Trettondag jul // Epiphany

Trettondagen är överallt, förutom hos svenskar, finlandssvenskar och norrmän, julens sista riktiga helgdag. Nu började julmaten ta slut och man fick nöja sig med att skava det sista från skinkben och revbensspjäll, varför ett annat namn på denna helg var ”benraskedagen”.

I kyrkan heter helgen med ett grekiskt, fornkristet namnet epifáneia, från ett verb med betydelsen ”visa upp, framträda”, dvs. uppenbarelsefesten. Namnet beror på att dagen i den äldsta fornkyrkan firades till minne av Kristi framträdande i världen då Johannes Döparen döpte honom och då hans profetbana inleddes. I de östliga kyrkorna firar man det fortfarande. Men namnet kan också syfta på att stjärnan över Betlehem hade uppenbarat för de vise männen från österns länder att Jesus var född. OBS! Det står ingenstans att läsa hur många de var eller vad de hette! Uppgifterna att de var tre samt deras namn förekommer tidigast i en latinsk legend från 300-talet. Dagen firades redan på 100-talet och är den äldsta högtidsdagen under julperioden.

När västkyrkorna på 300-talet bestämt sig för att förlägga Jesu födelse till den 25 december, knöt de samtidigt trettondagshelgen till julfirandet och gav den ett nytt innehåll, nämligen att den skulle firas till minne av de tre vise männens (Kaspar, Melkior och Baltasar) besök i stallet i Betlehem. Från början ”mager” (astrologer) avancerade de plötsligt till Heliga Tre Konungar. Enligt legenden dog de alla tre ungefär samtidigt och hamnade i samma grav, där de hittades av drottningen och helgonet Helena, död ca. 330 och mor till Konstantin den store. Hon tog deras rester med sig till Konstantinopel och lät dem placeras i en präktig marmorsarkofag. År 324 skänkte kejsar Konstantin en grekisk präst i Milano de tre liken och sarkofagen vilka fraktades till Milano. Där vilade de sedan i lugn och ro ett tag, men år 1163 donerade den tyske kejsaren Fredrik Barbarossa (som erövrat Milano samma år) stoftet till sin rikskansler, Rainald von Dassel, ärkebiskop i Köln. Relikerna hamnade således i Köln, lades i ett av kristenhetens ståtligaste guldskrin och finns än i dag i Kölnerdomen.

I Sverige var det till en början de djäknar anknutna till stiftsstädernas gymnasieskolor och eleverna vid andra större skolor som hade tillstånd att i organiserad form och med rektor som dirigent vandra ”ostiatimgång”, dvs. gå från hus till hus och sjunga sina julsånger (visor med Staffansvisan som mest känd samt psalmer), för vilket de kunde få ganska bra betalt i form av kontanter och gåvor in natura vilka kunde bidra till deras uppehälle under följande termins studier. Bland dessa gossar fanns även en lustig gestalt som kallades Judas med pungen som var sällskapets inkasserare eller också en julbock. Det var säkerligen dessa gossars sockengång som sedan inspirerade ungdomar i byarna att själva gå omkring som stjärngossar eller ”staffanssångare” då pojken som gick i spetsen hade en stor stjärna på en stång. Stjärngossar kunde vara sju till antalet: tre kungar, tre vise män och en ”pajas” som kunde vara Judas, Herodes eller julbocken. Dessa har ursprung i den medeltida katolska kyrkans mysteriespel som framställdes åskådligt för menigheten och förbjöds på 1700-talet av den protestantiska kyrkan.

Trettondagsafton var på många håll sista tillfället för ungdomslagen att hålla gille och lekstuga under julhelgen, och det var på dessa fester som stjärngossarna tiggde mest om bidrag. Idag är stjärngossetåget endast bara ett inslag som kör och svans i Luciaprocessionerna, iförda struthattar med guldstjärnor på.

Den 6 januari har Kasper, Melker och Baltsar namnsdag. Mansnamnet Kasper är format som ombildning av ett persiskt namn med betydelsen ”skattmästare” och användes tidigast i Sverige år 1465 (Caspar förekom redan 1430). Namnet förknippas också med gamla tiders dockteater (kasperteater), där Kasper är en komisk figur som slåss med djävulen och dennes arga hustru. Idag bärs namnet med alla dess olika stavningar av ca. 10 845 män.

Mansnamnet Melker återgår på Melchior som anses vara hebreiskt och sammansatt av melk ”kung” och or ”ljus”. Namnet är först belagt år 1479 (stavat Melcher), medan Melchior förekom redan 1426. Idag bärs namnet med alla dess olika stavningar av ca. 8 985 män.

Mansnamnet Baltsar återgår på Balthazar, ett babyloniskt namn som tolkas ”må Gud (Baal) skydda kungen”. Namnet är först belagt år 1473 (stavat Baltzar) och bärs idag av endast ca. 800 män.

I spanskspråkiga länder är trettondedagen den dag under julen då barnen får sina presenter. Föräldrarna berättar för barnen att det är los Reyes Magos (de heliga tre konungarna) som kommit med dem.