Exteriör och domkyrkoplan

Det mesta av det medeltida tegel i ytskiktet byttes ut under restaureringen 1885-93 eller senare vilket ger intrycket att kyrkan kanske inte är så gammal som 750 år!

Västra portalen tillägnad Sankt Erik påbörjades 1431 och är gjord i vattholmamarmor. I tympanon över 1800-talsekdörrarna har kvar sin medeltida utsmyckning: till höger visas bebådelsen, till vänster Jesus gisslas av romerska soldater. Erikstatyn är från 1890-talet och gjordes av Teodor Lundberg som en kopia efter originalet som nu står i Carl Banérs gravkor. Ovanför tympanon finns tre statyetter av Lundberg vilka föreställer Josef, Maria med barnet och Johannes döparen.
Norra portalen tillägnad Sankt Olof den helige av Norge är en av domkyrkans äldsta bevarade delar, troligen utformad och byggd i gotländsk kalksten av Estienne de Bonneuil i slutet av 1200-talet. I tympanon ovanför 1800-talsekdörrarna finns Teodor Lundbergs relief från 1890 föreställande herdarnas tillbedjan av Jesusbarnet. Denna portal har varit pilgrimsporten som användes av de pilgrimer som kom hit för att be till en Olavrelik samt för att dra vidare mot Nidarosdomen i Trondheim i Norge. Olavstatyn är från 2005, en kopia efter originalet från 1300-talet som nu står i Carl Banérs gravkor.
Södra portalen tillägnad Sankt Lars är den äldsta (stora delar är gjorda i täljsten av de franska arbetarna i början av 1300-talet) och mest utsmyckade ingången. Skulpturerna och statyerna härstammar från olika ställen och olika tider. I portalens båge sitter i den inre raden tolv profeter och i den yttre raden de tolv apostlarna. Larsstatyn är en kopia från 1990-talet efter originalet från ca 1300 som står nu i Carl Banérs gravkor. Ovanför 1800-talsekdörrarna finns en skildring om hur Gud skapar jorden. Tympanons relief är gjord på 1890-talet av samme Teodor Lundberg och föreställer Jesus omgiven av en fängslad, en åldring, en trött arbetare och en kvinna med sitt barn. Statyerna i hängtornen föreställer (från vänster) Synagogan (symbol för den judiska religionen), biskop Henrik (Finlands nationalhelgon), Maria Magdalena och Sankt Erik (från 1400-talet).
Västtornen tillkom flera decennier efter invigningen 1435 och 1583 fick tornen spiror som ersattes 1617 med nya som förstördes i branden 1702. De nuvarande höga spirorna uppföres 1889 vilket gjorde att domkyrkan blev lika hög som den är lång. Tegeldelen är kvar från 1400-talet.

År 1889 fick domkyrkan en takryttare (den medeltida från 1440-talet totalförstördes i stadsbranden 1702) i vilkens topp sitter kyrktuppen. Kopparängeln i takets östra ände är 3,5 m hög och sattes upp i samband med restaureringen 1885-93.

