År 1643 genomfördes en ny och modern stadsplan av den då moderna rutnätstypen inför drottning Kristinas kröning som tyvärr inte ägde rum i Uppsala. De medeltida krokiga gränderna och de gyttriga gårdarna ersattes med linjalraka gator som korsade varandra i räta vinklar. Det var ju så klart inte så lätt. Skadestånd och kompensation betalades ut till uppsalaborna som blev av med sina gamla, medeltida gårdar. De fick istället bygga ett bostadshus av sten inom fem år vilket ju inte så många hade möjlighet till. Denna stadsplan blev färdiggenomförd på våren 1669 då namnkommittén blev klar med sitt arbete med att namnge alla nya gator och kvarter. Stadsplanen, namnen och kvartersindelningen gäller, med väldigt smärre ändringar, ännu till denna dag.
Slottet
Ur ”Uppsala” (1995) av H Harnesk och U Oscarsson. Om Rudbeck, se nedan.
Kyrkstaden
Universitetsverksamheten
Academia Carolina, så kallat efter Karl IX, fick bedriva undervisning i det gamla Domkapitelshuset på domkyrkans sydsida (idag rivet). Universitetsverksamheten var igång igen och universitetet blev en självstyrande institution och akademikerna en egen grupp, en egen ”societet”, skild från borgarna. Undervisningen bestod främst av teologiska och humaniorastudier. Karl IX upplät Studentholmen, som tidigare bebotts av studenter, år 1593 åt 43 studenter. Den första kända promotionen ägde rum den 22 januari 1600 och redan 1622 inrättades professuren i vältalighet (retorik) och politik (statsvetenskap) av universitetskanslern Johan Skytte som också skänkte sitt hus, det medeltida hus nära domtrappan (kallat även idag för Skytteanum), år 1626 till professurens innehavare. På 1620-talet hade universitetet redan 19 professorer!
Universitetet fick en ny byggnad redan år 1622 då kung Gustav II Adolf skänkte ärkebiskopsgården mittemot domkyrkan (nuvarande Gustavianum) till universitetet och den fick namnet Collegium Gustavianum. Huset rymde lärosalar, studentrum, kök och matsalar. Olof Rudbeck (1630-1702) var en av 1600-talets centralfigurer i Uppsalas historia. Han var bl a professor i medicin och lät åren 1662-63 bygga en kupol på Gustavianums tak som inrymde en anatomisal, den s k Theatrum Anatomicum, efter kontinentala och antika förebilder. Den gamla byggnaden byggdes om så att studentrummen på översta våningen ersattes med bibliotekssalar och fakultetsrum. Den doriska frisen under takfoten tillkom på 1690-talet. Gustavianum är för närvarande under ombyggnad. Ett speciellt inlägg kommer här när den är färdigombyggd 🙂
Universitetsverksamheten fick en rejäl uppsving år 1624 när kung Gustav II Adolf skänkte till universitetet en stor summa pengar samt 400 hemman, fyra kvarnar och kyrkotionde från åtta socknar. Då förlades utbildningen av kyrkliga och världsliga ämbetsmän definitivt till Uppsala och för att komma upp till sina adliga kollegors bildningsnivå nere på kontinenten utökades undervisningen för den svenska adeln för att omfatta moderna språk, ridning, fäktning och dans 🙂 År 1647 skänkte drottning Kristina den gamla kvarnen på Kvarnholmen till universitetet. Här fanns drivkraft till malning, en hammare, en papperskvarn och en sågkvarn och all inkomst tillföll universitetet vilket senare under 1700-talet skulle orsaka rejäla problem mellan akademiker och övrigt folk.
Olof Rudbeck d ä var bl a professor i medicin och botanik och anlade en botanisk trädgård på sin svärfars, borgmästare Lohrman, kålgårdstomter vid nuvarande Linnégatan där Linnéträdgården ligger idag. I trädgården odlades 1 800 arter bl a nymodigheten ”den peruvianska nattskattan”, dvs potatisen. Bostadshuset tillkom på 1690-talet och då var det sonen och botanikprofessorn Olof Rudbeck d y som flyttade in. Carl von Linné lät senare på 1740-talet bygga om bostadshuset.
Exercitiegården uppfördes 1663-64 av Olof Rudbeck på Gustavianums tomt, nuvarande Universitetsparken och tomten där Universitetshuset står idag, och var avsedd för ridning, fäktning, dans och vissa moderna språk. Exercitiegården byggdes ovanpå ruinerna efter den förfallna Uppsala gård och på gården fanns också bostäder för mästarna och stall.
Ur ”Uppsala” (1995) av H Harnesk och U Oscarsson
Den moderna stadsplanen
Stora torget lades ut år 1645. Det kvadratiska torget ligger i skärningspunkten mellan två korsande huvudgator. Det är ett s.k. hörnslutet torg av renässanstyp, vilket betyder att det omges av byggnader och inte av gator och att fyra gator korsar varandra i torgets mitt istället för att löpa längs sidorna. Det var det första i sitt slag i Sverige. Idag finns i Sverige endast två bevarade – Stora torget i Uppsala och Rådhustorget i Piteå! Härifrån utgår Svartbäcksgatan åt NV, Vaksalagatan åt NÖ, Kungsängsgatan åt SÖ och Drottninggatan åt SV.
Rådhusbyggnaden som fungerat som rådhus mellan 1710 och 1974 gömmer resterna av det s.k. Edenbergska huset, ett av de representativa privata stenhus som uppfördes runt torget omkring 1645 åt riksdagsmannen Claes Edenberg (1598-1667). En större ombyggnad gjordes 1768-70 efter ritningar av byggmästare Ulfström och överintendent Carl Johan Cronstedt. År 1883 tillbyggdes huset längs Vaksalagatan enligt ritningar av H T Holmgren (1842-1914), universitetshusets arkitekt. Samtidigt ombyggdes huset till nuvarande utseende i nyrenässansstil.
När Stora torget byggts klart så blev det medeltida torget nere vid Dombron det Gamla torget.
Svartbäcksgatan lades ut vid stadsregleringen 1643. Den börjar vid Stora Torget och löper ända till Bärbyleden och vidare mot Björklinge.
Gränsen mellan staden och landsbygden utgjordes av en rad lador som stod gavel mot gavel. Ladorna hade stått tidigare inne på uppsalabornas tomter. Där Kungsgatan nu löper fanns det två rader lador. Det fanns fem infarter till Uppsala med fem tullportar: Svartbäckstullen, Vaksalatullen, Kungsängstullen, Slottstullen och Fjärdingstullen. Från dessa utgick de riksvägar som till stor del fortfarande består: de raka Björklingevägen (2 mil), Stockholmsvägen, Vaksalavägen och Rasbovägen.
Discover Sweden with Alex 