Kragstenarna och koromgången // The Corbels and the Ambulatory

Anledningen till att jag valt att skriva om kragstenarna är att de är fascinerande inblick i medeltidens mentalitet samt arkitektur och bildkonst. Inlägget bygger till stora delar på Annika Franzons guidebok om domkyrkan.

The reason why I chose to write about the corbels is that they are fascinating insights into the medieval mentality as well as architecture and visual art. The post is largely based on Annika Franzon's guidebook on the cathedral.

Kragstenarna är avsatser tänkta för statyer och finns tre meter upp på kalkstenspelarna runt högkoret vilka var ett vanligt motiv i medeltida kyrkor. Dessa kragstenar har i Uppsala domkyrka mycket vackra stenhuggeriarbeten, små konstverk från slutet av 1200-talet och början av 1300-talet som hör till de äldsta inredningsdetaljerna i domkyrkan. De är troligen utförda under den franske stenmästaren Estienne de Bonneuill. Motiven på kragstenarna berättar om nattvardens betydelse för frälsning och för ett himmelskt liv efter döden. De kragstenar som är vända in mot högaltaret lyfter fram att Guds nåd kan rädda alla och de mot koromgången lyfter fram vägen till evig salighet. I motiven blandas bibelberättelser, legender och antik mytologi och de var under medeltiden färglagda och även delvis förgyllda. Kragstenarna i Uppsala domkyrka har aldrig haft statyer stående på dem och idag används dem som hyllor för blomsterutsmyckning vid olika högtidliga tillfällen.

The corbels are ledges intended for statues and are found three meters up on the limestone pillars around the chancel which were a common motif in medieval churches. These corbels in Uppsala Cathedral have very beautiful stone carvings, small works of art from the end of the 13th century and the beginning of the 14th century that are among the oldest interior details in the cathedral. They were probably made under the French stonemason Estienne de Bonneuill. The motifs on the corbels tell of the importance of the sacrament for salvation and for a heavenly life after death. The corbels facing the high altar highlight that God's grace can save all, and those toward the choir aisle highlight the path to eternal bliss. The motifs mix biblical stories, legends and ancient mythology and during the Middle Ages they were colored and even partially gilded. The pebbles in Uppsala Cathedral have never had statues standing on them and today they are used as shelves for flower decoration on various solemn occasions.

Bild 1: Ond, bråd död – Två stridande män varav den yngre, mindre rustade får ett dödligt hugg. Att dö på detta sätt, utan tillfälle att bekänna sina synder och ta emot nattvarden och sista smörjelsen, var något den medeltida människan fruktade. // Picture 1: Evil, sudden death – Two warring men, of whom the younger, less equipped one receives a fatal blow. To die in this way, without the opportunity to confess one’s sins and receive communion and final anointing, was something the medieval man feared.

Bild 2: God död – Den åldrade Marias död. Maria är omgiven av lärjungarna och änglar sprider väldoftande rökelse över henne. Marias själ som Kristus lyfter till himlen symboliseras av en miniatyrbild av henne i hans famn. // Picture 2: Good death – The death of the aged Mary. Mary is surrounded by the disciples and angels spread fragrant incense over her. Mary’s soul that Christ lifts to heaven is symbolized by a thumbnail of her in his arms.

KURIOSA

Framsidan av sten 3 upptas av en stor sugga med mycket framträdande tryne och vars kropp är täckt av hår eller en styv kam av borst. Fötterna har utmejslade klövar. En man med toppig hatt och korkskruvslockar vid tinningen (en judes kännetecken) matar suggan med ekollon. Under suggan finns det två andra judar som diar henne, varav den ene är naken. En fjärde jude kommer flygande och har precis tappat sin hatt (med en extra ring kring toppen). Hans ansikte är mycket större, med kroknäsa och kraftiga läppar (en rabbin?), och han lyfter upp suggans svans. Judesuggan var ett mycket vanligt medeltida motiv i antisemitiska bildmotiv. I kristen kontext tolkas den som en skymf mot judarna då dessa bildmotiv visar dem med vad som för dem var höjden av orenhet. Judesuggan i Uppsala domkyrka har väckt olika reaktioner och många menar att den ska tas bort och andra att det är ohistoriskt att undertrycka budskap bara för att de idag anses kränkande. Enligt Svenska kyrkans uttalande (se nedan) så är det viktigt att man begrundar dess roll i den kristna kyrkans historia som uppvisat intolerans mot judarna och lär av den.

The front of stone 3 is occupied by a large sow with a very prominent snout and whose body is covered with hair or a stiff comb of bristles. The feet have chiseled hooves. A man with a top hat and corkscrew caps at the temple (a Jew's characteristic) feeds the sow with acorns. Under the sow, there are two other Jews suckling her, one of whom is naked. A fourth Jew comes flying and has just dropped his hat (with an extra ring around the top). His face is much larger, with a crooked nose and strong lips (a rabbi?), and he lifts the sow's tail. The Jewish sow was a very common medieval motif in anti-Semitic imagery. In the Christian context, it is interpreted as an insult to the Jews as these image motifs show them with what for them was the height of impurity. Judesuggan in Uppsala Cathedral has provoked different reactions and many believe that it should be removed and others that it is unhistorical to suppress messages just because they are today considered offensive. According to the Church of Sweden's statement (see below), it is important to consider its role in the history of the Christian Church, which has shown intolerance towards the Jews and learn from it.