I det antika Rom var den 1 mars Nyårsdag ända till 153 f.Kr. Nyårsdagen i Rom var tillträdesdag för årets nya konsuler, stadens och rikets högsta ämbetsmän samt överbefälhavare. När riket och armén växte hann inte de nya konsulerna vapenöva soldaterna tillräckligt från 1 mars och innan sommaren då de var ute och krigade. Därför flyttade man konsulbytet, och därmed nyåret, till 1 januari, men de gamla månadsnamnen var det svårt att ändra på, så dem har vi kvar än i dag. Därför heter den nionde månaden september (som faktiskt betyder den sjunde) och skottdagen hamnar i slutet av februari (som då var sista månaden på året).
In ancient Rome, March 1st was New Year's Day until 153 BC. New Year's Day in Rome was the day of inauguration for comming year's new consuls, the city's and the kingdom's highest officials and commanders-in-chief. When the empire and army grew, the new consuls did not have enough time to train the soldiers from March 1st and before the summer when they were out fighting. Therefore, the change of consuls, and thus the New Year, was moved to January 1st, but the old monthly names were difficult to change, so we still have them today. Therefore, the ninth month is called September (which actually means the seventh) and the leap-day lands at the end of February (which was then the last month of the year).
Romarna firade den 1 januari med rejäla fester vilket ogillades av den kristna fornkyrkan som flyttade kyrkoårets början till juldagen, som i Sverige räknades som Nyårsdag ända till 1500-talet. De glada festerna den 1 januari ersattes på 500-talet av kyrkan med firandet av Jesu omskärelse denna dag (enligt Bibeln blev Jesus omskuren åtta dagar efter sin födelse och fick sitt namn då också). I vissa länder menade man att 25 mars borde ses som årets första dag, eftersom Jesus torde kommit till då, och så förblev det i bl.a. England ända fram till 1753.
The Romans celebrated January 1st with real parties, which was disapproved of by the Christian ancient church, which moved the beginning of the church year to Christmas Day, which in Sweden was counted as New Year's Day until the 16th century. The happy celebrations on January 1st were replaced in the 6th century by the church with the celebration of Jesus' circumcision on this day (according to the Bible, Jesus was circumcised eight days after his birth and got his name then as well). In some countries it was thought that March 25th should be seen as the first day of the year, because Jesus should have been conceived then, and so it remained in i.a. England until 1753.
I östkyrkan hade man länge sin egen tideräkning som inleddes med världens skapelse. Man hade räknat ut att Gud inledde detta jobb söndagen den 1 september år 5508 f.Kr. och följaktligen var den 1 september nyårsdag för östkyrkan. Hos ryssarna rådde det bysantiska systemet ännu vid Peter den stores maktövertagande i slutet av 1600-talet. Peter den store ville dock göra sitt land mera västerländskt och fyra månader efter det att hans undersåtar firat nyårsdag den 1 september år 7208 var det dags för dem att celebrera nyårsdagen den 1 januari 1700. Den kalender som Peter införde var den julianska, den som Julius Caesar hade introducerat år 45 f.Kr. och som man på den här tiden hade även i Sverige. Den av påven Gregorius XIII år 1582 lanserade gregorianska kalendern tillägnade man sig i Sverige 1753, då man strök de sista 11 dagarna i februari. Denna reform var ryssarna sist med att acceptera i Västerlandet och det skedde inte förrän det att bolsjevikerna tagit makten, dvs. från 1918. Detta gör att oktoberrevolutionen 1917 egentligen ägde rum i november enligt den då giltiga almanackan!
For a long time, the Eastern Church had its own chronology, which began with the creation of the world. It had been calculated that God began this work on Sunday, September 1st, 5508 BC. and consequently September 1st was New Year's Day for the Eastern Church. Among the Russians, the Byzantine system still prevailed at the time of Peter the Great's takeover in the late 17th century. However, Peter the Great wanted to make his country more Western-like and four months after his subjects celebrated New Year's Day on September 1st, 7208, it was time for them to celebrate New Year's Day on January 1st, 1700. The calendar that Peter introduced was the Julian one, the one that Julius Caesar had introduced in the year 45 B.C. and which was also used at this time in Sweden. The Gregorian calendar, launched by Pope Gregory XIII in 1582, was adopted in Sweden in 1753, when the last 11 days in February were deleted. This reform were the Russians last to accept in the West and it did not happen until the Bolsheviks took power, ie. from 1918. This means that the October Revolution of 1917 actually took place in November according to the then valid almanac!
