Utflykt till Österlövsta // Excursion to Österlövsta

I Österlövsta ligger det världskända Lövstabruk, kanske det finaste, rikaste och mest väl bevarade 1700-talsbruket i Sverige. När jag tänker på socknen så tänker jag mest på makt, järn, rikedom och 1700-tal. En för länge sedan försvunnen tid. En tid av upptäckter, innovation och industri, men samtidigt en tid av hårt slit, sjukdomar, dåliga arbetsförhållanden och en hård tillvaro. För mig är Lövstabruk en kontrasternas miljö – å ena sidan de rika de Geers och å andra sidan de urfattiga bruksarbetarna.

Österlövsta socken har en yta på ca 276 km2 och en befolkning på ca 1 785 invånare. Socknen ligger nordost om Tierp och består av odlingsbygd med inslag av skogsbygd. Socknen genomflyts av Strömarån, en 25 km lång å som har sina källor öster om Tierp och som mynnar i Lövstabukten utanför Skärplinge. Större sjöar är Strömaren, Finnsjön och Fälaren. Österlövsta har öppning till Östersjön (Fagerviken och Lövstabukten) och genomkorsas av riksväg 76 (en 165 km lång mellan Gävle i Gävleborgs län och Norrtälje i Stockholms län) samt Upplandsleden. Namnet är först belagt år 1312 (”Löstum”) och består av ”löst” med betydelsen ”glänta”. Högsta punkten i socknen är 53 m.ö.h. söder om Hillebola, nära gränsen mot grannsocknen Tegelsmora.

In Österlövsta is located the world-famous Lövsta ironworks, perhaps the finest, richest and most well-preserved 18th century mill in Sweden. When I think of the parish, I think mostly of power, iron, wealth and the 18th century. A time long gone. A time of discovery, innovation and industry, but at the same time a time of hard work, illness, poor working conditions and a hard life. For me, Lövstabruk is an environment of contrasts - on the one hand the rich de Geers and on the other hand the poor iron workers.

Österlövsta parish has an area of ​​about 276 km2 and a population of about 1,785 inhabitants. The parish is located northeast of Tierp and consists of agricultural areas with elements of forest area. The parish is traversed by the Strömarån, a 25 km long river that has its sources east of Tierp and which empties into Lövstabukten outside Skärplinge. Larger lakes are Strömaren, Finnsjön and Fälaren. Österlövsta has an opening to the Baltic Sea (Fagerviken and Lövstabukten) and is crossed by highway 76 and the Upplandsleden. The name was first used in 1312 ('Löstum') and consists of 'löst' with the meaning 'glade'. The highest point in the parish is 53 m.o.s. south of Hillebola, near the border with the neighboring parish of Tegelsmora.

Jag körde från Tierp genom grannsocknen Västland och första samhället jag körde igenom var Vidväg. Vet inte hur jag ska tolka namnet – handlar det om en vid (dvs. bred) väg eller samhället ”vid vägen”? Jag körde vidare mot Skärplinge på en mycket bra väg som har 80 som hastighetsgräns. Skärplinge är en tätort som ligger vid Strömarån och har ca. 735 invånare. Den är centralort i socknen. Här finns en skola och en ICA som hela samhället kretsar kring, känns det som. Tätorten är också en viktig transportnod. Annars finns det inget av intresse här.

I drove from Tierp and came from the neighboring parish of Västland and the first community I drove through was Vidväg. I do not know how to interpret the name - is it about a wide ('vid') road or the community "by/vid the road"? I drove on towards Skärplinge on a very good road that has 80 as the speed limit. Skärplinge is a very small town located by the Strömarån river and has approx. 735 inhabitants. Here is a school and an ICA that the whole society revolves around, it feels like. The urban area is also an important transport node. Otherwise, there is nothing of interest here.

Från Skärplinge kan man som sagt åka åt olika håll. Jag körde norrut mot Älvkarleby på riksväg 76 och ca. 2 km. innan kommungränsen ligger Ledskärs fågelskyddsområde. Jag svängde höger vid skylten och först körde jag mellan grindstolparna till gamla Ledskärsgården som ligger 1 km. bort. Man ska köra försiktigt här, det ligger många hus intill grusvägen. Här i Fagerviken ligger en mindre skärgård med de större öarna Skyttskär, Alskär och Svartharen. När Sverige kartlades i ett stort fågelatlasprojekt hamnade Ledskär inklusive omgivningar på första plats med 147 häckande fågelarter! Under flyttningstid har man dessutom chans att se i stort sett alla svenska gäss, änder och vadare passera förbi. Bästa observationsplatsen är fågeltornet vid Ledskärsviken. Vid Ledskär ligger ett annat fågeltorn, en mindre hamn och en grillplats. Platsen är helt enkelt ett paradis för den fågelintresserade.

From Skärplinge you can go in different directions. I drove north towards Älvkarleby on national road 76 and approx. 2 km. before the municipal border is Ledskär's bird protection area. I turned right at the sign and first I drove between the gateposts to the old Ledskär manor which is 1 km. away. You have to drive carefully here, there are many houses next to the gravel road. Here in Fagerviken is a small archipelago with the larger islands Skyttskär, Alskär and Svartharen. When Sweden was mapped in a large bird atlas project, Ledskär, including surroundings, ended up in first place with 147 nesting bird species! During the migration period, you also have the chance to see virtually all Swedish geese, ducks and waders pass by. The best observation point is the bird tower at Ledskärsviken. At Ledskär is another bird tower, a small harbor and a barbecue area. The place is simply a paradise for the bird enthusiast.

Jag åkte vidare tills jag nådde kommungränsen mot Älvkarleby och vände tillbaka mot Skärplinge. Strax innan Skärplinge svängde jag av mot Fagerviken (i Hållnäs socken). Efter att ha passerat Strömarån och byn Sund stannade jag till och besökte två vikingatida gravfält intill Långgärdet. Gravfälten låg på den tiden exakt vid viken, men nu på grund av landshöjningen ligger de en bit bort. En vacker plats, speciellt i solnedgången, med en vacker utsikt över Fagerviken. Härifrån kan man också åka till Sund-Julö naturreservat, inrättat 2007, och som består av idegranar och skogsfåglar. Vidare på vägen mot Fagerviken passerade jag byarna Grönö och Finnhar. Sedan återvände jag till Skärplinge centrum. Vid Ica svängde jag vänster mot Hållnäs (i grannsocknen med samma namn) och fortsatte rakt fram förbi Valnäs och Sund-Julö naturreservat vars ena parkering ligger på gränsen till grannsocknen Hållnäs. Jag vände tillbaka och strax innan Skärplinge svängde vänster mot Ängskär och efter ca. 2 km. nådde sockengränsen mot Hållnäs och återvände än en gång till Skärplinge.

I continued until I reached the municipal border towards Älvkarleby and turned back towards Skärplinge. Just before Skärplinge I turned off towards Fagerviken (in Hållnäs parish). After passing Strömarån and the village Sund, I stopped and visited two Viking-era burial grounds next to Långgärdet. The burial grounds were at that time exactly by the bay, but now due to the land uplift, they are some distance away. A beautiful place, especially at sunset, with a beautiful view of Fagerviken. From here you can also go to the Sund-Julö nature reserve, established in 2007, and which consists of yews and forest birds. Further on the road to Fagerviken I passed the villages Grönö and Finnhar. Then I returned to Skärplinge center. At Ica I turned left towards Hållnäs (in the neighboring parish of the same name) and continued straight ahead past Valnäs and Sund-Julö nature reserve whose one parking lot is on the border with the neighboring parish of Hållnäs. I turned back and just before Skärplinge turned left towards Ängskär and after approx. 2 km. reached the parish border towards Hållnäs and returned once again to Skärplinge.


Från Skärplinge körde jag söderut på väg 76 mot Lövstabruk och Östhammar (i Östhammars kommun). Trots att vägen är väldigt bred och mycket bra så är hastighetsgränsen endast 80. Jag passerade Österänge och kom sedan fram till Försäter. Orten är socknens kyrkby och har ca. 75 invånare samt genomkorsas av Strömarån. Söder om Försäter ligger byn Österlövsta med Österlövsta kyrka från 1451 som tillhör Hållnäs-Österlövsta församling. Kyrkan ligger vackert belägen på ett krön med vida utsikt söderut över slätten. Den är en vackert ornerad tegelkyrka med en mycket vacker interiör. Efter ett uppehåll här fortsatte jag söderut mot Hillebola och Örbyhus (i Vendels och Tegelsmora socknar). Efter ca. 3 km. kom jag till Åkerby som är en tätort med ca. 105 invånare och en gammal bruksort. Här låg Åkerby bruk anlagt 1638 av Henrik Lemmens (1590-1657) och nedlagt 1883. Bruket och tätorten ligger vid Elingeåns mynning i Strömarån. Det är fint att strosa runt här och gå längs bruksgatan samt på torget runt klockstapeln och andas in den gamla brukskänslan. Från Åkerby kan man svänga av först mot Gåsbo och sedan mot Orsbo. Efter Åkerby körde jag ca. 1 km. längst Elingeån och kom fram till Elinge, en småort med ca. 65 invånare, först omtalad 1312. Härifrån kan man svänga av mot Harfall. Hela området från Österlövsta består mest av skog. Jag fortsatte vidare genom de skogiga trakterna mot Hillebola och passerade byarna Larsbo och Valparbo (roligt namn, hoppas det finns många valpar i byn :)) och sedan blev jag framme i bruksorten Hillebola vid Strömarån och vid sjön Strömarens norra ände. Orten omtalas först 1312 och Hillebola bruk anlades år 1640 av samme Henrik Lemmens och nedlades 1882. Bruket var det minsta vallonbruket i Norduppland. Man märker knappt att orten en gång varit ett järnbruk. Det enda som vittnar om detta är de gamla bruksarbetarnas trähus (idag moderniserade), det stora magasinet och här och där järntagg och rester efter järnframställning. Härifrån kan man fortsätta mot Örbyhus (i Vendels och Tegelsmora socknar) samt västerut mot Ralbo (i Tolfta socken) och Tierp.

From Skärplinge I drove south on road 76 towards Lövstabruk and Östhammar (in Östhammar municipality). Although the road is very wide and very good, the speed limit is only 80. I passed Österänge and then came to Försäter. The community is the parish's church village and has approx. 75 inhabitants and is crossed by Strömarån. South of Försäter is the village Österlövsta with Österlövsta church from 1451 which belongs to Hållnäs-Österlövsta parish. The church is beautifully situated on a crest with a wide view to the south over the plain. It is a beautifully decorated brick church with a very beautiful interior. After a stop here, I continued south towards Hillebola and Örbyhus (in Vendel and Tegelsmora parishes). After approx. 3 km. I came to Åkerby which is an urban area with approx. 105 inhabitants and an old ironworks. Here was Åkerby ironworks built in 1638 by Henrik Lemmens (1590-1657) and closed in 1883. The ironworks and the urban area are located at the mouth of the Elingeån river in Strömarån. It is nice to stroll around here and walk along the ironworks street and in the square around the belfry and breathe in the old ironworks feeling. From Åkerby you can turn off first towards Gåsbo and then towards Orsbo. After Åkerby I drove approx. 1 km. along the Elingeån and came to Elinge, a small community with approx. 65 inhabitants, first mentioned 1312. From here you can turn off towards Harfall. The whole area from Österlövsta consists mostly of forest. I continued through the wooded areas towards Hillebola and passed the villages Larsbo and Valparbo (funny name, hope there are many puppies in the village :)) and then I arrived at the village of Hillebola located by Strömarån and by the lake Strömarens north end. The community is first mentioned in 1312 and Hillebola ironworks was established in 1640 by the same Henrik Lemmens and closed down in 1882. The ironworks was the smallest Walloon ironworks in North Uppland. You hardly notice that the community was once an ironworks. The only thing that testifies to this is the old ironworks workers' wooden houses (today modernized), the large magazine and here and there iron tags and remnants of iron production.From here you can continue towards Örbyhus (in Vendel and Tegelsmora parishes) and west towards Ralbo (in Tolfta parish) and Tierp.

Jag återvände till Försäter och fortsatte på väg 76 mot Lövstabruk, en småort med ca. 100 invånare. Lövstabruk är ett internationellt känt vallonbruk och byggnadsminne. Här finns herrgården och kyrkan från 1726 samt kyrkogården där flera medlemmar av familjen de Geer ligger begravda. Kyrkan tillhör Hållnäs-Österlövsta församling i Tierps pastorat. Kyrkogården i sig är liten, men med väldigt pampiga gravar tillhörande olika medlemmar av familjen de Geer. När man kommer in på kyrkogården (som ligger strax efter det att man svängt in från väg 76) känns det som om man träder in i en annan epok med de Geers mausoleum och ståtliga kors och mindre monument.

Lövstabruk är svensk industrihistoria. Järnbruket som anlades på 1620-talet började blomstra på allvar när Louis de Geer tog över det 1643. Skickliga smeder och andra yrkeskunniga hämtades från Vallonien (i nuvarande Belgien). Lövsta utvecklades till Sveriges största järnbruk. 1926 nådde bruksdöden Lövstabruk och smidet upphörde. Smedjorna är i dag rivna, men andra byggnader från brukstiden finns kvar. Smedbostäderna i symmetriska rader längs bruksgatorna, ladugårdar, magasin, en klensmedja (som i dag rymmer konstsmedja och mikrobryggeri) och herrgården från 1740-talet – allt gör att bruksortskänslan är påtaglig. Herrgården var släkten de Geers hem under tre sekler. Under guidade herrgårdsturer visas bl.a. 1700-talsbiblioteket och naturaliekabinettet. Sommartid hålls välbesökta konserter och utställningar. Det finns kafé, ölbryggeri, B&B, och värdshus – och inte minst har många hantverkare sina arbetsplatser i brukets byggnader. För barnen har bl.a. Pettsons skapare Sven Nordqvist byggt Barnens bruk. Jag kommer återkomma till Lövstabruk i ett senare inlägg då själva bruket i sig och dess premisser behöver en hel dag.

I returned to Försäter and continued on road 76 towards Lövstabruk, a small community with approx. 100 inhabitants. Lövstabruk is an internationally known Walloon ironworks and architectural monument. Here is the manor and the church from 1726 as well as the cemetery where several members of the de Geer family are buried. The church belongs to Hållnäs-Österlövsta parish in Tierp's pastorate. The cemetery itself is small, but with very magnificent graves belonging to different members of the de Geer family. When you enter the cemetery (which is located shortly after you turn in from road 76), it feels as if you are entering another era with de Geer's mausoleum and stately crosses and smaller monuments.

Lövstabruk is Swedish industrial history. The ironworks, built in the 1620s, began to flourish in earnest when Louis de Geer took over in 1643. Skilled blacksmiths and other professionals were brought from Wallonia (in present-day Belgium). Lövsta was developed into Sweden's largest ironworks. In 1926, the ironworks' death reached Lövstabruk and the forging ceased. The forges have today been demolished, but other buildings from the period of use remain. The blacksmith's homes in symmetrical rows along the ironworks streets, barns, magazines, a small smithy (which today houses an art smithy and microbrewery) and the manor house from the 1740s - all make the ironworks site feel palpable. The mansion was the home of the de Geer family for three centuries. During guided manor tours, the 18th century library and natural history cabinet are shown. In summer, well-attended concerts and exhibitions are held. There is a café, brewery, B&B, and inn - and not least, many craftsmen have their workplaces in the ironworks' buildings. For the children, i.a. Pettson's creator Sven Nordqvist built the Children's Ironworks. I will return to Lövstabruk in a later post because the ironworks itself and its premises need an entire day.

Från Lövstabruk fortsatte jag norrut mot Konradslund och Edvalla (båda i Hållnäs socken) via Långbron. Strax öster om Lövstabruk ligger Saxmarkens naturreservat, inrättat 2012 kring Skälsjön och även kallat spettarnas skog. Jag återvände till Lövstabruk och därifrån svängde jag av mot Örbyhus (i Vendels och Tegelsmora socknar) och körde genom skogiga trakter via Ingstarbo och Fälandbo. Ingstarbo ligger mellan Åkerbysjön och Finnsjön, strax efter Nybroån. Sist kommer byn Kalvsbo vid Fälarån. Här på gränsen till Tegelsmora socken och Östhammars kommun ligger Florarnas naturreservat som jag skrivit om i inlägget från Östhammars kommun. Här vände jag om till Lövstabruk och efter ca. 1 km svängde jag av mot Älglösa och Österbybruk (bägge i Östhammars kommun). Jag körde igen genom skogar via Gåvastbo och Håkansbo. Från Gåvastbo kan man svänga av mot Körbo vid Finnsjön. Sist kommer Källviken med Bystaden, båda vid Finnsjön. Härifrån vände jag tillbaka till väg 76 och fortsatte raka vägen till Östhammar via Giboda där man kan svänga av mot Imundbo och vidare mot Håkansbo.

From Lövstabruk I continued north towards Konradslund and Edvalla (both in Hållnäs parish) via Långbron. Just east of Lövstabruk is Saxmarken nature reserve, established in 2012 around Skälsjön and also called the woodpecker forest. I returned to Lövstabruk and from there I turned off towards Örbyhus (in Vendel and Tegelsmora parish) and drove through wooded areas via Ingstarbo and Fälandbo. Ingstarbo is located between Åkerbysjön and Finnsjön, just after Nybroån. Finally comes the village Kalvsbo by Fälarån. Here on the border to Tegelsmora parish and Östhammar municipality is Florarna nature reserve, which I wrote about in the post from Östhammar municipality. Here I turned to Lövstabruk and after approx. 1 km I turned off towards Älglösa and Österbybruk (both in Östhammar municipality). I drove again through forests via Gåvastbo and Håkansbo. From Gåvastbo you can turn off towards Körbo by Finnsjön. Finally comes Källviken with Bystaden, both by Finnsjön. From here I turned back to road 76 and continued straight on to Östhammar via Giboda where you can turn off towards Imundbo and on towards Håkansbo.