Takryttaren, kyrktuppen och ängeln

Tornen användes som utkikspost för brandvakter (kallade tornpelle) ända fram till slutet av 1800-talet. Han tillbringade större delen av sin tid här och fick livsmedel levererade med hjälp av korgar som hissades upp i rep. Han blåste i sin kopparlur varje kvart för att visa att han var vaken. Bostaden i norra tornet är i sitt dåvarande skick. Sedan 1709 hänger domkyrkans klockor i norra tornet efter att det medeltida klocktornet nordost om domkyrkan förstördes i branden 1702. Mellan 1709 och 1914 sköttes ringningen manuellt av ett ringarlag bestående av 20 personer och lett av ringaråldermannen. Storan väger 7 367 kg och har en diameter av 223 cm vilket gör den till Sveriges största kyrkklocka. Den är ursprungligen från 1634 men omgöts 1707. Det finns två inskriptioner på den: ”Kommer här och låter oss Herren Gud prisa: wår salighets tröst med psalmer och lofwisa.” samt ”Jag glädes att mig sagt är, att wij skole gå in uti Herrans huus: och att wåre fötter skola stå i tinom portom Jerusalem”. Storan klämtar varje dag kl 10 och 16 tre gånger tre slag vilket är en lokal tradition med anknytning till den medeltida angelusringningen (en bön som man förväntades be när klockan klämtade mitt under arbetsdagen). Thornan väger 3 574 kg och har en diameter av 166 cm. Den är ursprungligen från 1470-talet (togs som krigsbyte i närheten av det tyska Thorn, idag Torun i Polen) och är därmed Sveriges största medeltida klocka. Den har två inskriptioner: ”Med Guds hielp af Konung Carl d XII tagen med staden Thorn d 4 october Anno 1703.” och på tyska ”Hjälp Gud, Maria bistå oss och den käre herren Sankt Jakob”. Malman väger 2 001 kg och har en diameter av 141 cm. Den göts om 1708 av malmrester efter stadsbranden 1702 och har två inskriptioner. Massan väger 880 kg och har en diameter av 190 cm. Den göts 1708 av malmrester efter branden 1702 och har två inskriptioner. Bönan väger 448 kg och har en diameter av 86 cm. Den göts också 1708 och har tre inskriptioner. Den är domkyrkans minsta klocka som ringer till den dagliga mässan och andra andakter. När alla fem klockorna ringer samtidigt kallades det för fullt spel och det inträffar bara 10 gånger, vid jul, nyår, påsk, pingst och kl 21 på Hiroshimadagen den 6 augusti. I södra tornet finns två mindre klockor från slutet av 1800-talet som anger tiden var 15:e minut (timslag, 1 slag vid kvart över, 2 slag vid halvtimme och 3 slag vid kvart i).

Christian Erikssons skulptur av ärkebiskop Jakob Ulvsson som blickar ut över Odinslund från sin profyrkolonn (1928). Ulvsson grundade Uppsala universitet 1477.

Sammanlagt är nu 18 runstenar kända från Domkyrkan. Runstenarna var tidigare en del av domkyrkans byggnadskonstruktion och satt i yttermurens grund eller under olika pelare inne i kyrkan. Den framstående runmästaren Öpir var verksam under 1000-talets senare hälft och i kyrkan har fem ristningar av honom påträffats.

Runsten U 929 från 1070-talet. Inskriften lyder: ”… lät uppresa stenen efter Vige, sin fader. Ingulv ristade runorna”. Stenen togs fram ur Domkyrkan vid restaureringen 1975. Den låg vid det Jagellonska gravkoret.
Runsten U 931 från 1070-talet. Inskriften lyder: ”… och Jovurfast lät resa stenen efter sin fader…”. Denna fragmentariska sten togs fram ur kyrkans grund år 1866.
Runsten U 933 från 1100-talet. Inskriften lyder: ”Borga lät resa stenen efter Stynbjörn… Torkel lät (resa den) efter sin broder.” Stenen påträffades i den yttre grundmuren år 1866. Den är med all säkerhet ristad av runmästaren Öpir, som är upphovsman till 5 av de 18 kända runstenarna i kyrkan, men hans resultat är inte det bästa då sten ‘r tyvärr ganska skrovlig och svår arbetad.
Runsten U 934 från 1070-talet. Inskriften lyder: ”Tore och Rörik (?) och Karl, de bröderna…”. Denna fragmentariska sten togs fram ur kyrkans grund år 1866.
Runsten U 935 från 1070-talet. Inskriften lyder: ”Tägn (och) Fasthed läto … sin man.” Denna fragmentariska sten togs fram ur kyrkans grund år 1866. Namnet Fasthed är ganska ovanligt. Stenen påträffades 1866 vid reparation av domkyrkans grundmurar.
Runsten NF 1975 / U Fv1976;104 från 1020-talet. Inskriften lyder: ”Ring (?) och Hulte (och) Fastger de läto (resa) stenen efter Vigmar, sin fader, en god skeppshövding. Likbjörn ristade.” Denna sten hittades 1975 i grunden invid det Hornska gravkoret. Likbjörn var ingen framstående ristare, linjerna är klumpiga och ojämna och kompositionen tveksam. En skeppshövding (styrimann) var ansvarig för navigering och vakthållning på ett skepp.
Runsten U Fv1976;107 från 1000-talet. Inskriften lyder: ”… björn (?) och Brand läto resa stenen efter Karlung, sin fader, och Kättilbjörn efter (sin) broder. Öpir ristade runorna”. Stenen hittades 1975 under den stora strävpelaren till Vasakoret och räknas med sina graciösa linjer till ett av Öpirs bästa verk.

