2 februari, Kyndelsmässodagen

Ordet ”kyndelsmässa” är en ombildning av latinets ”missa candelarum”, ljusmässa, där även påverkan från det gamla svenska ordet ”kinda/kynda”, tända eld, spelat in. I gamla almanackor kallas dagen ibland ”kindermässa” eller ”kyndermässa”. Före 1901 var dagens vanligaste namn kyndelsmässodagen eller Marie kyrkogångsdag. Ibland har den även kallats ”Marie renselses dag” eller ”Purificatio Mariae”. Kyndelsmässodagen är tillsammans med Marie bebådelsedag de enda av de många medeltida Mariadagarna som fortfarande uppmärksammas i det svenska kyrkoåret. Den firas till åminnelse av att Maria bar fram Jesus i templet 40 dagar efter hans födelse. I Gamla Testamentet står skrivet att mödrar ska frambära offer i templet 40 dagar efter det att de fött ett barn (40 dagars väntan om det var en son och 80 dagars väntan om det var en flicka 😦 ). Lukasevangeliets beskrivning av hur Maria följde föreskrifterna ledde till att det blev sed i den kristna världen att mödrar skulle kyrktagas, dvs. ledas av prästen in i kyrkan när 40 dagar hade passerat efter förlossningen. Fram till dess betraktades de som orena och fick inte besöka kyrkan. Seden var allmän i det svenska bondesamhället fram till 1900-talets början.

Eftersom Jesu födelsedag i fornkyrkan förlades till den 6 januari hamnade det äldsta kyndelsmässofirandet på den 14 februari, men år 542 bestämde den östromerske kejsaren Justinianus I att det skulle flyttas till den 2 februari för att bättre stämma överens med julens först hypotetiska och sedan definitiva placering den 25 december. Långt innan kristendomen ägnade sig antikens romare åt en fest den 15 februari, kallad lupercalierna. Ordet kommer av latinets ”lupus” (varg) och festens ursprungliga syfte var att skrämma bort vargarna inför boskapens betessläppning. Ritualet började med att man slaktade en hund och ett får, varpå man smetade djurens blod i pannan på två ynglingar. Därefter torkades blodet bort med en i mjölk doppad ulltott och under denna tvättning skulle gossarna utbrista i ett långdraget gapskratt. Sedan skar man pisksnärtar av offerdjurens hudar och med dem i händerna, och döljande sin nakenhet med resterna av skinnen, sprang stadens präster och piskade de kvinnor som väntade med sina nakna rumpor vända mot gatan. Syftet var att fruar som inte lyckats bli med barn nu skulle bli fruktsamma. På kvällen hade kvinnorna ljusprocessioner över fälten för att rena dem från ont. Lupercalierna var ännu på 400-talet den mest omhuldade årsfesten i Rom och det var påven Gerlasius I som insåg att den enda chansen att bli av med den var att kristna högtiden. De hedniska riterna den 15 februari blev alltså år 494 delvis hopslagna med Jungfru Marie reningsfest. Detta låg nära till hands eftersom det latinska månadsnamnet februari har med ”februa” (rening) att göra. Av firandet kring lupercalierna var det särskilt ljusceremonin som kunde passa i kristen klädnad, och denna satte spår i namnet ”kyndelsmäss” och de ljustrollerier som kyrkan brukade ägna sig åt den dagen och som fick följa med till de 2 februari.

I vissa delar av Götaland satte man slutgiltigt punkt för julfirandet på kyndelsmässodagen, som gick under namnet ”lillejul” och firades med ett sista kalas på julmaten och dans kring granen. I vissa bygder associerades namnet till ”kvinnomässa”, den rätta dagen för kvinnor att festa utan störiga karlars närvaro och på vissa håll motiverade man kalaset med att man skulle träffas för att granska varandras vävar. Vid kyndelsmäss ska man tvätta kläder, för då har Jungfru Maria lagt såpa i vattnet, har man sagt i västra Sverige. Bakgrunden är antagligen att smältvattnet får lödder att bildas på vattenytan i åar och bäckar. I sydligaste Sverige har man väntat sig en rejäl köldknäpp just den här dagen, den s.k. ”kyndelsmässeknutan”. I norra Sverige har bönderna fruktat töväder den dagen och menat att det skulle få till följd att sommarvädret blev dåligt. Ett gammalt rim lyder: ”Kyndelsmässtö, / fruset korn och ruttet hö.”

Kyndelsmässodagen var helgdag i Sverige fram till 1772 och sedan dess har dagen firats på närmast liggande söndag. I den medeltida kyndelsmässan ingick en särskild ljusgivning som följdes av ljusprocession och ljusmässa vilka tagits upp på nytt i vår tid. Kom tillbaka på söndag för att se bilder från dagens kyrkofirande!

The word ''kyndelsmässa'' / "candle mass" is a transformation of the Latin "missa candelarum", candle mass, where the influence from the old Swedish word "kinda/kynda", to lit fire, can be traced. In old almanacs, the day is sometimes called "kindermässa" or "kyndermässa". Before 1901, the most common name for the day was Candlemas Day or Marie's Presentation to the Temple Day. Sometimes it has also been called "Marie Purification Day" or "Purificatio Mariae". Candlemas Day, together with Marie Annunciation Day, are the only of the many medieval Mary Days that are still celebrated in the Swedish church year. It is celebrated in memory of Mary carrying Jesus to the temple 40 days after his birth. In the Old Testament it is written that mothers should offer sacrifices in the temple 40 days after giving birth to a child (40 days waiting if it was a son and 80 days waiting if it was a girl :(). Luke's description of how Mary followed the instructions led to the custom in the Christian world that mothers should be taken to church, ie. led by the priest into the church when 40 days had passed after the birth. Until then, they were considered unclean and were not allowed to visit the church. The custom was common during the Swedish Agrarian Period until the beginning of the 20th century.

Since Jesus' birthday in the ancient church was celebrated on January 6th, the oldest Candle Mass celebration took place on February 14th, but in 542 the Eastern Roman emperor Justinian I decided to move it to February 2nd to better match first the hypothetical and then the definitive placement of Christmas on December 25th. Long before Christianity, the ancient Romans engaged in a feast on February 15th, called the Lupercalia. The word comes from the Latin "lupus" (wolf) and the original purpose of the feast was to scare away the wolves before the cattle realease. The ritual began with the slaughter of a dog and a sheep, after which the blood of the animals was smeared on the foreheads of two youngsters. Then the blood was wiped away with a woolen cloth dipped in milk and during this washing the boys would burst out in a prolonged gaping laugh. Then they whipped the skin of the sacrificial animals and with them in their hands, and hiding their nakedness with the remnants of the skins, the priests of the city ran and whipped the women who were waiting with their naked butts facing the street. The aim was that wives who failed to have children would now become fertile. In the evening, the women had light processions across the fields to cleanse them from evil. The Lupercalia was still in the 400s the most cherished annual feast in Rome and it was Pope Gerlasius I who realized that the only chance to get rid of it was to Christianize the holiday. The pagan rites on February 15th were thus in 494 partly merged with the Virgin Mary Purification Feast. This was close at hand because the Latin monthly name February has to do with "februa" (purification). Of the celebrations around the lupercalia, it was especially the candle ceremony that could fit into Christian clothing, and this left its mark on the name "candle mass" and the candle charms that the church used to engage in that day and which were transfered to the 2nd of February.

In some parts of Götaland, the Christmas celebrations ended on Candlemas Day, which went by the name "little Christmas" and was celebrated with one last party from the Christmas dinner and dancing around the Christmas tree. In some districts, the name was associated with "women's fair", the right day for women to party without the presence of noisy men, and in some places the party was motivated by women wanting to meet in order to examine each other's weaves. At Candle Mass, clothes should be washed, because then the Virgin Mary puts soap in the water, it has been said in western Sweden. The background is probably that the melt water causes foam to form on the water surface in rivers and streams. In southernmost Sweden, a real cold snap has been expected just this day, the so-called ''candle mass knot''. In northern Sweden, farmers have feared thaw weather that day and believed that it would result in bad summer weather. An old rhyme reads: "Candle Mass thaw, / frozen barley and rotten hay."

Candlemas Day was a holiday in Sweden until 1772 and since then the day has been celebrated on the nearest Sunday. The medieval Candle Mass included a special candlelight vigil followed by a light procession and candle mass which were taken up again in our time. Come back on Sunday to see pictures from the day's church celebration!