Den 31 december har Sylvester namnsdag (tidigare även Silvester). Namnet är ett mansnamn av latinskt ursprung med betydelsen ”som hör till skogen” eller ”skogsman”. Silvester I var påve åren 314-335 och blev helgonförklarad efter sin död och fick sin minnesdag på dagens datum. Namnet nådde Sverige första gången 1303 i formen Silvester. Idag bärs namnet endast av ca. 560 svenskar, men anledningen till att det ändå bevarats i almanackorna är dess placering på årets sista dag. Många olika nyårstraditioner har knutits till namnet Sylvester: nyårsnatten har kallats Sylvesternatten, restaurangerna har serverat Sylvestersupéer och det nya året har dansats in på Sylvesterbaler. Nyårsaftonskvällen firar massor av folk på krogen och än fler i hemmiljö, i sällskap av vänner och bekanta. Champagne- eller enklare bubbelvattenkorkar smäller både på restauranger, i radhus- och villakvarter och från höghusbalkonger i kapp med fyrverkerier och kinapuffar, till alla hundägares förtvivlan. Hummer och oxfilé ingår i menyn och gatorna är fyllda av ungdomliga gäng som drar från det ena diskot till den andra baren.
On December 31st, Sylvester has a name day (formerly also Silvester). The name is a male name of Latin origin with the meaning 'belonging to the forest' or 'forester'. Sylvester I was pope in the years 314-335 and was canonized after his death and had his memorial day on today's date. The name first reached Sweden in 1303 in the form Silvester. Today the name is only worn by approx. 560 Swedes, but the reason that it is still preserved in the almanacs is its place on the last day of the year. Many different New Year's traditions have been linked to the name Sylvester: the New Year's night has been called the Sylvester night, the restaurants have served Sylvester suppers and the new year has been danced in at Sylvester balls. New Year's Eve is celebrated by lots of people in the tavern and even more in the home environment, in the company of friends and acquaintances. Champagne or simpler bubble water corks explode both in restaurants, in townhouses and residential areas and from high-rise balconies in competition with fireworks and china puffs, to the despair of all dog owners. Lobster and beef fillet are included in the menu and the streets are filled with youthful gangs pulling from one disco to the other bar.
Den förindustriella allmogen markerade helgen främst genom att än en gång äta av julens goda mat. Vanan att ”vaka in” tolvslaget var tämligen okänd hos bönderna som gick till sängs tidigt för att orka upp till nyårsdagens ottesång i kyrkan, men det förekom att ungdomar samlades vid kyrkan och mer eller mindre olovandes tog sig upp i kyrktornet för att ”ringa in” det nya året vid midnatt under stoj och skrik. I brist på kyrkklockor kunde man också ”skjuta in” det nya året med bösskott, en (o)sed som fått ättlingar i vår egen tids mera spektakulära knalleffekter. Den organiserade klockringningen på nyårsnatten blev vanlig efter första världskriget.
The pre-industrial peasantry marked the celebrations mainly by eating the good food of Christmas once again. The custom of awaiting the twelve o'clock beat was rather unknown to the peasants, who went to bed early to get up to the New Year's early morning song in church , but it happened that young people gathered at the church and more or less unwittingly went up to the church tower to 'ring in' the new year at midnight during noise and shouting. In the absence of church bells, one could also 'shoot in' the new year with gun shots, an (un)-custom that has had descendants in the more spectacular explosive effects of our own time. The organized bell ringing on New Year's Eve became common after the First World War.
Ståndspersoner på landsbygden och borgarna i städerna anordnade ”sylvesterbaler” på nyårsaftonen, medan deras nyårsdagar i stor utsträckning upptogs av visiter. Klockan 4 på morgonen måste man i Stockholm vara färdigklädd för att önska gott nytt år hos de förnämsta vid hovet. Kungen själv gav nyårsaudienser i ottan kl. 6, vilket fick en fortsättning i hovets nyårsvisiter – numera avskaffade. Ute i landsortens residens-, stifts- och regementsstäder var det landshövdingen, biskopen och de högre officerarna som skulle avverkas först, varpå det var vanligt att man gjorde en runda till mindre högtstående chefer och vänner samt äldre släktningar i staden. I småstäder fick man nöja sig med borgmästaren. Visitraseriet började dö ut under andra världskriget.