Konsistoriehuset uppfördes 1749-55 efter ritningar av Carl Hårleman för universitetets beslutande myndighet, konsistoriet. Huset står på grunden av två medeltida hus som ingick i den krans av byggnader som en gång omgärdade domkyrkan. I den vinklade flygeln finns murverk från universitetets gamla bibliotek, som från 1690-talet disponerades av konsistoriet. Byggnadens huvudfasad upptog den södra sidan av det dåvarande Oxtorget där huset, i den branta terrängen, fick tre våningsplan, men endast två mot kyrkan. Innanför de tre portarna mitt på fasaden mot torget förvarades universitetets brandredskap. I gatuplanet låg också universitetets arrest, rum för stadsvakten och det närliggande sjukhusets anatomisal. Mellanplanet disponerades av konsistoriet och på det översta våningsplanet hade fakulteterna sina sammanträdesrum. Fönstren mot kyrkan upptogs på 1820-talet. Konsistoriehuset är uppfört i Hårlemans enkla klassicistiska arkitekturstil. Fasaden mot torget bryts upp av en bred risalit (utskjutande parti) med fronton (triangelformat krön) mitt på fasaden och smalare sidorisaliter. Efter att konsistoriet flyttat in i det nybyggda universitetshuset 1887, disponerades Konsistoriehuset av olika institutioner och är idag kafé.

Vy av domkyrkoringmuren sedd från det medeltida Oxtorget, nuvarande Sankt Erikstorg
Consistorium Academicum för universitetets styrelse, tillbyggd i mitten av 1700-talet på medeltida grund
Consistorium Ecclesiasticum för kyrkans styrelse, byggd i mitten av 1700-talet på medeltida grund
Den medeltida källarvåningen
Medeltida källarvåning
Domkyrkoplan 3, tjänstebostad för Uppsala stifts biskop, samt Domkyrkoplan 4, tjänstebostad för domprosten, har också medeltida grund.

Torndelen av domtrapphuset räknas som Uppsalas äldsta profana byggnad och är ungefär lika gammal som domkyrkan. Resten av huset byggdes senare under medeltiden och senast i mitten av 1700-talet. I huset finns restaurang, butiker, bostäder och kontorslokaler.

Domtrapphuset med domtrapptornet
Domtrapptornet
Domtrappan
Domtrappan, den nordöstra ingången till domkyrkostaden innanför ringmuren

KURIOSA – Skytteanum och den gamle kaniken. År 1622 inrättades i Uppsala den Skytteanska professuren i vältalighet och statskunskap och det ombyggda medeltida hus som tidigare varit domkapitelshus blev bostad för dåvarande innehavaren av professuren Johan Skytte som också gett sitt namn åt byggnaden som sedan dess är känd som Skytteanum. Under medeltiden var huset bostad för en kanik som sägs gå igen!

Skytteanums västgavel. Till höger två igenlagda fönster och till vänster en igenlagd dörröppning. Det var denna port som kaniken troligen använde för att gå in i sitt hus efter gudstjänsterna i domkyrkan.
Skytteanums västgavel. Dimmiga kvällar (särskilt höstkvällar och runt Allahelgonsdag) sägs det att man kan se kanikens skugglika gestalt gå över domkyrkoplanet från Domkyrkan och in genom de igenlagda öppningarna. Har du sett honom?

Publicerad av alexdanko

I am a very curious guy who wants to know more and explore the world :)

Lämna en kommentar

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång