigatan 2 uppfördes 1557 åt Gustav Vasa som var här ofta i olika ärenden som rörde silvergruvans skötsel. Från och med Gustav II Adolfs tid och fram till 1887 fungerade platsen som bergmästarboställe, dvs tjänstebostad för chefen vid silvergruvan. Det var här Gustav II Adolf flörtade med den unga hovdamen Ebba Brahe när han var i Sala för att inspektera gruvan- Åren 1710-11 bodde det kungliga hovet på Väsby gård för att undkomma pesten som drabbade Stockholm. Nuvarande byggnad är från 1737 och ritad av bergmästare Bergenstierna.
Den starkt renoverade huvudbyggnadenVy från Lillån. Kungsgården fungerar idag som museum och används för olika arrangemang.
Värdshuset Måns Ols ligger vid södra änden av Långforsen. Här finns en badanläggning och kägelbana. Platsen har fått namn efter Måns Olsson Ruvall, dammvaktare från 1700-talets första hälft, och värdshuset uppfördes vid dammvallen år 1791. Den nuvarande byggnaden är från 1960.
Badplatsen vid Långforsen, i anslutning till Måns OlsKallbadhusetGrissbachs kanal
Mer från Sala…
Lilla Istanbul ligger vid Annedal 4 km söder om Sala och här bor folkkonstnären Jan-Erik Svennberg som uppfört färgglada moskémodeller ända sedan 1976. Blå moskén, en modell efter det kända originalet i Istanbul – 3,5 m hög och med invändig ståhöjd. Gamla vattentornet är ritat i en nationalromantisk stil av arkitekt Agnes Magnell (1878-1966) och var i bruk mellan 1903 och 1962.
Sala silvergruva ligger 3 km SV om Sala. Brytningen startade här i början av 1500-talet och gruvans storskaliga arbete var i gång fram till 1908. Den sista gruvan stängde 1962. Arbetarna bodde i gruvbyn intill som hade ca 400 hushåll redan på 1540-talet! Totalt har ca 450 ton silver och 36 000 ton bly brutits i gruvan. Glansperioden är dock inte över, den är i högsta grad levande med gruvvisningar, konstutställningar, silversmeder, restaurang, höghöjdsbana, julmarknad och ett hotellrum 155 m under jord som i skrivande stund 2023 är världens lägst belägna hotellrum. Gruvans djupaste schakt går 318 m under jorden, men det är vattenfyllt från och med 155 meter. För att förhindra översvämningen av gruvan pumpas 220 000 liter vatten upp dagligen. Silvergruvan är utan tvekan ett av Sveriges främsta besöksmål.
Den rekonstruerade gruvbynKnektschaktet påbörjades 1604 med avsikten att komma åt de malmer som man trodde fanns under Herr Stens botten och Sandrymningen. Man nådde dock aldrig de eftertraktade malmerna. Schaktets djup blev i första skedet 148 m. Det stod färdigt 1639 och användes som pumpschakt mellan åren 1646 och 1882. I slutet av 1800-talet avsänktes schaktet från 155 m till 190 m. År 1887 byggdes en lave över schaktet. 1969 rasade laven samman men 2003 återskapades den och exteriören är en kopia av den tidigare laven. Två moderna hissar installerades samtidigt. Här börjar guidningarna i gruvan. Man samlas utanför och sedan åker man hiss ner till 155 m djup.
En magisk världVilket hårt arbete för stackars gruvarbetarna 😦
I Ekosalen har efterklangen av ett ljud uppmätts till 22 sekunder!