Nobles in the countryside and the burghers in the cities organized 'Sylvester Balls' on New Year's Eve, while their New Year's days were largely occupied by visits. At 4 in the morning, one in Stockholm must be fully dressed to wish a happy new year to the most distinguished at the court. The king himself gave New Year's audiences in the early hours of the morning at 6, which was continued in the court's New Year's visits - now abolished. Out in the country's residences, diocesan and regimental towns, it was the governor, the bishop and the senior officers who were to be visited first, after which it was common to make a round of less senior leaders and friends as well as older relatives in the city. In small towns you had to make do with the mayor. The visitation series began to die out during World War II.
I bondesamhället gav nyårshelgen möjligheter till förutsägelser om det stundande året och även till att påverka framtiden: slå smält bly i vatten eller äggvita i kokande vatten för att sedan ur de uppkomna figurerna läsa ut sitt öde under nästa år. I allmogetraditionen dominerade förr olika ”tecken” som kunde tipsa om framtida, som t.ex. att notera om det första besöket på nyårsdagen gjordes av en man eller en kvinna – om det var en man skulle husbondens redskap bli vassa och matmors porslin hålla, medan om en kvinna kom först var det olycksbådande. Och den som steg upp tidigt på nyårsmorgonen skulle komma att vara morgonpigg och morgontidig hela året! Det ”förstas” betydelse i folktron märks även på andra föreställningar: var man ledsen eller sömnig den dan så blev man det hela året. Var man vresig och arg skulle det dåliga humöret vara kvar ända till nästa nyårshelg!
In the farming community, the New Year's celebrations provided opportunities for predictions about the coming year and also for influencing the future: pouring molten lead in water or egg whites in boiling water and then reading out the fate from the figures that emerged next year. Folk tradition was dominated by various 'signs' that could suggest the future, such as to note if the first visit on New Year's Day was made by a man or a woman - if it was a man, the master's utensils would be sharp and the wife's crockery hold, while if a woman came first it was ominous. And whoever got up early on New Year's morning would be early in the morning all year round! The 'first's' meaning in folklore is also noticeable in other performances: if you were sad or sleepy that day, you became so the whole year. If you were grumpy and angry, the bad mood would remain until the next New Year's celebrations!
Mest omtalad i Sverige är seden att ”niga för nyårsnyet”, dvs. för den första nymånen på det nya året. Ogifta unga damer, som ville få veta sitt öde, skulle ensamma ge sig ut i natten, niga tre gånger för nymånen och sedan på måfå slå upp en medförd Bibel eller psalmbok. Ur texten på de uppfallna sidorna skulle hon sedan kunna dra slutsatser om sin framtid. Idag har vi från kontinenten fått den nya seden att ”avlägga nyårslöften” i hemlighet såklart.
Most talked about in Sweden is the custom of 'curtsying for the New Year's New Moon', ie. for the first new moon of the new year. Unmarried young ladies, who wanted to know their fate, would go out alone at night, curtsy three times for the new moon and then at random look up a Bible or a book of psalms. From the text on the noticed pages, she could then draw conclusions about her future. Today, we have received from the continent the new custom of 'making New Year's resolutions', in secret, of course.
Det som definitivt placerade nyårsvakan i svenskt familjeliv var radion, som 1924 började sända sina högtidliga och seriösa nyårsprogram. Sedermera övertrumfades radion av tv:s mera underhållningsbetonade nyårsfirande, men i båda fallen lästes Alfred Tennysons ”Nyårsklockan” från 1850 som en högtidlig kulmen.
What definitely placed the New Year's vigil in Swedish family life was the radio, which in 1924 began broadcasting its solemn and serious New Year's programs. Later, the radio was trumped by television's more entertaining New Year's celebrations, but in both cases Alfred Tennyson's 'New Year's bell' from 1850 was read as a solemn culmination.
Discover Sweden with Alex 