Fettisdagen och fastan

Det vi idag menar med ”fastan” är de fyrtio dagar före påsk då man inte ska konsumera kött- och äggmat. Dess förebild anses vara den bibliska berättelsen om Jesu 40 dagar långa fasta i öknen. Då söndagarna är fastefria så börjar fasteperioden egentligen 46 dagar före påsk, dvs. på askonsdagen. Varför detta namn? Jo, för att prästen brukar rita ett kors med aska i gudstjänstbesökarnas pannor men också för att man förr i tiden brukade koka gröt av aska så att tarmarna ”drog ihop sig” med följd att man inte blev lika påfrestad att äta under fastan. Fastan avslogs av lutheranerna i början och under 1500-talet utvecklades det en motreaktion till fastan då man istället kalasade rejält under fastetiden vilket så småningom ansågs olämpligt och fastan infördes som en tid av återhållsamhet i början av 1600-talet.

Vårt ord fastlagen är en förvrängning av det lågtyska ”Vastelavent” med betydelsen fasteafton, dvs. det vi idag kallar fettisdagen. Denna tid före fastans början har i många katolska länder nere i Europa varit en festlig tid fylld av karnevalsliknande upptåg ända sedan medeltiden. I Frankrike firar man mardi gras som ju betyder fettisdagen och i Italien, framförallt i Venedig, firar man med karneval som ju betyder just ”farväl kött”! Karneval firas också i New Orleans samt i Rio de Janeiro. Men varför fettisdagen då? Jodå, man skulle proppa sig mätt med fet mat denna tisdag för att ha reserver under fastan 😛 I många svensk bygder sades ”sju mål mat i varje vrå och ett mitt på golvet”! Det åts rejält med soppa och fläskkorv, ”ål och kål i var vrå” som det sades i Skåne samt blodpannkakor och renköttsoppa i Lappland.

År 1689 räknas som semlans födelseår på svensk mark. Denna vår så älskade semla fick då namnet hetvägg, en direkt översättning av det tyska ”heisse Wecken” som var ett slags kil- eller korsformade fastlagsbröd. Dessa fastlagsbröd nådde Skåne så tidigt som på 1200-talet och där bakades de av vetemjöl och åts bara vid fastlagen med varm mjölk eller efter kokning i mjölk vilket förklarar förleden ”het”. Namnet semla som brukats i Stockholm med omnejd kommer från plattyskans ”semmel” som betyder ”bröd av finsiktat vetemjöl”. Ordet återgår egentligen på latinets simila med betydelsen ”det finaste vetemjölet”. Men ett sådant kärt barn har så klart många namn och i Blekinge, N Skåne, S Småland och Halland heter det fastlagsbulle då man brukat äta dem på ”bullamåndagen”, dvs. på fastlagsmåndagen. I övriga landet har det förr hetat fettisdagsbulle då det åts på fettisdagen. Att namnet ”semla” råkat ha blivit spritt över hela landet beror säkerligen på de konditorier och bagerier där de massproducerats redan i början av 1800-talet och som legat i Stockholm.

Vad är en semla då? Jo, det är en slags bulle vars inkråm gröpts ur, blandats med grädde, smör och mandel och sedan pulats tillbaka i bullen. Inkråmet ersattes redan runt 1850 med färdig mandelmassa. Under 1800-talet var vetebullarna kryddade med saffran och hade russin i. Ett senare tillskott är vispgrädden vilket tog död på seden att äta semlan i varm mjölk med kanel.

På de sydsvenska fastlagsgillena brukade pigorna få fastlagsbullar av drängarna och den piga som fått en sådan skulle i gengäld ge drängen ett antal ägg till påsk. Det var en riktig ”flirtbulle” 🙂

Men fettisdagsbullarna är inte bara ett oskyldigt extra kaloripåslag innan fastan börjat, utan även ett riktigt dödsbringande frosserinöje. Det sägs att kung Adolf Fredrik lämnade denna världen på fettisdagen den 12 februari år 1771 efter att ha intagit en måltid som enligt greve J G Oxenstierna bestod av kött med rovor, surkål, hummer, kaviar och hetvägg sköljd med champagnevin. Inte att förundras över att den 61-årige monarken dog av ett slaganfall förorsakat förmodligen av allt detta matslag.