Utflykt till Knutby, Uppland

Yta: ca 144 km2

Befolkning: ca 1 418 invånare (2022)

Administrativ tillhörighet: Uppsala kommun i Uppsala län (Närdinghundra härad i Ö Uppland); Knutby-Bladåkers församling inom Almunge pastorat i Uppsala stift

Geografi: sjörik kuperad skogsbygd med högsta punkten 56 m i Bottenbergen (SV om sjön Sottern)

Vattendrag: Olandsån (35 km)

Sjöar: Söder-Giningen (2,9 km2); Hosjön (2,4 km2); Sottern (2 km2); Norrsjön (1,8 km2); Kärven (1,6 km2)

Kort historia: Namnet är först belagt år 1287 (Knutabii) och innehåller knut(e) med betydelsen ”bergknalle”.

Jag började med att ta väg 1079 (en grusväg) förbi gårdarna Källingby och Söderby som ligger mitt i ett vackert kulturlandskap med gravrösen. Jag körde sedan vidare och strax efter att ha passerat Olandsån kom jag fram till gården Ekeby, först omtalad år 1424. Efter Kolsta och Skäringby kom jag till ett annat vägskäl. Jag svängde höger in på väg 1084 och fortsatte mot Knutby. Jag passerade Rickeby och Gränsta, en småort som vuxit ihop med Knutby och först omtalad år 1396 (Grænistom). Nära Oppgården i Gränsta ligger runsten U 592 som ska ligga inmurad i en ladugårdsgrund som är privat och därför kunde jag inte gå närmare och fota den. Det var faktiskt här i Gränsta som det rikskända Knutbydramat ägde rum år 2004. Filadelfiakyrkan i Knutby lades faktiskt ner 2018 och Helge Fossmo som numera heter Iversen i efternamn frigavs år 2022.

Strax efter Gränsta är man i Knutby, en tätort med ca. 702 invånare (2023) och socknens kyrkby. Det känns som att ett stort tryck lagt sig över Gränsta och Knutby. Jag kan ha blivit emotionellt påverkad av det jag läst om Knutbymorden för jag tyvärr kände hela tiden att området var öde, gudsglömt. Plötsligt kände jag mig som i en dokumentärfilm om amerikanska seriemördare i ödemarken. Tur bara att Knutby inte riktigt är en ödemark, för här ligger en grundskola och Knutby kyrka från 1200-talet som är en av de vackraste kyrkor jag sett i Uppland. Den liknar en katedral med pelare i mitten och vackra dekorationer överallt som är mycket väl bevarade. Även den medeltida stenmuren med tre stigluckor är bevarad. Kyrkans placering speglar förhållandena på medeltiden, då det som idag är åkrar och öppna landskap var under medeltiden en sjö. Vid kyrkan berättas det att Slaget vid Knutby ägde rum år 1469.

Till höger på bilden ser man västportalen från senare hälften av 1200-talet, idag igenmurad.

Målningarna gjorde på 1400-talet av Albertus Pictors epigoner

Runstensfragment U591 där bara ordet ”och” finns kvar.

Målning ovanför ett inbyggt skåp föreställande en bröllops- eller trolovningsceremoni eller en tur i en danslek.

Dopfunten av gotländsk kalksten är kyrkans äldsta föremål från ca 1250-80.

Predikstolen utförd 1707 av Joakim Lutkenschwager

Bogårdsmuren från 1400-talet med bevarade stigluckor (ingångar)

Efter kyrkan fortsatte jag på väg 282 mot Edsbro och passerade byarna Sotter och Burvik vid sjön Sottern. Här finns det mycket skog och myrmarker och Sotter tycker jag ligger lite öde. Burvik känns också öde, men Burvik golfresort livar upp byn en smula. I Burvik, på höger sida om länsväg 282, kan man med stor möda hitta runsten U 590. Den står i utkanten av en åker nära en skogsdunge. Ingen skyltning.

Runsten U 590 med följande inskrift: ”Ragnbjörn lät resa stenen efter sin… Vighjälm och Fulluge, Frögers arvinge. Östen (ristade).”

Strax efter Burvik ligger gränsen med Stockholms län. Sjön Sottern där Burvik ligger är kraftigt övergödslad och håller på att växa igen. På andra sidan Sottern ligger Aspbladsmossens naturreservat med naturliga mossar, glupar och hasselrika skogar samt Ryttarhagens naturreservat bestående av en lövlund med lindar. Jag har dock inte besökt dessa två reservat eftersom vägen dit är avstängd.

Rastplatsen ligger i Stockholms län. Burvik i bakgrunden.

Tillbaka i Knutby tog jag väg 675 norrut mot Bladåker och strax efter Knutby, vid Tarv, svängde jag höger på en ganska dålig grusväg och efter ca. 1 km. stannade jag till vid Hosjönsbadplatsen. Väldigt vackert här, men ganska mycket vass och annan växtlighet samt ont om parkering.

Sedan fortsatte jag på väg 675 mot Bladåker och passerade då Åsby. Strax efter Åsby svängde jag höger på väg 1114 (en grusväg) och åkte till Vällnora Bruk, anlagt år 1684 av Jacob Leijel d.y. och nedlagt år 1890. Bruksruinerna ligger vackert vid Norrsjön. Strax efter bruket kommer man in i grannsocknen Bladåker.

Intill parkeringen, precis på gränsen mellan de två socknarna, finns en skylt som visar vägen till en fornborg, endast 350 m från vägen. Stigen slingrar sig vackert mellan ängen till vänster och berget på högersidan. Efter 350 m. är man uppe på berget där stenmurarna efter fornborgen reser sig. Här uppe har man en vacker utsikt över sjön Vällnoren.