Namnet Knut är nordiskt och det kan ursprungligen ha varit ett binamn, identiskt med substantivet knut. Under vikingatiden fanns den magiska tankegången att man genom namnet ”slog en knut” så att barnet blev det sista i barnaskaran. Under medeltiden bars namnet av flera danska och svenska kungar, bland vilka Danmarks kung Knut den store var länge ihågkommen som Englands erövrare (1000-talet). Idag bärs namnet av ca. 14 100 svenskar. Den vanligaste smekformen är Knutte som ingår i kåsören Red Tops ord för en ung motorcyklist, skinnknutte.
The name Knut is Nordic and it may originally have been a nickname, identical to the noun knut/knot. During the Viking Age, there was the magical idea that the name 'tied a knot', so that the child became the last in the group of children. During the Middle Ages, the name was carried by several Danish and Swedish kings, among whom Denmark's King Canute the Great was long remembered as the conqueror of England (1000s). Today the name is carried by approx. 14,100 Swedes. The most common form of caress is Knutte, which is part of Red Top's words for a young motorcyclist, leather knot.
Den figur som dock gett namn åt dagens datum är den danske hertigen Knut Lavard (ca. 1096 – 7 januari 1131). Han blev mördad av kusinen Magnus Nilsson som såg Knut som en rival om den danska tronen. Knuts maka, Ingeborg, var havande när mordet inträffade och sonen Valdemar lyckades bli kung 1157 och få sin far helgonförklarad redan 1169. Knut Lavards dödsdag den 7 januari var julhelgen slut och man återvände till vardagen. Dagen bär än i dag hans namn i Danmark. Vid slutet av 1600-talet förlängdes julfirandet en vecka och Knut flyttades år 1680 till 13 januari då varje stor kyrkohögtid i äldre tid hade en efterfest åtta dagar senare, en s.k. oktav.
The figure that, however, gave name to today's date is the Danish Duke Knut Lavard (ca. 1096 - 7th January 1131). He was murdered by his cousin Magnus Nilsson who saw Knut as a rival for the Danish throne. Knut's wife, Ingeborg, was pregnant when the murder occurred and his son Valdemar managed to become king in 1157 and have his father canonized as early as 1169. On Knut Lavard's death day on January 7th, the Christmas celebrations were over and people returned to everyday life. The day still bears his name in Denmark. At the end of the 17th century, the Christmas celebrations were extended for a week and Knut was moved in 1680 to January 13th, because every major church celebration in older times had an after-celebration feast eight days later, a so-called octave.
Alla traditioner knutna till Knut flyttades tillsammans med namnet till 13 januari, även det gamla talesättet ”Knut kör julen ut” samt seden att klä ut sig till knutgubbar (särskilt på kvällen innan). Två till Knutrim är: ”Slut på julen och slut på ljusen / och slut på brännvinet i alla husen!” samt ”Här kommer Knut, / som kör julen ut. / Låt den inte stilla stå / utan bort till grannen gå!” (från Bohuslän). De flesta Knutstraditioner är lokala och inte så gamla. I Sunnetrakten i Värmland går folk fortfarande runt till grannarna med masker för ansiktet. I Gimo i Uppland ordnas ett tåg genom samhället där deltagarna bär stora papier-maché-masker föreställande kända personer, en slags vintrig karneval. På Knutsdagen skulle gillena avslutas och allt som fanns kvar av julmat och -dryck skulle förtäras. Under 1900-talet har det blivit vanligt med julgransplundringar på tjugondag Knut då julgranen slängs ut, därav rimmet ”Tjugondag Knut åker granen ut!”. Själva termen ”julgransplundring” är tidigast känd i tryck i tidningen ”Husmodern” från 1922.
All the traditions associated with Knut were moved together with the name to 13th January, including the old saying 'Knut drives Christmas outä and the custom of dressing up as Knut-men (especially the night before). Two more Knut rhymes are: 'End of Christmas and end of candles / and end of brandy in all the houses!' and 'Here comes Knut, / who drives Christmas out. / Do not let it stand still / but go to the neighbor!' (from Bohuslän). Most Knut traditions are local and not so old. In the Sunne area in Värmland, people still walk around to the neighbors with masks on their faces. In Gimo in Uppland, a procession is arranged through the community where the participants wear large papier-mâché masks representing famous people, a kind of winter carnival. On Knut Day, the festivities would end and everything that was left of Christmas food and drink would be consumed. During the 20th century, it has become common with Christmas tree looting on the twentieth day Knut when the Christmas tree is thrown out, hence the rhyme 'Twenty-day Knut walks out the Christmas tree!'. The very term 'Christmas tree looting' is first known in print in the magazine 'Husmodern' from 1922.
Den äldsta skildringen av svenskt tjugondagsfirande finns dock hos Olof Rudbeck d.ä. i hans Atlantica (1679-1702): ”Husbonden kommer in i gästabudsstugan och hugger fast en yxa mitt på golvet. Efter honom kommer stugpigan med sopkvasten, kokerskan med kniven och stekspettet, drängen med syltan, källardrängen med tunnetappen och mera sådana sällskap, viljandes liksom köra ut gästerna, dock med allt skämt.”
The oldest description of Swedish twenty-day Knut celebrations can though be found in Olof Rudbeck sr's Atlantica (1679-1702): 'The master enters the guest house and chops an ax in the middle of the floor. After him comes the maid with the broom, the cook with the knife and the skewer, the boy with the jam, the cellar boy with the barrel tap and more such company, willingly as if to drive out the guests, but all as jest.'
Discover Sweden with Alex 