Från slutet av 1500-talet och fram till 1890-talet var vattenkraft den viktigaste energikällan vid gruvan. Från stora vattenhjul leddes kraften direkt eller med stånggångar till spel och pumpar. När detta turbintorn byggdes vid 1870-talets slut introducerades en ny teknik. Vattnet drev en stålturbin som hade högt varvtal. Kraften kunde efter nedväxling ledas vidare med rentransmissimer eller linspel och användas i verkstäder och produktionsbyggnader. Kring sekelskiftet 1900 kopplades en elektrisk generator till turbinen. Därigenom fick man elektrisk belysning och kraft till mindre områden. Gruvkontorshuset byggdes år 1823-1832. Konststigaren var den första som bodde här. Konststigaren var förman för konststaten som ansvarade för reparationer och byggnadsarbeten vid gruvan. Omkring 1920 flyttade gruvkontoret in i detta hus. Från 1644 till 1883 var detta gruvans viktigaste byggnad. Hit leddes vattnet från det stora sjösystemet och här drev det två bröstfallshjul av trä med ca 12 m i diameter. Kraften överfördes via stånggångar till pumpar och uppfordringsverk vid Knektschaktet, 140 m och Makalösschaktet, 90 m härifrån. Under vissa perioder fanns stånggångar även till Carl XI:s schakt samt till Nygruvan, ca 400 respektive 600 m långa. Det första hjulhuset på platsen byggdes 1644. Det byggdes om fullständigt flera gånger under 1700-talet och fick sin nuvarande form omkring 1890. Då hade man rivit vattenhjulen med tillhörande rännor. I juni 1994 skadades tyvärr byggnaden svårt av en brand. Klensmedjan byggdes i korsvirkesteknik och tegel år 1807. Smedjan hade ursprungligen två härdar och här tillverkades bl a handredskap som malmrakor, brytspett, bergkilar, borrstål m m. På andra våningen fanns smedjans järnlager där man förvarade råmärken i olika dimensioner till smidet. Tidigare fanns en träbro upp till porten på andra våningen. Från 1920- till 1950-talet användes smedjan som tvättstuga för dem som bodde på gruvområdet. Andra våningen fungerade då som torkvind. Kuskbostadens äldsta del är byggd år 1800 med en tillbyggnad från omkring 1900 och inrymmer idag två rum och kök. Fasaden har tidigare varit spritputsad. Huset har genom åren använts till spruthus, kontor och bostad. Här bodde gruvans sista kusk som hette Ernst Johansson. Drängstugan uppfördes 1850 som brygghus, bod och vedlider i stället för de byggnader som brann ned natten till den tredje maj samma år. Till bygget användes både gammalt och nytt virke. Brygghuset nyttjades av gruvstigarens hushåll för tvätt, bak och öltillverkning. Huset är ombyggt till bostadshus. Drottning Christinas schakts spelhussänkning visar grundmurar eller numera rivna, vattendrivna bergspel. Trärännan som förde driftsvatten till spelet är sedan länge borta, men returkanalen (som är tillmakad i berget) finns kvar och mynnar under Gamla Hjulhuset. Det första bergspelet började anläggas 1662 och stod färdigt tre år senare. Vattenhjulet var av bröstfallstyp med en diameter om 11,3 m och en bredd av 2,7 m. Ett nytt bergspel togs i bruk 1828. Detta spel hade ett vattenhjul av överfallstyp med en diameter om 5,9 m och en bredd av 1,8 m. Under år 1890 avvecklades spelet helt. Christina schaktets bergspel var ett av silvergruvans viktigaste uppfordringsverk i 225 år. Drottning Christinas schakt började sänkas år 1650 och på tio år nåddes ett djup på 190 m. På denna nivå fanns stora malmtillgångar som bröts under senare hälften av 1600-talet. Schaktet sänktes sedan i olika etapper ner till 257 m och blev i samband med det centralschakt eftersom det kom i kontakt med samtliga nivåer i gruvan. Huvudsakligen användes schaktet för uppfordring av malm och gråberg, men också för transport av gruvved, material, hästar och gruvarbetare. Drivkraften för uppfordringen var två stora vattenhjul som fanns i spelhussänkningen strax söder om schaktet. Idag återstår endast grundmurarna av Spelhuset. Den nuvarande laven (överbyggnaden) byggdes 1858 och har blivit en symbol för Sala Silvergruva. Detta block består av dolomit från Finntorpsbrottet, en kilometer sydväst om platsen. De ringformiga mönstren i blocket är en fossil av blågröna alger. De finns i grunda hav och när de växer uppåt i skikt mot ljuset bygger de upp ringformiga pelare. Det sker med hjälp av fin karbonatsand. Fossilen i detta block har det geologiska namnet stromatoliter, av de grekiska orden stroma=bädd och litos=sten. Åldern har beräknats till mellan 1900 och 2000 miljoner år. Det var dessa organismer som satte igång fotosyntesen, med hjälp av vatten, koldioxid och solljus. Wow 🙂Anfarten är uppförd över ingången till 60 metersnivån i gruvan. Ordet ”anfart” är tyska och betyder begynnelse, dvs där man påbörjar nedstigningen till gruvan. Denna nedstigning tillkom i slutet av 1700-talet och den nuvarande överbyggnaden uppfördes 1869-70. Syftet med byggnaden var att gruv- och skrädningsstigarna (förmännen) fick ett kontor och bättre uppsikt över uppfordringen och malmskrädningen (sorteringen). I mitten av rummet tände arbetarna sina tjärbloss (facklor) och oljelampor för att därefter påbörja nedstigningen till sina arbetsplatser. Numera finns belysning, betongtrappor och stålstegar ner till 60-metersnivån. Skrädhuset byggdes i slutet av 1810-talet. Här inne arbetade 10-20 personer, många var kvinnor och äldre pojkar. Man skrädade (sorterade) malmen och slog sönder malmstycken till hanterlig storlek. Gråberg, varp (ofyndigt berg) kastades åt sidan och tippades i stora högar runt om på gruvområdet. Sedan schaktlaven över Christinaschaktet tillkommit 1858 byggdes en rälsbana därifrån över till Skrädhusets övervåning där malmen kördes in. En del malmsortering gjordes också på planen (Gruvtorget) utanför Skrädhuset. Huset byggdes ut 1994-95. Hästen var förr oumbärlig för gruvdriften. Alla transporter gjordes med hjälp av häst, även under jord. När vattenkraften inte räckte till kunde hästvandringar upprätthålla driften av spel och pumpar. Gruvans brandsprutor drogs också av hästar. År 1857 byggdes detta påkostade stall, med typisk dekor i snickarglädjestil. Det hade plats för sex hästar och var i bruk ända fram till 1954. Den 10 september 1664 bestämdes att ett nytt schakt skulle anläggas 89 m väster om Nygruvan och drivas ner till ett djup av 409 m. Schaktet påbörjades år 1670 och sänktes då till till ca 115 m djup. Under 1830-talet sänktes det ned till 318 m och blev därmed gruvans djupaste schakt. Den yngsta delen kallas Karl XIV Johans schakt. Härifrån hittades under 1800-talet nya malmkroppar och malm uppfordrades fram till gruvans nedläggning 1908. Viss brytning och uppfordring förekom även vid slutet av 1940-talet. Laven (schaktbyggnaden) byggdes 1832-35 och är Sveriges äldsta! Den fick sin nuvarande höjd 1851. Bergspelet drevs först med vattenkraft och från 1891 med hjälp av en ångmaskin.Fram till 1800-talets slut drevs alla stora maskiner med vattenkraft. År 1891 byggdes ångmaskinshuset med två ångmaskiner om 96 hästkrafter, främst för att driva gruvspelet vid Carl XI:s schakt. Med hjälp av linor överfördes kraft även till Knektschaktets gruvspel 400 m söderut. En linbana byggdes för malmtransporter till Christinaschaktet 250 m bort. Ångmaskinerna togs bort när gruvan lades ner år 1908. Under 1940-talet stod ett elkraftsdrivet bergspel i huset. Gruvstugan byggdes ca 1670 och var under många år en av gruvans viktigaste byggnader. Här samlades gruvrätten som bestod av sex bergsmän och bergmästaren som domare. Gruvrätten dömde i alla frågor som rörde gruvdriften och man kunde även döma ut dödsstraff. I tingssalen höll man även morgonbön för gruvarbetarna innan de gick till arbetet. Gruvingenjören hade också sin bostad i huset och som gruvingenjörsbostad användes huset fram till 1956. Byggnaden är av timmer och i karolinsk stil. Huset byggdes om och rappades år 1753. Direktörsbostaden i empirestil uppfördes 1823-29 i sten som bostad och kontor för materialskrivaren. År 1888 ombildades Sala Silvergruva till aktiebolag och den nye direktören August Heberle med familj flyttade in i huset, som därefter fick namnet Direktörsbostaden. 1877 upphörde tillmakningen i gruvan och på bostadens östra sida, där det gamla vedupplaget legat, anlades på 1890-talet en park med fruktträd och tennisbana. Byggnaden användes som tjänstebostad fram till slutet av 1980-talet. Gustav III:s schakt är gruvans yngsta schakt, påbörjat år 1775. Det sänktes till 90 m djup och användes till en början för ventilation. 1832-39 sänktes det till det djup det har idag, 267 m. År 1842 byggdes den nuvarande laven som är Sveriges näst äldsta. I schaktet installerades pumpar som höll gruvans norra delar fria från vatten. Kraften kom från det nya hjulhuset, 275 m öster om laven, och överfördes med en konstgång. Först år 1903 ersattes de mekaniska pumparna med en elektrisk anläggning. Numera pumpas i genomsnitt 200 000 liter vatten per dygn ur gruvan. År 1993 installerades en hiss ner till 55 m. Ingenjörsbostaden eller Verkmästarbostaden uppfördes 1888 för gruvingenjören. Mellan 1920 och 1975 användes byggnaden som Gruvmuseum. Konstmästargården byggdes 1810 som bostad och kontor för gruvans bokhållare. Åren 1832-35 försågs huset med en övervåning och konstmästaren flyttade in. Konstmästaren var en av de viktigaste tjänstemännen vid gruvan. Han ansvarade för kraft, maskiner och byggnader. Han såg till att vattenhjul, konstgångar, pumpar och malmspel fungerade. Hans bostad var näst störst vid gruvan. Till hushållet hörde även fähus, matkällare och tvättstuga. Bostaden låg mitt på gruvområdet och omgavs av en stor tomt med prydnads- och köksträdgårdar. Idag finns kafé här. Under 1870-talet utvecklades effektiva kemiska metoder för att öka silverutvinningen ur malmen, s.k. extraktion. Knektschaktets spelhus byggdes som extraktionsverk år 1888. År 1907 gjordes en tillbyggnad av husets norra ände och ett eldrivet uppfordringsverk installerades. Med detta verk uppfordrades malm ur Knektschaktet ca 100 m söder om huset. Gamla hagelverket byggdes 1765 och användes först som lin- och svarvarbod. På 1770-talet förbättrades metoderna för silverframställning, vilket innebar att man också kunde ta till vara på blyet när malmen smältes. Den viktigaste produkten blev blyhagel för skjutvapen. Från 1867 inrättades här en hagelfabrik där blyhaglen sorterades, polerades och förpackades. År 1903 byggdes ett nytt hagelverk vid Nya hyttan och det gamla hagelverket gjordes då om till bostad. Makalösschaktet påbörjades år 1622 och sänktes till ca 180 m djup fram till 1640-talet. Schaktet var ett av de första exemplen på den nya brytningstekniken, enligt den s.k. ”tyska metoden”. Det innebar att man drev ner ett lodrätt schakt med utgående orter (gångar) på olika nivåer. Makalösschaktet förlorade sin betydelse på 1660-talet då Christinaschaktet, som syns i bakgrunden, tagits i bruk. Namnet ”Makalös” kom av att den malm som påträffades här höll en mycket hög silverhalt. Marketenteriet byggdes i nationalromantisk stil år 1919 som en kasern med ett tjugotal ungkarlsrum för att hysa nyanställda vid gruvan. Huset har fått sitt namn efter matserveringen som upptog hela bottenvåningen. Pga gruvans nedläggning kom huset aldrig att användas för sitt syfte. Det har istället fungerat som bl.a. danslokal och auktionshus.
Silverstigen är en mycket intressant promenadstig med mycket historia. Här i Aspenstorps naturreservat kan man se de äldsta gruvhålen från 1100-talet och hela medeltiden igenom. Följ stigen bara, väl skyltat.
Biskopsgruvan är den äldsta gruvan i området. Här sökte människor efter järn och hittade då troligen även silver. Därmed kunde den första silvergruvan i Sala öppnas. Det förekommer uppgifter om brytning redan på 1200-talet. Men säkert är att Biskopsgruvan bröts år 1305 under ledning av biskop Kettilson-Whide i Västerås. Eftersom kyrkan på medeltiden hade en enorm makt kunde biskopen själv lägga beslag på allt silver. I området norr om Aspenstorp finns skärpningar (gruvbrytning i mindre gruvhål och små öppna gropar) från 1100-talet!Förmodligen bröts det silvermalm i Trundhemsgruvan under 1300-talet. Under äldre tider kallades gruvan för Finngruvan. Namnet anses komma från hundra finska karlar som ska ha arbetat åt kung Christian II vid Sala silvergruva. Troligen skedde detta när gruvbrytningen återupptogs 1520 vid det danska maktövertagandet. Trundhemsgruvans mineralrika vatten användes under tidigt 1800-tal som hälsovatten. Troligen bröts det silver i Nygruvan redan under 1400-talet. Fyrahundra år senare gjordes nya försök att bearbeta Nygruvan. På 1880-talet sprängdes en avvattningskanal på 55 m djup i botten på Nygruvan. Kanalen öppnades under stor dramatik, då två arbetare fanns kvar när vattnet började forsa. De lyckades dock klänga sig fast vid en fick i kanalen och undvika att följa med ner i Carl XI:s schakt. Här mellan träden fanns på 1500-talet en gruvarbetarby. I Nyby gruvby bodde enligt lokal tradition de som arbetade vid Nygruvan och gruvorna intill. Byn finns omnämnd ännu på 1600-talet, men vid 1700-talets mitt fanns endast två stugor kvar. Gruvdammen i den sydöstra delen av området försåg byns tamdjur med vatten. Stenmurar byggdes runt gård och odlingar för att hindra djur och människor att ta sig in och ut hur som helst. Släkten Helsing var en betydande bergsmanssläkt i såväl Falun som Sala under 1600-talet. Familjen flyttade till Sala från Öster Silvberg i Dalarna och kan ha haft sin gård just här. Resterna efter en stensatt grund har eventuellt tillhört denna gård som kallades Helsingegården. Greve Bielkes stoll är en gång in i berget som kom till för att avvattna de närliggande gruvorna inför ny silverbrytning. Stollen började brytas 1784 och samtidigt tillkom Pihls sänkning, ett 20 meter djupt luftschakt som skulle dra ut tillmakningsröken från stollen. Efter flera avbrott blev Bielkes stoll klar först 1868. Stollen är ca 1 220 m lång och mynnade vid Pråmån. Gröna spelet byggdes sannolikt på 1880-talet. För att få drivkraft till det nyöppnade Carl XI:s schakt tillmakades två tunnlar i berggrunden 1673-98. Den ena ledde vatten från Grissbachs kanal till hjulet i sänkningen nedanför laven. Djupare ner i berget gjordes en avloppstunnel från vattenhjulet till gruvområdets avloppskanal. På några ställen var det nödvändigt att göra ett 5 till 16 m högt lufthål/skorsten, s.k. lichtloch, mellan tunneln och markytan. Där kunde dagsljuset komma ner och röken från tillmakningseldarna vädras ut. Gröna spelet är byggt över ett s.k. lichtloch (lufthål) till avloppskanalen. Grissbachs kanal från 1642Det här hålet är inte ett gruvhål, utan en del av en 200 meter lång underjordisk kanal. Längre söderut går kanalen ovan jord. Till skillnad från sina föregångare byggde Georg Grissbach sin kanal i en tämligen rak sträckning från sjön Långforsen till gruvan. Kanalen blev färdig 1641 och då fick det stora vattenhjulet inom storgruveområdet tillräckligt med kraft för att driva gruvans alla stånggångar och pumpar. Gruvan fick därmed en ny storhetstid.
Mycket historia om människor som slitit och dött för att få fram det dyra silvret. Promenera gärna runt i det vackra området och tänk på alla de människor som arbetat hårt för att maktens människor skulle blir rika(re). Vi kan hedra dem genom att gå runt och beundra resultaten av deras hårda slit.
Det finns också roligare saker att tänka på när man besöker Sala silvergruva, som t.ex. att shoppa i antikbutiken vid den stora entrén… … eller ta en fika 🙂
Lite KURIOSA om Sala:
Staden besöktes år 1849 av den danske författaren H C Andersen som noterade i sin dagbok att huvudgatan var folktom 🙂 Läs mer här: https://runeberg.org/blm/1945/0281.html
Under 1930-talet verkade i staden och på landsbygden Salaligan, en kriminell organisation bestående av fem män under ledning av Sigvard Nilsson (1908-1979), som mördade fem personer under flera år för att råna dem på pengar. Läs mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Salaligan
Några kändisar från Sala är bl.a. målaren och orientalisten Ivan Aguéli (1869-1917), skådespelaren Jacob Ericksson (f. 1967), Erik XIV:s ämbetsman Jöran Persson (ca 1530-68) och Tetrapackens uppfinnare Erik Wallenberg (1915-99).
Discover Sweden with Alex 